Ledsen, förbannad och förvirrad

[linzan]

Min häst är väldigt knepig på många sätt, han har lite lätt sadeltvång och är väldigt skarp i psyket. Löser det mesta som inte passar honom genom att resa sig. När han väl går fram och slutar härja så är han supertrevlig att rida.
Men idag kände jag bara att jag orkar inte längre, han började stanna och när jag då sparkar till honom (varken spö eller sporrar) så blixtrar det ju till och man känner hur han laddar för att gå upp.
Hur ogärna jag än vill erkänna det så är jag rädd för honom i de lägena, jag vill inte ha honom över mig och jag känner att jag har en klump i magen när han börjar sådär.

Jag saknar verkligen att kunna ta ut hästen en runda i skogen helt själv, kunna hoppa upp utan att longera innan och framförallt att kunna känna sig trygg....men samtidigt så älskar jag skithästen och har lagt ner så fruktansvärt med både tid och pengar på honom.

Sälja vågar jag inte med risk för vart han ska hamna, har ingen som vill rida honom åt mig av förståeliga skäl.
Jag skiter i pengarna så jag har funderat på att låna ut honom till någon men finns det ens folk som tar sig an såna här hästar?
Han är som sagt trevlig och mjuk att rida så jag tror ändå att med rätt ryttare så kan han bli jättetrevlig.
Andra alternativet är slakt och det känns så himla fel, jag vet inte hur jag skulle överleva att ha tagit det beslutet ens

Massa svammel men jag behövde bara få lite synpunkter och kanske lite råd.
Skulle ni våga låna ut en sån häst om ni är fullständigt ärliga över alla hans fel och brister? Det känns verkligen som att jag sitter i skiten.
Han är "bara" 6 år och det är inga fysiska fel på honom, han behöver bara komma ner på jorden.

Det är ju bara inte meningen att man ska vara skitledsen när man kommer hem från stallet för att man ännu en gång inte vågat sätta honom på plats

 

[Korven]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Han kanske skulle fungera bättre med nån annan ryttare. Ibland stämmer inte personkemin.

 

[linzan]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Ja det är lite det jag spånar på, jag är så arg på mig själv för min feghet.
Jag är bara så rädd för att låna ut honom och få hem honom tio resor värre liksom men det är väl en risk man får ta i det läget isåfall

 

[molliee]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Jag vill bara säga att jag förstår precis hur du känner. Min häst var likadan...Hade lärt sig från förra ägaren att reser man sig så slipper man undan. Jättekul..När hon lärt sig av med det så kom hon på nya knep, backa, slänga sig runt, frysa fast i marken osv. Fanns heller inga fysiska fel på henne. Bara väldigt stark fjording...Red man med andra var hon hur snäll som helst, så då var man glad efter ridturerna, men ensam var hon inte rolig. I padocken såg hon spöken lite överallt tills hon varvat ner, efter sisådär 30-40 min. Suck säger jag bara. Men man fortsätter ju ändå, man älskar ju dom knasiga små djuren Och man lever länge på dom fina ridstunderna och allt mys runtomkring.
Tyvärr har jag inget knep för att underlätta er ridning, ville mest säga att du inte är ensam!
Önskar er lycka till!

 

[Miloni]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Med tanke på att du är rädd för vad som kan hända så tycker jag att du kanske bör sälja hästen och skaffa en som inte är så skarp. Det finns många som kan ta sej an lite skarpare hästar som inte rädda för dom. Är man rädd kommer man aldrig att få ordning på sånt beteende tyvärr. Eller det blir iallafall otroligt svårt.

Sälj hästen och skaffa en mindre skarp häst tycker jag. Vill du kämpa och verkligen komma över rädslan och allt det här så skaffa hjälp av en bra tränare som gör att du vågar stå på dej mot hästen.

 

[-Catherine-]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver, det hade kunnat vara min häst som du beskriver för han gör exakt på samma vis

Jag har kämpat & kämpat i dryga två år med min häst nu och det har verkligen varit en berg och dalbana. Just nu går det rätt ok, men jag är alltid på min vakt eftersom han kan explodera när som helst. Min lösning på min rädsla har faktiskt varit att rida med halsrem. Jag har alltid ett grepp i remmen (som jag gjort av ett långt hundkoppel, ett grimskaft eller stigläder blev både för kort & för klumpigt) när vi skall galoppera eller vid minsta osäkerhet från min sida.
Han är tuff till tusen, ger jag mig in i en konflikt måste jag vara tvåtusen procent säker på att jag går ur den som vinnare, annars kan jag lika gärna ge upp direkt.

Märkligt nog så verkar halsremmen ha en lugnande inverkan på min häst också. Jag misstänker att det beror på att jag vågar "sitta in" honom bättre och därmed inte spänner mig. Spänner jag mig inte så skickar jag heller inte signaler till honom och han försöker inte lika ofta att tramsa med mig.

Det är verkligen en kamp när man hamnar i din situation, jag vet så väl vad du går igenom. Man älskar hästen men samtidigt så känner man ilska & frustration över att det inte blev riktigt som man tänkt sig med den. Man vill så mkt och får hela tiden kämpa motströms för att ta sig någonstans.
Det skall vara roligt att ha häst och att rida, men är man rädd så är det faktiskt inte lika roligt

Jag tycker du är stark som kämpar så, men jag skulle inte se ned på dig det minsta om du väljer att stoppa här och istället leta efter ngn annan som är beredd att ta över.

Svamligt inlägg blev det här, och förmodligen gav det inte dig det minsta att läsa det. Men jag ville på ngt vis stötta dig eftersom jag så väl känner igen mig i din sits du sitter i..

 

[linzan]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

KL
Tack så jättemkt för era svar och "skönt" att några känner igen sig.
Jag har haft denna hästen i över 3 år nu och jag har kommit väldigt långt med min rädsla men nu igår började han trotsa igen och då kände jag verkligen att han var på väg att flippa. Jag vågar faktiskt inte sälja honom hur löjligt det än låter, det är absolut inte så att jag inte tror att nån rider honom bättre men jag har sett folk som sålt såna här hästar och ångrat sig bittert. En av dessa hästar blev såld 6 gånger på ett år, DET skulle jag aldrig förlåta mig själv för.
Jag kan aldrig rida på banan om någon går ut och han blir själv för då exploderar han, han är så kvick så det är löjligt hur man ens kan hinna göra så mkt på så kort tid.
Just nu så önskar jag att jag var en sån människa som inte fäster mig vid dom, istället så älskar jag verkligen honom....fast just vid de tillfällena så har man bara lust att skicka honom till månen.

 

[foraenirotippex]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Så länge du är rädd och hela tiden försöker "trotsa" rädslan så kommer problemet att finnas kvar.
Rädsla måste man hantera (tyvärr) och lär man sig det så tror jag att man blir en bättre ryttare och får mindre problem med hästen.

Jag har haft mycket problem med min pålle men nu när jag erkänt rädslan, och tagit hjälp och håller mig i mina "safe-zones" så är det inga problem...

Ett alternativ kan vara att sälja och skaffa en säkrare häst.
Tips på två bra böcker är "Ridning och rädsla" och "den inre ryttaren"

Jag har slitit enormt mycket (och sliter) med prestationsångest + rädsla.
Idag blev jag ledd runt byn (för att få slappna av och bara "åka" häst i lugn och ro) utan att en enda gång tänka: "vad håller jag på med? Det här är bara dumheter. Det är bara fegisar och puckon som håller på så här. och vad ska grannarna tänka?! Efter 24 år i sadeln borde jag väl ha kommit över det här.."
Istället bara njöt jag. Det var jätteskönt.

Det tyckte min häst också som var otroligt avslappnad, lugn och harmonisk.

 

[linzan]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Förstår hur du menar och så har jag med gjort, jag kan skritta honom på långa tyglar i skogen och galoppera honom med full frihet utan att känna rädsla. Svårt att förklara men jag har gått från att knappt våga sätta på honom senskydden för han var skogstokig till att rida honom avslappnat i alla gångarter så framåt går det men just när han sätter sig emot och blir farlig så är jag inte så kaxig längre. Han har skadat både sig själv och människor så man vet ju hur det kan gå, tyvärr. Verkar dock som att en tjej som är duktig på problemhästar kan ta honom en månad, hon bor en mil från mig och är erkänt duktig av många så jag tror det kan vara en lösning. När det är så nära så kan man ju vara delaktig med så man ser att allt går bra, skulle det funka där men inte hemma sen så är det ju garanterat mig det är fel på och då får han flytta till nån annan

 

[-Catherine-]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Det låter ju toppen om du kan får hjälp, jag håller tummar & tår för att det skall sluta lyckligt för er!

 

[foraenirotippex]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Lite OT så där men varför gör han som han gör?

 

[TBT]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Hej. Vet precis vad du går igenom Hade en jättefin dressyrhäst med exakt samma betende som din; inte kan ridas ut själv, stod på bakbenen då andra hästar går ut ur ridhuset m.m. Blä va tråkigt det var Och rädd var man hela tiden och ändå hoppades man att han skulle bli bättre. Ont i magen inför varje ridtur samtidigt så otroligt lättad o glad så fort han skötte sig.

Nej ridning ska vara roligt och avkoplande. Det är det nu när jag har en annan häst Min gamla hade otroligt fin hoppstam så tjejen som hade min nuvarande häst tillsalu gick med på att byta. Var helt öppen med mina problem och sa att jag blivit rädd för hästen. Tyvärr så vandrade han omkring en del efter försäljningen men verkar funka ok nu hos nuvarande ägare.

Jag tror inte på lösningen att du får tillbaka hästen efter tillridningen eftersom rädslan för just denna hästen finns kvar. Vet en gång jag var ute och red på min nuvarande häst och tittade ner på hästen (som ändrat färg efter fällning) och helt plötsligt fick känslan av att jag satt på min gamla häst. Fick riktig hjärtklappnig i någon sek även om jag förstod att det inte var den hästen jag satt på

Nej är riktigt glad för att jag fattade det svåra beslutet att göra mig av med den hästen. Varken jag eller hästen gjorde varanda lyckliga.

Lycka till och var rädd om dig

 

[linzan]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Varför? För att han alltid måste ha sin vilja igenom annars så passar det inte herr´n och då smäller det.
Det är ingen mening att folk spånar på om han har ont för han är uppkollad och framförallt så ser du det i hans beteende att det inte är smärta. Han har helt enkelt en jäkla vilja och blir blixterförbannad. För när allt går hans väg, dvs han får göra som han vill så är han jättetrevlig. Han rör sig trevligt och löshoppar förbannat bra. Jag vet bara att han är efter någon skäckhingst som heter Aladdin annars hade det varit trevligt och veta om de avkommorna brukar bli knepiga i huvudet, vissa hingstar framförallt nedärver ju lite humör.
Men som TBT skriver så är nog tillridning ingen lösning, min rädsla sitter ju ändå där så jag är lite inne på att försöka låna ut honom och skulle det funka så kan jag mkt väl tänka mig att sälja honom till rätt människa.

 

[kryddelydd]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

du har PM/kryddelydd

 

[Ninnurur]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

I vintras sålde jag mitt 6-åriga sto som jag köpte som ettåring och red in och utbildade själv. En helt underbar häst som när hon gick som hon skulle gav en helt otrolig ridkänsla, en av de bästa hästar jag någonsin suttit på ridmässigt och då har jag ridit många hästar som hästskötare till svårklassryttare samt elev på flyinge och strömsholm. Hästen hoppar också otroligt bra när allt funkar. Problemet var att med mig på ryggen kunde hon lika gärna balla ur totalt! Från skritt på lång tygel i skogen till att stå högt på bakbenen och snurra. Hon hann nocka mig och ge mig ca 5 hjärnskakningar, vi har lagt oss i diken, ja, allt möjligt. Tillslut var det inte kul att rida för att man inte visste om man var tvungen att bråka eller om det skulle gå bra. Vi betäckte henne för att ge henne lite tid att mogna. Hon är väldigt lättlärd så vi tänkte att inridningen/utbildningen kanske gått lite fort. Men hon fortsatte nästan likadant efter igångsättningen också. Då bestämde jag mig för att sälja, och jag ångrar mig inte för en sekund! Tjejen som köpte henne är en gammal bekant och hon rider mitt sto helt otroligt bra! De har nu arbetat ihop i ca 6 månader och har hunnit ut på några hopptävlingar, 90-110 cm och placerat sig på varje tävling! Visst känns det att se att det där är ju "min" häst egentligen. Jag grät massor när beslutet togs men det var ju ändå för hästens skull. Jag visste att hästen kunde göra bra ifrån sig, bara inte med mig på ryggen. Nu längtar jag efter att det nya ekipaget ska komma upp i samma klasser som jag rider med min gammelvalack och kanske till och med klå oss

Summa summarum. Lyssna till ditt hjärta och till hästens behov. Kan hästen bli bättre med någon annan så var tillräckligt stor som människa att du kan ta ett steg tillbaka

 

[foraenirotippex]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Jag menade inte att provocera/ifrågasätta.
Jag var bara nyfiken ...
Jag hoppas att det löser sig på bästa sätt för dig och din häst!

 

[linzan]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Jo jag förstod nästan det, förlåt om jag lät irriterad. Jag är bara så ledsen och har så ont i magen pga detta

 

[linzan]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Va skönt att det löste sig för er jag hoppas jag kan vara lika osjälvisk men just nu vill jag inget annat än behålla honom, iaf de dagar han är sådär underbar att rida

 

[Tussinussen]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

jag är lite inne på att försöka låna ut honom och skulle det funka så kan jag mkt väl tänka mig att sälja honom till rätt människa.

Helt rätt lösning tycker jag. Utmaningar på hästrygg ska vara lagom stora, inte övermäktiga och såna som man mår dåligt av.
Jag hade inte heller klarat av en sån häst, men har kompisar som bara skulle sitta där hur lugnt som helst och inte bry sig. En sån ryttare får till slut pli på en sån häst - en rädd ryttare gör inte det.

Förstår mycket väl att du älskar honom men det gäller att hitta en som man kan älska och som också är rolig att rida.

Lycka till!!

 

[Ninnurur]

Sv: Ledsen, förbannad och förvirrad

Jag hoppas att du kan komma till det bästa beslutet för er båda. Förstår precis vad du menar med att man vill behålla de där gångerna som det känns toppen att rida! Nu har jag gått ett steg längre och kan känna mig stolt när det går bra för dem på tävlingar, det är ju ändå jag som grundutbildat hästen och gjort det största jobbet med henne. Tycker jag kan ta åt mig lite ära då