Alexandra_W
Trådstartare
Måste få skryta lite - eller okej, mycket, men är strålande glad å Svarta Ligistens vägar (eller, han börjar skifta i brunt, jag ger mig fan på det är fodret *ångest*)
Iaf har han idag gjort en hel massa som säkert är fullkomligt normalt och 'ja, vadå?' för andra hundar, men för den svarta ligisten med DAMP är det stoort =)
Var till vet, och det första vi gör är möter ett stycke stor hanhund. Som helt uppenbart inte är sådär överdrivet vänligt sinnad och mumlar och muttrar. Viktor tittar på den, men fortsätter gå fot och helt tyst. HEJA! Sen knallar han in i väntrummet till veterinären, och visst går svansen som en liten propeller när han upptäcker en spaniel - också den med propellersvans - därinne. Men han sträcker bara kopplet, men återgår till min sida när jag säger till. Sitter/ligger sen lugnt, förutom några små krypförsök som han trodde var osynliga.
Dessutom backar han upp det med att direkt lägga ner när jag säger nej till att hälsa på den person som sätter sig bredvid. Personen är dessutom vettig, för först säger han att 'det gör inget för mig, han får hälsa', varvid jag tycker att 'då får DU säga till honom att han får hälsa, vi jobbar med att han inte ska själv vara på och hälsa på alla hans er'. Varvid gubben mycket fint tycker 'varsågod' och sträcker fram halsen. Och DAMP-hunden gör en mycket fin och balanserad hälsning.
Sen kommer den vita hunden in, efter att ha förhört sig om 'var den stora svarta är', den vita tas skyndsamt in i ett rum, Viktor ligger helt still och bara tittar, reser sig inte ens.
För att visa hur STORT det här är, fast det kan tyckas blaha, så skulle det TIDIGARE sett ut som följer:
Viktor försöker släpa runt matte, och flåsar av att bli halvstrypt i kopplet. Tillslut får matte nog, och drar kräket i skägget och kallar honom fula saker. Folk rynkar på näsan, hund tycker 'jaja, självklart, visst matte' för att tre sekunder senare vara igång. Vid åsynen av en annan hund skulle han resa ragg, skälla, vifta på svansen och desperat försöka ta sig dit. Matte skulle högröd i ansiktet kalla hunden diverse fula ord och förpassa honom dit de skulle genom att DRA honom i skägget. I väntrummet skulle han sen 'torrspringa' på golvet, halvstrypt i kopplet, skälla på den andra hunden, och bara korta stunder gå med på att fokusera på något annat. Och när han fick möjlighet att hälsa på någon människa hoppa upp på den och bete sig som bara en rabiat, människoälskade riesenslyngel kan. Sen skulle han skälla ut den stora vita hunden efter noter, och få släpas i skägget in till veterinären.
Så stora A i uppförande. Och extra glad är jag åt att han så att säga ansträngde sig för att 'sköta sig'. Han VILLE, men han lät bli. (Sen fick han en överslagshandling deluxe av att behövt anstränga sig så, och formligen överföll veterinären och skulle hoppa upp i knäet, men det är han förlåten för).
Efter veterinärbesöket var jag tvungen att posta ett brev, och då det var kokhett vågade jag inte lämna i bilen. Så jag band - med stor ångest - honom i ett träd. Han stod helt still och tyst tills jag kom ut igen - TROTS en stor schäfer som satt 10 meter bort och vrålskällde, hotade och hade sig. Sen gick gulleViktor fot förbi den UTAN att försöka något, trots att den gjorde utfall.
Strax efter mötte vi en annan hund, och där var han bara tvungen att skälla på den, men UTAN att för en sekund släppa fotpositionen eller dra ditåt.
Så, sen fick han åka till lokala djuraffären, och följa med in och välja en boll. Ja jag är en vek matte, och han är en DUKTIG hund. Idag. Det har säkert gått över tills imorgon.
Iaf har han idag gjort en hel massa som säkert är fullkomligt normalt och 'ja, vadå?' för andra hundar, men för den svarta ligisten med DAMP är det stoort =)
Var till vet, och det första vi gör är möter ett stycke stor hanhund. Som helt uppenbart inte är sådär överdrivet vänligt sinnad och mumlar och muttrar. Viktor tittar på den, men fortsätter gå fot och helt tyst. HEJA! Sen knallar han in i väntrummet till veterinären, och visst går svansen som en liten propeller när han upptäcker en spaniel - också den med propellersvans - därinne. Men han sträcker bara kopplet, men återgår till min sida när jag säger till. Sitter/ligger sen lugnt, förutom några små krypförsök som han trodde var osynliga.
Dessutom backar han upp det med att direkt lägga ner när jag säger nej till att hälsa på den person som sätter sig bredvid. Personen är dessutom vettig, för först säger han att 'det gör inget för mig, han får hälsa', varvid jag tycker att 'då får DU säga till honom att han får hälsa, vi jobbar med att han inte ska själv vara på och hälsa på alla hans er'. Varvid gubben mycket fint tycker 'varsågod' och sträcker fram halsen. Och DAMP-hunden gör en mycket fin och balanserad hälsning.
Sen kommer den vita hunden in, efter att ha förhört sig om 'var den stora svarta är', den vita tas skyndsamt in i ett rum, Viktor ligger helt still och bara tittar, reser sig inte ens.
För att visa hur STORT det här är, fast det kan tyckas blaha, så skulle det TIDIGARE sett ut som följer:
Viktor försöker släpa runt matte, och flåsar av att bli halvstrypt i kopplet. Tillslut får matte nog, och drar kräket i skägget och kallar honom fula saker. Folk rynkar på näsan, hund tycker 'jaja, självklart, visst matte' för att tre sekunder senare vara igång. Vid åsynen av en annan hund skulle han resa ragg, skälla, vifta på svansen och desperat försöka ta sig dit. Matte skulle högröd i ansiktet kalla hunden diverse fula ord och förpassa honom dit de skulle genom att DRA honom i skägget. I väntrummet skulle han sen 'torrspringa' på golvet, halvstrypt i kopplet, skälla på den andra hunden, och bara korta stunder gå med på att fokusera på något annat. Och när han fick möjlighet att hälsa på någon människa hoppa upp på den och bete sig som bara en rabiat, människoälskade riesenslyngel kan. Sen skulle han skälla ut den stora vita hunden efter noter, och få släpas i skägget in till veterinären.
Så stora A i uppförande. Och extra glad är jag åt att han så att säga ansträngde sig för att 'sköta sig'. Han VILLE, men han lät bli. (Sen fick han en överslagshandling deluxe av att behövt anstränga sig så, och formligen överföll veterinären och skulle hoppa upp i knäet, men det är han förlåten för).
Efter veterinärbesöket var jag tvungen att posta ett brev, och då det var kokhett vågade jag inte lämna i bilen. Så jag band - med stor ångest - honom i ett träd. Han stod helt still och tyst tills jag kom ut igen - TROTS en stor schäfer som satt 10 meter bort och vrålskällde, hotade och hade sig. Sen gick gulleViktor fot förbi den UTAN att försöka något, trots att den gjorde utfall.
Strax efter mötte vi en annan hund, och där var han bara tvungen att skälla på den, men UTAN att för en sekund släppa fotpositionen eller dra ditåt.
Så, sen fick han åka till lokala djuraffären, och följa med in och välja en boll. Ja jag är en vek matte, och han är en DUKTIG hund. Idag. Det har säkert gått över tills imorgon.