Någon med erfarneheter av ACoA, Al-Anon eller AA?

[GardenAngel]

Det är snart 10 år sen jag räddade livet på min pappa genom att gå hem till min mamma och berätta att han var alkoholist. Detta är, såklart, bland det mest traumatiska jag upplevt och något som påverkat mig genom hela livet. Jag ser mig själv som medberoende och ett vuxet barn, och identifierar mig mycket med min "sjukdom".

Jag har många gånger varit på väg till olika möten, men vågar inte gå dit. Mycket handlar om att jag inte vill börja böka i alla minnen och känslor som jag förtryckt sen den tiden i mitt liv, det är för läskigt. Men ibland kommer jag tillbaka till faktumet att det ändå kanske skulle kunna vara bra att möta andra medberoende/vuxna barn och känna att jag inte är ensam. För det vet jag att jag inte är.

Så jag tänkte höra om det finns andra medberoende, eller missbrukare, på buke som har erfarenhet av AA's olika mötesgrupper och vill dela med sig.
Den största frågan för mig är ju: Har det hjälpt?
Men jag funderar också mycket kring de 12 stegen. Jag är inte troende och tror inte på någon högre makt, vilket de gör i 12-stegsprogrammet. Jag vet att de säger typ "en högre makt såsom den ser ut för dig". Men jag tror ju inte det finns någon högre makt. Alls. Jag kan inte lägga mitt liv och vad som hänt mig i händerna på "en högre makt". Jag förstår verkligen inte det konceptet.
Kan jag ha nytta av möten ändå..?

 

[Lovisaleonora]

Ja, du kan ha nytta av möten ändå. Själv är jag djup anhängare av ACOA, även om jag själv inte går längre. De har varit en fantastisk hjälp för mig, i mitt tillfrisknande.

En högre makt kan vara gruppen, det som gav dig impulsen att gå hem till din mamma den dagen - det handlar i grund och botten inte om Gud. Det handlar om kraften som inte bara består av dig och din egen vilja. Naturen är en form av högre kraft, för mig.

 

[Inte_Ung]

Ja det har hjälpt mig mycket.
Även om jag inte har varit aktiv efter den lilla start som jag fick.

Jag är agnostiker och kan tro på naturens läkande kraft och människors godhet som en högre makt.

 

[Inte_Ung]

Jag ser att du frågar hur det har hjälpt.
Viktigast är att jag inte tar på mig någon skuld och att jag inte tror att jag hade kunnat göra något åt saken.
Så att jag är fri.

 

[GardenAngel]

Jag försöker, konkret, förstå vad ni menar.. Kan man se omständigheter som en högre makt? För det är ju omständigheterna som gjort mig sjuk, och det kunde jag ju inte styra över. Eller? Tänker jag fel?
Naturens läkande kraft kan jag absolut relatera till, men vet inte riktigt hur jag skulle kunna applicera det när det gäller alkoholismen.. Om ni förstår vad jag menar?

Jag tror inte att jag längre känner någon skuld kring alkoholismen (kanske undermedvetet), jag vet att jag inte kunde påverka hans sjukdom. Förutom genom mitt val att berätta om det, och det känner jag absolut ingen skuld över, det var rätt beslut. Har även blivit tackad av min pappa för det valet, det är hans ord att jag räddade hans liv. Det tror jag läkte en del inom mig.
Men skuld kanske kan speglas i annat också..? Som känslan av att vara oälskbar (om folk ser "mitt rätta jag")?

Hur har det varit för er att gå på möten? Jag ser ju bara framför mig att jag ska gråta mig igenom hela mötet och inte kunna säga vad jag heter ens..
Hur blir man bemött? Hur ser mötena ut?

 

[Inte_Ung]

Naturens läkande kraft kan jag absolut relatera till, men vet inte riktigt hur jag skulle kunna applicera det när det gäller alkoholismen.. Om ni förstår vad jag menar?

Ja men det är något som mötena lär ut.
Mötena är trevliga.
Alla är där av samma orsak så man slipper fundera på vad omgivningen skall tro och tycka.
Bemötandet är vänligt och förstående.
Alla där vet ju vad det handlar om.