När är det dags? (långt)

[LillaVita]

Genomgår just nu det värsta dygnet i mitt liv.
Tankarna snurrar och det finns liksom inga ord. Jag vet varken ut eller in. Bara att min bebis sen tio år tillbaka håller
på att försvinna, och allt jag önskar är att få vakna upp från denna mardröm.


kl 18,30 igår får jag samtal från stallet att mitt ponnyskrutt är dålig, jätte dålig. De får inte tag i distriktvet men
promenerar med honom då det är tydliga koliksymptom. När jag kommer ut till stallet är ponnyn svettig från
topp till tå, att han har ont är bara förnamnet. Markerar mot magen, vill rulla sig
osv, det typiska koliksymptomen.

20,00 kommer äntligen distriktsveterinären, vi har då vandrat runt i ca 2 timmar (då de började innan jag kom ut).
Hon ger vatten genom slang, kollar så att det inte är någon mat i magsäcken och ger smärtstillande och
muskelavslappnande. Han svarar inte önskvärt mycket på behandling och vi kopplar på släpet för att åka till Ultuna.

20,35 lastar vi och åker.

21,40 är vi framme och lastar ut. Då gör de samma undersökningar som distriktaren, och nu vill han inte ens stå längre
utan faller omkull gång på gång. Det står nu klart att de måste buköppna.

23,00 får han komma in i box då han har gått konstant i fem timmar. De ger honom dropp och vill att han ska vila
upp sig inför operation.

23,45 lämnar vi Ultuna och åker hem för att fortsätta väntan där.

01,30 ringer Ultuna och säger att han nu är sövd och ska in på operation, att de hör av sig när de är klara.

07,00 hör de av sig igen. Operationen har då tagit över fem timmar. När de öppnade buken såg de att det var en
fettansamling vid tarmen (kommer inte ihåg namnet, men vanlig på äldre hästar) som hade vandrat och snörpt ihop tunntarmen.
Allt som allt hade de varit tvungna att ta bort åtta meter tunntarm.
Nu är läget kritiskt och vi tar det timme för timme. Veterinären skulle ringa om han blir sämre, annars skulle vi höras
i eftermiddag och kolla av med varandra.


Så vad gör man nu? Hur tar man sig igenom väntan och ovissheten? och hur sjutton klarar man av att säga hejdå.
För ett dygn sen var allt prima, och nu bara misär.

Jag har bestämt att vi tar det på hans premisser, i natt fanns det inte en tvekan om att det var han som kämpade.
Men nu får han bestämma. Blir han sämre har jag sagt att det inte är värt det. Han ska inte lida mer än nödvändigt.

Men hur tar man farväl av sin bästa kompis?

(Alla ord och tankar uppskattas)

 

[Alexandra_W]

Sv: När är det dags? (långt)

Hur man gör det är nog omöjligt att svara på/beskriva, mer än att jag är helt säker på att du klarar av det om du måste. Någonstans finner man den nödvändiga styrkan, just eftersom man vet att man gör det för hästens bästa.

Jag vet precis hur det är med ovissheten, att sitta och vänta på samtalet om att allt fortfarande går rätt väg, men vara livrädd för att få ett samtal innan det, om att det inte går rätt väg. Jag var i den sitsen i november. Men försök att helt enkelt göra det som får din väntan att kännas åtminstone lite mindre påfrestande. Om det är att sitta här och prata, gör det. Om det är att slita upp ogräs ur rabatterna, manistäda hela huset eller något helt annat - gör det.

Man får själv ta det timme för timme, och försöka finna tröst i att hästen är i god händer och får alla möjligheter du eller någon annan kan ge honom att klara det här, och att den det faktiskt är 'värst för' är dig.

Men du kommer garanterat klara ta de beslut du behöver, och även att ta farväl om så krävs. Och jag kramar tummarna illblå att det ska gå vägen för din fina ponny!

 

[FreSus]

Sv: När är det dags? (långt)

Vad finns det att säga?
Måste dock ge dig en eloge för ditt rationella, humana tänkande. Att ni tar det på hans premisser och att han inte ska lida mer än nödvändigt.
Det tröstar inte dig men allt har en mening och jag tycker du har gjort allt man kan och ska göra. Han har fått snabb, adekvat vård och du har redan tagit beslutet att han inte ska plågas.
Livet är för jävligt ibland och visst vore det lättare om vi inte skaffade oss djur som vi sedan fäster oss vid.
Men oj vad mycket vi skulle gå miste om.
Låt dig själv vara ledsen, boka av alla icke-måsten de närmaste dagarna. Titta på kort och gläds åt att ni har fått så många fina stunder. Var snäll mot dig själv.
Trösta dig med att det gick fort.

Varma kramar till dig.

 

[FreSus]

Sv: När är det dags? (långt)

Vad finns det att säga?
Måste dock ge dig en eloge för ditt rationella, humana tänkande. Att ni tar det på hans premisser och att han inte ska lida mer än nödvändigt.
Det tröstar inte dig men allt har en mening och jag tycker du har gjort allt man kan och ska göra. Han har fått snabb, adekvat vård och du har redan tagit beslutet att han inte ska plågas.
Livet är för jävligt ibland och visst vore det lättare om vi inte skaffade oss djur som vi sedan fäster oss vid.
Men oj vad mycket vi skulle gå miste om.
Låt dig själv vara ledsen, boka av alla icke-måsten de närmaste dagarna. Titta på kort och gläds åt att ni har fått så många fina stunder. Var snäll mot dig själv.
Trösta dig med att det gick fort.

Varma kramar till dig.

Oj vad negativ jag lät, han lever ju faktiskt fortfarande... Inte min mening alls...

 

[Breccia_]

Sv: När är det dags? (långt)

Jag vet precis hur det känns, min ponny råkade ut för antagligen samma sak, var det lipom din hade? På din beskrivning låter det väldigt likt.
Min ponny återhämtade sig faktiskt oväntat bra efter operationen och fick 6 år som lycklig pensionär efter det, han var en seglivad sate. Ponnier har ju oftast starkare än t.ex. halvblod och kan klara av sådana saker bättre.
Jag håller alla tummar o tår för dig, vet precis hur vidrigt det är!

 

[Lindsen]

Sv: När är det dags? (långt)

Men hur tar man farväl av sin bästa kompis?

[/I]

Ja du, det är det allra värsta man kan göra, men man klarar det för att man måste. Sedan får man lära sig att leva utan sin bästa kompis.

Håller tummarna att det går vägen för er!!

 

[Grängesberg]

Sv: När är det dags? (långt)

Men hur tar man farväl av sin bästa kompis?

(Alla ord och tankar uppskattas)

Åh, kan inte hjälpa dig mer än att skicka värmande stöttande tankar geom cyberrymden..

Brottas själv med denna svåra fråga, även om min äldste är pigg och fisk idag, så vet jag ju inte hur det ser ut i morgon, han har ju blivit hela 27 år och varje dag vi får är en gåva..

Håller tummarna för din häst och jag vet att mina gammlegubbar håller sina hovar med...

Kram!!

 

[schelin_j]

Sv: När är det dags? (långt)

Men hur tar man farväl av sin bästa kompis?

Jag vet inte hur man gör. Man gör det nog när man måste men det är nog väldigt svårt.

Sänder dig bara en tanke och hoppas innerligt att du slipper ta farväl. En dag kommer förstås stunden men jag hoppas att det dröjer länge än.

 

[LillaVita]

Sv: När är det dags? (långt)

Tack alla!

Fick samtal från Ultuna vid halv fem nu i eftermiddags.
Det är inte bra med den lilla.. Dagen hade varit jobbig,
och han mått dåligt.

Tarmarna har inte velat sätta igång, och veterinären
nämnde något om att det kan vara en bit dålig tarm
kvar som inte tagits bort. (Detta var endast spekulationer
och inget som det skulle göras något åt i detta skedet).
Det var trots allt inte mer än tio timmar efter operationsbordet.

Han får nu smärtstillande och dropp och slang ner i
magsäcken så de suger ut innehållet hela tiden.

Han får även antibiotika i förebyggande syfte mot
lunginflammation då det kommit vätska/foderpartiklar
ner i lungorna pga den långa operationstiden.

Så nu är det bara och vänta och se.
Veterinären sa att än är inte hoppet ute, det kan vända.

Breccia_
Det är möjligt att det är lipom. Min hjärnkapacitet är inte
helt på topp, utan fortfarande i chock, och benämningarna
jag har hört har helt försvunnit ut någon annanstans.
Men hur reagerade din ponny efter operationen, alltså precis
efter uppvaket och de närmsta dygnen?

 

[havstomat]

Sv: När är det dags? (långt)

Vet egentligen inte riktigt vad jag ska skriva men jag kände ändå att jag ville putta in ett inlägg här och berätta att jag håller tummarna för er. Hoppas att allt fixar sig..

 

[Thes69]

Sv: När är det dags? (långt)

Hoppas verkligen att allt går vägen för er. Det gjorde det tyvärr inte för oss...men du undrade hur man säger farväl...när vår ponny dog ifrån oss för en dryg månad sedan inser man hur förståndiga djuren är. Hon blev allt sämre under natten och när jag kom ut till henne på morgonen orkade hon resa sig upp för att hälsa. Stapplade sedan runt lite i boxen men när vår dotter kom ut så tog sig hästen fram till boxdörren igen och "tröstade" vår dotter. De fick en mysstund tillsammans, när sedan vår dotter vände sig om och gick därifrån (var jobbigt att se sin häst lida) tog det kanske bara några minuter innan hästen la sig ner och tog sitt sista andetag. Kändes verkligen som om hon väntat på att få säga farväl. Det känns otroligt tomt, men vi minns henne med glädje och nu vet vi att hon inte lider mer.

 

[Breccia_]

Sv: När är det dags? (långt)

Alltså jag vet inte om min ponny är någon man ska jämföra med, men 11h efter operationen var han hungrig och stod o bankade i boxen och skulle ha mat.
Han var ganska sänkt och stannade på Strömsholm 2 veckor ungefär men han var ju uppe och pigg, han var absolut inte dålig, inge feber eller liknande.
Vi hade inga direkta problem efteråt, däremot fick vi åka in och plocka stygnen för våran "hemmavet." klarade inte av det och såret blev lite fult men i övrigt var det verkligen inga problem. Han var tvärsur för att han inte fick gå ut och inte fick äta så mycket, han stod på box mars-maj och var på ett gräsligt humör men han mådde fysiskt bra, han läkte bra och jag kunde sätta igång honom så smått. I början av juni flyttade han till sitt nya hem och bodde där i 6-7 år tills han fick kolik igen förra vintern och då tyckte dom inte att det var värt att låta honom genomgå samma sak igen, han var gammal och hade haft det bra.
Redan då hade vet. blivit bättre på operationer och honom kunde man aldrig gissat på att han blivit opererad, det syntes inte alls.

 

[Luna10]

Sv: När är det dags? (långt)

Hoppas det går bra för er, men du klarar att ta farväl om du måste...

I januari fick min 26-åriga hb-valack, som jag haft i 15 år, kolik. Åtminstone vad vi trodde var förstoppningskolik. Svettades, hög puls, inga tarmljud o.s.v. Hemmavet kände efter rektalt och sa att det kändes som blindtarmsförstoppning. Släppte med kramplösande, paraffin och promenader.
Hästen piggnade i och började äta igen.

Så efter en knapp vecka fick han liknande symptom igen men han hade tarmljud och bajsade, dock var han besvärad när han bajsade. Hög feber och puls, klart smärtpåverkad. Hemmavet trodde ev att det kunde ha läckt ut tarminnehåll och att det blivit bukhinneinflammation, så vi åkte in till Ultuna. Jag sa redan när vi kom in att buköppning inte är aktuellt, det ville jag inte utsätta honom för.

Han var såpass dålig att de sa att vi oavsett inte skulle få hem honom samma dag, så vi sa hejdå, medvetna om att de kunde vara sista gången, men försökte att inte bryta ihop...

Vi tog färjan hem till Åland, vi hade vår 1 -åring hos morföräldrarna och andra hästen kvar hemma. Efter 2-3 timmar medan vi var på färjan ringer vet från Ultuna och säger att hon har dåliga nyheter...

Blodproven visade ingen infektion så de hade gått vidare med rektal undersökning. Hon hade känt en stor knöl uppe vid ena njuren. De hade gjort UL och konstaterat att de med 99% säkerhet var en tumör, stor som en handboll. Den hade förstås tryckt på tarmarna och gett koliksymptom. Och även febern och svettningarna i "skov" var typiska för när tumörer växer. Hon sa att ev kunde han få några veckor till med smärtstillande när "skoven" kom men hon rekommenderade avlivning. Och förklarade hur man går till väga hos dem, med spruta och så.

Det var inget svårt val för mig, klart han skulle få somna in. Det var det minsta jag kunde ge honom efter 15 år....

Vet sa också att även om han verkade rätt pigg när vi var där och sa hejdå så hade han ganska snabbt efter att vi åkt sjunkit ihop och bara stått och hängt....

Före vi avslutade samtalet så sa vet att inom 1 timme skulle han vara borta.

Jag visste ju att denna dagen skulle komma förr eller senare men hemskt var det ju ändå. Jag satt i färjans restaurang och grät, orkade inte bry mig om vad folk tänkte. Som tur var var min sambo med som stöd. Det tog nog i alla fall 1 vecka innan jag kunde tänka på hästen utan att gråta. Som tur var fick vi tag på sällskap åt andra hästen nästan på en gång så han behövde inte vara ensam.

 

[Cashmir]

Sv: När är det dags? (långt)

*Skickar stora tröstkramar och hoppas att hästen har repat sig!*

 

[LillaVita]

Sv: När är det dags? (långt)

Åh, det lät ju som ett perfekt återfrisknande. Hoppas min lilla bestämmer sig för att försöka gå den vägen istället.

*delvis kl*

Har inte hört något i natt. Och det får man väl ändå ta som ett bra tecken (de skulle ju ringa om han blev sämre). Så nu får jag väl, förhoppningsvis, vänta tills i eftermiddag då veterinären skulle ringa o göra den dagliga rapporten.
Det känns skönt att jag nu ändå har pratat med båda veterinärerna som har hand om honom, och båda verkar verkligen bra, förstående o gulliga.
Och han hade tydligen lyckats charma personalen för vet sa att han får mycket mys o gos o personalen borstar tydligen en del på honom..

Igår följde en kompis med ut till stallet, vi tömde boxen och tvättade ur. Kände att jag hellre ville göra det nu då han fortfarande är vid liv, än efter vi möjligtvis måste ta bort honom.

Så nu fortsätter väntan..

 

[Jamtland]

Sv: När är det dags? (långt)

Efter att ha varit hästägare i nästan tjugo år så har jag haft min del av svåra beslut, en del har fått växa fram och en del har jag fått ta i full panik då läget varit akut. Har haft hästar ståendes på Strömsholm och var senast nu i höstas ner med min vackre Lord på Atg ooch var beredd på att inte få ta med honom hem igen då läget var illa. Den gången gick det bra, mer finns att läsa och se här:
Lord

Enda sättet att trösta sig själv medan man väntar är att jag som hästägare alltid försökt se till att mina hästar haft det så bra som möjligt ur deras perspektiv. Lord som jag skrev om i tråden ovan hade hela tiden humöret uppe, att stå på box i en månad bekom honom itne nämnvärt. Lilla Cahlua som fick fång för ett par år sedan stördes inte heller av att stå på box, men för henne hjälpte inte medicinerna och när jag provat, i mina ögon, tillräckligt länge och hon bara mådde skit och enligt veterinären inte kunde bli bra så tog jag bort henne.

Jag hoppas verkligen det går bra för din pojke, men jag tycker du är klok som städat ur boxen, går det åt helvete är det skönt att inte behöva göra det då, går det bra är det trevligt för pjken att komma hem till en välstädad box.

Håller tummarna!

Jenny

 

[LillaVita]

Sv: När är det dags? (långt)

*delvis kl*
Har precis pratat med veterinären.
Läget är fortfarande kritiskt. I natt hade han mått mycket sämre, och maginnehållet de slangat ut hade varit blodblandat, de hade då trott att han inte skulle klara sig till morgonen.
Men han är väl en liten kämpe, för det gjorde han.

De har ökat på droppen och satt in någon extra medicin. De har fått slanga ut 70 liter maginnehåll. Och tillråga på allt läcker såret på magen (genom stygnen). Om det sa vetten att det inte var bra, men det behöver inte heller vara jätte dåligt.

MEN (till de lite godare nyheterna); han är liiite liite piggare idag än igår.
Och de har börjat höra liiite liiite tarmljud. Han har inte bajsat, och magen är inte igång. MEN, de hör lite mer än igår då det var helt tyst. Och det som de slangat ut under dagen hade inte varit blod i!

Så, den fortsatta planen är att, om han klarar sig till i morgon, de ska ultraljuda såret på magen och se till så det inte är något från operationen eller annat allvarligt som gör att det vätskar.
Fortfarande finns risken att han helt plötsligt får jätte jätte ont, och då har vi sagt att han får somna in. Men vi hoppas att han kämpar och att det kommer gå lite bättre för varje dag.

Tack för alla snälla kommentarer.
Hoppas ni fortsätter att hålla tummarna, och hoppas för den lilla vita kämpen!

 

[MonikaH]

Sv: När är det dags? (långt)

Jag håller tummarna jättehårt för er och hoppas hoppas hoppas att det ska sluta lyckligt.
Min ena häst var mycket sjuk i mars så jag vet vad du genomlider just nu.
(min häst kom hem efter en vecka på Ultuna och jag är det sjukhuset evigt tacksam för den fina vård de gav)

Lilla Vita är i de bästa händer med kunnig personal runt om hela dygnet.

Jag hoppas du även lyckas ta hand om dig själv med mat och sömn.

Skickar en hel famn med "lycka till" och peppkramar till er


Monica

 

[emelieMadicken]

Sv: När är det dags? (långt)

Vilken vacker häst du har, åter som en livskraftig en.. Håller alla tummar och tår för er!
Var glad att han har så bra människor runt om kring sig. Det är starkt av dig att låta "honom välja själv". Massa kramar till dig!

 

[Lillflizen]

Sv: När är det dags? (långt)

Vilken fin bild på dig och hästen!
Jag håller alla tummar och tår för att din häst ska klara sig och få många fina år till med dig!
OM han inte klarar sig så får du trösta dig med att du gjorde allt du kunde och att han inte lider mer.. Men det finns ingen tröst när man förlorar sin bästa vän..
Jag förlorade min älskade flisan i höstats efter nästan 12 år tillsammans och jag saknar henne ännu så att det gör ont i bröstet

Man får gråta, skrika, minnas, titta på gamla foto i ensamhet sent på kvällen när alla andra sover, berätta om alla roliga minnen för vänner som orkar lyssna, gå en lugn promenad där det inte finns andra människor och bara vara - titta på havet eller stjärnorna eller träden..

Hoppas han blir bättre nu i natt!