Sv: Katt i etta
KL
Slutsatsen här verkar vara att det är OK att ha katt i en etta så länge det är en lämplig ras och inredningen anpassad efter det. Men jag måste säga att det låter väl optimistiskt att ha tre katter på 25 kvadrat (Haukur), även om det fungerade hos dig så är väl risken generellt större att det inte skulle fungera?!
...
Är det så att raskatter är så domesticerade att de uppskattar kattsällskap på ett annat vis? Att dela revir på en så liten yta borde vara stressande för katterna, har läst flera trådar om folk som har katter som bråkar och inte kommer överrens, vilket egentligen låter ganska naturligt i mina öron. Likaså tipset "skaffa kattkompis" om katten vantrivs är tvärtemot vad jag har lärt mig (enligt etologer och veterinärer), det borde skapa ännu mer stress, när katten egentligen behöver komma ut och få aktiveras!?
Nja, jag skulle säga att det beror mycket på ras, ja. Generellt funkar korthåriga smala raser som siames, oriental, balines, rex osv bättre i grupp (säger absolut inte att andra raser inte tirvs i grupp men just denna variant på katt brukar ha extra behov av sällskap). Jag har två rexar och en huskatt och de sover ofta på varandra och gruffar mycket mycket sällan. Rexarna (hankastrater) är uppvuxna ihop och huskatten (honkastrat) kom som kattunge när rexarna var 3 år och vi bodde i lilla studentlyan.
Skulle kanske inte köpa tre vuxna huskatter och stoppa in dem i en etta men kattungar brukar det gå smidigare med.
Min erfarenhet säger att katter visst har stort utbyte av varandra men det beror mycket på individen och på hur de är uppväxta. Jag har som sagt tre katter nu, varav en man kan tutt ihop med vuxna katter utan problem, en som morrar åt andra katter genom fönstret och en som är ganska otestad. Har även katter kvar i mitt föräldrahem, även de var tre st, en hankastrat som accepterade alla katter i familjen men som slogs för glatta livet ute, med katter som inet tillhörde familjen. Sen två honor som funkade perfekt med hannen men inte med varandra, de har nu bott ihop under samma tak i 8 år och har fortfarande inget utbyte av varandra, de kan numer (tog 6 år) passera varandra utan att låta illa men aldrig att de skulle sova ihop eller ens leka. Så dessa honor i lägenhet öht skulle inte fungera. Tror det beror på den äldre av de två som var 4 år när hona två kom som kattunge, den äldre honan var rädd för kattungen och acceperade henne aldrig, hon hade dock inga problem med hannen som hon fanns när hon kom. Slutsatsen är väl att jag tror att honorna hade funkat utmärkt ihop om de kommit samtidigt som kattungar, nu var det gammelhonans rädsla som gjorde att det skar sig.
Svammel svammel men jag tror faktiskt att en människa har mycket svårt att ersätta framförallt den fysiska stimulans som katter får av att ha en kompis (gärna jämngammal). Mina katter racear ihop, leker tafatt, smyger på varandra och kastar leksaker mellan varandra sen sover de i en stor ormgrop allihop och stormtrivs i varandras sällskap. Jag skulle inte kunna lämna lägenheten med gott samvete om jag bara hade en för alla tre är otroligt sociala och behöver sällskap, hela tiden.