När är det dags? (långt)

Sv: När är det dags? (långt)

Det är det värsta som kan hända, men även det värsta måste man ta sig igenom. Man måste, och man orkar, för hans skull.
Han har levt ett lyckligt liv de senaste åren med sin bästa kompis, tänk vilken tur han haft att du fanns där! Han kunde inte haft det bättre än han haft det nu, han kämpar så duktigt för han vill vara kvar. Håller alla tummar och tänker på er hela tiden :heart
 
Sv: När är det dags? (långt)

Hur går det, tänker på er och håller tummarna.....
 
Sv: När är det dags? (långt)

Hur har det gått för er??

Att förlora min häst var helt klart det värsta jag varit med om men på något konstigt sätt så klarar man av det med. Det viktigaste är att man tillåter sig själv att vara precis så ledsen som man vill vara. Alla människor hanterar sorg olika. Jag själv åkte iväg ett par dagar med min sambo ett par dagar bara för att komma bort lite. Det hjälpte mig. jag pratade också mycket med andra om vad som hänt, och pratade mycket om min häst, alla hennes fina egenskaper osv..

Snart har det gått ett år sedan min häst försvann. Självklart är det fortfarande jobbigt men oftast tänker jag bara på henne och känner en stor glädje. Jag minns alla fina minnen och alla hennes små egenheter.

Sköt om dig
 
Sv: När är det dags? (långt)

Tänker på er och håller tummarna för att allt ska lösa sig!
 
Sv: När är det dags? (långt)

*delvis kl*

Tack ni alla fina människor som hållit tummarna! :love:

Nu har skrutten varit utskriven i en vecka och två dagar! :bump:

Som genom ett mirakel (veterinärernas egna ord) återhämtade han sig. Det tog många dagar innan magen satte igång ordentligt, och de ens vågade tänka på att dra ner medicinen.
Men han var en riktig kämpe. Så efter tio dagar på Ultuna fick vi komma och hämta honom. :love:

Han är dock fortfarande inte frisk;
Hjärtrytmen har inte återgått. Den ska ju ligga mellan 40-45 slag per minut. När distriktaren var ute samma dag som allt hände låg han på 60 slag per minut. När vi kom in till Ultuna knappt två timmar senare var han uppe i 80(!) slag.
Nu ligger den ganska stabilt på ca 52 slag per minut, vilket är för högt. Och veterinärerna säger att om den inte lugnar ner sig på någon/några månader kanske vi måste göra en utredning för att se om det blivit någon skada på hjärtklammern.
Dagen innan han fick komma hem fick han även fångtendenser. De valde ändå att han skulle få komma hem då de inte kunde göra något åt det. Han är fortfarande stapplig av det, men får inte någon butta då veterinärerna ansåg att han fått i sig så mycket mediciner av de tio dagarna inskriven att de är rädda för att utsätta njurar/lever för mer.

Men, det viktiga är ändå att han lever!!
Och i fredags tog vi stygnen efter operationen, och såret ser JÄTTE fint ut! :bump:
 
Sv: När är det dags? (långt)

Vad roligt att han repat sig så pass bra som han har gjort.
Jag blev riktigt glad av att läsa det för jag har undrat hur det gick.

Massor av lycka till till dig och din fina häst

Monika H
 
Senast ändrad:
Sv: När är det dags? (långt)

Skönt att höra och hoppas att allt annat också ordnar sig.

Mvh

IngelaH - också ägare till en vacker vit :)
 
Sv: När är det dags? (långt)

Åhhh så skönt att höra! Hoppas allt fortsätter att gå åt rätt håll! Jag ska hålla tummarna för er allt jag orkar!

Jenny
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vildkattungar
  • Senast tagna bilden XV
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp