K
Kimz0r
I den närmsta bekantskapskretsen finns två hundar som vållar lite problem som vi har svårt att lösa.
"Fido" är jämnårig med min hund "Karo" (tre år) och har bott med sin husse och matte sedan han var liten valp. "Pluto" är ett år och kom till husse, matte och Fido som en omplacering nu i sommar. Fido och Pluto bor alltså i samma hushåll.
Karo och Fido kom bra överens när de fortfarande var valpar, men snart började Fido flyga på min hund för småsaker. Det kunde räcka med att Karo fick lite mer uppmärksamhet än Fido så var slagsmålet ett faktum. Det är alltid Fido som hoppar på först och Karo försöker förstås försvara sig. Under en period var det extremt, men på senare tid (d.v.s. tiden innan Plutos ankomst) har de lyckats befinna sig under samma tak utan att ryka ihop stup i ett. Min hund, som normalt sett är jättesocial och vill vara med överallt hela tiden, har många gånger dragit sig undan redan vid ankomsten, han har suttit tyst i hallen och inte vågat gå in i huset. Karo är vanligtvis mycket framåt och orädd...
Igår träffades Karo och Pluto för första gången. Det började med att Fido dängde Karo... Och sedan var det kört. Pluto ägnade långa stunder åt att stå och idiotskälla Karo i örat och vågade uppenbarligen inte gå nära Karo om han inte skällde samtidigt. Karo ignorerade först Pluto och gjorde vad han kunde för att se liten och ofarlig ut, men efter en stund blev han ju lack och började morra och visa tänder, vilket naturligtvis inte gör saken bättre, för han ser riktigt farlig ut då. Det är dock så långt som Karo går, han är aldrig den som slår först. Nästan så jag tycker att han är för snäll.
Vi trodde att Fido kanske var en bidragande faktor till Plutos beteende, så vi avlägsnade Fido från gruppen, vilket verkade fungera först. Pluto lade sig på rygg, Karo nosade. Pluto nosade på Karo. Pluto lägger sig på rygg, Karo nosar, Pluto hugger mot ansiktet på Karo... Och därefter var vi tillbaka på noll.
Och någonstans mitt i Plutos skällande kommer Fido och ger Karo däng igen. Vi gör ju vad vi kan för att avbryta sådant beteende, men det är med risk för liv och hälsa som man går emellan när Fido har bestämt sig för att han ska slåss, det är mest tur att det inte blir värre än småsår och pälstussar.
Fido är polisen som ska styra upp allt och därför gärna attackerar först och frågar sedan.
Pluto är rädd och osäker.
Karo gör vad han kan för att visa att han är ofarlig (tills han blir lack, men det krävs mycket...), men får däng i alla fall.
Vi kan inte lämna Karo ensam hemma när vi hälsar på - Fidos och Plutos husse och matte bor en dryg timmes bilfärd härifrån och vi stannar ofta över natten.
Vi kan, och vill, inte stänga in Karo eller skilja honom från oss övriga - för det första så är det inte Karo som har gjort fel och för det andra så blir han skitjobbig. Han tycker ju att han ska hålla ihop flocken, det är ju vad han är avlad till att göra, och att inte få vara med är ett straff värre än döden.
Och det känns fel att avskärma Fido och Pluto i deras eget hem, samt att de sannolikt skulle bli jobbiga de också.
Bah.
"Fido" är jämnårig med min hund "Karo" (tre år) och har bott med sin husse och matte sedan han var liten valp. "Pluto" är ett år och kom till husse, matte och Fido som en omplacering nu i sommar. Fido och Pluto bor alltså i samma hushåll.
Karo och Fido kom bra överens när de fortfarande var valpar, men snart började Fido flyga på min hund för småsaker. Det kunde räcka med att Karo fick lite mer uppmärksamhet än Fido så var slagsmålet ett faktum. Det är alltid Fido som hoppar på först och Karo försöker förstås försvara sig. Under en period var det extremt, men på senare tid (d.v.s. tiden innan Plutos ankomst) har de lyckats befinna sig under samma tak utan att ryka ihop stup i ett. Min hund, som normalt sett är jättesocial och vill vara med överallt hela tiden, har många gånger dragit sig undan redan vid ankomsten, han har suttit tyst i hallen och inte vågat gå in i huset. Karo är vanligtvis mycket framåt och orädd...
Igår träffades Karo och Pluto för första gången. Det började med att Fido dängde Karo... Och sedan var det kört. Pluto ägnade långa stunder åt att stå och idiotskälla Karo i örat och vågade uppenbarligen inte gå nära Karo om han inte skällde samtidigt. Karo ignorerade först Pluto och gjorde vad han kunde för att se liten och ofarlig ut, men efter en stund blev han ju lack och började morra och visa tänder, vilket naturligtvis inte gör saken bättre, för han ser riktigt farlig ut då. Det är dock så långt som Karo går, han är aldrig den som slår först. Nästan så jag tycker att han är för snäll.
Vi trodde att Fido kanske var en bidragande faktor till Plutos beteende, så vi avlägsnade Fido från gruppen, vilket verkade fungera först. Pluto lade sig på rygg, Karo nosade. Pluto nosade på Karo. Pluto lägger sig på rygg, Karo nosar, Pluto hugger mot ansiktet på Karo... Och därefter var vi tillbaka på noll.
Och någonstans mitt i Plutos skällande kommer Fido och ger Karo däng igen. Vi gör ju vad vi kan för att avbryta sådant beteende, men det är med risk för liv och hälsa som man går emellan när Fido har bestämt sig för att han ska slåss, det är mest tur att det inte blir värre än småsår och pälstussar.
Fido är polisen som ska styra upp allt och därför gärna attackerar först och frågar sedan.
Pluto är rädd och osäker.
Karo gör vad han kan för att visa att han är ofarlig (tills han blir lack, men det krävs mycket...), men får däng i alla fall.
Vi kan inte lämna Karo ensam hemma när vi hälsar på - Fidos och Plutos husse och matte bor en dryg timmes bilfärd härifrån och vi stannar ofta över natten.
Vi kan, och vill, inte stänga in Karo eller skilja honom från oss övriga - för det första så är det inte Karo som har gjort fel och för det andra så blir han skitjobbig. Han tycker ju att han ska hålla ihop flocken, det är ju vad han är avlad till att göra, och att inte få vara med är ett straff värre än döden.
Och det känns fel att avskärma Fido och Pluto i deras eget hem, samt att de sannolikt skulle bli jobbiga de också.
Bah.