Mitt liv tar död på mig.

alltsomblir

Trådstartare
Jag måste göra förändringar i mitt liv för det liv jag lever nu funkar verkligen inte. Jag vet bara inte var jag ska börja, hur jag ska göra.? :(

Egentligen har jag ett rätt okej liv. Jag har ett fast okej jobb, eget hus, kissarna. Jag bor nära min familj och har en trygghet. Men jag är SÅ uttråkad och trött på allt.
Just nu känns det iprincip bara som att jag väntar på att få bli gammal och dö.
Jag gör ingenting förutom jobbar och sover. Jag har helt enkelt inget annat att göra! Jag bor på en mindre ort där jag inte direkt umgås med någon, det finns ingenting att göra på varken kvällar eller helger.
Jag trivs inte här. Jag tycker inte om något eller någon. Jag måste förändra mitt liv, göra något annat.
Jag var nyligen utomlands ett par veckor, borta från allt och alla och jag GRÄT när jag kom hem.


Jag har lite smått kollat efter andra jobb, men det känns ju helt hopplöst. Jag KAN ju ingenting.
Att studera eller ta ett låginkomstjobb är tyvärr helt uteslutet. Ska jag flytta så måste jag ha en hyfsad (inte hög, men typ industriarbetarlön) inkomst för att ha råd med dubbla boenden och lån. Jag räknar inte med att få huset sålt i första taget och även om jag får det sålt så kommer jag ha lån kvar att betala på.


Hur tar man steget till ett bättre liv?
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Det svåra är väl att börja se möjligheter istället för svårigheter, när man är i din sits.

Jag undrar mest varför du inte skulle kunna studera? Det finns ju distanskurser och man kan läsa på halv- eller kvartsfart i många fall och kunna kombinera det med sitt jobb.
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Finns det ingenting som är roligt? Har du möjlighet att gå ned några timmar arbetstid? När jag jobbar 40 timmar känner jag att jag enbart jobbar. Jobbar jag 35 timmar i veckan har jag ett liv och en hobby. Jobbar jag 30 timmar i veckan är jag aldrig ha jobbet känns det som. Jag måste ha massor av tid att bara fnula med mitt eget för att må bra. En del går till stallet, men jag skapar oftast något. Vad kan variera.
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Har du inte tagit första steget nu?

Du inser att du måste göra något. det är bara du som kan leva ditt liv, trist men sant ju.

Testa olika saker. Se till att gå när det arrangeras något. Börja träna ifall du inte gör det - man blir alertare av att vara i skaplig form. Bestäm att du ska göra något, t.ex. två kvällar i veckan.

Jag tror tiden jobbar för dig. Du måste ur bubblan. Du kommer att hitta hur du vill leva. Men du måste börja nånstans för att få igång dig.

tror
tanten
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Något som ger mening åt livet är att hjälpa andra. Finns det någon förening, kanske Röda Korset eller kyrkan, som arbetar med biståndsprojekt där du kan vara med?
Det kanske finns skolbarn som behöver hjälp med läxläsning, flyktingar som behöver kontakt med svenskar för att träna språket, en ridskola som vill ha hinderpersonal på tävlingar eller ledare till handikappridning?
Människor med funktionshinder av olika slag kan behöva kontaktpersoner för att komma ut på aktiviteter. En djurskyddsförening kan behöva tillfälliga hem för hundar och katter. Det finns hur mycket som helst att göra om man har tid och engagemang och det mesta ger så otroligt mycket tillbaka. Hoppas du hittar en uppgift som du kan engagera dej i för du har egenskaper, kunskaper och erfarenheter som är till hjälp för andra!
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Något av det viktigaste i en människas liv är en drivkraft i livet.
Verkar som du har tappat den lite grann.
För att få nya krafter hade jag förnyat mig på dom planen jag hade velat förnya mig på.
Sök nya jobb på andra orter om du vill flytta och testa vingarna.
Gå lite snabbkurser(som intresserar dig) på helger eller din lediga tid för att lära känna nya människor och få en större umgängeskrets.
En sådan sak som att bara börja träna eller ut och gå mycket kan göra dig piggare, gladare och till en friskare människa .:)
Hitta nya nya grejor du vill göra med hemmet , trädgården . Kanske måla om, plantera lite nu till vår/sommaren.

Studera ska du göra om du verkligen vill bli något annat. Man drar på sig skulder och du kommer oftast känna en mediumlön om du inte pluggar till läkare eller något dylikt.

Tror alla kan känna den här frustrationen du känner nu , tyvärr.
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Mitt liv gick i stå strax före jul när allt frös och byggnationen av nya bostaden avstannade för vintern. Istället för att ligga i soffan och glo på tv eller sticka på en offerkofta så bestämde jag mig för att göra nåt jag aldrig gjort tidigare så nu klarar jag av att sköta en större mjölkbesättning och kan mjölka också. Underbart att ha vänner som har djur ska pysslas om och korna verkar iallafall glada och jag är glad och har fått ny energi till att ta tag i min "misär" här hemma när tjälen släpper och det går att börja bygga igen.

Vet ni förresten att kossor är pricksäkra med bakbenen? Jodå, en kospark i arslet "bara-för-att" kan dom dela ut, :eek: humor har dom också men jag har klarat mig från att hamna i gödselrännan än så länge. :love:
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Hur tar man steget till ett bättre liv?

Det finns massor med saker man kan studera på distans/nätstudier nuförtiden- medan man jobbar heltid. Om du inte gör någonting på kvällarna, kanske du skulle kunna sitta vid datorn och studera. Jag har gjort det och det var jätteroligt!
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

jag är SÅ uttråkad och trött på allt.
Just nu känns det iprincip bara som att jag väntar på att få bli gammal och dö.
Jag gör ingenting förutom jobbar och sover. Jag har helt enkelt inget annat att göra! Jag bor på en mindre ort där jag inte direkt umgås med någon, det finns ingenting att göra på varken kvällar eller helger.
Jag trivs inte här. Jag tycker inte om något eller någon.

Ojojoj :( Det måste vara ett bedrövligt ställe du bor på om det inte finns någon enda människa som du tycker om? Runt mig finns det mängder av trevliga människor, nästan varenda en jag möter har något intressant att säga. Om man lyssnar alltså? Och frågar?

Livets mening handlar mer om att ge än om att få. Att engagera sig, bry sig om. Vad bryr du dig om? Finns det någonting som är viktigt för dig?

En nyttig övning kan vara att gå ut i samhället och verkligen kolla sig omkring. Vad finns det? Det kan bli som: jaha, här ligger ett dagcenter. Vilka finns här då? Vad håller de på med? Oj, här finns en kyrka, hit kommer massa människor varenda torsdagskväll. Varför då? De sjunger visst i kören, får man vara med där? Och titta här, en cykelverkstad som drivs av en syrian, han verkar duktig, undrar om han kan fixa min gräsklippare också.

Och titta, scoutförbundets lokal. Och ABF bredvid. Vad har dom för kurser? Kanske jag skulle komma till skott och lära mig franska, som jag har drömt om så länge?

I varje litet samhälle finns det väl någonting, om det bor folk där. Annars i närmaste stad eller större samhälle. Genom kommunen kan man få reda på spännande statistik, vilka är det som bor här egentligen. Nästan allting kan vara trevligt att prova på. Det handlar mer om inställningen.
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Det där låter på pricken som mitt liv.

Jag har i ett år stått på kölista på lägenhet och väntar helt enkelt på att få ett lite lättare liv. En väntan som trasar sönder en inifrån om man inte trivs och det gör jag ju inte. Efter en "förstörd" jul pga delar av min familj så tröttnade jag och beslutade att när min utbildning är klar om ett år så ska jag flytta långt härifrån. Det beslutet kändes som en befrielse för själen. Tyvärr är det långt dit. Eftersom jag inte tar studielån har jag ett jobb som jag måste ha för att ha råd att leva och egentligen är det bara det som gör att jag måste stanna kvar här ett år till.

Nu har jag en svacka och känner mest för att smuggla in mig i Australien och leva på gräshoppor i resten av mitt liv. Jag har vänner som försöker övertala mig att inte flytta, som drar alla nackdelar med en flytt så långt ifrån (bestämde mig för Nyköping), tex att det tar lång tid att känna sig etablerad- 10 år för henne och hon känner sig fortfarande ensam. Jag har en familj som tjafsar sönder mina öron och drar in mig i intriger trots att jag säger att jag inte vill bli inblandad. Samma familj surar för att jag väljer Nyköping framför dem och frågar om de inte är värda något för mig.

Trots allt detta känner jag bara mer och mer för att flytta, om priset är att känna mig och vara ensam i 10 år så tar jag det omedelbart, det är det värt. Jag vill själv bestämma över mitt liv, jag vill själv göra saker för att mitt liv ska bli intressantare, roligare och MITT liksom :)

Jag visste att svackan skulle komma, jag visste att mitt beslut och val av stad inte skulle ses på ett positivt sätt av mina nära och kära. Jag visste att folk skulle börja dra i mig och spä på mitt dåliga samvete för att jag sätter barnen och mig före alla andra. Just eftersom jag visste om det redan innan jag hamnade här så vet jag också att det kommer gå över. Jag HAR bestämt mig och tänker inte ändra på beslutet- varför skulle jag välja ett liv jag inte vill ha framför ett liv jag själv kan skapa??

För det är trots allt så, att istället för att gå och vänta på att dö (jag känner igen den känslan mer än väl) så kanske man får göra lite roligare saker under tiden i väntan på döden? Jag hoppas i alla fall att jag har många år kvar till döden och till dess ska jag i alla fall leva. Jag har tröttnat på att leva utan att leva.

Så det är mitt svar till dig. Gör det du vill göra, flytta, börja knyppla, skriv en bok, ta ridlektioner, skaffa hund, gå på krogen eller vad som helst som kan tänkas vara kul. Eller inte kul ens innan du börjat. Man ska göra saker man är rädd för, det känns så häftigt när man lyckas med något man inte visste att man skulle göra ett år före. :) Tex flytta 50 mil bort från familj, vänner och tryggheten och vara ensam i 10 år :p
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Förtydligande: med detta menar jag förstås inte att du inte ska flytta. På en mindre ort där folk tycker att de känner än utan och innan kan det vara svårt att få förändras, så det är klart att du ska flytta, om det är det du vill. Men ta inte med dig problemen till den nya orten.
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Det svåra är väl att börja se möjligheter istället för svårigheter, när man är i din sits.

Jag undrar mest varför du inte skulle kunna studera? Det finns ju distanskurser och man kan läsa på halv- eller kvartsfart i många fall och kunna kombinera det med sitt jobb.

Jag har försökt hitta möjligheter i ett halvår och jag har inte tagit mig nånstans. :p

Egentligen syftade jag på att jag inte kan flytta för att studera (Planen är ju att just flytta, jag måste bort härifrån.).
Jag har gått komvuxkurser förrut, men problemet är att man i de flesta kurser måste ha ett visst antal timmar på plats i skolan och det passade aldrig in med mina arbetstider. Kanske är det annorlunda med kurser över komvuxnivå?
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Går jag ner i arbetstid får jag ju in ännu mindre pengar och får ännu mer dötid över. ;)
I nuläget skulle jag hellre jobba över 100% för att få in så mkt pengar som möjligt så jag kan ta mig någonstans någongång.
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag har bott här i hela mitt liv och har sett hur folk fungerar, så nej det är inte många jag tycker om.
De få kompisar jag haft här på orten har genom åren valt bort mej (och andra) för att umgås med sina pojkvänner och deras kompisar.

Du överskattar verkligen hur mkt det finns här :D
Vi har en affär, två industrier, ett stall och en idrottsplats där dom spelar bandy och fotboll. Thats it.
Stallet går jag inte till längre och idrottsplatsen mår jag dåligt av. För mkt spöken från barndommen..
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Finns massor av roliga kurser på distans!!!

Både högskola och folkhögskola. Vissa har ett par träffar, andra går helt via internet. Funkar bra att kombinera med att jobba, och då har du ju något meningsfullt att syssla med.

Finns det inget kul på någon annan ort i närheten?
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Gå in på studera.nu och kolla på kurser som går på distans och utan träffar, eller med någon enstaka helgträff?

Du kanske hittar något som du tycker verkar värt att prova på?
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Det tar INTE tio år att etablera sig. Jag som är föreningsaktiv och har många intressen brukar ha stort umgänge rätt fort när jag flyttar runt. Däremot händer det inte så mycket om man bara sitter hemma och väntar. Jag umgås med fler människor än vad min sambo gör som är född på orten och det gjorde jag redan inom två år.
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Går jag ner i arbetstid får jag ju in ännu mindre pengar och får ännu mer dötid över. ;)
I nuläget skulle jag hellre jobba över 100% för att få in så mkt pengar som möjligt så jag kan ta mig någonstans någongång.

Min tanke var att du skulle hinna göra något roligt också. Inte bara sova. jobba och äta. Har du inga intressen?
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Du överskattar verkligen hur mkt det finns här :D
Vi har en affär, två industrier, ett stall och en idrottsplats där dom spelar bandy och fotboll. Thats it.

Nu menade jag inte specifikt din lilla by. Det finns väl någon stad eller större ort någonstans inom pendelavstånd? Med skolor och dagis, vårdcentral, äldreomsorg, föreningsliv, studieförbund mm?

Angående studier: Du kan läsa massor av utbildningar på högskolenivå helt på distans utan att ta dig någonstans. Många folkhögskolekurser finns också på distans, ibland med träffar IRL någon gång i månaden. Genom att plugga får du en större värld med nya människor och kunskaper, chans på nytt jobb i framtiden.

Men enklast är väl att helt enkelt sätta huset på marknaden och se vad du får betalt och flytta så fort som möjligt. Du säger inget om din familjesituation, om du har barn eller vad du jobbar med, men om du jobbar i industri borde du kunna hitta jobb på annat håll rätt snabbt, industrin letar ju efter kunnigt folk. Men arbetsmarknaden går mycket på kontakter, så du behöver jobba på den saken via dina olika kanaler, reka arbetsmarknaden på orten du vill flytta till och skaffa dig ett hum om vad som krävs för att du ska vara gångbar.

Så vad är det som gör att du känner att du sitter fast så otroligt?
 
Sv: Mitt liv tar död på mig.

Min syster flyttade till Kristinehamn för snart 5år sedan. Stort steg att flytta från familjen och utan att ha varken körkort eller jobb där uppe. Men hon behövde ha den självständigheten och hon hade några kompisar där uppe redan. Efter lite svackor med fel umgånge, obetald elräkning m.m. så hittade hon till sist en jätte bra kille i Borlänge. Och helt plötsligt fick hon en extra familj där uppe.

Nu är visserligen inte min familj sån men min syster vantrivdes här nere i skåne. Mestadels för att vi bodde så långt från kommunikationer och hon hade varken moped eller körkort för att kunna låna bil. Men hon vågade ta steget och flytta iväg långt och för henne blev det en nystart :)
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
779
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 628
Senast: sjoberga
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 068
Senast: Sasse
·
Kropp & Själ Är permanent sjukskriven på 75% sedan många år tillbaka pga fibromyalgi. Jobbar 25% men jag mår verkligen inte bra. Tröttare än...
Svar
8
· Visningar
1 496
Senast: Angel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp