Isituss
Trådstartare
För snart fyra veckor sedan genomgick jag en dubbel käkoperation. Flyttade alltså både över- och underkäken. Efter detta har jag självklart inte fått lov att äta ordentligt. Fram till i tisdags handlade det om bara flytande föda och nu får jag även lov att äta mjuk mat, så länge jag inte tuggar. De första två veckorna hade jag väldiga problem med att få i mig näring dels för att mådde illa och kräktes de första dagarna, och dels för att magsäcken hann krympa otroligt mycket efter det. Detta ledde till att jag gick ner 5 kg på mindre än två veckor.
Saken är då att när jag har berättat det att alla svarar "Men det är ju jättebra!", men det är det väl ändå inte? Jag är, och var, normalviktig men efter att den tionde personen sade det ovanstående börjar jag ju undra
Visst, jag har tidigare önskat vara mer vältränad och slimmad utan att göra något åt det, och nu är jag ju så klart mindre. Det var ju dock inte smal men otränad jag ville bli, och absolut inte genom att svälta mig själv! De tre första dagarna fick jag ju max i mig en halv liter vätska, sammanlagt!
Så hur tänker egentligen folk med det resonemanget? Varför säger folk det? Mitt ansiktsuttryck när jag har berättat om min viktnedgång har ju dessutom varit ungefär såhär:
Inte på grund av siffrorna, men på grund av hur mycket min kropp har förändrats. Jag har ju försvunnit! (okej, det var en överdrift
)
Saken är då att när jag har berättat det att alla svarar "Men det är ju jättebra!", men det är det väl ändå inte? Jag är, och var, normalviktig men efter att den tionde personen sade det ovanstående börjar jag ju undra
Så hur tänker egentligen folk med det resonemanget? Varför säger folk det? Mitt ansiktsuttryck när jag har berättat om min viktnedgång har ju dessutom varit ungefär såhär: