När man inte tål sin pappas sambo

sadelgjord

Trådstartare
Hur gör man då?
Pappa har vart tillsammans med den här kvinnan i fem år kanske, sedan ett år tillbaka så har hon flyttat in i pappas hus som också är mitt barndoms hem. Hon gör min pappa väldigt lycklig och det är tydligt att hon är bra för honom vilket gör mig så otroligt glad då han hade det väldigt svårt efter att mamma stack.

Eftersom hon nu faktiskt är väldigt bra för min pappa så vill ju jag också komma överens med henne men saken är den att jag inte TÅL henne. Vi klickar inte någonstans och förstår inte varandras humor och jag tycker enbart att hon är jätte jobbig. Hon beter sig respektlöst och försöker hela tiden "markera sitt revir" med att hon nu bor där och hon trycker ner min pappa med kommentarer som "ska DU verkligen äta det där?" med en hånfull ton (min pappa är väldigt kräsen).
Förutom det där så försöker hon verkligen få det att funka mellan oss. Hon är egentligen jätte snäll och trevlig utan problemet ligger hos mig och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag försöker också verkligen det gör jag! Men det blir ansträngt och det känns så falskt. Jag är absolut inte otrevlig mot henne men undviker henne gärna.

Jag bor 50 mil bort så jag behöver varken träffa eller prata med henne speciellt ofta. Men det gör att jag knappt vill åka hem till min pappa för jag vet att hon är där och det gör att det inte heller blir roligt att träffa honom. Lika som att det inte blir kul när han kommer hit och hälsar på för då följer hon med. Att berätta för honom hur jag känner känns inte rätt då jag vet hur mycket det kommer såra honom, han vill så gärna att vi ska ha en bra relation.

Jag älskar min pappa och vill inte känna såhär så fort vi ses, nu blir det bara jobbigt. Nån annan som vart i en liknande sits?
 
Sv: När man inte tål sin pappas sambo

Jag har också suttit i den båten (min pappa och hans nya har varit tillsammans i typ 10 år nu) och det enda jag tycker man kan göra är att acceptera att man är för olika och inte kommer kunna bli bästa vänner.

Jag och min pappas fru är varandras motsatser och tycker olika om nästan allting. Därför undviker jag att prata om sådant som jag vet kan bidra till en obekväm stämning. Det fungerade helt enkelt inte att göra på något annat sätt.

Ett tråkigt svar kanske men man kan faktiskt inte tycka om alla människor i sin omgivning.
 
Sv: När man inte tål sin pappas sambo

Jag är i likadan sits och lär alltid vara det. Många många år nu och jag tål henne fortfarande inte. Däremot så har jag ju insett att pappa vill vara med henne och dom trivs uppenbart bra ihop och jag försöker vara glad för hans skull helt enkelt och försöker glömma bort henne lite. Hon är där hon är och det är bara att acceptera.
 
Sv: När man inte tål sin pappas sambo

Ja jag antog nästan att det helt enkelt är att le och se glad ut. Det är så himla synd bara att det ska gå ut över min relation med pappa :(
 
Sv: När man inte tål sin pappas sambo

Du kanske kan lägga upp det som "pappa-dotter"-resa eller något?


knepig sits :(
 
Sv: När man inte tål sin pappas sambo

Jag tål inte min mammas snubbe. Den dagen de flyttar ihop kommer jag dö typ. Tycker det är jättejobbigt att tänka på framtiden om jag får barn och så, för jag vill inte ha honom närvarande i det och jag vet att jag kommer såra min mamma då. Men jag tål verkligen inte honom.

Har stått ut i tre år genom att undvika honom så långt som möjligt och inte prata med honom mer än att svara på eventuella frågor han ställer om vi ses. Han vet om att jag inte gillar honom och det vet min mamma också. Ser ingen möjlig lösning på det hela, men jag och min mamma brukar träffas bara hon och jag.

Pga honom har min och min mammas relation förstörts väldigt mycket vilket är jättetråkigt då min pappa dog i cancer för fem år sedan så jag har liksom ingen annan förälder.

Så ja, är i samma sits men tyvärr ingen direkt lösning :down:
 
Sv: När man inte tål sin pappas sambo

Min mamma träffade sin snubbe när jag var 6 år (nu 23) och vi har bråkat sedan dag ett.
Han tål mig precis lika lite som jag tål honom och tills jag flyttade därifrån ville jag bara kräkas så fort jag såg honom.
Nu när jag inte bott hos mamma på 7 år så börjar det kännas okej, vi kan acceptera varandra till en viss grad och ha trevligt på ett ytligt plan liksom.

Det enda jag kan råda dig till är att inte gå i onödiga fighter osv som jag gjorde, vilket har resulterat i att min och mammas kontakt varit..ja vad ska man säga.. svajig om man vill vara snäll. Nu är han dessutom pappa till min halvbror, och det är så jag försöker se på det. Min lillebror som jag älskar älskar honom och då får det vara så liksom.

Pappa har också en fru som är..lite lätt speciell men med henne är det bara att stänga av öronen när hon börjar så brukar det gå vägen. Kanske funkar för dig också?

Tyvärr tror jag inte det finns någon magisk lösning för någon med detta problemet :/ Bara att göra det bästa av vad man har att jobba med typ.
 
Sv: När man inte tål sin pappas sambo

Är du också en vuxen människa? Isf är det väl en jättebra idé att sitta ner, bara ni två, och reda ut vad ni känner inför varandra och sedan komma fram till något slags fungerande "läge" i er relation till varandra. Vare sig det är att ignorera varandra eller aktivt arbeta med att stärka er relation.
 
Sv: När man inte tål sin pappas sambo

Jag håller med.

Kl.
till ts. Känns lite som att pappans nya sambo är lite överspänd inför relationen med dig eftersom du skriver att hon "markerar revir" etc. Om jag var i din sits så skulle jag välja att antingen prata med pappans sambo eller med min pappa eller båda två samtidigt - lite beroende på vad jag tror skulle få bäst resultat och så skulle jag vara noga med att först klargöra att jag verkligen verkligen är glad för pappas skull. Att jag ser att sambon gör honom lycklig och att jag verkligen inte vill vara i vägen för deras relation. Men att jag saknar min pappa och att jag skulle vilja hitta tillfällen att umgås med bara honom. Att jag pratar med dem nu tillsammans för att klargöra att detta inte har något att göra med agg eller något personligt gentemot sambon men att pappa-dotter relationen blir lite störd av att det hela tiden är en tredje person närvarande. Att du gärna träffas alla tre då och då men också vill träffa bara pappa ibland.

Jag skulle också vara noga med att inte berätta vad det är med sambon som stör dig utan bara fokusera på att du vill få en bättre relation med din pappa. Om du samtidigt gör det klart och tydligt att du är glad för din pappas skull att han har sambon så tror jag att du ökar chanserna att sambon inte tar det personligt.
 

Liknande trådar

  • Låst
Juridik & Ekonomi Min ekonomi har ju varit uppe för debatt här. Ja jag har haft skuldsanering Den ska enligt mina papper vara klar i höst, men användare...
5 6 7
Svar
138
· Visningar
11 361
Senast: Bubbla
·
L
Samhälle Först så JA jag ska själv klart kolla med mamma och pappa som känner hennes föräldrar väldigt bra! Men jag är en sån person som be höver...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 887
Senast: TinyWiny
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 651
Senast: sjoberga
·
Tjatter Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra...
2
Svar
23
· Visningar
1 335
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp