Talihina
Trådstartare
Hej kloka bukare, jag behöver lite input på min arbetssituation.
Är sedan 1år tillbaka anställd som Butikansvarig i en privatägd butik och jag trivs jättebra med alla arbetsuppgifter, älskar mina kunder etc. Jag är ensam anställd (jobbar till 99% ensam) och ansvarar för allt i butiken, leveranser, inköp, säljmöten m.m. Även all städning gör jag, butiken är ca 350m2 så det är en del... Butiksägaren jobbar inte i butiken, han sköter ekonomi och marknadsföringen på annan plats. So far so good - jag får jobba med min hobby och utifrån sett är det nog drömjobbet för många!
Men..... en krypande känsla kommer smygande om att jag gör mer än vad jag får betalt för och flera i min omgivning tycker att jag blir utnyttjad. Jag visste om de grundläggande förutsättningarna när jag började men med löften om att ändringar till de bättre skulle ske, men när jag efterfrågar dessa så skjuts svaren alltid på framtiden. Börjar tro att ingen bättring kommer ske någonsin!
- Jag får betalt per timme fastän jag jobbar heltid, har alltså inte fast månadslön, ej betalt vid röda dagar. Semesterersättning utbetalas en gång om året. Ingen pensionsgrundande inkomst.
-Lönen är mycket lägre än minimilön för min ålder och erfarnhet, enligt handels tabeller får jag betalt som en 17åring utan erfarenhet. Jag är 30+ med flerårigt förflutet som chef inom annan servicebransch.
-Inget OB-tillägg what so ever. Ingen övertidsersättning.
-Väldigt svårt att få ledigt då jag är ensam anställd, har fått ställa in resor, läkarbesök och min partner har fått ta all VAB det senaste året.
-2 veckors uppsägningtid
Det hela känns väldigt osäkert men dagsläget går vi runt ekonomiskt hemma (men utan några marginaler) Jag trivs som sagt jättebra och jag får många andra fördelar med jobbet och tittar jag på andra jobb så ökar pendlingstiden och i och med det även barnens dagistimmar.
Så - hur prioriterar ni? Kan ni gå med på "katastrofvillkor" om ni trivs och jobbet passar ditt liv i övrigt ? Vart går gränsen för er?
Är det värt att med fackets hjälp ta strid för mina villkor och vad kan dom göra när arbetsgivaren vägrar kollektivavtal? Eller ska jag bara fly och ta första bästa jobb för att slippa framtida problem?
Är sedan 1år tillbaka anställd som Butikansvarig i en privatägd butik och jag trivs jättebra med alla arbetsuppgifter, älskar mina kunder etc. Jag är ensam anställd (jobbar till 99% ensam) och ansvarar för allt i butiken, leveranser, inköp, säljmöten m.m. Även all städning gör jag, butiken är ca 350m2 så det är en del... Butiksägaren jobbar inte i butiken, han sköter ekonomi och marknadsföringen på annan plats. So far so good - jag får jobba med min hobby och utifrån sett är det nog drömjobbet för många!
Men..... en krypande känsla kommer smygande om att jag gör mer än vad jag får betalt för och flera i min omgivning tycker att jag blir utnyttjad. Jag visste om de grundläggande förutsättningarna när jag började men med löften om att ändringar till de bättre skulle ske, men när jag efterfrågar dessa så skjuts svaren alltid på framtiden. Börjar tro att ingen bättring kommer ske någonsin!
- Jag får betalt per timme fastän jag jobbar heltid, har alltså inte fast månadslön, ej betalt vid röda dagar. Semesterersättning utbetalas en gång om året. Ingen pensionsgrundande inkomst.
-Lönen är mycket lägre än minimilön för min ålder och erfarnhet, enligt handels tabeller får jag betalt som en 17åring utan erfarenhet. Jag är 30+ med flerårigt förflutet som chef inom annan servicebransch.
-Inget OB-tillägg what so ever. Ingen övertidsersättning.
-Väldigt svårt att få ledigt då jag är ensam anställd, har fått ställa in resor, läkarbesök och min partner har fått ta all VAB det senaste året.
-2 veckors uppsägningtid
Det hela känns väldigt osäkert men dagsläget går vi runt ekonomiskt hemma (men utan några marginaler) Jag trivs som sagt jättebra och jag får många andra fördelar med jobbet och tittar jag på andra jobb så ökar pendlingstiden och i och med det även barnens dagistimmar.
Så - hur prioriterar ni? Kan ni gå med på "katastrofvillkor" om ni trivs och jobbet passar ditt liv i övrigt ? Vart går gränsen för er?
Är det värt att med fackets hjälp ta strid för mina villkor och vad kan dom göra när arbetsgivaren vägrar kollektivavtal? Eller ska jag bara fly och ta första bästa jobb för att slippa framtida problem?
