nexxa
Trådstartare
Har haft uppe en tråd för ett bra tag sedan ang. mitt sto och en del funderingar runt henne.
Behöver nog lite råd över vad jag ska göra för val i det här.
En lång historia (allt från början) :
Från början hade jag enbart en häst men sommaren 2001 kom jag i kontakt med ett sto när jag bytte stall, C uppfattades vara tjurig, bitchig och hon kunde slå sig fram för att få som hon vill. Hon var inte van vid att få allt serverat.
Hon gick ensam i en hage sidan om ett annat sto som nyligen fått föl (samma ägare till samtiliga tre hästar)
Min valack fick gå ihop med C, C kändes otrevlig och var småelak mot min valack. I början tyckte jag att han var snudd på irriterande och kunde inte begripa mig på varför hon betedde sig så.
Hon var dessutom svår att få fatt i om man väl tagit av henne grimman eller om man redan gjort något med henne. Det var precis som om hon sa "Nu räcker det för idag" och då kanske man ändå bara borstat henne lite eller klappat på henne.
Tiden gick och ägaren till dessa hästar skulle flytta, vi skulle bli ensamma i stallet och kände på nått sätt att vi ville hjälpa C , hon fick jäst och sur gammal mat, hovarna var inte alltid verkade så ofta som de borde bli och hon hade helt enkelt inte det hon behövde.
Vi lånade henne och snart började ägaren (en gammal gubbe) hota med slakt om vi inte gav honom 7.000 kr som han påstod var slakt priset (jo tjena) Vi bestämde för att vänta ut det hela lite, han var väldigt beroende av att 'bli av med' henne men det är inte alltid lätt att hitta ett nytt hem till en travare.
Jag hade börjat arbeta henne lite lätt under sommaren. Dock fick hon panik när man longerade henne, inte 'panik,panik' utan mer 'bara för att' hon sprang/skenade som en tok i linan och man fick kämpa för att lugna henne.
En dag ringde gubben och sa "1000 kr vill jag ha för henne NU, skynda er innan jag ångrar mig" Sagt och gjort fram med 1000 kr och åka och betala och tjata sig till papperna på henne (som han inte tyckte vi behövde). Hon var nu, en stor lättnad.
Vi lät henne bara gå i hagen och pysslade med henne, köpte nya täcken, hon fick fräsch mat och bra hö.
Sommaren 2002 kom och jag och mamma bestämde oss en kväll för att testa longera henne igen lite lätt i bara grimma.
Och se det gick! Hon gick så lugnt och harmoniskt i samtliga gångarter, jag satt upp på henne barbacka och mamma ledde oss runt i skritt. Jag vill skrika och hoppa och gråta av lycka! Hon kändes trygg att sitta på trots att hon var lite 'flängig' med baken.
Vi började rida henne så smått och hon visade sig vara fin att rida, vi fick reda på att hon var riden innan men inte inriden utan ett par tjejer hade hoppat upp och ridit lite granna hur som haver
Hon gick fint i alla gångarter och galoppen var mjuk och fin Hon gick i fin 'form' i samtliga gångarter, hon var varken rädd för traktorer,lastbilar eller något annat. Hon var orädd med andra ord, hon stegrade aldrig, hon bockade och kickade aldrig heller
Hon var helt enkelt toppen.
Jag fick hjälp av en tjej som red henne ett par gånger i veckan, det gick bra men den här personen var tydligen för hårdhänt för C då hon började bli lite hetsig av sig.
När jag rider har jag bara en väldigt mjuk och använder tyglarna väldigt lite då jag är van vid min valack med otroligt känslig mun
Min mamma väntade helt plötsligt barn och allt blev lite krångligare, jag betlade mina hästar själv och hade inte riktigt de pengarna då till två hästar. Hon fick i stället åka till en kvinna bara ett par mil ifrån mig som hade en travvalack själv.
Innan allt detta hade en annan kompis testridit henne hos mig, hon reagerade starkt numera om någon annan satt sig i sadeln. Första gången skenade hon i hagen och tvärnitade vid mig.
Andra gången var vi ute och red tillsammans, jag red med på min valack. När en uppförbacke kom började hon skena igen !
Hon hoppade över en mur som var 2 meter bred och hälften så hög.
Min stackars kompis blev livrädd.
C tillät inte henne att hoppa upp igen då hon dansade omkring och var beredd på att kasta sig iväg.
Jag satt upp och red henne efter henne båda gångerna, hon var stressad men ändå 'kontrollbar' för mig
Hon lånades ut till en kvinna som bodde uppåt i landet (ca 2,5 h resa från oss) Flertalet hade lämnat sina hästar där och sagt att det var ett bra ställe, hästarna trivdes bra. De fick kraftfoder flera ggr/dag och fritt på hö/silage.
Ett år var C där innan kvinnan bytte nummer och snart fick jag brev från en tjej som sa att hon köpt C.
Chocken blev stor då jag enbart lånat ut C alltså hade kvinnan ingen rätt att sälja min häst!
Innan hon åkt till kvinnan talades det klart och tydligt om att C INTE skulle ridas pga problem med tänder som upptäcks och därav en markant känslighet när någon med hård/normal hand höll i tyglen, hon litade inte på någon hon inte kände gällande ridningen.
Kvinnan sålde MIN häst som RIDHÄST! tjejen som köpte henne kontaktade mig via brev då hon lyckats snappa upp mitt för och efternamn.
Hon hade ridit C flertal gånger, fast även hon visste problemet. Mars/april hämtade jag hem C och sen dess har hon bara gått här med min valack igen.
C blir 18 år nu 2006 och ibland känns det som om hon längtar efter att göra ngt samtidigt som hon är stressad.
Jag vet att hon litar på mig när jag rider henne och att hon inte sticker med mig, men är det rätt emot henne? Ska jag låta henne gå, ta ett föl?
Behöver goda råd
//Fröken_Skåne skriver av sig
Behöver nog lite råd över vad jag ska göra för val i det här.
En lång historia (allt från början) :
Från början hade jag enbart en häst men sommaren 2001 kom jag i kontakt med ett sto när jag bytte stall, C uppfattades vara tjurig, bitchig och hon kunde slå sig fram för att få som hon vill. Hon var inte van vid att få allt serverat.
Hon gick ensam i en hage sidan om ett annat sto som nyligen fått föl (samma ägare till samtiliga tre hästar)
Min valack fick gå ihop med C, C kändes otrevlig och var småelak mot min valack. I början tyckte jag att han var snudd på irriterande och kunde inte begripa mig på varför hon betedde sig så.
Hon var dessutom svår att få fatt i om man väl tagit av henne grimman eller om man redan gjort något med henne. Det var precis som om hon sa "Nu räcker det för idag" och då kanske man ändå bara borstat henne lite eller klappat på henne.
Tiden gick och ägaren till dessa hästar skulle flytta, vi skulle bli ensamma i stallet och kände på nått sätt att vi ville hjälpa C , hon fick jäst och sur gammal mat, hovarna var inte alltid verkade så ofta som de borde bli och hon hade helt enkelt inte det hon behövde.
Vi lånade henne och snart började ägaren (en gammal gubbe) hota med slakt om vi inte gav honom 7.000 kr som han påstod var slakt priset (jo tjena) Vi bestämde för att vänta ut det hela lite, han var väldigt beroende av att 'bli av med' henne men det är inte alltid lätt att hitta ett nytt hem till en travare.
Jag hade börjat arbeta henne lite lätt under sommaren. Dock fick hon panik när man longerade henne, inte 'panik,panik' utan mer 'bara för att' hon sprang/skenade som en tok i linan och man fick kämpa för att lugna henne.
En dag ringde gubben och sa "1000 kr vill jag ha för henne NU, skynda er innan jag ångrar mig" Sagt och gjort fram med 1000 kr och åka och betala och tjata sig till papperna på henne (som han inte tyckte vi behövde). Hon var nu, en stor lättnad.
Vi lät henne bara gå i hagen och pysslade med henne, köpte nya täcken, hon fick fräsch mat och bra hö.
Sommaren 2002 kom och jag och mamma bestämde oss en kväll för att testa longera henne igen lite lätt i bara grimma.
Och se det gick! Hon gick så lugnt och harmoniskt i samtliga gångarter, jag satt upp på henne barbacka och mamma ledde oss runt i skritt. Jag vill skrika och hoppa och gråta av lycka! Hon kändes trygg att sitta på trots att hon var lite 'flängig' med baken.
Vi började rida henne så smått och hon visade sig vara fin att rida, vi fick reda på att hon var riden innan men inte inriden utan ett par tjejer hade hoppat upp och ridit lite granna hur som haver
Hon gick fint i alla gångarter och galoppen var mjuk och fin Hon gick i fin 'form' i samtliga gångarter, hon var varken rädd för traktorer,lastbilar eller något annat. Hon var orädd med andra ord, hon stegrade aldrig, hon bockade och kickade aldrig heller
Hon var helt enkelt toppen.
Jag fick hjälp av en tjej som red henne ett par gånger i veckan, det gick bra men den här personen var tydligen för hårdhänt för C då hon började bli lite hetsig av sig.
När jag rider har jag bara en väldigt mjuk och använder tyglarna väldigt lite då jag är van vid min valack med otroligt känslig mun
Min mamma väntade helt plötsligt barn och allt blev lite krångligare, jag betlade mina hästar själv och hade inte riktigt de pengarna då till två hästar. Hon fick i stället åka till en kvinna bara ett par mil ifrån mig som hade en travvalack själv.
Innan allt detta hade en annan kompis testridit henne hos mig, hon reagerade starkt numera om någon annan satt sig i sadeln. Första gången skenade hon i hagen och tvärnitade vid mig.
Andra gången var vi ute och red tillsammans, jag red med på min valack. När en uppförbacke kom började hon skena igen !
Hon hoppade över en mur som var 2 meter bred och hälften så hög.
Min stackars kompis blev livrädd.
C tillät inte henne att hoppa upp igen då hon dansade omkring och var beredd på att kasta sig iväg.
Jag satt upp och red henne efter henne båda gångerna, hon var stressad men ändå 'kontrollbar' för mig
Hon lånades ut till en kvinna som bodde uppåt i landet (ca 2,5 h resa från oss) Flertalet hade lämnat sina hästar där och sagt att det var ett bra ställe, hästarna trivdes bra. De fick kraftfoder flera ggr/dag och fritt på hö/silage.
Ett år var C där innan kvinnan bytte nummer och snart fick jag brev från en tjej som sa att hon köpt C.
Chocken blev stor då jag enbart lånat ut C alltså hade kvinnan ingen rätt att sälja min häst!
Innan hon åkt till kvinnan talades det klart och tydligt om att C INTE skulle ridas pga problem med tänder som upptäcks och därav en markant känslighet när någon med hård/normal hand höll i tyglen, hon litade inte på någon hon inte kände gällande ridningen.
Kvinnan sålde MIN häst som RIDHÄST!
tjejen som köpte henne kontaktade mig via brev då hon lyckats snappa upp mitt för och efternamn. Hon hade ridit C flertal gånger, fast även hon visste problemet. Mars/april hämtade jag hem C och sen dess har hon bara gått här med min valack igen.
C blir 18 år nu 2006 och ibland känns det som om hon längtar efter att göra ngt samtidigt som hon är stressad.
Jag vet att hon litar på mig när jag rider henne och att hon inte sticker med mig, men är det rätt emot henne? Ska jag låta henne gå, ta ett föl?
Behöver goda råd
//Fröken_Skåne skriver av sig
