Leksaksvapen

Jag funderar lite på det här med att aldrig sikta på någon, som @FeatherCloud @krus @Pengy och @hastflicka nämnt... jag kan förstå tanken med det, men ser inte riktigt hur det skulle gå att efterleva i praktiken. Mina barn skulle helt enkelt kraftigt ifrågasätta att de inte fick sikta på någon annan som är med på det med en leksak - därav att vi pratar samtycke snarare än siktningsförbud.
 
Jag skulle säga blank nej och förklarat varför. Min dotter har inte efterfrågat något realistiskt leksaksvapen. En färgglad vattenpistol hade hon fått ha om hon ville.

Mitt lekis när jag var liten (på 80-talet) hade totalförbud för leksaksvapen. Man fick inte ens låtsas att något annat (t.ex. en banan) var ett vapen. Det var ett fantastiskt lekis men underbara fröknar. Väldigt måna om kamratskap och att våld inte fick förekomma. Inte ens låtsasvåld. Jag tycker att det var jättebra!

Hur skulle du ställa dig till typ NERF-pistoler? (Skjuter skumgummipilar)
AA368158-3D7D-47C9-85F3-720D70DCE93F.jpeg
 
Jag är anti leksaksvapen men min man håller på med sportskytte så jag inser ju att vapen inte behöver vara förknippat med våld. Men uppenbara våldsleksaker som t ex handgranater skulle jag inte vilja att mina barn hade.

Jag är helt emot leksaksvapen men mitt barn hade gärna fått börja med sportskytte (eller skidskytte) om hon ville. Det är en helt annan sak tycker jag.
 
Hur skulle du ställa dig till typ NERF-pistoler? (Skjuter skumgummipilar)
Visa bifogad fil 17901

Jag hade ifrågasatt poängen med det men om hon gärna ville ha dem hade hon nog fått det. Är inte helt säker. Hade försökt övertala henne att vapen i någon form inte är bra och symboliserar våld, död och lidande. Jag förstår inte varför barn ska leka krig. I mina ögon är det inte ok. Då hade barnet fått sig en liten föreläsning (på barnets nivå) om vad krig faktiskt är och hur många människor (många barn) som dör och far illa i krig.
 
Hur skulle du ställa dig till typ NERF-pistoler? (Skjuter skumgummipilar)
Visa bifogad fil 17901

Vi har någon nerfpistol och sonen har en gång t o m blivit bjuden på nerfkalas där de spelade på samma sätt som laserdome typ. Jag har egentligen inga större moraliska betänkligheter där- de förstår skillnad på skumgummilek och dödligt våld, men dock är jag orolig för ögonen i sådana lägen så om det ska lekas med nerf vill jag gärna ha någon form av skyddsglasögon på- även om de vet att de inte får sikta mot huvud / ansikte så kan en olycka hända så lätt. Våra barn har dock aldrig riktigt haft den typen av leksaker som favvo som tur är.
 
Jag funderar lite på det här med att aldrig sikta på någon, som @FeatherCloud @krus @Pengy och @hastflicka nämnt... jag kan förstå tanken med det, men ser inte riktigt hur det skulle gå att efterleva i praktiken. Mina barn skulle helt enkelt kraftigt ifrågasätta att de inte fick sikta på någon annan som är med på det med en leksak - därav att vi pratar samtycke snarare än siktningsförbud.
Själv ifrågasatte jag faktiskt aldrig, men så blev jag inte heller uppfostrad på ett sätt där saker var öppna för diskussion. Hoppas kunna göra på ett annat sätt själv, men har ändå svårt för just att sikta med (realistiska) leksaksvapen på andra. Kände inte till Nerf innan, men sånt och tex vattenpistoler skulle jag nog känna annorlunda inför.
 
Jag hade ifrågasatt poängen med det men om hon gärna ville ha dem hade hon nog fått det. Är inte helt säker. Hade försökt övertala henne att vapen i någon form inte är bra och symboliserar våld, död och lidande. Jag förstår inte varför barn ska leka krig. I mina ögon är det inte ok. Då hade barnet fått sig en liten föreläsning (på barnets nivå) om vad krig faktiskt är och hur många människor (många barn) som dör och far illa i krig.

Intressant! Jag tror inte att huvudpoängen med vapen för mina barn någonsin varit att vapnen ska se realistiska ut, däremot leker de onekligen ”krig”. Fast själva krigsleken kan se väldigt olika ut, inser jag när jag tänker efter - det är sällan ett ”rollbesatt” krig utan snarare som ett ”vattenkrig” fast med NERF då - smyga-sikta-ta skydd-skjuta.

Krig i verkligheten är ju verkligen ett elände - men hur tänker du kring att barn kan bearbeta den vetskapen genom lek?
 
Överlag vill jag undvika lekar där man slåss, fäktas och skjuter.

Jag hade gärna sett en lägre grad av sådana lekar men jag vet ärligt talat inte riktigt hur det skulle gå att åstadkomma utan att ta till så hårda nypor (bildligt talat) att jag inte vill bete mig på det sättet mot mina barn. De är ju egna individer med egna preferenser.
 
Jag är helt emot leksaksvapen men har fått kompromissa en del med min inre känsla.

Vattenpistoler har vi, även om vi försöker säga "spruta" istället för "skjuta" när de används.

Annars pratar vi mycket om att lekar som innebär att döda någon inte uppskattas och även förklara varför. Samtidigt kan jag känna att det är en del av att utforska sin omvärld. Fyraåringen kan gärna lekar där han "dör" och vill att vi ska bli ledsna. Jag har förklarat att jag inte vill vara med och så har vi haft samtal om döden och vad det innebär.
 
Jag tycker att det här med gränsdragningen är intressant för att tänka kring hur man ska förhålla sig till (leksaks)vapen, så ursäkta att jag uppehåller mig lite kring det! Vad är det som gör att du tycker att skumgummirören är okej, men inte pistoler större än den där fjutten (:D)?

Skummgummirören är helt larviga i utseende.
Inget krigiskt över dem, men att det är kul att skjuta vatten på varandra kan inte förnekas.
Jag har jättesvårt för vapen i alla former, ju verkligare desto värre. Fjutten är typ det harmlösaste jag hittat, och den är inte hotfull annat än om den är fylld med iskallt vatten.
 
Jag hade gärna sett en lägre grad av sådana lekar men jag vet ärligt talat inte riktigt hur det skulle gå att åstadkomma utan att ta till så hårda nypor (bildligt talat) att jag inte vill bete mig på det sättet mot mina barn. De är ju egna individer med egna preferenser.

Säga nej? och inte delta. Precis som man gör när de vill leka hoppa från taket eller slåss ordentligt. De får inte kriga på förskolan tex.
 
Säga nej? och inte delta. Precis som man gör när de vill leka hoppa från taket eller slåss ordentligt. De får inte kriga på förskolan tex.

Om de hoppar från ett tak riskerar de att göra sig ordentligt illa - den motiveringen köper de.
Om de slåss ordentligt så gör de varandra illa - så då är jag beredd att ta i så mycket som nöden kräver för att sära på dem och de förstår varför.
Om de vill leka med mig och leker något jag inte vill vara med i - då säger jag nej till att delta (och förklarar kanske varför).
Om de vill springa runt utomhus med realistiska vapen - då kan jag säga nej och förklara varför.
Men om de vill leka krig med sina kompisar och jag säger nej - då undrar de varför. De vet att riktiga krig är fruktansvärda men för dem handlar det om en lek tillsammans med kompisar som också vill leka den leken. Jag kommer att stranda min förklaring i ett ”därför”.
 
Jag lekte under en stor del av min uppväxt nästan bara "vapenlekar" eftersom jag nästan bara hade killkompisar och det var det enda de ville göra förutom att spela fotboll. Vi lekte krig, tjuv och polis, indian och cowboy, riddare, byggde diverse kojor vi skulle "försvara", vattenkrig osv och sen när vi blev äldre även sprängde diverse saker med smällare och pricksköt saker med luftpistol eller spelade diverse våldsamma tv- eller datorspel.

Kan inte säga att det gjorde mig eller någon av dom andra speciellt krigisk (alla vi är eller håller idag på att utbildas till läkare) eller att jag inte extremt tidigt förstod skillnaden mellan leksaker och vapen som kunde vara farliga. Min morfar hade ett gevär, det var farligt, och man fick absolut inte skjuta på folk med luftpistolen och man behövde vara försiktig när man använde riktiga verktyg. Inte heller fick man sikta på någon med leksaksvapen om personen inte var med i leken.

Att förbjuda oss att leka vapenlekar hade varit rätt meningslöst, då hade vi bara gått och sagt att vi skulle bygga en koja i skogen och lekt vad vi ville där istället.
Nuförtiden förstår jag dock om barn inte får använda annat än färgglada "vapen" och även saker som inte låter speciellt mycket för att inte skrämma eller irritera grannarna. Men att förbjuda saker som barnen utan problem förstår är leksaker, förutsatt att någon tar sig tid att förklara skillnaden, skulle jag känna är lite väl överarbetat. Då tror jag snarare att det är bättre att utbilda och förklara för att öka förståelsen istället för att förbjuda och göra våld mer spännande.
 
Leksaker som liknar riktiga har jag längde varit emot, för lätta att få tag i och gör att en leksak som är så enkel att få tag i kan användas vid rån eller skrämma andra människor.
 
Som sagt har jag inte sett en förskola där krig är en ok lek. Undrar man hur de motiverar det får man fråga. För mig är det inte svårt, det är en skaderisk och dessutom inte roligt.
De kan springa och röja i skogen ändå, de kan spela fotboll, cykla och göra saker med varandra istället för emot varandra. Avskyr ungar som kommer brötandes mot en "jag ska skjuta dig".
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Rumsväxter 2
  • Köpa hus
  • Västeråsträffstråden

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp