Sv: Köpeavtal
Förstår inte alls ditt resonemang. Att det skulle vara osmakligt att sälja till en köpare som går med på en hembudsklausul!!!!
Personligen ser jag inga som helst problem med att varken sälja eller köpa djur med dessa begränsningsklausuler. Dylika konstruktioner skapas ju oftast av säljare som bryr sig om att djuren ska få det bra, på samma sätt godtages de också oftast av köpare med samma utgångspunkt
Att uttala sig så att "sålt är sålt och att man då ska släppa taget " (egen tolkning av dina inlägg) kan jag möjligtvis förstå vad det gäller döda materiella ting dvs bilar och andra lösa ting, dock är det ju så, att med djur följer en hel del känslor och en seriös säljare bör på alla möjliga sätt försöka se till att djuret vid en eventuell försäljning får bästa möjliga hem, hur man som säljare väljer att göra detta är dock valfritt och kan i mitt tycke mycket väl göras med dessa hembudklausuler.
För en säljare är det väldigt svårt att göra en bedömning av den presumtiva köparen baserat på ett par möten. En manipulativ person kan framstå på ett sätt för att senare vara någon helt annan. En hembudsklasul kan således vara ett sätt för köparen att försöka sålla bort den typ av köpare hon annars inte skulle velat sälja till.
En köpare som godtager en återgångsklausul (dessa hembudsklausuler är tämligen vanliga hos hunduppfödare) visar att prio 1 är inte att försöka göra en förtjänstaffär. För köparen kan en sådan klausul också visa att säljaren bryr sig om sitt djur och inte säljer för att göra största möjliga vinst.
Skulle omständigheterna utveckla sig så att köparen ändock måste göra sig av med hästen (eller något annat djur) kan det vara en trygghet för köparen att säljaren kan vara intresserad av att ta tillbaka sin häst och således slipper hästen byta till ytterligare ett okänt hem.
Visst kan det bli problem av alla tänkbara former vad gäller hembudsklausuler precis som med vilka andra avtalsparagrafer som helst, men ska möjligeten att det uppstår konflikter göra att man väljer att inte avtala om det man önskar uppnå? Isåfall faller ju alla former av avtal bort!
Det största problemet som jag ser med just dessa hembudsklausuler är hur man i förväg ska komma fram till ett återköpspris, avtalstexten måste rimligen vara utformad som så att varken köpare eller säljare ska vinna eller förlora på att säljaren köper tillbaka sin häst, hästen kan ju ha ökat eller minskat betydande i värde under tiden som gått pga utbildning , skador , ålder etc.
Kanske är det rimligaste att det vid ett återköp ska göras en oberoende värdering av hästen och att det är det priset som gäller.
Vad det gäller begränsing i om hästen får avlivas utan tidigare säljares godkännande är detta en fråga som inte bör utgöra några större problem att reglera. Avtalstexten kan utformas som så att säljarens godkännande inte behövs om avlivningen sker av djurskyddskäl (något som är tämligen enkelt att bevisa med hjälp av veterinär)
Vad gäller att lämna ut hästen på foder är detta självklart också en möjlighet men även det för med sig tänkbara situationer som kan innebära konflikter. Personligen skulle jag som mottagare föedra att köpa en häst med en hembudsklausul mot att ta en häst på foder om avsikten med mitt köp/foder var att förfoga över hästen för all framtid.
Sammanfattningsvis blir således mitt råd till trådskapen att om hon känner att en hembudsklausul skulle ge henne en trygghet vid försäljningen av sin häst ska hon absolut skriva in en sådan i sitt köpeavtal. Förenat med en vitesklausul är den såväl giltlig som effektiv.
Förstår inte alls ditt resonemang. Att det skulle vara osmakligt att sälja till en köpare som går med på en hembudsklausul!!!!
Personligen ser jag inga som helst problem med att varken sälja eller köpa djur med dessa begränsningsklausuler. Dylika konstruktioner skapas ju oftast av säljare som bryr sig om att djuren ska få det bra, på samma sätt godtages de också oftast av köpare med samma utgångspunkt
Att uttala sig så att "sålt är sålt och att man då ska släppa taget " (egen tolkning av dina inlägg) kan jag möjligtvis förstå vad det gäller döda materiella ting dvs bilar och andra lösa ting, dock är det ju så, att med djur följer en hel del känslor och en seriös säljare bör på alla möjliga sätt försöka se till att djuret vid en eventuell försäljning får bästa möjliga hem, hur man som säljare väljer att göra detta är dock valfritt och kan i mitt tycke mycket väl göras med dessa hembudklausuler.
För en säljare är det väldigt svårt att göra en bedömning av den presumtiva köparen baserat på ett par möten. En manipulativ person kan framstå på ett sätt för att senare vara någon helt annan. En hembudsklasul kan således vara ett sätt för köparen att försöka sålla bort den typ av köpare hon annars inte skulle velat sälja till.
En köpare som godtager en återgångsklausul (dessa hembudsklausuler är tämligen vanliga hos hunduppfödare) visar att prio 1 är inte att försöka göra en förtjänstaffär. För köparen kan en sådan klausul också visa att säljaren bryr sig om sitt djur och inte säljer för att göra största möjliga vinst.
Skulle omständigheterna utveckla sig så att köparen ändock måste göra sig av med hästen (eller något annat djur) kan det vara en trygghet för köparen att säljaren kan vara intresserad av att ta tillbaka sin häst och således slipper hästen byta till ytterligare ett okänt hem.
Visst kan det bli problem av alla tänkbara former vad gäller hembudsklausuler precis som med vilka andra avtalsparagrafer som helst, men ska möjligeten att det uppstår konflikter göra att man väljer att inte avtala om det man önskar uppnå? Isåfall faller ju alla former av avtal bort!
Det största problemet som jag ser med just dessa hembudsklausuler är hur man i förväg ska komma fram till ett återköpspris, avtalstexten måste rimligen vara utformad som så att varken köpare eller säljare ska vinna eller förlora på att säljaren köper tillbaka sin häst, hästen kan ju ha ökat eller minskat betydande i värde under tiden som gått pga utbildning , skador , ålder etc.
Kanske är det rimligaste att det vid ett återköp ska göras en oberoende värdering av hästen och att det är det priset som gäller.
Vad det gäller begränsing i om hästen får avlivas utan tidigare säljares godkännande är detta en fråga som inte bör utgöra några större problem att reglera. Avtalstexten kan utformas som så att säljarens godkännande inte behövs om avlivningen sker av djurskyddskäl (något som är tämligen enkelt att bevisa med hjälp av veterinär)
Vad gäller att lämna ut hästen på foder är detta självklart också en möjlighet men även det för med sig tänkbara situationer som kan innebära konflikter. Personligen skulle jag som mottagare föedra att köpa en häst med en hembudsklausul mot att ta en häst på foder om avsikten med mitt köp/foder var att förfoga över hästen för all framtid.
Sammanfattningsvis blir således mitt råd till trådskapen att om hon känner att en hembudsklausul skulle ge henne en trygghet vid försäljningen av sin häst ska hon absolut skriva in en sådan i sitt köpeavtal. Förenat med en vitesklausul är den såväl giltlig som effektiv.
Senast ändrad:
