När ett rykte blir en sanning

Svenska uppfödare ganska skakig just nu. Priserna ökar och likaså importen av iberiska dressyrhästar - som har fått ett rykte om att vara snälla damhästar i motsats till SWB som bara anses avlas för toppsporten. Ridsports redaktionschef Lena Sellman tittar på problemet.
 
Ja, jag tycker verkligen att dom är det, i hantering från marken. Sen skall dom som sagt vara heta och kvicka att rida. Så det är en annan femma.

Nu när jag läser tråden här känner jag verkligen, shit - Jag är bortskämd. Mina lusitanos är verkligen bombsäkra. Visst är dom tränade. Men dom är verkligen säkra på allt och var väldigt säkra från början. Bilar, lastbilar, tåg, helikopter, hundar, vilt, soptunnor, fåglar, cyklar jag kan inte ens räkna upp allt.

Självklart har jag alltid i baktanken att alla hästar ÄR flyktdjur, men mina hoppar inte åt sidan, kastar sig inte, går inte några steg åt ett annat håll. Dom rycker till lite i kroppen om det är ngt plötsligt. Den ena har hoppat fram ett steg när han bokstavligen fick en cyklist rätt upp i arslet för typ 7 år sedan. Som tur var gick det bra för alla.

Nu är jag ju van vid detta, och jag vill ha detta, och det är vad jag vill ha av en framtida häst också. Orealistiskt? Tydligen enligt tråden. Men jag är tämligen säker på att jag kan hitta en liknande häst om jag tittar på lusitano igen.

Nu hanterar jag flera raser dagligen, och som sagt, även fast swb är trevliga och tränade i vårt stall så märks det även när man bara tar ut dom i hagen. Det är mer frust, det är mer titt, det är mer testa att plira iväg lite fortare osv. Det är mer otålighet och kast med huvuden och stamp när man täckar osv. Absolut inget svårhanterligt eller farligt på något vis, men Lussarna står som ett ljus och bara lunkar med.

Och nu kommer jag förstås få lite skit på mig för att jag säger det men jag personligen har uppfattningen att PRE är lite annorlunda mest bara för att dom inte riktigt är lika standardiserade som lusitanos. Dom kan komma i lite alla möjliga former och temperament och fortfarande vara PRE. Sen har ju lusitanos börjat bredda sig också förstås, men generellt. Så jag kan absolut tänka mig att man lättare kan hitta PRE som avviker från detta.

Sen är självklart alla hästar individer. Det finns alldeles säkert lusitanos som är helt stojjiga från marken. Men jag har inte träffat någon ännu.
Ska man klara av tjurfäktning, vara krigshäst i närstrid tex har man ju en annan mentalitet än tex dagens dressyrhalvblod. Så är det ju bara. Halvbloden skulle bara transportera trupperna mellan ställena där de stred avsuttet.
Och när det varit en del i avelstänket så länge så påverkar det psyket på vad man avlat fram. Du kan ju inte gå tjurfäktning och bli rädd om någon viftar med ett rött tygskynke tex. Då kan man ju dö.

De jag jobbat med som gått det är liksom totalt omöjliga att skrämma!

Jag tror absolut det går att hitta stadiga Lussar som är heta utan att vara rädda. Finns ju också sådana individer inom andra raser med. Färre inom vissa och fler inom andra.
Morganhästar kan också ha lite fler av den typen iom att även körprov ingår för dem. Man vill inte köra hästar som slänger sig. Både i aveln och hantering/träning tas det i beaktande.
 
Dagens SWB verkar skilja sig betydligt från de halvblod jag red under förra seklet. (60 - 80-talet.) De var födda på 40- till 70-talet. Alltså innan man delade upp hopp- och dressyrlinjer och premieringsförrättarna tänkte "armehäst".

De var en annan typ rent kroppsligt, mer kompakta, längre ryggar och emellanåt byggda i nerförsbacke = svåra att rida ihop. De var betydligt lägre, oftast mellan 150 - 160 cm, 165 cm var högt! Dagens SWB är mycket mer högställda och långbenta, men deras ryggar ser inte ut att räcka till för manskapssadel + packning. Det behövs ju inte för en tävlingshäst idag.

Skillnader i kroppsbyggnaden kan jag själv se, skillnader i psyket har jag bara läst mig till.

"Dåtidens" halvblod var sällan av typen som sprätte iväg eller stod på bakbenen. Det var mer troligt att den vägrade gå framåt. De var "hårdare" psykiskt, de tålde hård behandling utan att bli nerviga, de gav igen i stället.

Dessutom tålde de att släppas på grönbete i juni efter en vinters stående i (smal) spilta när de inte reds.

Sen fanns ju inte de veterinärvårds- och undersökningsmöjligheterna som finns idag - eller foderstatsprogram för häst, 100-tals tillskottsfoder (det var havre eller korn som gällde), sadelutprovare, diverse terapiformer osv. Förmodligen fick många hästar dras med småskavanker.
 
Ska man klara av tjurfäktning, vara krigshäst i närstrid tex har man ju en annan mentalitet än tex dagens dressyrhalvblod. Så är det ju bara. Halvbloden skulle bara transportera trupperna mellan ställena där de stred avsuttet.
Och när det varit en del i avelstänket så länge så påverkar det psyket på vad man avlat fram. Du kan ju inte gå tjurfäktning och bli rädd om någon viftar med ett rött tygskynke tex. Då kan man ju dö.

De jag jobbat med som gått det är liksom totalt omöjliga att skrämma!

Jag tror absolut det går att hitta stadiga Lussar som är heta utan att vara rädda. Finns ju också sådana individer inom andra raser med. Färre inom vissa och fler inom andra.
Morganhästar kan också ha lite fler av den typen iom att även körprov ingår för dem. Man vill inte köra hästar som slänger sig. Både i aveln och hantering/träning tas det i beaktande.
Samma med travarna jag har jobbat det. Inga kråkhopp eller kastande utan dom tänkte framåt i alla lägen.
 
Det finns hästar som är bombsäkra på riktigt. Jag har haft en. Under de 9 åren jag hade henne så blev hon rädd för något två gånger.

Ena gången red jag barbacka, hon gick typ o sov. Något var farligt under henne, hon hoppade rätt upp och jag han inte reagera innan hon skrittade vidare lika lugnt. Hamnade inte ens ur balans. En annan gång kastade hon sig i sidled, vad hon såg vet jag inte? Men det är de två gångerna som hon har varit rädd.

Bomber reagerade hon inte på, inte heller eld, så på riktigt bombsäker.
Min häst var också bombsäker, sanslöst säker på riktigt. Van vid allt. Lugn och trygg. Inte ett dugg tråkig. Men hon vände aldrig om och skenade, blev aldrig hysterisk. Blev hon "rädd" stannade hon och spanade in det nya- och så gick hon sedan vidare eftersom hon fattade beslut att det inte var farligt. Det finns ingen som hon, jag kommer nog aldrig möta en sådan individ igen, jag litade på henne fullständigt.
Hon var en travare och hade ju ridmässigt lite problem, såsom det kan finnas hos travare, men säkerhetsmässig vann hon med hästlängder över ALLA andra hästar på mils avstånd. En på miljonen! :heart

Det var något speciellt med henne. Minns en gång när jag stod i hagen vid ingången som var lerig, stod flera hästar där och en nykomling var tjurig och gav sig på henne. Jag hade handen på henne och tänkte flytta på mig men när jag försökte insåg jag att jag satt fast i leran med stövlarna, och i samma stund kände jag hur hon lutade sig på det benet närmast och var redo att vända om för att sticka därifrån, mitt håll var enda vägen ut. Hon mötte min blick, jag stirrade chockat på henne och tänkte att hon kommer springa ner mig, tänk om jag skadas eller dör. Hon backade då rakt på den tjuriga för att komma undan, som då blev skitsur och sparkade henne rejält.
Blicken från henne när hon såg mig stå där, hennes enda väg ut, beslutet hon sedan fattade, både där och vid andra tillfällen, tex en gång när jag trillade av och jag hamnade framför henne, alldeles intill frambenen och såg henne lyfta ena hoven och då tänkte jag också att jag skulle dö, hon skulle trampa på mitt huvud... men istället satte hon försiktigt ner hoven igen och snusade mig i örat och väntade medan jag hämtade mig där en stund innan jag tog mig upp (hade skadat benet), hennes personlighet, hon var verkligen ingen riktig häst. Hästar är ju flyktdjur, men inte hon.
 
En snabb uppställning för en SWB-häst i Sverige (eftersom det är de kostnaderna jag har koll på) som tillverkats via inseminering, allt i SEK och kostnerna varierar naturligtvis lite beroende på ens läge. Som jämförelse, och för att jag tycker om att ge mig själv ångest:
Hingstavgift vid dräktighet ca. 11000-23000
Spermaskick 750-2800 per styck beroende på avstånd och färdsätt, det kan bli allt från 1 till 5-6 stycken på en säsong
Veterinär/stationsavgift och behandlingar/uppstallning förutsatt att du tar med stoet hem ca. 7000-15000
Stoavgift 300
Grovfoder sto 11 mån (varierar såklar, här räknat på 15 kg/dygn 3 kr kg) 15075
Verkning 6 tillfällen á 250 per gång 1500
Försäkring av foster ca. 3000-5000
Foder sto+föl om man räknar med 3 månaders bete och 3 månader underhållsfodning (á 0 kg/dygn betesperiod och 20 kg/dygn icke-betesperiod) 5400
Id-kontroll/chipmärkning ca. 700-800
Registrering fölunge 1150
Försäkring föl/unghäst (100000 veterinärvård 30000 liv) ca. 3200 per år x3 = 9600
Verkning föl/unghäst var sjunde vecka á 4 år 7500
Grovfoder i 4 år a 12 kg/dygn (minus betesperiod om 3 mån/år á 3 kr/kg) 39600

Mellan 103 825 och 126 725 kr beroende på om jag räknar lågt med två spermaskick, eller de högre avgifterna men bara ett spermaskick. Är du inte företagare får du lägga på 25% moms på detta.
Den som har haft häst ser också att det är många kostnader som inte är med i uträkningen här, ev. kraftfoder, mineralfoder, kostnader för vaccinering, tandkontroll och övrigt, avmaskning & kontroll, utrustning, resor, arbete. Ingen uppstallning inräknad, och även om man har hästen hemma på lösdrift finns det en kostnad där. Och hästen har i denna kalkyl aldrig behövt träffa en veternär utom för rutinärenden, och är ej inriden.

Insparningsområdena jag ser är att man inte behöver stödfodra hästen utan bor i en klimatzon med bete året om, betäcker naturligt och har djuren oförsäkrade, går en utbildning och sköter hovvården själv, bedriver uppfödningen på en plats med lägre veterinärkostnader samt hårddrar det vilka ingrepp/åtgärder som är värda att utföra. Har någon som utbildar mot mat, husrum, fickpeng och den erfarenhet jobbet ger. Större antal hästar där några är bra nog att gå med vinst, och på så vis täcker up för de som inte blir bra nog.
Låter ju lite som att en naturlig betäckning skulle kunna sänka kostnaderna med runt 30 000? eller tänker jag fel? Så om det hade funnits hingstar lokalt som var lite mer robusta och inte extremt dyra så skulle ju den kostnaden kunnat sjunka för Swb i alla fall?
 
Låter ju lite som att en naturlig betäckning skulle kunna sänka kostnaderna med runt 30 000? eller tänker jag fel? Så om det hade funnits hingstar lokalt som var lite mer robusta och inte extremt dyra så skulle ju den kostnaden kunnat sjunka för Swb i alla fall?
Fast de hingstarna betäcker otroligt många ston. Det är inte rimligt ur djurvälfärdsynpunkt att tvinga hingsten att betäcka så pass många ston på en säsong. Vad gör man om man har 15 ston brunstiga samtidigt? Inga problem på semin. STORA problem med naturlig betäckning. Jag hade 5 som skulle betäckas några dagar och hingsten visade tydligt vad han tyckte om saken. Han var inte road. Han ställde upp, visst. Men oj så grinig han blev. Aldrig sett honom arg annars, världens snällaste. Så det är nog rätt påfrestande att betäcka många ston.
 
Fast de hingstarna betäcker otroligt många ston. Det är inte rimligt ur djurvälfärdsynpunkt att tvinga hingsten att betäcka så pass många ston på en säsong. Vad gör man om man har 15 ston brunstiga samtidigt? Inga problem på semin. STORA problem med naturlig betäckning. Jag hade 5 som skulle betäckas några dagar och hingsten visade tydligt vad han tyckte om saken. Han var inte road. Han ställde upp, visst. Men oj så grinig han blev. Aldrig sett honom arg annars, världens snällaste. Så det är nog rätt påfrestande att betäcka många ston.
Nej det är väl/var väl normalt räknat på att en fullblodshingst kunde/kan betäcka ca 40 ston på en säsong, om han inte var blyg. Men vissa är intresserade av fler. Men jag tror inte att jag skrev heller i posten att den här lokala, robusta, hingsten skulle betäcka extrema mängder ston, då får de kanske ha två hingstar helt enkelt. Under hypotesen att det fanns en önskan om att få fram "vanliga" halvblod igen, till ridskola och högvakt och tja gubbar och tanter då. Så om man utvecklar vidare är det kanske en trevlig allroundhingst med trevliga gångarter och ok hoppning. Inte en sporthingst med fantastiska gångarter eller oerhörd hoppning. (varvid man säger att en sådan hingst som är bra men inte fantastisk självklart inte blir godkänd. Men det kan ju också ändras på.)

Alltså om man är intresserad av att ha just vanliga allroundhalvblod. Eftersom diskussionen finns.
(Själv skulle jag ju som sagt inte vara på marknaden för det eftersom jag skulle velat ha ett fullblod om jag letade häst.)
 
Alltså en sak som kostar pengar i "halvblodsaveln" är hela grejen runt AI. Stora anläggningar, mycket teknik, och mycket personal.

Det är skitsnack att det "inte skulle gå" att jobba med naturlig betäckning.

Varför skulle just"halvblod" vara omöjliga att hantera på hemmagården, och att varje individ bara betäcker ett fåtal ston? Fler hingstar i avel, på många platser utspridda i landet, ger också en större bredd i egenskaper hos hingstarna.

Om hingsten är "omöjlig" att hantera, så kan det ju faktiskt vara så att denne är olämplig för avel, just p.g.a. av detta, och det är här en del av problemet med bristen på ridskole-, högvakts-, tant- och andra hobbyhästar ligger?

Det fungerar ju utmärkt med naturlig betäckning inom andra raser.
 
Alltså en sak som kostar pengar i "halvblodsaveln" är hela grejen runt AI. Stora anläggningar, mycket teknik, och mycket personal.

Det är skitsnack att det "inte skulle gå" att jobba med naturlig betäckning.

Varför skulle just"halvblod" vara omöjliga att hantera på hemmagården, och att varje individ bara betäcker ett fåtal ston? Fler hingstar i avel, på många platser utspridda i landet, ger också en större bredd i egenskaper hos hingstarna.

Om hingsten är "omöjlig" att hantera, så kan det ju faktiskt vara så att denne är olämplig för avel, just p.g.a. av detta, och det är här en del av problemet med bristen på ridskole-, högvakts-, tant- och andra hobbyhästar ligger?

Det fungerar ju utmärkt med naturlig betäckning inom andra raser.
Håller med.
Just att hästen funkar att ha som hingst hos en 'amatör' (och gärna tävla på icke elit-nivå) borde vara ett plus i kanten vid den här typen av avel.
 
Alltså en sak som kostar pengar i "halvblodsaveln" är hela grejen runt AI. Stora anläggningar, mycket teknik, och mycket personal.

Det är skitsnack att det "inte skulle gå" att jobba med naturlig betäckning.

Varför skulle just"halvblod" vara omöjliga att hantera på hemmagården, och att varje individ bara betäcker ett fåtal ston? Fler hingstar i avel, på många platser utspridda i landet, ger också en större bredd i egenskaper hos hingstarna.

Om hingsten är "omöjlig" att hantera, så kan det ju faktiskt vara så att denne är olämplig för avel, just p.g.a. av detta, och det är här en del av problemet med bristen på ridskole-, högvakts-, tant- och andra hobbyhästar ligger?

Det fungerar ju utmärkt med naturlig betäckning inom andra raser.
Jo och kikade också lite på hingstavgifterna för engelska fullblod i Sverige och de låg rejält under de som nämns för Swb i tråden. Runt ett par tre tusenlappar, inte för bästa hingsten då såklart men behöver man det om man vill ha en alroundhäst och hoppa lite klubbtävling? (Sedan vet jag inte om det tar sig olika jämfört med AI såklart, hade fått för mig nästan bättre? läste i en annan tråd att frysta strån tog lite sämre tex)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp