Övr. hästmänniska När hästägandet övergått till en börda...

Jojo

Trådstartare
För att göra en lång historia kort... Min häst sedan 5 år har en gedigen skadehistorik och varje gång man bygger upp hoppet för att han faktiskt ska funka som hopphäst och kanske tom tävling dyker en ny skada upp och han blir ståendes några månader. För ett par år sedan hittades en kronisk skada i ett knä som han alltså får leva med. Jag har anpassat hans träning till vad han ska klara av och nu även lagt ner drömmarna om att han ska bli nån hopphäst igen. Men skadorna fortsätter bara dyka upp.
En del av mig önskar nästan att han skulle skada sig Så illa att det är över.😳😓 Jag skäms av tanken men det tar på krafterna att aldrig veta om han ska bli bra eller vad ny skada han hittat på.
Just nu känns hästägandet som ett stort aber och energitjuv. Jag blir bara ledsen när jag ser min häst för där står min dröm och kostar mig allt mer pengar till ingen nytta. :( Vad gör man? Han kommer aldrig bli nån tävlingshäst. Han har för känsliga fötter att bara ställa ut som en oskodd sällskapshäst. Jag vet inte ens om ett liv som sällskap passar med hans skade historia. Han behöver hålla igång för att inte få ont men jag kan inte hålla igång honom när han hela tiden gör sig illa. Moment 22 liksom.
Vad hade ni gjort? Är det okej att avliva en knappt 10 år gammal snäll och trevlig häst som njuter av livet som lekfarbror? Hjärtat blöder för den här hästen, men vad ska jag ta mig till?
 
Det går utmärkt att avliva. En död häst lider inte. Om man har kämpat i fem år så har man verkligen försökt. Jag sålde min hopphäst efter 6 år med skador, det slutade med att hon inte skulle kunna träna och tävla på den nivå jag siktade på. Hon fungerade dock utmärkt att träna lite mer kravlöst, så hon hamnade på ridskola och det fungerar utmärkt. Men jag hade absolut avlivat om hon hade blivit "mer" skadad. Hur kul är livet som hagprydnad?
 
Jag har ingen aning om vad som är fel på din häst men kan berätta om min älskade Nova.
Min tant drog på sig hosta då hon var 6-7 år gammal. Det var ett helvete att försöka hålla henne symptomfri men det gick. Då hon var 13 drog hon på sig insulinresistens under en dräktighet, fångesten kom som ett brev på posten. Ett par år senare så sa hennes ena framknä upp sig.
Här uppstod ett problem. En halt häst med hosta och IR är ingen sådär jättelysande kombination. Jag hade kvar henne i 4,5 år efter att knät var utslitet men jag vet inte om det var värt det. HON hade ett bra liv ända tills jag tog bort henne men det hade inte jag.
Jag sörjde henne och gör fortfarande men den akuta sorgen slog aldrig till för jag hade sörjt henne i så många år. Det var snarare en lättnad över att inte ha ångest över om fången kom, om hostan skulle slå till eller om hon hade ont så hon led.
 
För att göra en lång historia kort... Min häst sedan 5 år har en gedigen skadehistorik och varje gång man bygger upp hoppet för att han faktiskt ska funka som hopphäst och kanske tom tävling dyker en ny skada upp och han blir ståendes några månader. För ett par år sedan hittades en kronisk skada i ett knä som han alltså får leva med. Jag har anpassat hans träning till vad han ska klara av och nu även lagt ner drömmarna om att han ska bli nån hopphäst igen. Men skadorna fortsätter bara dyka upp.
En del av mig önskar nästan att han skulle skada sig Så illa att det är över.😳😓 Jag skäms av tanken men det tar på krafterna att aldrig veta om han ska bli bra eller vad ny skada han hittat på.
Just nu känns hästägandet som ett stort aber och energitjuv. Jag blir bara ledsen när jag ser min häst för där står min dröm och kostar mig allt mer pengar till ingen nytta. :( Vad gör man? Han kommer aldrig bli nån tävlingshäst. Han har för känsliga fötter att bara ställa ut som en oskodd sällskapshäst. Jag vet inte ens om ett liv som sällskap passar med hans skade historia. Han behöver hålla igång för att inte få ont men jag kan inte hålla igång honom när han hela tiden gör sig illa. Moment 22 liksom.
Vad hade ni gjort? Är det okej att avliva en knappt 10 år gammal snäll och trevlig häst som njuter av livet som lekfarbror? Hjärtat blöder för den här hästen, men vad ska jag ta mig till?
Vad är det för problem med fötterna?
 
För att göra en lång historia kort... Min häst sedan 5 år har en gedigen skadehistorik och varje gång man bygger upp hoppet för att han faktiskt ska funka som hopphäst och kanske tom tävling dyker en ny skada upp och han blir ståendes några månader. För ett par år sedan hittades en kronisk skada i ett knä som han alltså får leva med. Jag har anpassat hans träning till vad han ska klara av och nu även lagt ner drömmarna om att han ska bli nån hopphäst igen. Men skadorna fortsätter bara dyka upp.
En del av mig önskar nästan att han skulle skada sig Så illa att det är över.😳😓 Jag skäms av tanken men det tar på krafterna att aldrig veta om han ska bli bra eller vad ny skada han hittat på.
Just nu känns hästägandet som ett stort aber och energitjuv. Jag blir bara ledsen när jag ser min häst för där står min dröm och kostar mig allt mer pengar till ingen nytta. :( Vad gör man? Han kommer aldrig bli nån tävlingshäst. Han har för känsliga fötter att bara ställa ut som en oskodd sällskapshäst. Jag vet inte ens om ett liv som sällskap passar med hans skade historia. Han behöver hålla igång för att inte få ont men jag kan inte hålla igång honom när han hela tiden gör sig illa. Moment 22 liksom.
Vad hade ni gjort? Är det okej att avliva en knappt 10 år gammal snäll och trevlig häst som njuter av livet som lekfarbror? Hjärtat blöder för den här hästen, men vad ska jag ta mig till?
Om hovarna är så dåliga kanske det är dags att byta hovslagare?

Jag hade nog sett över stallet och hagarna om hästen hela tiden gör sig illa. Vissa hästar kanske inte klarar för kuperade hagar utan att slå sig för mycket osv.

Man får tänka att inte alla har samma krav som en själv och alla orkar med olika varianter av hästar.
 
Om hovarna är så dåliga kanske det är dags att byta hovslagare?

Jag hade nog sett över stallet och hagarna om hästen hela tiden gör sig illa. Vissa hästar kanske inte klarar för kuperade hagar utan att slå sig för mycket osv.

Man får tänka att inte alla har samma krav som en själv och alla orkar med olika varianter av hästar.
Fast hovarna så dåliga, var står det? Känsliga läste jag.
Min häst har väldigt platta sulor naturligt, är av en tyngre ras och ömmar så pass för större stenar på grusväg att han behöver sulor fram för att inte vara för känslig vid ridning.
Har haft tre hovisar och ingen har tyckt att det finns något direkt att göra för att förhindra att han behöver det.

Absolut att om hovarna är dåliga i allmänhet kan hovis göra skillnad, men vissa mår nog bäst med skor..

Känsliga hovar kan ha så mycket olika skäl, en del har sämre hovar än andra, skadorna kanske har spelat in så den belastar ojämt också vilket inte underlättar.
 
För att göra en lång historia kort... Min häst sedan 5 år har en gedigen skadehistorik och varje gång man bygger upp hoppet för att han faktiskt ska funka som hopphäst och kanske tom tävling dyker en ny skada upp och han blir ståendes några månader. För ett par år sedan hittades en kronisk skada i ett knä som han alltså får leva med. Jag har anpassat hans träning till vad han ska klara av och nu även lagt ner drömmarna om att han ska bli nån hopphäst igen. Men skadorna fortsätter bara dyka upp.
En del av mig önskar nästan att han skulle skada sig Så illa att det är över.😳😓 Jag skäms av tanken men det tar på krafterna att aldrig veta om han ska bli bra eller vad ny skada han hittat på.
Just nu känns hästägandet som ett stort aber och energitjuv. Jag blir bara ledsen när jag ser min häst för där står min dröm och kostar mig allt mer pengar till ingen nytta. :( Vad gör man? Han kommer aldrig bli nån tävlingshäst. Han har för känsliga fötter att bara ställa ut som en oskodd sällskapshäst. Jag vet inte ens om ett liv som sällskap passar med hans skade historia. Han behöver hålla igång för att inte få ont men jag kan inte hålla igång honom när han hela tiden gör sig illa. Moment 22 liksom.
Vad hade ni gjort? Är det okej att avliva en knappt 10 år gammal snäll och trevlig häst som njuter av livet som lekfarbror? Hjärtat blöder för den här hästen, men vad ska jag ta mig till?
Jag tror faktiskt att jag redan hade avliva om jag hade haft så mycket skador. Varken du eller hästen kan väl tycka oändlig rehab inte är så kul..
Inget fel i att avliva en 10-åring.
En död häst slipper ju ha ont av skador och lider inte..
Man ska ju få ut något av hästägandet.
Det kostar ju ändå mycket pengar, så det måste ju finnas någon gräns där man ger upp..
 
Svårt att motivera att avliva en häst med skador som svarar på behandling. Jag tolkar det som att det hela tiden uppstår nya skador?
Om det är något mer kroniskt hade jag avlivat om jag känt så som du beskriver att du gör.
 
@Jojo
Det är ok att avliva en häst man kämpat med länge som inte håller för det den avsetts för och dessutom näst intill omöjlig att sälja till ett vettigt liv.

Men ja - självklart är det oerhört mycket jobbigare än om hästen blivit utdömd /måste avlivas utifrån akut skada osv... precis som du uttrycker i din tråd.

Du kan ju avliva när du själv känner att det inte är rimligt längre. Försäkring får du inte ut men det är jag säker på att du redan vet .
 

Jojo

Trådstartare
Jag har ingen aning om vad som är fel på din häst men kan berätta om min älskade Nova.
Min tant drog på sig hosta då hon var 6-7 år gammal. Det var ett helvete att försöka hålla henne symptomfri men det gick. Då hon var 13 drog hon på sig insulinresistens under en dräktighet, fångesten kom som ett brev på posten. Ett par år senare så sa hennes ena framknä upp sig.
Här uppstod ett problem. En halt häst med hosta och IR är ingen sådär jättelysande kombination. Jag hade kvar henne i 4,5 år efter att knät var utslitet men jag vet inte om det var värt det. HON hade ett bra liv ända tills jag tog bort henne men det hade inte jag.
Jag sörjde henne och gör fortfarande men den akuta sorgen slog aldrig till för jag hade sörjt henne i så många år. Det var snarare en lättnad över att inte ha ångest över om fången kom, om hostan skulle slå till eller om hon hade ont så hon led.
Det är precis så jag känner. Jag sörjer och har sörjt den här hästen nu i snart 3 års tid. Jag tror att det skulle va en lättnad att han tas bort. Jag har verkligen gjort allt. Olika sorters uppstallning, rehab för jag vet inte hur många tusen, specialskoningar, veterinärbesök stup i ett. Det går inte längre.
 

Jojo

Trådstartare
Svårt att motivera att avliva en häst med skador som svarar på behandling. Jag tolkar det som att det hela tiden uppstår nya skador?
Om det är något mer kroniskt hade jag avlivat om jag känt så som du beskriver att du gör.
Den kroniska skadan i knäleden är vad jag tror det som orsakar nya skador då han aldrig är helt fräsch i kroppen. När knäskadan var under kontroll så höll han sig skadefri några månader. Men så fort det börjar trassla gör han illa nåt annat.
 
Det är precis så jag känner. Jag sörjer och har sörjt den här hästen nu i snart 3 års tid. Jag tror att det skulle va en lättnad att han tas bort. Jag har verkligen gjort allt. Olika sorters uppstallning, rehab för jag vet inte hur många tusen, specialskoningar, veterinärbesök stup i ett. Det går inte längre.
Alltså jag förstår precis hur du känner. Jag gjorde ett val att behålla min häst och jag njöt på sätt och vis av varenda dag men det var oerhört energidränerande. Med facit i hand hade jag nog idag mer än 4 år senare mått mycket bättre om jag inte bränt ut all energi jag hade. Tänk på att DU faktiskt ska överleva också. Ingen vinner på att du bränner ut dig.
 

Jojo

Trådstartare
Jag tror faktiskt att jag redan hade avliva om jag hade haft så mycket skador. Varken du eller hästen kan väl tycka oändlig rehab inte är så kul..
Inget fel i att avliva en 10-åring.
En död häst slipper ju ha ont av skador och lider inte..
Man ska ju få ut något av hästägandet.
Det kostar ju ändå mycket pengar, så det måste ju finnas någon gräns där man ger upp..
Tack, vad skönt att få läsa de orden. Det är fruktansvärt dyrt att ha häst som man kan använda, det är ännu dyrare när den inte går att använda. I perioder har man sett hur jobbigt han har det också med alla dessa skador, men han lyckas alltid bli bättre och veterinärerna är mycket mer hoppfulla än vad jag är... :( Men nu har vi trasslat med ett bakknä i snart 3 år, egentligen ännu längre tror jag men det var först då någon veterinär hittade felet!
 

Jojo

Trådstartare
Alltså jag förstår precis hur du känner. Jag gjorde ett val att behålla min häst och jag njöt på sätt och vis av varenda dag men det var oerhört energidränerande. Med facit i hand hade jag nog idag mer än 4 år senare mått mycket bättre om jag inte bränt ut all energi jag hade. Tänk på att DU faktiskt ska överleva också. Ingen vinner på att du bränner ut dig.
Tack :heart det är verkligen ett svårt val för man älskar ju sin häst på alla sätt.
 

Jojo

Trådstartare
Om hovarna är så dåliga kanske det är dags att byta hovslagare?

Jag hade nog sett över stallet och hagarna om hästen hela tiden gör sig illa. Vissa hästar kanske inte klarar för kuperade hagar utan att slå sig för mycket osv.

Man får tänka att inte alla har samma krav som en själv och alla orkar med olika varianter av hästar.
Haha jag kan inte hålla mig för skratt här. Hovarna är känsliga, han klarar inte av att gå barfota. Fullblod med tunna sulor är inget ovanligt. Jag skor honom själv (lugn i stormen, jag är utbildad och verksam hovslagare) och hovarna har aldrig sett bättre ut för omvärlden, men det gör tyvärr ingen skillnad för funktionen.
Han har gått i olika sorts hagar, olika lösdrifter, box osv osv. Jag har verkligen vänt mig ut och in för den här hästen.
Han är en för dyr häst att hålla som sällskap eftersom han kräver skor och helst även sulor och förmodligen regelbundna veterinärbesök. Han trivs annars bra som sällskapshäst men jag vill inte ha honom som sällskapshäst.
 

Jojo

Trådstartare
@Jojo
Det är ok att avliva en häst man kämpat med länge som inte håller för det den avsetts för och dessutom näst intill omöjlig att sälja till ett vettigt liv.

Men ja - självklart är det oerhört mycket jobbigare än om hästen blivit utdömd /måste avlivas utifrån akut skada osv... precis som du uttrycker i din tråd.

Du kan ju avliva när du själv känner att det inte är rimligt längre. Försäkring får du inte ut men det är jag säker på att du redan vet .
Frågan är om det inte går att få den utdömd. Vi ska till veterinären snart igen, då ska jag ta upp den tråden. Tack för stödet!
 
Frågan är om det inte går att få den utdömd. Vi ska till veterinären snart igen, då ska jag ta upp den tråden. Tack för stödet!
Ok jag tolkade inte alls din tråd som att det handlade om att få den utdömd i sak på papper /försäkring osv ?

I den frågan kan det ju som sagt bli svårt utifrån helheten du delger . Men utifrån grundskadan den har som tydligen gör att den inte verkar hålla för arbete så ja - du bör ta upp detta konkret med veterinären . Många gör inte det och då fortsätter veterinärerna med att försöka behandla , rehab osv, så länge inte ägaren uttrycker något annat och det inte handlar om djurskydd utifrån djurets mående och det krävs rätt drastiska omständigheter om det skulle vara utifrån djurskydd .
 
Senast ändrad:

Jojo

Trådstartare
Ok jag tolkade inte alls din tråd som att det handlade om att få den utdömd i sak på papper /försäkring osv ?

I den frågan kan det ju som sagt bli svårt utifrån helheten du delger . Men utifrån grundskadan den har som tydligen gör att den inte verkar hålla för arbete så ja - du bör ta upp detta konkret med veterinären . Många gör inte det och då fortsätter veterinärerna med att försöka behandla , rehab osv, så länge inte ägaren uttrycker något annat och det inte handlar om djurskydd utifrån djurets mående och det krävs rätt drastiska omständigheter om det skulle vara utifrån djurskydd .
Nej det handlar nog egentligen om den moraliska frågan för mig. Han kan ju gå att hålla som sällskapshäst/skogsmulle. Men jag vill ju inte ha en sån häst.
Får se vad veterinären tror. Jag sa vid senaste återbesöket att jag inte vill behandla i evigheter för ingen nytta. Skulle veterinären säga att utsikterna är dåliga så blir det lättare att ta beslutet.
 
@Jojo oftast krävs det att djurägaren ställer väldigt tydliga frågor och uttrycker sina möjligheter . Ingen veterinär ordinerar annars avlivning osv om det inte är ur djurskydds aspekt som sagt.

Nu har du ju att se till utifrån det vad grundproblemet är . ”Tyvärr” innebär ju inte andra småskador som inte är relaterade i sak, att försäkringsmässigt motivera avlivning/utdömning.
 
Senast ändrad:

Hästdiskussioner nu

  • Dålig sits
  • Hund terapi för häst?
  • Hästen halt efter utbildningsstall

Övrigt-diskussioner nu

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Dagboksinlägg
Upp