Alexandra_W
Trådstartare
(Svart) riesenschnauzer är ju inte direkt känd för sin exceptionellt goda klokvalitet direkt, och Utter har aldrig haft 'superklor'. De har dock inte varit direkt dåliga eller spröda heller. Haft honom sen sensommaren 2007, och han hade ju upprepade klokapselbrott på sporrklorna (såpass att vi tillslut opererade bort dem hösten 08). Klokvaliten var god, så snarare beroende på stora sporrar och hejdlöst bus över bokstavligt talat stock och sten. Har såvitt jag VET inte haft några problem med klokapselbrott eller liknande, inget som nämnts i alla fall. Haft klor som skivat sig litegranna, inget som bekymrat eller stört, men de har sett lite 'skavda' ut på spetsen.
I januari i år fick han ett klokapselbrott på en av tåklorna, det är det första och hitills enda som inte varit sporrklo. Var lite bökigt att få det att läka, blev infekterat och segdragen infektion som vi fick behandla med två olika sorters antibiotika (efter barandra) innan det gav sig. Hade ont av infektionen med. Då i januari var vissa klor lite mer skiviga än normalt, och någon aningens mjukare kanske. Vet kikade på dem och tyckte att det var inget onormalt eller något att oroa sig för.
Idag klippte jag klorna, och det är ett bra tag sen sist, brukar inte behövas så ofta i och med att han rör sig mkt på varierande underlag, och hans klor känns spontant som de växer rätt långsamt. Normalt eller onormalt kan jag inte uttala mig om.
Hursom, hans klor är INTE bra nu. Det var typ 2 klor/tass som var normala, dvs som förr. Ordentlig klo med normalt utseende, men skivat sig litegrann i spetsen, yttre 'lagret'. KOllade på lillknatten och han såg likadan ut.
Men resten av klorna.. Dels hade de knasig form, det hade inte blivit någon 'spets' att klippa av, och klon var mer.. klumpformad är närmsta jag kan beskriva det med. Om man känner med nageln längst fram är det inte hårt, utan lite svampigt eller mjukt. Ingen smärtreaktion när jag körde in nageln nån mm i det mjuka. Dessutom skivar sig de klorna rejält. På en klo på en baktass hade det skivat sig såpass att pulpan var blottad. Inte längst fram alltså, utan på 'sidan' av klon. Så många 'lager' hade skivats/skalats bort att pulpan var blottad.
Det ser dock INTE ut som SLO som ju riesen är överrepresenterade för. Lyst med ficklampa och kollat, men inte minsta tecken på klokapselavlossning som jag kan se. Inte svullet eller irriterat någonstans.
MEN.. Jag har ju en annan tråd där där hans beteendeförändring som smugit sig på sen i deceber är beskriven och diskuterad. Och vi hittar inget fel, de prover vi tagit är U.A allihop, inte gått att palpera fram smärta eller liknande, och det har varit oregelbundet och inkonsekvent ang beteendet, dåliga och bra dagar helt enkelt. Aldrig sett minsta tecken på smärta när han busar och röjer, aldrig sett någon koppling att efter mycket bus kommer en 'dålig dag' humörmässigt eller liknande. Men för att utesluta smärta sattes han på metacam i tisdags kväll. Min mamma bor i samma hus och har väl sett beteendeförändringarna. Hon vet inte han får metacam.
Och nu ska man inte dra för stora växlar på det, det kan bero på solvindarna på mars - men det tycks i dagsläget onekligen som iaf delar av beteendet är pga smärta. För det är en tydligt märkbar skillnad på metacam. Förbättringen är lite dagsberoende med, men som bäst ca 75% förbättring, och som 'sämst' ca 50% förbättring. Mamma har sett den med, utan att 'titta efter den' (dvs utan att veta att han står på metacam nu. Onsdagen var förbättringen i princip 90-procentig, men då hade han ju fått dubbel dos som startdos tisdag kväll. Lite sämre har han varit när det varit svinkallt (läs minus 15 - 18 grader), då har det varit som en 'bra dag utan metacam'
Har ju funderat på VAD det är som kan göra ont, som inte gått att klämma/känna/palpera fram. Men nu när jag klippte klorna kommer ju direkt två frågor:
1. Vad fan har hänt med klorna och vad kan det bero på?
2. Kan det vara det som gjort ont och gett humörförändringarna? Det som känns knepigt med det är ju att han inte visat minsta tecken på smärta från tassar/klor, och även dåliga dagar nu här på 'slutet' busat med lillskit utan att en enda gång ens pipit till eller varit grinig mot lillskit, och de leker mycket tufft och ruffligt, brottas och har sig, så klorna borde ha trycks åt alla möjliga och omöjliga håll, och det borde ju retat smärta?
I januari i år fick han ett klokapselbrott på en av tåklorna, det är det första och hitills enda som inte varit sporrklo. Var lite bökigt att få det att läka, blev infekterat och segdragen infektion som vi fick behandla med två olika sorters antibiotika (efter barandra) innan det gav sig. Hade ont av infektionen med. Då i januari var vissa klor lite mer skiviga än normalt, och någon aningens mjukare kanske. Vet kikade på dem och tyckte att det var inget onormalt eller något att oroa sig för.
Idag klippte jag klorna, och det är ett bra tag sen sist, brukar inte behövas så ofta i och med att han rör sig mkt på varierande underlag, och hans klor känns spontant som de växer rätt långsamt. Normalt eller onormalt kan jag inte uttala mig om.
Hursom, hans klor är INTE bra nu. Det var typ 2 klor/tass som var normala, dvs som förr. Ordentlig klo med normalt utseende, men skivat sig litegrann i spetsen, yttre 'lagret'. KOllade på lillknatten och han såg likadan ut.
Men resten av klorna.. Dels hade de knasig form, det hade inte blivit någon 'spets' att klippa av, och klon var mer.. klumpformad är närmsta jag kan beskriva det med. Om man känner med nageln längst fram är det inte hårt, utan lite svampigt eller mjukt. Ingen smärtreaktion när jag körde in nageln nån mm i det mjuka. Dessutom skivar sig de klorna rejält. På en klo på en baktass hade det skivat sig såpass att pulpan var blottad. Inte längst fram alltså, utan på 'sidan' av klon. Så många 'lager' hade skivats/skalats bort att pulpan var blottad.
Det ser dock INTE ut som SLO som ju riesen är överrepresenterade för. Lyst med ficklampa och kollat, men inte minsta tecken på klokapselavlossning som jag kan se. Inte svullet eller irriterat någonstans.
MEN.. Jag har ju en annan tråd där där hans beteendeförändring som smugit sig på sen i deceber är beskriven och diskuterad. Och vi hittar inget fel, de prover vi tagit är U.A allihop, inte gått att palpera fram smärta eller liknande, och det har varit oregelbundet och inkonsekvent ang beteendet, dåliga och bra dagar helt enkelt. Aldrig sett minsta tecken på smärta när han busar och röjer, aldrig sett någon koppling att efter mycket bus kommer en 'dålig dag' humörmässigt eller liknande. Men för att utesluta smärta sattes han på metacam i tisdags kväll. Min mamma bor i samma hus och har väl sett beteendeförändringarna. Hon vet inte han får metacam.
Och nu ska man inte dra för stora växlar på det, det kan bero på solvindarna på mars - men det tycks i dagsläget onekligen som iaf delar av beteendet är pga smärta. För det är en tydligt märkbar skillnad på metacam. Förbättringen är lite dagsberoende med, men som bäst ca 75% förbättring, och som 'sämst' ca 50% förbättring. Mamma har sett den med, utan att 'titta efter den' (dvs utan att veta att han står på metacam nu. Onsdagen var förbättringen i princip 90-procentig, men då hade han ju fått dubbel dos som startdos tisdag kväll. Lite sämre har han varit när det varit svinkallt (läs minus 15 - 18 grader), då har det varit som en 'bra dag utan metacam'
Har ju funderat på VAD det är som kan göra ont, som inte gått att klämma/känna/palpera fram. Men nu när jag klippte klorna kommer ju direkt två frågor:
1. Vad fan har hänt med klorna och vad kan det bero på?
2. Kan det vara det som gjort ont och gett humörförändringarna? Det som känns knepigt med det är ju att han inte visat minsta tecken på smärta från tassar/klor, och även dåliga dagar nu här på 'slutet' busat med lillskit utan att en enda gång ens pipit till eller varit grinig mot lillskit, och de leker mycket tufft och ruffligt, brottas och har sig, så klorna borde ha trycks åt alla möjliga och omöjliga håll, och det borde ju retat smärta?
Senast ändrad:
