Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Jag och barnen har en dvärgvädurshane som nu är 8 månader gammal. Jag har hela tiden tänkt att han ska kastreras, men vid vilken ålder är det lämpligt? Och vad kostar det ungefär?
Jag lämnade in Dennis när han var ca fem månader. Kanske i tidigaste laget, men han var så aggressiv och gick knappt att hantera så det var lika bra att få det avklarat. Betalade ca 700 kronor allt som allt.
Det behövs kanske inte? Men jag har för mig att handjur som inte ska gå i avel lika gärna kan kastreras, så slipper man vissa könsrelaterade beteenden. Tidigare, okastrerade, hankaniner jag haft har varit väldigt förtjusta i att urinmarkera allt möjligt inkl folk och fä genom att hoppa upp och snurra runt i luften, samtidigt som de pissade. Inte kul att bli nerstänkt av kaninpiss precis.
Nej, fy vad det luktar. Tänkte mer om det var nåt särskilt icke önskvärt beteende du ville få bukt med.
(Dennis markerade inte revir, men jösses vad han bets. Fyra år sen nu, jag har fortfarande ärr på händerna efter de där rackarna huggtänderna... men arbetshandskar motverkade iaf det problemet. )
Rent åldersmässigt så tycker jag han är i alldeles lagom ålder. Däremot vill jag bara flika in att långt ifrån alla hanar är såpass haniga. Jag har inte varit med om en enda hane som skvätt, under alla mina år som kaninägare. Däremot får man akta sig för föräldrarnas hona när hon brunstar, för hon skvätter samtidigt som hon hoppar, eller kissar i ens famn om hon är riktigt brunstig.
Samtidigt som jag själv varit förskonad från det, så förstår jag ändå varför du vill kastrera.
Har gett 590 resp 650kr för kastrering av hankanin (samma klinik, 3 års mellanrum).
Men då kanske jag inte behöver kastrera honom och kan spara både pengarna och risken med narkos etc? Det är en väldigt lugn och trevlig kille, han har aldrig bitit någon och t.o.m. slickat ett av barnen på handen.
Han går på lådan inne i sin utebur, håller sin rymliga halminpackade bodel ren och fräsch och blir alltid lika glad och sprallig när han får sällskap och får komma ut i rasthagen. Än så länge har han inte visat tendens att markera, så vi kanske slipper helt?