Kom, låt oss vandra ut i en kärlek som aldrig tar slut.

Jag har aldrig velat gifta mig. Jag har aldrig varit den där tjejen som drömt om Prince Charming, bläddrat i bröllopstidningar, spanat på klänningar och föreställt mig hur allt skulle gå till. Jag har nog alltid tänkt att det inte var för mig, att det verkar onödigt och dyrt och att jag ändå aldrig kommer att hitta någon som skulle göra det värt det.

Därför är det egentligen ganska konstigt att jag skriver det här som en gift kvinna. En gift kvinna som till på köpet gifte sig på traditionellt vis med klänning, kyrka och kalas. Hur gick det till? Plötsligt kändes det helt rätt, plötsligt kändes allt så självklart och över en natt förvandlades jag till den där tjejen som drömde, fantiserade och planerade tillsammans med min alldeles egna, livs levande Prince Charming. Hoppsan.

Idag kan jag blicka tillbaka på den största och bästa festen jag någonsin varit med om att anordna, och låt mig säga att det var värt varenda svordom, svettdroppe och sparad krona.

Folk kom från Sudan, Etiopien, USA, Tyskland, Storbritannien och norraste Norrland för att vara med oss. Släktingar som inte träffats på år fick krama om varandra, och personer som vi alltid misstänkt skulle passa bra ihop fick möjlighet att utforska nya vänskaper. Samtidigt fick personer som inte alls passar bra ihop egentligen möjlighet att vidga sina vyer och mer än en gång blev vi förvånade över de otippade kombinationer av människor som fann varandra på något plan.

Luften var fylld till brädden av glädje, kärlek och tacksamhet. Våra gäster kom ideligen fram till oss och tackade oss för att vi låtit dem vara en del av vår dag; vi gick ideligen fram till våra gäster och tackade dem för att de ville vara en del av vår dag.

Det blev precis sådär som det skulle vara.

En liten, intim vigsel i byns lilla, intima kyrka.

En storebror som spelade piano och en bästa kompis som sjöng.

En storasyster som läste en vacker dikt och en annan bästa kompis som sjöng.

En säckpipaspelare från Hässleholm som kom och såg till att folk grät både före, under och efter vigseln.

En fantastisk underbar humorfylld präst, som rev av hela vigseln på engelska utan att blinka och kom att bli en av de saker vi uppskattade allra mest under dagen. Alla par borde få ynnesten att vigas av denna präst.

En åktur i min morbrors gamla Hudson Hornet, hem till champagnemingel i trädgården utanför vårt sommarhus, där både jag, min storebror och min mamma tillbringat alla våra barndoms somrar. Samma trädgård där mamma och pappa hade sitt champagnemingel för 36 år sedan, och min moster och morbror för 41 år sedan.

En promenad längs en sandig strand bort till byns hotell där vi åt köttbullar och potatismos i solnedgången på terassen med Östersjön som närmsta granne.

Roliga tal, känslosamma tal och fantastiska spex.

Baklava, kaffe och klackarna i taket tills en ny dag började gry.

Herregud, vad bra det var.

_DSC7680_high-res.jpeg
 

Gratulerar med dagen!💖

Tack för att du delar med dig av hela upplevelsen och med vackra bilder.

Ibland blir det bara inte som man tänkt sig, det blir bättre. Jag hade också tänkt mig att leva singelliv och. kanske ha en vän med benefits. Ingen som "krävde" något av mig. Men en snöstorm i Alaska vände upp och ned på allt. Plötsligt stod han där. mannen i mitt liv.

Och jag ångrade mig aldrig, vi fick många fina år tillsammans innan han tragiskt och oväntat gick bort.💜
 
Wow vilken fantastisk härlig dag ni verkar ha haft 😍 @Mineur vilka otroligt fina kort. Känns verkligen som att kärleken lyser igenom från korten. Stort grattis! Kul att vi på buke fick vara med på ett hörn. 🙂 Härligt att ni fick en så perfekt och fantastisk dag omgivna av vänner och familj.
 
Vad fint att ni är så många som uppskattar min lilla tråd! Jag tvekade lite ska jag erkänna, av flera olika anledningar, men kom till slut fram till att jag ville dela det här med er på Buke. Ni är ju i mångt och mycket mina vänner ni också 😊
 
Så vackert beskrivet :heart
Tack för att jag (vi) fick följa med, med hjälp av era fina bilder.

Ditt första stycke kunde ha varit skrivit av mig, för många år sedan.
Imorgon (idag ser jag nu på klockan) firar vi våran 20:e bröllopsdag :heart
Jag önskar er lika fina och lyckliga 20 år som jag har haft hittills! Grattis till er!
Åh så fint! Och vilken tur att jag skrev då, så att du blev påmind om bröllopsdagen ;)
Gratulerar med dagen!💖

Tack för att du delar med dig av hela upplevelsen och med vackra bilder.

Ibland blir det bara inte som man tänkt sig, det blir bättre. Jag hade också tänkt mig att leva singelliv och. kanske ha en vän med benefits. Ingen som "krävde" något av mig. Men en snöstorm i Alaska vände upp och ned på allt. Plötsligt stod han där. mannen i mitt liv.

Och jag ångrade mig aldrig, vi fick många fina år tillsammans innan han tragiskt och oväntat gick bort.💜
Wow, "en snöstorm i Alaska" - det låter som något taget ur en bok! Berätta mer! (om du vill såklart - annars kan du bara ignorera mig)
 
Min faster skrev förresten i gästboken att hennes klocka hade stannat under vår vigsel, alltså bokstavligen talat stannat. Hennes klocka stannade även på dagen då hon och min farbror gifte sig för 39 år sedan, och de är fortfarande lyckligt gifta. Vi väljer att se detta som ett mycket gott omen 😊
 
Åh så fint! Och vilken tur att jag skrev då, så att du blev påmind om bröllopsdagen ;)

Wow, "en snöstorm i Alaska" - det låter som något taget ur en bok! Berätta mer! (om du vill såklart - annars kan du bara ignorera mig)
Jag arbetade som flygvärdinna och en klar "draw back" var stand by vid jultider. Det var som ett lotteri, man visste aldrig var man hamnade och jag hamnade i Anchoridge, Alaska. Svinkallt och snö och ännu mer skulle det bli.

Jag kände ingen i bestättningen särskilt väl. Befälhaven var en distingerad norrman som jag hade flugit med tidigare utan att han gjort något särskilt intryck.

Vid middagen på julafton blev jag sittande vid sidan av honom (det var fö min födelsedag). Han, som alla piloter, hade naturligtvis koll på väderet och varnade för att det var snöstorm på väg in och det kunde innebära problem på nästa leg till Tokyo. Vi blev ett helt dygn försenade.

Han och jag blev sittande i baren och pratade till långt på natt och det visade sig att vi hade mycket gemensamt. Han berättde också om sina barn som firade jul hos morföräldrarna och att hans fru hade gått bort i cancer för ett drygt år sedan.

På något oförklarligt sätt visste jag redan då att han var mannen i mitt liv. Det tog ett tag innan han blev klar över att jag var kvinnan i hans, han hade ju mer bagage (barn, sorg) än jag men det löste sig.

Det var historien om snöstormen i Alaska som fick ett lyckligt slut. 💖
 
Jag arbetade som flygvärdinna och en klar "draw back" var stand by vid jultider. Det var som ett lotteri, man visste aldrig var man hamnade och jag hamnade i Anchoridge, Alaska. Svinkallt och snö och ännu mer skulle det bli.

Jag kände ingen i bestättningen särskilt väl. Befälhaven var en distingerad norrman som jag hade flugit med tidigare utan att han gjort något särskilt intryck.

Vid middagen på julafton blev jag sittande vid sidan av honom (det var fö min födelsedag). Han, som alla piloter, hade naturligtvis koll på väderet och varnade för att det var snöstorm på väg in och det kunde innebära problem på nästa leg till Tokyo. Vi blev ett helt dygn försenade.

Han och jag blev sittande i baren och pratade till långt på natt och det visade sig att vi hade mycket gemensamt. Han berättde också om sina barn som firade jul hos morföräldrarna och att hans fru hade gått bort i cancer för ett drygt år sedan.

På något oförklarligt sätt visste jag redan då att han var mannen i mitt liv. Det tog ett tag innan han blev klar över att jag var kvinnan i hans, han hade ju mer bagage (barn, sorg) än jag men det löste sig.

Det var historien om snöstormen i Alaska som fick ett lyckligt slut. 💖
Nämen, det var ju till och mer ännu mer romantiskt än det lät på ditt första inlägg! Så fint! :love:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp