"Felet" är väl till största del att den absoluta majoriteten av all blandrasavel sker "utom all kontroll" och av "uppfödare" med extremt begränsad kunskap om genetik, arvgångar, sjukdomshistoria osv.
Om avel hade varit så enkel att 1 trevlig, sund hund + 1 trevlig, sund hund = trevliga, sund valpar, så hade vi ju bara haft trevliga, sunda hundar i världen!
För oss som avlar på raser som reggas i SKK så finns ett antal kriterier som måste uppfyllas för att hundarna ens skall kunna bli påtänkta som avelshundar.
Dessa kriterier avser ofta
både mentalitet och hälsa.
Ex. hd/ad-röntgen, ögonlysning, Mh-test, Korning osv.
Vi vet hur "hälsan" - den mentala och fysiska - ser ut för inte bara den enskilda individen utan även för hela kullar, alla kullar efter en hane/tik, hela linjer osv.
Trots att vi nu har alla dessa fakta om våra hundar så händer det med jämna och ojämna mellanrum att "defekter" slår igenom. Ex Hd-fel på valpar efter linjer med väldigt lite Hd i osv.
Problematiken med att klarlägga vad som utlöser vissa "defekter" forskas det kring på flera håll i världen och med lite tur vet vi ännu mer om några år!
Som uppfödare av renrasiga hundar lägger man år av planering bakom sina kullar!
Man rensar hårt bland tilltänkta avelsdjur för att alltid få lite "bättre" hundar för var kull.
Man är extremt medveten om de egna hundarnas/linjernas styrkor och svagheter och planerar kominationer utefter vad som kan tänkas lämna absolut "mest rätt" resultat.
Vi kan ge våra valpköpare stöd och råd genom hela hundens liv och med ganska hög säkerhet berätta vad de kan förvänta sej av den lilla valpen både vad gäller mentalitet, arbetskapacitet mm.
Att då jämföra detta med herr och fru Olsson som parar sin lilla Bettan - bc/schnauzer/finnspets - med Sture -dalmatiner/setter/drever - båda hundarna helt utan några som helst hälsoundersökningar eller annan "utvärderingar" förutom det faktuma att "De har aldrig varit sjuka och är snälla med barn".
Parningen går bra och dräktigheten förflyter utan några större konstigheter - några extra avmaskningar och liknande är det dock inte tal om.
Utfodring av en dräktig tik är inget som familjen Olsson kan något om så Bettan får klara sej med Konsums BlåVita hundfoder trots att både hon och valparna skulle gagnats mera av ett mer "avelsanpassat"-foder.
Valparna föds och även här sköter tiken det hela själv!
Fam Olsson förklarar för all som vill lyssna att hundavel är en baggis!

Valparna växer upp och med lite tur har Olssons läst någonstans om vikten av avmaskning av valparna, men sannorlikheten är inte jätte stor!
Valparna vet.beskitas i alla fall och vacc innan de säljs!
Så efter 6 månader börjar valpköparna höra av sej...
Valparna visar lite märkliga beteenden, de både vallar, vaktar och skäller på fåglar i skogen! Flera uppvisar många problembeteenden och Olsson's kan ju inget annat göra än att säga att "Nej, men så har Bettan och Sture aaaaaldrig betett sej!".
När några av valparna sedan utvecklar demodex - som Olssons så klart aldrig hört talas om - och klokapsel avlossning så byter de telefonnummer!
För det måste ju vara valpköpanas fel att valpana bli sjuka!!! Bettan och Sture är ju friska...även om Bettans mamma hade något med klorna...och något kullsyskon visst tappat all päls...
Att blanda olika raser med olika inriktning, olika "arbetssätt" och olika mentalitet kan bli lika fel som att sätta en ferarrimotor i en lådbil!!
Att denna lådbil dessutom är predisponibel för att tappa ratten pga genetiska defekter, gör ju inte saken bättre!
Varför är detta så svårt att förstå?!
/Swat