När är det nog?

Jag menar för samma nivå av upphetsning, inte generellt. Alltså om stress är på skala 1-100 och hunden en gång omriktat på nivå 80 så är det större risk att nästa gång den når nivå 80 så kommer samma beteende att upprepas. Inte att hunden blir mer benägen att omrikta på nivå 70.
Varför tror du det? Jag hade kunnat följa med i ditt resonemang om du tänkte att det gick snabbare och snabbare till nivå 80 och över men att det hunden gör när det brinner i skallen skulle bli värre och värre känner jag inte till. Jag tror inte att det spelar så där värst stor roll för hundens förmåga att dresseras/rehabiliteras, hunden är ju inte nåbar i det läget. Jämför med en hund som flyr jämfört med en som blir helt apatisk ("bara skinnet står kvar"). Vad hunden gör när den får panik är mindre viktigt, det som är intressant är hur snabbt det sker och hur mycket stimuli som krävs för att starta reaktionen. Och givetvis hur snabbt den avreagerar efteråt.

Därmed inte sagt att det inte är ett ofarligt eller otrevligt beteende, det är det!
 
Varför tror du det? Jag hade kunnat följa med i ditt resonemang om du tänkte att det gick snabbare och snabbare till nivå 80 och över men att det hunden gör när det brinner i skallen skulle bli värre och värre känner jag inte till. Jag tror inte att det spelar så där värst stor roll för hundens förmåga att dresseras/rehabiliteras, hunden är ju inte nåbar i det läget. Jämför med en hund som flyr jämfört med en som blir helt apatisk ("bara skinnet står kvar"). Vad hunden gör när den får panik är mindre viktigt, det som är intressant är hur snabbt det sker och hur mycket stimuli som krävs för att starta reaktionen. Och givetvis hur snabbt den avreagerar efteråt.

Därmed inte sagt att det inte är ett ofarligt eller otrevligt beteende, det är det!

Jag skulle säga detsamma även om beteendet att fly, om hunden efter ett visst stresspåslag sticker i blind flykt är det mer sannolikt i framtiden att den kommer att göra det igen vid samma stresspåslag, även om den varit däruppe tidigare utan att fly förr. Det är utloppet för den inre pressen som jag tänker på, release, i samband med ett motoriskt mönster som hör ihop till situationen. Både "bit" och "spring" är grundläggande, instinktiva beteenden vid fara. Till skillnad från "ickeinstinktiva" beteenden (ingen nyinlärning sker) kan "instinktiva" förstärkas även vid extrem stress.
(Använder instinktiv som en genväg här bara.)
 
Jag skulle säga detsamma även om beteendet att fly, om hunden efter ett visst stresspåslag sticker i blind flykt är det mer sannolikt i framtiden att den kommer att göra det igen vid samma stresspåslag, även om den varit däruppe tidigare utan att fly förr. Det är utloppet för den inre pressen som jag tänker på, release, i samband med ett motoriskt mönster som hör ihop till situationen. Både "bit" och "spring" är grundläggande, instinktiva beteenden vid fara. Till skillnad från "ickeinstinktiva" beteenden (ingen nyinlärning sker) kan "instinktiva" förstärkas även vid extrem stress.
(Använder instinktiv som en genväg här bara.)
Då har vi olika erfarenheter helt enkelt :). Jag har inte sett detta. Jag pratar alltså enbart om omriktat beteende, det irrationella som händer när hunden "inte är hemma". Det finns många andra tillfällen när hunden kan öka sin aggression och bli mera bitbenägen.

Den av mina hundar som ger sig på den andra tog till flykt när han var liten men har bytt strategi till att bli kvar på platsen/långsam reträtt. Så han har gått åt andra hållet. Förvisso kastrerad!
 
Då har vi olika erfarenheter helt enkelt :). Jag har inte sett detta. Jag pratar alltså enbart om omriktat beteende, det irrationella som händer när hunden "inte är hemma". Det finns många andra tillfällen när hunden kan öka sin aggression och bli mera bitbenägen.

Den av mina hundar som ger sig på den andra tog till flykt när han var liten men har bytt strategi till att bli kvar på platsen/långsam reträtt. Så han har gått åt andra hållet. Förvisso kastrerad!

Intressant! Menar du vid samma nivå av stress alltså? Så hunden som förr flydde står kvar/rör sig långsamt? Det hade jag velat se... :D
(Ser att det där kan se hånfullt ut, så menar jag det inte! :eek: Jag har roligt åt min egen nyfikenhet, alltså. Inget annat!)

Bytte han strategi spontant, eller skedde det i någon situation där flykt inte fanns tillgänglig? Skedde det i övergången från valp till vuxen? (Fast där ställer väl kastreringen till det också...) Hade varit spännande att höra om fler spontana strategibyten! Och vilken ovanlig strategi... Freeze hade jag kunnat vänta mig, men att bara gå lite sakta... Spännande!
 
Jag skulle säga detsamma även om beteendet att fly, om hunden efter ett visst stresspåslag sticker i blind flykt är det mer sannolikt i framtiden att den kommer att göra det igen vid samma stresspåslag, även om den varit däruppe tidigare utan att fly förr. Det är utloppet för den inre pressen som jag tänker på, release, i samband med ett motoriskt mönster som hör ihop till situationen. Både "bit" och "spring" är grundläggande, instinktiva beteenden vid fara. Till skillnad från "ickeinstinktiva" beteenden (ingen nyinlärning sker) kan "instinktiva" förstärkas även vid extrem stress.
(Använder instinktiv som en genväg här bara.)

Jag delar din erfarenhet här. Kan också översätta det till beteenden som ploppar upp vid hög arousalnivå i vallningen. Har det en gång hänt, är det väldigt stor chans/risk att samma beteende används som lösning på en liknande situation även nästa gång.
 
Intressant! Menar du vid samma nivå av stress alltså? Så hunden som förr flydde står kvar/rör sig långsamt? Det hade jag velat se... :D
(Ser att det där kan se hånfullt ut, så menar jag det inte! :eek: Jag har roligt åt min egen nyfikenhet, alltså. Inget annat!)

Bytte han strategi spontant, eller skedde det i någon situation där flykt inte fanns tillgänglig? Skedde det i övergången från valp till vuxen? (Fast där ställer väl kastreringen till det också...) Hade varit spännande att höra om fler spontana strategibyten! Och vilken ovanlig strategi... Freeze hade jag kunnat vänta mig, men att bara gå lite sakta... Spännande!
Det är ju svårt att mäta nivå av stress, jag tror att den nog är lite lägre. Men han flydde för lite allt möjligt när han var liten och även på MH. Jag tror det försvann gradvis men det är svårt att säga. Det han blir rädd för nu är vissa typer av skott (t ex nyårsraketer) och åska. Ögonen kan vara helt svarta men han sticker inte. Han ligger still eller smyger hemåt/till bilen. Även när ljudet kommer riktigt plötsligt!
 
Det är ju svårt att mäta nivå av stress, jag tror att den nog är lite lägre. Men han flydde för lite allt möjligt när han var liten och även på MH. Jag tror det försvann gradvis men det är svårt att säga. Det han blir rädd för nu är vissa typer av skott (t ex nyårsraketer) och åska. Ögonen kan vara helt svarta men han sticker inte. Han ligger still eller smyger hemåt/till bilen. Även när ljudet kommer riktigt plötsligt!
Jag ska kanske tillägga att hunden var 2,5 år när han kastrerades. Så han var gott och väl vuxen.
 
Jag delar din erfarenhet här. Kan också översätta det till beteenden som ploppar upp vid hög arousalnivå i vallningen. Har det en gång hänt, är det väldigt stor chans/risk att samma beteende används som lösning på en liknande situation även nästa gång.
Även när hunden många gånger tidigare "bränt i skallen" och då valt andra strategier? Kan det inte vara så att gränsen för härdsmälta sänks och att det är då man ser vissa specifika irrationella beteenden oftare.
 
Även när hunden många gånger tidigare "bränt i skallen" och då valt andra strategier? Kan det inte vara så att gränsen för härdsmälta sänks och att det är då man ser vissa specifika irrationella beteenden oftare.

Om det nya beteendet är effektivt, så ja. Sen tror jag att härdsmältor leder till lägre toleranströskel också.
 
Jag har haft en hund som fungerade ungefär som din. Jag valde att ta bort henne. Det var inte enkelt, och jag funderade precis som du på om det var mitt fel, och om hon kanske kunde fungera hos nån annan? Men hur hittar man nån med kompetens att hantera en sån hund, som dessutom vill ge det en chans? Hur skulle jag kunna bedöma att hon skulle få det bättre, inte sämre eller likvärdigt? Risken att en omplacering skulle misslyckas var långt större än chansen att hon skulle må bra.

Hunden var veterinärundersökt på kors och tvärs utan att något hittades, det enda de kunde erbjuda var psykofarmaka, vi testade en kort period utan förbättring (men med biverkningar), vilket faktiskt är det enda jag ångrar. Jag vågade till slut ställa mig frågan för vems skull jag fortsatte - för min, eller för hundens? När svaret blev att det var för min skull, på hundens bekostnad blev beslutet inte lätt, men oundvikligt.

För vems skull kämpar du? Är det för din skull, för att du älskar din hund och vill ha henne kvar? Eller är det för hundens skull? Vad är hundens bästa? Du behöver inte skriva svaret här, men jag tror att det kan hjälpa dig att fundera över det. (Och jag menar inte nödvändigtvis att du kommer komma till samma slutsats som jag gjorde, men om du gör det så kanske dessa funderingar kan vara till en viss tröst)

Folk säger ibland att det ska vara roligt att ha hund, och det ska det. Men framförallt ska det vara roligt att VARA hund.
 
Jag har haft en hund som fungerade ungefär som din. Jag valde att ta bort henne. Det var inte enkelt, och jag funderade precis som du på om det var mitt fel, och om hon kanske kunde fungera hos nån annan? Men hur hittar man nån med kompetens att hantera en sån hund, som dessutom vill ge det en chans? Hur skulle jag kunna bedöma att hon skulle få det bättre, inte sämre eller likvärdigt? Risken att en omplacering skulle misslyckas var långt större än chansen att hon skulle må bra.

Hunden var veterinärundersökt på kors och tvärs utan att något hittades, det enda de kunde erbjuda var psykofarmaka, vi testade en kort period utan förbättring (men med biverkningar), vilket faktiskt är det enda jag ångrar. Jag vågade till slut ställa mig frågan för vems skull jag fortsatte - för min, eller för hundens? När svaret blev att det var för min skull, på hundens bekostnad blev beslutet inte lätt, men oundvikligt.

För vems skull kämpar du? Är det för din skull, för att du älskar din hund och vill ha henne kvar? Eller är det för hundens skull? Vad är hundens bästa? Du behöver inte skriva svaret här, men jag tror att det kan hjälpa dig att fundera över det. (Och jag menar inte nödvändigtvis att du kommer komma till samma slutsats som jag gjorde, men om du gör det så kanske dessa funderingar kan vara till en viss tröst)

Folk säger ibland att det ska vara roligt att ha hund, och det ska det. Men framförallt ska det vara roligt att VARA hund.

Vad fint skrivet, tack :heart

Jag vet faktiskt inte vem jag kämpar för. För oss båda, skulle jag tro. Jag har ju sett henne bli bättre, jag har sett henne lära sig att andra hundar inte är något man behöver vara rädd för. Förra sommaren gick vi omkring på agility- och lydnadstävlingar helt utan problem, hon kunda lägga sig ner och bara titta, utan stress. En situation som sommaren innan det hade stressat henne något enormt. Och samtidigt som det inte är fallet nu så fungerar hon så otroligt fint utan andra, okända hundar. Går vi i en tom skog eller på tider då det är rätt tomt i kvarteret så är det inga problem. Jag upplever också att hon avreagerar fort, hon går inte och spänner sig hela promenaden utan enbart när en hund går mot henne. Så fort hon passerat den och den rör sig bort från oss så släpper hon det fort. Stressnivån går ner direkt. Så jag känner ändå att det finns ljusglimtar. Men hur vet man?

Jag har i alla fall mailat en instruktör som jag vet att många är nöjda med. Fick tipset av en vän som känner flera som lovordat henne. Så jag hoppas på det. Tills vidare får hunden bo hos min mamma, då det inte funkar i det här området och jag upplever att valpen stressar henne.
 
Om det nya beteendet är effektivt, så ja. Sen tror jag att härdsmältor leder till lägre toleranströskel också.
Men ett omriktat bett mot föraren är väl inget effektivt eller i sig självbelönande beteende?

Jag tycker också att nervsvaga hundar ibland blir sämre med åldern. Särskilt vissa ljudrädslor kan vara hanterbara i ung ålder men ballar ur i medelåldern. Men inte alltid! Så därför tror jag att det hade varit bra om TS fick lite hjälp utifrån, helst av någon som kan bedöma hunden mentalt och också hjälpa TS med en metod som är både ganska snabb men också ger ett långsiktigt resultat.
 
Men ett omriktat bett mot föraren är väl inget effektivt eller i sig självbelönande beteende?

Jag tycker också att nervsvaga hundar ibland blir sämre med åldern. Särskilt vissa ljudrädslor kan vara hanterbara i ung ålder men ballar ur i medelåldern. Men inte alltid! Så därför tror jag att det hade varit bra om TS fick lite hjälp utifrån, helst av någon som kan bedöma hunden mentalt och också hjälpa TS med en metod som är både ganska snabb men också ger ett långsiktigt resultat.
Jag upplever tvärt om att just bett eller andra offensiva beteenden verkar väldigt förstärkande, eftersom den allra vanligaste reaktionen från föraren är att släppa/öka avstånd/ ändra krav?
 
Jag tror att det är flera faktorer som lett fram till situationen du har nu, ts. Valpen har ökat stressen hos din känsliga hund, vilket har fungerat när det var enda faktorn att ta hänsyn till. Så inträffar incidenten i skogen och bägaren rinner över.

Jag tycker det verkar vettigt att utvärdera hur hunden fungerar hos din mamma, och därifrån ta beslut där även avlivning är ett alternativ. Nu känner ni ju dessutom till att hunden kan omrikta och även i vilken nivå, vilket ju är en fördel i den här sitsen.
 
Vad fint skrivet, tack :heart

Jag vet faktiskt inte vem jag kämpar för. För oss båda, skulle jag tro. Jag har ju sett henne bli bättre, jag har sett henne lära sig att andra hundar inte är något man behöver vara rädd för. Förra sommaren gick vi omkring på agility- och lydnadstävlingar helt utan problem, hon kunda lägga sig ner och bara titta, utan stress. En situation som sommaren innan det hade stressat henne något enormt. Och samtidigt som det inte är fallet nu så fungerar hon så otroligt fint utan andra, okända hundar. Går vi i en tom skog eller på tider då det är rätt tomt i kvarteret så är det inga problem. Jag upplever också att hon avreagerar fort, hon går inte och spänner sig hela promenaden utan enbart när en hund går mot henne. Så fort hon passerat den och den rör sig bort från oss så släpper hon det fort. Stressnivån går ner direkt. Så jag känner ändå att det finns ljusglimtar. Men hur vet man?

Jag har i alla fall mailat en instruktör som jag vet att många är nöjda med. Fick tipset av en vän som känner flera som lovordat henne. Så jag hoppas på det. Tills vidare får hunden bo hos min mamma, då det inte funkar i det här området och jag upplever att valpen stressar henne.

Såhär tänker jag: Vi gör vårt bästa för våra hundar hela tiden men en individ kan inte få styra allt. Du har ett ansvar även gentemot dina andra hundar och framför allt valpen. En hund som inte fungerar i det bästa liv du kan erbjuda och där du inte ser möjligheten att hitta ett annat bra livslångt hem, och där du griper efter halmstrån (varför skulle kastration hjälpa, tror du att problemet är hormonellt betingat och på vilken grund?) .. nej, jag skulle säga att du med gott samvete kan sätta stopp.

Det är inget självändamål för en hund att livet ska vara så långt som möjligt. Det ska vara så gott som möjligt. Och eftersom du skriver tråden antar jag att din mamma inte kan eller vill ta över tiken permanent.
 
En fundering angående hormonellt, min gamla tik ha haft fruktansvärda påverkningar av det hormonella.
Vid löp har hon våldtagit alla hundar och aldrig gett sig , vet att tikar rider på varandra , men min var något utöver det vanliga hon skrek och betäckte varenda hund.
Vid skendräktighet var hon fruktansvärt aggressiv mot alla hundar och vill döda dom på riktigt , hon var totalt okontaktbar.
Hon har även alltid varit så att hon stått och slickat på kiss som en hanhund och markerat över andras kiss när de kissar innan henne.
Hon utvecklade även cancer i brösten.
Så jag tror visst det hormonella lan spela in på en tik.

Had jag kunnat göra om hade jag kastrerat henne , men hon var min första tik och nu kör jag haft andra tikar vet jag att tikarna inte ska må så dåligt som hon gjorde.
 
Jag upplever tvärt om att just bett eller andra offensiva beteenden verkar väldigt förstärkande, eftersom den allra vanligaste reaktionen från föraren är att släppa/öka avstånd/ ändra krav?

Jag tänker också att en del blir förbannade på hunden vilket kan öka stressen.

Och så tänker jag att bettet i sig släpper ut lite frustration?


Till TS

Jag lider verkligen med dig och tycker absolut inte du ska skämmas om du känner att det är nog. Hoppas att det blir bättre med hunden hos din mamma och att ni lyckas få hjälp hos den nya tränaren.

Styrkekram :heart
 
Tack @linnsan :heart

Det där med kastreringen var mest en tanke. Men såklart man greppar efter halmstrån, jag tror de flesta hade gjort det i min situation.

Jag har bestämt att vi får se hur hon mår med valp-paus och med en lugnare omgivning. Hon är väldigt van att vara hos min mamma så det är väl inte direkt någon omställning så. Hon är fäst vid mig men fäst vid mamma också. Jag tror att om jag skulle fråga min mamma om hon ville ta över henne så skulle hon göra det. Direkt. Eftersom de är så fäst vid varandra och för att hon är så enkel i alla andra situationer. Men samtidigt vill jag inte "lasta över" problemet på mamma. Hunden ska ju må bra också, som sagt.

Men jag tänker ge det lite tid, men framförallt vill jag hitta någon kunnig som kan kolla på henne och ge sin åsikt. Inte bara någon som tror att alla hundar går och fixa, utan någon riktigt duktig. Typ buke fast i verkligheten. Men då ska man hitta en sån också.
 
Jag vet inte om någon är intresserad av en uppdatering, men here it goes.

Vi träffade ju en tränare, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det mötet mer än att jag inte kände att hon (tränaren) fick en korrekt bild av min Kira. Vi fick väl bra råd i hundmötesträningen men i övrigt kändes det bara.. inte bra. Hon sa att hon upplevde Kira som en trygg och stabil tik som har väldigt mycket integritet och tolererar inte bullshit från andra hundar. Dvs, hon gör utfall och är aggressiv för att hon leker polis och ska "korrigera" kaxiga unghundar.

Kira är inte en trygg och stabil hund. Hon är det i vissa avseenden, men allt som allt så är hon inte en "jättetrevlig trygg och stabil tik", det visste jag ju redan. Jag ville ju som på något vis veta hur pass illa det var, inte huruvida hon är kass mentalt för det är hon, det vet vi alla som känner henne.

Med det sagt så verkar hon ha blivit en hel bunt lugnare av att bo hos min mamma. Av ett flertal orsaker, dels för att hon slipper valpen, dels för att det är ett lugnare villaområde och dels för att våran relation har blivit väldigt mycket att hon tycker att hon måste skydda mig, tror jag. Hos min mamma tar hon inte det ansvaret på samma sätt.

Så jag tror att det slutar här, hon får flytta till mamma och njuta av att ha en stor bakgård i en lugnare omgivning. Mamma är nöjd, Kira är nöjd och framförallt mycket lugnare. Jag och valpis hälsar på nästan varje dag, de leker och funkar jättebra ihop och jag får se min Kira lugn och tillfreds :heart
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
3 852
Senast: Hermelin
·
Övr. Hund Detta är nåt som tyngt mig länge så därför har jag valt ett anonymt nick. Jag har en sjuårig hund som jag haft sen han va valp. Vi...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 028
Senast: lilstar
·
Hundträning Jag har en okastrerad hane på 2,5 år av spetsras. Just nu mår jag väldigt psykiskt dåligt, vilket delvis har med hunden att göra. Så för...
2
Svar
37
· Visningar
5 559
Senast: Kraxa
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 273
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Löss
  • Betäckningar 2023 och föl 2024

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp