När ett rykte blir en sanning

Svenska uppfödare ganska skakig just nu. Priserna ökar och likaså importen av iberiska dressyrhästar - som har fått ett rykte om att vara snälla damhästar i motsats till SWB som bara anses avlas för toppsporten. Ridsports redaktionschef Lena Sellman tittar på problemet.
 
Och en fortsättning på detta med då: de här som ofta ses som "allmänt lätthanterliga", är de verkligen det?
Jag har för lite egen erfarenhet av både iberier och tex irländska importer, så därför blir frågeställningen från mig väldigt öppen/allmän:
Är iberierna verkligen enklare? Eller hur många gånger köps de som tanthästar och visar sig vara rätt mycket mer fräs i än förväntat? Valfri import av annan ras i lagom storlek; hur många av hästarna som kommer till tex ridskolor, köpta för att vara så stabila - är inte det, utan har uppsittningsproblem, springer "skitfort" osv?

Jag tänker att det inte är så enkelt som att man kan säga att en grupp är på ett sätt eller på ett annat, utan det är mycket arv och miljö, och individ.
Bland SWB är det ju ,återigen, mest sportfokus i aveln, och det finns linjer som inte är så skojjiga för en amatör - men det finns även linjer som är kända för att vara enklare, och något man kunnat konstatera är ju att det är många som vill ha en enkel häst - och enkla, snälla hästar som dessutom är lite roliga att rida (vad man nu lägger för värdering i "rolig") är väldigt eftertraktat, svårt att få tag på - och kommer kosta därefter
Nu känner jag ju inte till alla. Sedan är det skillnad på PRE och Lusitano i temperament med. ;) Dom som jag har set folk haft mest problem med är PRE, som verkar lite mer eldig, tex en hovslagare som har egna själv och fler kunder med PRE, som hen även tyckte va slaget knepigare än dom Lusitanos hen hållit på med. Sedan ridskolan med Iberiska hästar, vart ridläraren har några SWB för tävling med, som hen själv sa- första gången hen åkte av på många många år, på sitt SWB, medans lusitanos etc dom har reaktioner lite mer "lagom". Nu är det ju bara min egna uppfattning med mina upplevelser, men har hittills inte träffat någon som haft en Lusitano som varit så som jag upplevd många halvblod (betyder inte att dom inte finns dock). Stallägaren håll på med en skadat Lusitano, som verkligen inte haft det bra, han gick till attack etc, men även då hade han det mest coola temperament, hade hade svår artros och en fraktur från tidigare som inte hade fått vetvård, men under tiden dom försökte rida igång honom red hon ut på honom själv etc- mycket coolare än hennes halvblod. (fast skadat)

Även mitt sto som är känsligt, gick att ta in och stå med nästan från dag 1 hon anlände i Sverige, bara varit rätt lätt att ha att göra med överlag, fast helt ny miljö nytt land etc. Landat så otroligt bra i stallet och man ser verkligen hennes lugn när hon är i hagen och bara njuter av livet :) (har ju som sagt hållit på med halvblod mycket innan och aldrig upplevd en häst som har den kombination av cool/lugn och samtidigt reagerar på mycket små tryck, dom halvbloden som varit mest coola har jag ofta upplevd som något avtrubbade).

Jag tror mycket av det beror på linjerna man avlar på med såklart.

Sedan tänkte jag på det Warg skrev idag:

"Det intressanta är att lusitanostamboken ligger högre än SWB i den internationella rankingen av stamböcker (baserad på tävlingsresultat). 2021 låg lusitanon på 8 plats, PRE på 12 och SWB på 16e."

Vilket jag även tycker är intressant :) men jag har iaf inte träffat på en Lusitano än som jag inte tyckte om ;) kanske får äta mina ord i framtiden, men till den tiden den sorgen :D:rofl:
 
Generellt svar:
Problemet med att förlita sig på ”trötta hästar är snälla hästar” och inte på riktigt uppfostra och träna hästarna är att man inte alltid kan bränna ut det med motion.
I vissa fall leder det till riktigt farliga hästar.
Jag hade en kund som var fd fälttävlansryttare och klister i baken. Hon hade en extremt energisk och väldigt ouppfostrad häst som hölls hyfsat på mattan med mkt urfräsning i tempo.
När den sen slet sönder korsband etc och skulle rehabas var den livsfarlig. Den exploderade och det var ben överallt och häst 2 m upp i luften.
Matte fick hyra in mig i 1 års tid för rehab. I början med lugnande.

En pigg häst behöver inte vara farlig. De kan vara väldigt understimulerade, heta och reaktiva utan att bli farliga om de är väluppfostrade.
Folk tror liksom att hästar alltid reagerar så om de är laddade. Och sen är ”din häst ju så snäll” när den sköter sig. Nej, den har blivit grundligt tränad.
 
Nu känner jag ju inte till alla. Sedan är det skillnad på PRE och Lusitano i temperament med. ;) Dom som jag har set folk haft mest problem med är PRE, som verkar lite mer eldig, tex en hovslagare som har egna själv och fler kunder med PRE, som hen även tyckte va slaget knepigare än dom Lusitanos hen hållit på med. Sedan ridskolan med Iberiska hästar, vart ridläraren har några SWB för tävling med, som hen själv sa- första gången hen åkte av på många många år, på sitt SWB, medans lusitanos etc dom har reaktioner lite mer "lagom". Nu är det ju bara min egna uppfattning med mina upplevelser, men har hittills inte träffat någon som haft en Lusitano som varit så som jag upplevd många halvblod (betyder inte att dom inte finns dock). Stallägaren håll på med en skadat Lusitano, som verkligen inte haft det bra, han gick till attack etc, men även då hade han det mest coola temperament, hade hade svår artros och en fraktur från tidigare som inte hade fått vetvård, men under tiden dom försökte rida igång honom red hon ut på honom själv etc- mycket coolare än hennes halvblod. (fast skadat)

Även mitt sto som är känsligt, gick att ta in och stå med nästan från dag 1 hon anlände i Sverige, bara varit rätt lätt att ha att göra med överlag, fast helt ny miljö nytt land etc. Landat så otroligt bra i stallet och man ser verkligen hennes lugn när hon är i hagen och bara njuter av livet :) (har ju som sagt hållit på med halvblod mycket innan och aldrig upplevd en häst som har den kombination av cool/lugn och samtidigt reagerar på mycket små tryck, dom halvbloden som varit mest coola har jag ofta upplevd som något avtrubbade).

Jag tror mycket av det beror på linjerna man avlar på med såklart.

Sedan tänkte jag på det Warg skrev idag:

"Det intressanta är att lusitanostamboken ligger högre än SWB i den internationella rankingen av stamböcker (baserad på tävlingsresultat). 2021 låg lusitanon på 8 plats, PRE på 12 och SWB på 16e."

Vilket jag även tycker är intressant :) men jag har iaf inte träffat på en Lusitano än som jag inte tyckte om ;) kanske får äta mina ord i framtiden, men till den tiden den sorgen :D:rofl:
Jag upplever också lussar som lite enklare mentalt. Lite jämnare etc.

Sen med importer så får man också ta i beaktande hur de behandlats/hanterats och skolats.
En häst som inte vet att de kan komma loss, sticka, slå sig fri i form etc testar det mer sällan än de som tidigt lär sig att det är en möjlighet.
Det är lite som med hästar som slagit sig ur en trailer. De VET att om man bara slåss hårt tog kan man lyckas sparka upp ngt och komma ut. De flesta hästar vet inte det och försöker inte heller på samma vis.
Blir man som häst uppbunden på ett sånt sätt att man inte kan ta sig loss vad man än gör lär man sig att man aldrig kommer loss och testar inte så mkt mer än de första gångerna.
Om hästen inte kan slita sig för att man har skarp utrustning tex så vet hästen inte att det går att slita sig. Om de tidigt får lära sig att man inte får gå på/tränga människor så kan de visa mindre tendenser till det resten av livet vid rädsla.

Och känsliga och reaktionssnabba individer är också enklare att påverka vid rädsla. De märker saker fort och går att ”snacka med” om man själv är snabb.
En långsam och flegmatisk individ upplever jag blir mkt farligare då den väl blir rädd.
 
Nu känner jag ju inte till alla. Sedan är det skillnad på PRE och Lusitano i temperament med. ;) Dom som jag har set folk haft mest problem med är PRE, som verkar lite mer eldig, tex en hovslagare som har egna själv och fler kunder med PRE, som hen även tyckte va slaget knepigare än dom Lusitanos hen hållit på med. Sedan ridskolan med Iberiska hästar, vart ridläraren har några SWB för tävling med, som hen själv sa- första gången hen åkte av på många många år, på sitt SWB, medans lusitanos etc dom har reaktioner lite mer "lagom". Nu är det ju bara min egna uppfattning med mina upplevelser, men har hittills inte träffat någon som haft en Lusitano som varit så som jag upplevd många halvblod (betyder inte att dom inte finns dock). Stallägaren håll på med en skadat Lusitano, som verkligen inte haft det bra, han gick till attack etc, men även då hade han det mest coola temperament, hade hade svår artros och en fraktur från tidigare som inte hade fått vetvård, men under tiden dom försökte rida igång honom red hon ut på honom själv etc- mycket coolare än hennes halvblod. (fast skadat)

Även mitt sto som är känsligt, gick att ta in och stå med nästan från dag 1 hon anlände i Sverige, bara varit rätt lätt att ha att göra med överlag, fast helt ny miljö nytt land etc. Landat så otroligt bra i stallet och man ser verkligen hennes lugn när hon är i hagen och bara njuter av livet :) (har ju som sagt hållit på med halvblod mycket innan och aldrig upplevd en häst som har den kombination av cool/lugn och samtidigt reagerar på mycket små tryck, dom halvbloden som varit mest coola har jag ofta upplevd som något avtrubbade).

Jag tror mycket av det beror på linjerna man avlar på med såklart.

Sedan tänkte jag på det Warg skrev idag:

"Det intressanta är att lusitanostamboken ligger högre än SWB i den internationella rankingen av stamböcker (baserad på tävlingsresultat). 2021 låg lusitanon på 8 plats, PRE på 12 och SWB på 16e."

Vilket jag även tycker är intressant :) men jag har iaf inte träffat på en Lusitano än som jag inte tyckte om ;) kanske får äta mina ord i framtiden, men till den tiden den sorgen :D:rofl:
Men lite det du skriver däruppe som exempel; skillnad på PRE och Lusitano, undra hur många som vet det - som är medvetna om den skillnaden? Rasintresserade, absolut! Men de som köper en "iberier" (förlåt för slarvig titel) för att de ska vara så stabila och tantvänliga - när det egentligen handlar om ganska känsliga och eldiga hästar, om än med en annan känslighet och reaktion än kanske ett SWB då.
Jag tänker att man får ju ta med i beräkningen vad DE hästarna avlats för och vilka krav detta har ställt på kvickhet, trygghet osv.

Jag menar inte att någon av dem är bättre än den andra, men vill fasthålla ändå att det är nog svårt att generalisera och säga att den ena gruppen är enklare, stabilare osv än någon annan - då tror jag man lätt lurar sig, men däremot att man måste titta på vad man ska ha hästen till, vad vill man kunna göra, vara ärlig mot sig själv om vad man klarar av osv: och sedan beakta vilken hästtyp som kan vara lämplig för detta. Och också, är det superviktigt med temperamentet så behöver man se hästen irl - för vi vet ju alla att olika miljöer påverkar dem på olika sätt och den snälla hästen kan bli något helt annat någon annanstans. Och en import kan vara en lyckträff, den där som passar en perfekt, eller så får man hem något helt annat man hade tänkt - och det kan ju många gånger handla om en så "enkel" sak som annan hästhållning, eller hantering (med tex utrustning som vi inte använder här).
 
"Men när ett rykte har blivit en sanning tar det lång tid att tvätta bort stämpeln." fast är ju bara att kolla på marknaden. Är väldigt ont om hästar som är stabila, med bra temperament "så kallade tant hästar". Dom säljs med rasande fast om dom är på annons (är ju bara att kolla dom som letar häst på buke, hästarna är sålda av den första som ringt), för folk vill ha stabila hästar dom kan göra "lite allt möjligt" med. Tycker hela denna krönikan känns lite dum och klumpigt formulerad.
Nja?
Jag vet flera väl uppfödda unghästar med kanontemperament som ratas av ryttarna för att de tror att snälla hästar inte kan prestera.
 
Jag får intrycket av en text man kanske inte lagt särskilt mycket tankekraft eller tid på, om jag ska vara ärlig.
Tror jag inte.
LS har många kontakter med uppfödare och hingsthållare. Och vanliga uppfödare som försöker sälja sina avkommor.

Jag är skapligt säker på att det hon skriver är väl genomtänkt. Annat skulle förvåna mig storligen.
 
Tror jag inte.
LS har många kontakter med uppfödare och hingsthållare. Och vanliga uppfödare som försöker sälja sina avkommor.

Jag är skapligt säker på att det hon skriver är väl genomtänkt. Annat skulle förvåna mig storligen.
Det tycker jag är två vitt skilda saker. Hon har säkert kontakter, säkert en massa kunskap, men det gör inte just den här krönikan till en välskriven text där hon lyckas förmedla den kunskapen eller föra ett tydligt och övertygande resonemang.
 
Nja?
Jag vet flera väl uppfödda unghästar med kanontemperament som ratas av ryttarna för att de tror att snälla hästar inte kan prestera.
Det här är ju en sådan osanning som beror på okunskap som jag ofta stöter på.
Folk tycker hästen måste vara halvt hysterisk "för att bjuda" tex. Riktig bjudning är ju en skolad effekt av att svara korrekt på hjälperna. Man sätter ju själv energi och grad av svar på hjälpen i hästen.
Folk tycker att hästen är glad eller pigg etc för att den har överskottsenergi och ballar ur.
Vissa tror hästen måste vara superhet/överladdad/överexplosiv för att bjuda. En del av dem köper hästar enligt det. Andra ger dem 4 kg havre för att de hoppas hästen ska "få mer energi".
Det hänger väl tyvärr också ihop med att man vill ha "tryck" i hästen och inte inser att det bara är spänning.
Och här får man ju då problem iom att spänning i kroppen också blir spänning i huvudet och tvärtom. Klart hästarna blir läskiga då..
 
Förlåt, var inte meningen att tysta dig, men såg inte relevansen i det du skrev. Min fundering gällde ju vad det kan vara i vårt stall som gör att alla hästar är otrygga, inte varför våra är otrygga när deras är trygga.
Tack! Då förstår jag hur du menade och du förstår varför jag skrev som jag skrev.
 
Nja?
Jag vet flera väl uppfödda unghästar med kanontemperament som ratas av ryttarna för att de tror att snälla hästar inte kan prestera.

Skriver under. Sålde en valack som lite mer kända namn kom och skulle prova för de tyckte den var fin på film, och det var tummen ner för han var inte het. Hästen var nyligen inriden och den sorten som stannar och tänker efter när den är osäker.
 
Det går att göra väldigt många hästar så trygga bara man vet vad man gör. Det tar ju tid också. Men inte oceaner av tid om man vet hur man tränar. Det går att bryta ner situationer till olika delar och börja träna del för del innan man sätter ihop det. Så blir det inte obehagligt på samma sätt.
Jag har både utbildat sådana och känner andra som gjort det. Det är synd att det ses som så svårt och omöjligt. Det gör att många ”accepterar” att hästar måste vara rädda för diverse saker och aldrig försöker träna bort det.
Sen kan man ju välja att inte ta det hela vägen så att säga. Att lämna rädslor eftersom man som ryttare kan hantera reaktionerna. Det har jag gjort med min egen som i grunden är väldigt reaktiv. Jag har tränat bort det mesta. Men resten får vara IOM att det är hanterbart för mig som enda ryttare om han skulle skvätta till tex. Och jag vill hellre träna annat.

Man får utbilda häst efter ryttare. Det gäller både hur känsliga man gör dem för hjälper och hur mkt man måste dämpa energi eller släcka triggers. Förutom rädslor etc kan man vässa upp och ner hästar en del i övrigt med.
En av mina första jobb då jagutbildade häst åt annan ägare blev fel för att jag inte hade lärt mig det än. Jag gjorde hästen så känslig som möjligt. Ägaren som inte satt så stabilt eller red med så lätta och snabba hjälper kunde inte rida hästen som jag var SÅ nöjd med. Den gick slalom pga omedvetna vikthjälper etc. Det var en mkt bussig men känslig, högblodig häst. Där gjorde jag bort mig och fick trubba av hästen. Då funkade matte och häst ihop.
Så kan man jobba med SWB också till viss del om det är en bussig och förlåtande individ som är känsligare än ryttaren eg klarar av där och då.
När jag tänker efter så har jag fått höra att det är viktigt miljöträna unghästar men det har aldrig pratats om att träna det på vuxna hästar, men som du säger så borde det vara vanligare att man gör det, och även ta in hjälp för sånt vid behov. Att jobba bort rädslor ger säkert en mer harmonisk häst i längden också, är jobbigt gå runt och bli rädd stup i kvarten. Egentligen rätt självklart att saker kan ha hänt på vägen, det gjordes inte eller att det dyker upp nånting som inte ingick i den träningen och hästar lever ju länge. De flesta gissar jag gillar trygga, lätthanterliga hästar.

Tänkvärt din historia! Sista perioden på ridskolan red jag i en dressyrgrupp och där var det en del fokus på att få hästarna snabba i reaktionerna och små hjälper. Fick man till det bra kunde det bli en rätt stor skillnad bara på en lektion, rätt fascinerande egentligen. Känns självklart när du säger det att man kan göra tvärtom också. I slutändan så är det att man ska trivas/matcha varandra och lägga ner tiden/jobbet för att bli samspelta.
 
Är iberierna verkligen enklare?

Ja, jag tycker verkligen att dom är det, i hantering från marken. Sen skall dom som sagt vara heta och kvicka att rida. Så det är en annan femma.

Nu när jag läser tråden här känner jag verkligen, shit - Jag är bortskämd. Mina lusitanos är verkligen bombsäkra. Visst är dom tränade. Men dom är verkligen säkra på allt och var väldigt säkra från början. Bilar, lastbilar, tåg, helikopter, hundar, vilt, soptunnor, fåglar, cyklar jag kan inte ens räkna upp allt.

Självklart har jag alltid i baktanken att alla hästar ÄR flyktdjur, men mina hoppar inte åt sidan, kastar sig inte, går inte några steg åt ett annat håll. Dom rycker till lite i kroppen om det är ngt plötsligt. Den ena har hoppat fram ett steg när han bokstavligen fick en cyklist rätt upp i arslet för typ 7 år sedan. Som tur var gick det bra för alla.

Nu är jag ju van vid detta, och jag vill ha detta, och det är vad jag vill ha av en framtida häst också. Orealistiskt? Tydligen enligt tråden. Men jag är tämligen säker på att jag kan hitta en liknande häst om jag tittar på lusitano igen.

Nu hanterar jag flera raser dagligen, och som sagt, även fast swb är trevliga och tränade i vårt stall så märks det även när man bara tar ut dom i hagen. Det är mer frust, det är mer titt, det är mer testa att plira iväg lite fortare osv. Det är mer otålighet och kast med huvuden och stamp när man täckar osv. Absolut inget svårhanterligt eller farligt på något vis, men Lussarna står som ett ljus och bara lunkar med.

Och nu kommer jag förstås få lite skit på mig för att jag säger det men jag personligen har uppfattningen att PRE är lite annorlunda mest bara för att dom inte riktigt är lika standardiserade som lusitanos. Dom kan komma i lite alla möjliga former och temperament och fortfarande vara PRE. Sen har ju lusitanos börjat bredda sig också förstås, men generellt. Så jag kan absolut tänka mig att man lättare kan hitta PRE som avviker från detta.

Sen är självklart alla hästar individer. Det finns alldeles säkert lusitanos som är helt stojjiga från marken. Men jag har inte träffat någon ännu.
 
Ja, jag tycker verkligen att dom är det, i hantering från marken. Sen skall dom som sagt vara heta och kvicka att rida. Så det är en annan femma.

Nu när jag läser tråden här känner jag verkligen, shit - Jag är bortskämd. Mina lusitanos är verkligen bombsäkra. Visst är dom tränade. Men dom är verkligen säkra på allt och var väldigt säkra från början. Bilar, lastbilar, tåg, helikopter, hundar, vilt, soptunnor, fåglar, cyklar jag kan inte ens räkna upp allt.

Självklart har jag alltid i baktanken att alla hästar ÄR flyktdjur, men mina hoppar inte åt sidan, kastar sig inte, går inte några steg åt ett annat håll. Dom rycker till lite i kroppen om det är ngt plötsligt. Den ena har hoppat fram ett steg när han bokstavligen fick en cyklist rätt upp i arslet för typ 7 år sedan. Som tur var gick det bra för alla.

Nu är jag ju van vid detta, och jag vill ha detta, och det är vad jag vill ha av en framtida häst också. Orealistiskt? Tydligen enligt tråden. Men jag är tämligen säker på att jag kan hitta en liknande häst om jag tittar på lusitano igen.

Nu hanterar jag flera raser dagligen, och som sagt, även fast swb är trevliga och tränade i vårt stall så märks det även när man bara tar ut dom i hagen. Det är mer frust, det är mer titt, det är mer testa att plira iväg lite fortare osv. Det är mer otålighet och kast med huvuden och stamp när man täckar osv. Absolut inget svårhanterligt eller farligt på något vis, men Lussarna står som ett ljus och bara lunkar med.

Och nu kommer jag förstås få lite skit på mig för att jag säger det men jag personligen har uppfattningen att PRE är lite annorlunda mest bara för att dom inte riktigt är lika standardiserade som lusitanos. Dom kan komma i lite alla möjliga former och temperament och fortfarande vara PRE. Sen har ju lusitanos börjat bredda sig också förstås, men generellt. Så jag kan absolut tänka mig att man lättare kan hitta PRE som avviker från detta.

Sen är självklart alla hästar individer. Det finns alldeles säkert lusitanos som är helt stojjiga från marken. Men jag har inte träffat någon ännu.
Vad roligt att höra från flera med liknande erfarenhet 😊
 
Min definition av en tanthäst är, ungefär som @SaraMara beskriver, en häst som är "rimligt stabil" utan stora stolleryck av tex ett par dagars vila eller lite blåst, rolig och inte lobotomerat okänslig eller sävlig att rida, kunna gå tex 120 hopp eller MSV C med okej resultat och utan allt för mycket kämpande, schysst och positiv att hantera och inte alltid av allra största modellen varken i storlek eller gång. Den typ av SWB jag växte upp med hade passat utmärkt, och som hoppryttare funkar många irländare eller för all del övervuxna ponnyer om man vill ha lite mindre. En irländsk tanthäst kan det vara rätt bra drag i över hinder, men inga galna bockserier och inga tvåmeterskast rakt ut i vägen. Jag gissar att iberierna ofta får bli motsvarande typ på dressyrsidan? Välutbildade och trevliga och med en mer lagom gång, utan att bli tungridna eller få allt för svårt för sig? Med väl fungerande både gas och broms.

En häst som bara ska kunna traska runt på ett schysst sätt med lite lätta klasser på klubbnivå skulle jag mer kalla skogsmulle, och ska den dessutom vara bombsäker letar man efter en riktig nybörjarhäst. Tanter är inte per definition nybörjare, utan ofta rätt vana hobbyryttare, som kanske inte har fler avramlingar i kroppen eller högt flygande tävlingsplaner men ändå vill rida på ett utvecklande sätt.

(Jag håller helt med om att det ofta är tillräcklig utevistelse och ett par rejäla galopper i skogen som hjälper när det börjar fladdra för mycket under hovarna, men då måste man ju också kunna ge sig ut i den där skogen utan fara för liv och lem. Jag rider precis vad jag skulle beskriva som en tanthäst (SWB) och det är definitivt inget som växer på träd! Det är fullt begripligt att en sådan häst inte kan vara billig eftersom det ofta ligger bra utbildning bakom just de egenskaperna, men samtidigt kan man ju inte köpa något som man faktiskt inte har råd med.)
Jag har inte sagt att jag talar om skogsmullar - däremot räknade jag upp en rad hästraser som för många "bara" är skogsmullar. Men inte heller din tanthäst är målet för de flesta som föder upp SWB (och finns att hitta i andra raser/stamböcker e dyl.) Och billigt beror på vad du jämför med. Den normala tanthästen hamnar nog ofta under 200 000 som grundriden och vuxen (ett pris som delvis hålls nere av betalningsförmågan, delvis av tillgången till importer, udda individer etc). Det innebär svårigheter att få lönsamhet.

Bara för att en häst inte är SWB innebär inte att den per automatik är outbildad eller omöjlig att utbilda. Araber är ett typexempel - de är ofta lätthanterliga och illa ridna delvis pga av detta. För ett par år sedan köpte en vän en valack som gick MSV, som hade lätt för de samlande rörelserna men inte gång att vinna. Hen betalade ungefär 1/5 av priset som en liknande häst hade kostat om den varit reggad som SWB med gröna papper (inräknat storlek och kassa rörelser). Han hoppade också hyfsat men lätta klasser pga problem att hantera avstånden i en bana (å andra sidan hade halvbloden haft problem med avstånden om banor ritades utifrån att ett galoppsprång normalt är 2,5 istället för 3-3,5 m)
 
Det här är ju en sådan osanning som beror på okunskap som jag ofta stöter på.
Folk tycker hästen måste vara halvt hysterisk "för att bjuda" tex. Riktig bjudning är ju en skolad effekt av att svara korrekt på hjälperna. Man sätter ju själv energi och grad av svar på hjälpen i hästen.
Folk tycker att hästen är glad eller pigg etc för att den har överskottsenergi och ballar ur.
Vissa tror hästen måste vara superhet/överladdad/överexplosiv för att bjuda. En del av dem köper hästar enligt det. Andra ger dem 4 kg havre för att de hoppas hästen ska "få mer energi".
Det hänger väl tyvärr också ihop med att man vill ha "tryck" i hästen och inte inser att det bara är spänning.
Och här får man ju då problem iom att spänning i kroppen också blir spänning i huvudet och tvärtom. Klart hästarna blir läskiga då..
Haha, exakt... Min häst är världens lugnaste och snällaste i ALL hantering. Kan uppfattas som sävlig från marken. Men bjudningen och trycket är det verkligen inget fel på. Så fort man är i sadeln går turbon i gång! På ett BRA sätt. Energin och arbetsviljan tar aldrig slut. SWB av äldre modell. :love:
 
Haha, exakt... Min häst är världens lugnaste och snällaste i ALL hantering. Kan uppfattas som sävlig från marken. Men bjudningen och trycket är det verkligen inget fel på. Så fort man är i sadeln går turbon i gång! På ett BRA sätt. Energin och arbetsviljan tar aldrig slut. SWB av äldre modell. :love:
Sådan är min BWP med! Tom något "trött" vid longering/tömkörning men superpigg, glad och arbetsvillig när man väl kommer upp.
 
Jag har suttit på ett sådant arabsto också. Vi brukade säga att om någon smällde av en atombomb bakom henne skulle hon bara vända sig om och kolla vad det var :D

Men hon var på inget sätt "död", hon var alert och vaken, det var bara det att hon ansåg inte att det var värt att hetsa upp sig i onödan :laugh: Enormt lättriden och välutbildad också, hon var en sådan häst som en bara behövde tänka på vad hon skulle göra så gjorde hon det (westernriden).

Hennes stam säger psyke av järn och inte helt lätt temperament (Gotcha-Negatraz och Banat :nailbiting:) men sedan lite mjukare från farmor och mormor (Galia-Gielda och Basn-Bajka) så kombinationen blev väldigt bra.
Även jag har haft en sådan häst. Under våra 15 år tillsammans blev hon rädd 3 gånger, 2 gånger lågt flygande luftballonger och en gång för en svampplockare.
Vet inte hur många gånger jag flög högt och roffade åt mig tyglarna för att jag blev rädd och damen bara undrade var jag pysslade med.

Trött eller seg var det sista den fullblodskorsningen var.
 
Nuvarande fullblod har blir rädd för en smäller som treåring (var glad att jag inte satt på då) och en gång när ungdomar hoppade ner från ett garagetak typ 30m bakom oss.
Annars har vi fått jobba lite med rädslan för får.
Hon är 10 år nu.

Detta sto drakblåser för minsta lilla dock och skjuter ut bogarna från det hon tycker är läskigt.
Inte heller hon är trött av sig.
 
Ja, jag tycker verkligen att dom är det, i hantering från marken. Sen skall dom som sagt vara heta och kvicka att rida. Så det är en annan femma.

Nu när jag läser tråden här känner jag verkligen, shit - Jag är bortskämd. Mina lusitanos är verkligen bombsäkra. Visst är dom tränade. Men dom är verkligen säkra på allt och var väldigt säkra från början. Bilar, lastbilar, tåg, helikopter, hundar, vilt, soptunnor, fåglar, cyklar jag kan inte ens räkna upp allt.

Självklart har jag alltid i baktanken att alla hästar ÄR flyktdjur, men mina hoppar inte åt sidan, kastar sig inte, går inte några steg åt ett annat håll. Dom rycker till lite i kroppen om det är ngt plötsligt. Den ena har hoppat fram ett steg när han bokstavligen fick en cyklist rätt upp i arslet för typ 7 år sedan. Som tur var gick det bra för alla.

Nu är jag ju van vid detta, och jag vill ha detta, och det är vad jag vill ha av en framtida häst också. Orealistiskt? Tydligen enligt tråden. Men jag är tämligen säker på att jag kan hitta en liknande häst om jag tittar på lusitano igen.

Nu hanterar jag flera raser dagligen, och som sagt, även fast swb är trevliga och tränade i vårt stall så märks det även när man bara tar ut dom i hagen. Det är mer frust, det är mer titt, det är mer testa att plira iväg lite fortare osv. Det är mer otålighet och kast med huvuden och stamp när man täckar osv. Absolut inget svårhanterligt eller farligt på något vis, men Lussarna står som ett ljus och bara lunkar med.

Och nu kommer jag förstås få lite skit på mig för att jag säger det men jag personligen har uppfattningen att PRE är lite annorlunda mest bara för att dom inte riktigt är lika standardiserade som lusitanos. Dom kan komma i lite alla möjliga former och temperament och fortfarande vara PRE. Sen har ju lusitanos börjat bredda sig också förstås, men generellt. Så jag kan absolut tänka mig att man lättare kan hitta PRE som avviker från detta.

Sen är självklart alla hästar individer. Det finns alldeles säkert lusitanos som är helt stojjiga från marken. Men jag har inte träffat någon ännu.
Sånn er min opplevelse også. Alle lusitanoene jeg har møtt er slik.
Selv åringen jeg hadde var stø, uredd, men med mye energi.
De lytter på en annen måte, er mer åpne i væremåte.
Lusitanoen jeg har nå kan fint hoppe til av store kjøretøy som dundrer forbi i 80 km/t forbi på smal vei, men hun er fortsatt mulig å ha kontakt med, det blir ikke farlig.
 
Det tror jag med. Problemet blir ju när de hästar som inte toppade säljs till hobbyryttare. De hästarna är ändå för svåra för hobbyryttaren trots att de inte är bra nog för eliten. Det blir som med travarna. De som inte vinner några pengar säljs som ridhästar men de har ändå alltför mycket vinnarskalle och nerv för att bli den där trevliga ridhästen. Undantag finns såklart som det alltid gör men rent generellt.
Bara läst tråden hit.

Det finns ju inte ens någon regel som säger att eliten ratade dem pga något fel som skulle göra dem mer lättridna och bra för hobbyridning. De kan ju lika gärna ratat dem för ett fel som gör dem etter värre för en hobbyryttare som vill tävla lite lokalt (typ nerverna klappar ihop totalt på tävling och den var ändå inte riktigt top notch, eller felställningar, eller stegen blev så uttrycksfulla att den har svårt att balansera sig eller något.).

Tänker att bara för att en person ratat en häst måste ju inte det betyda att den är bra för en annan person. Man skulle ju rent av kunna tänka sig att tvärtom vore vanligt. (eller hundjämförelsen som någon hade, om någon tänker att denna Malinois (vet inget om Malinois så hittar på utifrån inlägget) var för överspänd och hård för tävling så kanske ändå inte barnfamiljen är rätt nästa ägare.)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp