Någon med tips & råd? (Introduktion/osämja)

[Alexandra_W]

Det vill sig inte riktigt med att introducera katt nummer tre.

Y är en 12-årig kastrerad hane. Levt med sällskap hela livet minus två perioder om några månader då han tydligt visat att han vantrivts. Har varit problemfri vid introduktioner tidigare.

L är en 3,5-årig kastrerad hona. Dotter till I och har levt med andra katter hela livet. Har levt med bla I tills den dag hon flyttade hit.

I är en 5-årig hona som är kastrerad för en månad sedan. Mamma till L. Bott med andra katter hela livet, levde med bla L tills L flyttade hit.

L kom först, och det var relativt komplikationsfritt sammanföra Y och L. Y var vänlig från början, men L var ganska tvär och fräste och kunde lappa till med tassen i huvudet. Y höll sig cool, men vid ett tillfälle fick han nog och de rök ihop ganska milt, över på tre sekunder. Det tog ungefär tre veckor innan de var helt tillfreds med varandra och har varit kompisar sen dess (med ett undantag som kommer sen). Är i skrivande stund såta vänner.

Ungefär tre veckor efter L kom I, det är nu drygt 2 v sen. Anledningen var att I skulle kastreras och läka ihop innan flytt. Och det är med I det inte riktigt vill sig. Det har bara gått 2 v, jag vet, men det syns ingen förbättring - tvärtom, så känns värt att be om input.

När I kom så jag hade separerat först, men I och L kände igen varandra och ville prompt hälsa. De fick det, och I fräste åt L som gick undan. I tog sen Ls matplats, sovplats osv. Med människoögon demonstrativt. Gick och körde bort L. L gick undan och verkade mest förvirrad över vad som flugit i morsan. Efter några dagar med kontakt genom nät utan minsta negativa reaktioner, bytt rum på katterna, sett till de hade varandras doft osv fick I och Y träffa varandra. Y vänlig, I fräste och var tvär. Y nonchalerade.

Så de fick vara ihop. De valde ofta att vara i samma rum, kunde sitta alla tre i samma klätterträd, alla tre kunde sitta på köksbordet osv. I fräste när de andra kom för nära, och var lite extra bossig mot L. Men inget bråk. I oh L kunde ligga bredvid varandra i soffan och sova, äta ur samma skål osv. Men nästa sekund kunde I fräsa, och L gick lugnt därifrån. Sen hände något och I började verkligen leta upp ffa L och gå tätt intill och fräsa. Om det inte blev omdelbart respons flög I på L. Typexempel är att L ligger och sover i ett klätterträd. I kommer in i rummet, och i samma sekund hon får syn på L kastar hon sig upp i klätterträdet och fräser åt den sovande L. När L inte omedelbart vaknar och sjappar flyger I på L, som halvt flyr och halvt ramlar ur trädet. I sätter sig där L legat och tvättar sig och går sen tillbaka och lägger sig på "sin sovplats". Bara för att x tid senare leta upp L igen och göra om det.
I letade även upp Y på samma vis, gick fram nära och fräste. Y svarade dock med att ifrågasätta vad hon höll på med, och då backade I. I samband med den här perioden rök Y och L ihop ett par gånger i ren överslagsaggression/missriktad aggression. De kom över det inom några h dock.

Jag valde att separera igen. Nätdörr, äta på varsin sida dörren, nosa genom dörren, byta rum osv. Ingen av katterna visade minsta negativt genom nätet, var inte överdrivet fokuserade på katt/er på andra sidan nätet etc. När det byttes rum så inget gå runt och nosa. Kan ligga på varandras platser, har bytt filtar mellan rummen osv. Noll reaktion. Efter några dagar så blev Is skrik över att vara ensam outhärliga, och jag provade släppa ihop en och en. Började med I och L. Gick bra en stund, sen flyger I på L flera gånger, L försvarar sig tillslut och avgrundsvål, skrik och pälstussar. Lät som övervåningen skulle rivas. När L är intryckt långt in under en bokhylla ger sig I. L vågar inte komma fram på flera h. När hon vågar sig fram så går det bra en stund, I och L är i köket ihop - så poff flyger I på igen.

Att prova med I och Y gick inget bättre. Gick bra i början, sen börjar I gå fram och fräsa åt Y. Han ignorerar. I fortsätter. Tillslut får Y nog och slår till med tassen, varvid I flyger på. Då blir Y förbannad och de ryker ihop, lät som nån skulle dö. Slutar med att I ligger långt in under en bokhylla. Y är cool. Efter några h vågar sig I fram - och gör om samma procedur (provocera, sen flyga på vid mild tillrättavisning) varvid de ryker ihop igen och det slutar på samma vis.

Nu är de separerade igen sen några dagar, och läget är som innan. Dvs alla katter är vänliga och rara och obrydda med nät emellan. I är mycket ledsen över att inte få vara "med", men flyger på om hon får det. Och från i början har det gått bakåt, men ffa har det stått still länge.

Jag har även under perioden bara låtit de äta i samma rum och sen separerat igen, lekt med dem i samma rum och separerat igen - dvs bara positiv upplevelse av att den andra katten är där. Är inga problem, men sekunden då I släpper uppmärksamheten om så bara för en sekund på leken och börjar notera någon av de andra blir det bråk igen.

Jag har provat zylkene hela perioden.

Värt att notera är att även om de ryker ihop rejält och länge, med skrik och vrål osv så det så att säga tar slut och ffa så det är inte hittills en enda skråma på någon katt. Dvs de slåss inte för att mörda varandra och de har utmärkt bithämning alla tre. Tack och lov.

Men nu börjar det kännas lite slut på hopp och ideer. Även om det bara gått två veckor, så det att "allt" det som man säger ska finnas (ingen reaktion genom dörr, på lukt, kunna äta på varsin sida nät etc) innan man provar släppa ihop finns och har funnits hela tiden. Men det är inte "värt" något när det kommer till kritan. Och då att I mår så dåligt av att känna att hon inte är med. De andra två har ju varandra och reder sig bättre även om de inte är så nöjda med att inte få vara i hela huset. Jag har växlar så att varannan natt är I med mig i sovrummet och Y och L i resten av huset, och varannan natt omvänt. På dagarna har I huset och Y och L sovrummet - det är mest praktiskt så dagtid.

Så nån med råd och input? Jag vill så gärna att det ska funka och det borde kunna funka tycker man. Det är säkert en jättestor omställning för I att ha gått från fertil till kastrat, att inte riktigt veta sin plats, att gå från ranghögst till att sättas på plats av Y osv. Men hur ska man få det framåt och få till lite framsteg? Tid kan det få ta, men vore ju fint om man såg att det gick just framåt/att man kommer framåt?

 

[Alexandra_W]

Ingen?

 

[MJLee]

Jag tror att du inte behöver vara så bekymrad ärligt. Du har gjort allt rätt men 2 veckor är en relativt kort tid att introducera katter - kan tyvärr ta månader om du har otur. Vad som talar för dig är att alla katterna är av en social ras som gillar artfränder och att alla tre är vana att vara i flock. Mycket mer besvärligt att vänja en ensam katt vid sällskap. Rangordningen har förändrats iom kastrering och nu håller alla tre katter på att bestämma den igen, därav all dramatik. Dessutom är det främmande revir för I, hon är osäker och blir därför uber aggressiv..

Man ska också ha i åtanke att kattslagsmål är mycket dramatiska med skrik och pälstussar som flyger men som du redan har noterat inga skador på katterna. Det blir sällan det om det inte är fertila han(ar) som slåss eller ibland fertila honor som försvarar ungar och revir. Om de inte slåss för livet så händer precis det här, dvs fräs, jagande och världens undergång Men att en katt flyr under närmsta möbel är, faktiskt, ett tecken på att det inte är så allvarligt.

Mitt råd är att forsätta vad du redan gör och väntar ut katterna. Din trio kommer att trivas bra med varandra. Och om I verkar ledsen tänk på att samma sak med största sannolikhet hade hänt om hon bott kvar - jag antar att uppfödaren har fertila avelskatter kvar - förutom att hon varit ännu mer ledsen och förvirrad då det var hennes revir och flock hon var van att härska över. Lycka till och håll oss uppdaterade om hur det går

 

[Alexandra_W]

Tack för svar!

Det är iofs inte under närmsta möbler de flyr, utan först genom huset upp på övervåningen (där de brukar slåss med, när det inte går att fly längre) och sen gömma sig där. Men jag har ändå sett det som liiite positivt att de kommit fram igen efter några h (eller direkt om jag gått upp och lockat). Dvs de verkar inte bli extremt traumatiserade även om bråket givetvis stressar alla.

Pratat med uppfödaren (såklart) om hon hade något tips då hon ju känner de två katterna som kommer från henne. Tyvärr hade hon inga direkta tips, I har aldrig varit aggressiv förr - men I har varit enda fertila honan och högst i rang. Så inte funnits mycket hon behövt bevisa. Då när hon och L omplacerades så levde I med sin mamma och en till kastrerad hona, samt L då. Mormor kastrerad, den andra honan med, och L kastrerades när hon var 1,5 årom jag inte minns galet - ganska ung i alla fall, hon fick livmoderinflammation.

Bra poäng där med att I hade fått det tufft oavsett. Inte för att hon hade behövt bo med fertila avelskatter (uppfödaren har avvecklat), men hon skulle ju omplacerats i alla fall, och därmed kastrerats. Och jag tror (men vet inte) att uppfödaren omplacerat som ensamkatt. De brukar ju inte det - och siameser som bott med sällskap brukar inte vilja bli solokatter heller. Så hon hade nog bara varit stressad någon annanstans i sitt sökande efter sin nya rang.

Uppfödaren hade som sagt inga tips, men påpekade det även du tog upp (och jag själv ju förstår) att I måste finna sin nya plats och har svårt med det. Tog sen upp lite om det här med att sära eller ej, att det har sin plats men samtidigt i sådana här lägen innebär att katterna "får börja om" varje gång de ses. Men att det var svårt att på distans säga om man skulle våga att bara släppa ihop igen och vänta ut. Samt då att alla katter går inte få sams, och kände jag att det inte skulle fungera fick vi hjälpas åt att hitta ett nytt hem åt I.

Jag vill ju dock det ska fungera så jag försöker gärna lite till. Samtidigt vill jag ju inte försöka av egoistiska skäl och därmed förlänga katternas stress.

Men idag släppte jag ihop igen. Och blundade. Det gick bra en stund, sen rök I och Y ihop så det sjöng om det. På övervåningen så jag slapp se det, men det lät ungefär som de slaktade varandra däruppe. Länge.
Det negativa är att skadefriheten bröts, Y hade två små blödande punktationssår efter hörntänder, I såg jag inget på. Y var efter det hela märkbart tagen/dämpad/chockad.
Det positiva är att nu går I undan för Y, och det har inte varit mer slagsmål. De har kommit lite i luven på varandra, och I har närmat sig vilande Y med uppburrad svans osv. Men efter en stunds standoff och psykstirrande har hon slunkit iväg. Så har man otur är det bara en tidsfråga innan de smäller ihop igen, har man tur så har de endera gjort upp (tveksam) eller åtminstone insett att de vill undvika att slåss så ordentligt som de gjorde idag. Katter brukar ju undvika att slåss om de kan. Och även om det helt klart var Y som avgick med segern trots att han vann, så påverkade det märkbart gammelfarbrorn att ha gjort det.

I har hitills idag varit ganska nedtaggad mot L med. L är en smart katt och har hållit sig under radarn idag och när det dragit ihop sig till osämja lite raskt gått och lekt i ett annat rum. L går undan för I, och I har flera gånger nosat på L utan att flyga på, men sen fräst och när L springer iväg då så jagar I efter och trycker in L under nån möbel - men då just närmsta. Och sen är det bra.

Så, om det bara är ett mellanspel innan I och Y kommer slåss än värre och det bli fler skador, eller om det här var kulmen det återstår väl att se.

Men skönt att du tror det finns hopp, jag vill ju så gärna att det ska fungera och tror det kan fungera super om kattskrällena bara kunde ta tre djupa andetag och tagga ner och inse att den/de andra är helt ofarliga och ganska sjyssta. Men det har som sagt börjat kännas tröstlöst iom att det gått från okej till kaos och blivit värre. Och då att jag varit rädd jag bara ska traggla av egoistiska skäl och utsätta katterna för onödig stress.

 

[MJLee]

Nej du är absolut inte egoistisk och jag är säker på att alla tre katterna har ett underbart hem hos dig. Din situation är inte precis unik utan har hänt de flesta kattägare som har mer än en katt. Det som är viktigt att komma ihåg är att katter inte är naturliga flockdjur som hundar eller hästar där det ofta räcker med en eller ett par riktiga slagsmål innan rangordningen är uppgjord. För katter är det mer ett ställningskrig och det kan ta tid och mycket gruff, innan alla kommer överens. Rangordningen i en kattflock är alltid flytande och det är därför katter som varit bästisar plötsligt ryker ihop. Is i magen och använd ditt omdöme om du behöver bryta, men som sagt att en katt flyr vid aggression av annan katt är bra. Y verkar vara herre på täppan just nu vilket är bra och även om I fortfarande muckar, och ja hon kommer att fortsätta försöka, så låter det som att den basiska rangordningen skymtar, Y högst sedan I och sist L. Håll lite koll på om de tvättar varandra, den tvättande parten är dominant.

Håll ut, det kommer att bli bra, det är ju siameser!

 

[Alexandra_W]

Nej du är absolut inte egoistisk och jag är säker på att alla tre katterna har ett underbart hem hos dig. Din situation är inte precis unik utan har hänt de flesta kattägare som har mer än en katt. Det som är viktigt att komma ihåg är att katter inte är naturliga flockdjur som hundar eller hästar där det ofta räcker med en eller ett par riktiga slagsmål innan rangordningen är uppgjord. För katter är det mer ett ställningskrig och det kan ta tid och mycket gruff, innan alla kommer överens. Rangordningen i en kattflock är alltid flytande och det är därför katter som varit bästisar plötsligt ryker ihop. Is i magen och använd ditt omdöme om du behöver bryta, men som sagt att en katt flyr vid aggression av annan katt är bra. Y verkar vara herre på täppan just nu vilket är bra och även om I fortfarande muckar, och ja hon kommer att fortsätta försöka, så låter det som att den basiska rangordningen skymtar, Y högst sedan I och sist L. Håll lite koll på om de tvättar varandra, den tvättande parten är dominant.

Håll ut, det kommer att bli bra, det är ju siameser!

Jag har ju läst om, sett hos vänner osv, det där med svårigheten att introducera vuxna katter för varandra, bästa kompisar som plötsligt hatar varandra osv. Men har under alla år och alla konstellationer varit lyckligt förskonad. Haft en jäkla tur helt enkelt. Det har släppts rakt in från buren, varit accepterat direkt eller högst några dagars milt fräs. Så är helt vilsen och ovan i den här situationen rent praktiskt.

De här så är ingen i närheten av att tvätta varandra eller sova i hög. Tidigare dock så har det tvättats ömsesidigt. Yaki har tvättat kompis - som tvättat tillbaka.

De går fortfarande ihop och ingen har dött än, och inget mer skrikslagsmål. Y och I har högljutt diskuterat världsordningen en handfull gånger men den ena har gått därifrån (oftast I, smygandes längs väggarna. Y vänder och går nonchalant när han går)

 

[Lager]

Jag har ju läst om, sett hos vänner osv, det där med svårigheten att introducera vuxna katter för varandra, bästa kompisar som plötsligt hatar varandra osv. Men har under alla år och alla konstellationer varit lyckligt förskonad. Haft en jäkla tur helt enkelt. Det har släppts rakt in från buren, varit accepterat direkt eller högst några dagars milt fräs. Så är helt vilsen och ovan i den här situationen rent praktiskt.

De här så är ingen i närheten av att tvätta varandra eller sova i hög. Tidigare dock så har det tvättats ömsesidigt. Yaki har tvättat kompis - som tvättat tillbaka.

De går fortfarande ihop och ingen har dött än, och inget mer skrikslagsmål. Y och I har högljutt diskuterat världsordningen en handfull gånger men den ena har gått därifrån (oftast I, smygandes längs väggarna. Y vänder och går nonchalant när han går)

Jag har inget mer tips utöver det du redan gjort. Viktigt är ju bara att det finns många matplatser, sovplatser och kisselådor så att det aldrig uppstår någon konkurrens om dessa.

Mina tog någon vecka av riktigt djup ilska - fräs/väs/morr/vrål. Sedan cirka ytterligare två-tre veckor av mer eller mindre tjurig acceptans - grimaser och mindre skrämytslingar. Nu 7 månader senare är de nästan sammanväxta. Men de var ju ungar när de möttes också, och båda av en lugn ras. Tänker att det torde bli mer utdraget tjafs med äldre katter som redan har bestämda åsikter om livet och sin egen position.

 

[Alexandra_W]

Jag har inget mer tips utöver det du redan gjort. Viktigt är ju bara att det finns många matplatser, sovplatser och kisselådor så att det aldrig uppstår någon konkurrens om dessa.

Viktig poäng där, och jag skrev inget i mitt första inlägg om det. Men det finns 5 lådor fördelade på två våningar och i 4 olika rum. Både täckta och öppna lådor. Finns 3 matplatser. En högt upp i köket, en skyddad i sovrummet och en högt upp i sovrummet. Finns fyra klätter-/klösträd fördelade på två rum (sovrum och hall, där katterna är mest). Liggplatser finns i överflöd i alla rum.

 

[Alexandra_W]

De här så är ingen i närheten av att tvätta varandra eller sova i hög. Tidigare dock så har det tvättats ömsesidigt. Yaki har tvättat kompis - som tvättat tillbaka.

Bara för jag skrev det där låg Liten och Yaki tätt ihop idag, och Y tvättade L.

 

[athena_arabians]

Du kanske inte kommer att få en orientalhög som @Mia_R men jag tror det kommer att gå bra tillslut (plus att man ska aldrig säga aldrig när det gäller katter!).

 

[Alexandra_W]

Du kanske inte kommer att få en orientalhög som @Mia_R men jag tror det kommer att gå bra tillslut (plus att man ska aldrig säga aldrig när det gäller katter!).

Med tanke på att Yaki älskar att sova i hög, så hoppas jag det. I är extremt gosig och närhetstorsk så hon borde uppskatta det med när hon taggat ner. Tills vidare använder hon mig som substitut. Kan absolut inte ligga bredvid. Måste ligga på

 

[Mia_R]

Viktig poäng där, och jag skrev inget i mitt första inlägg om det. Men det finns 5 lådor fördelade på två våningar och i 4 olika rum. Både täckta och öppna lådor. Finns 3 matplatser. En högt upp i köket, en skyddad i sovrummet och en högt upp i sovrummet. Finns fyra klätter-/klösträd fördelade på två rum (sovrum och hall, där katterna är mest). Liggplatser finns i överflöd i alla rum.

Jag tror du har alla förutsättningar för att det ska bli bra. Du har ju gott om utrymmen, de kan gå undan om de vill, gott om lådor och matplatser + och det är ett stort +, siameser gillar generellt sällskap och brukar funka väldigt bra ihop med andra siameser.

 

[Alexandra_W]

Bah... Det har varit lugnt flera dagar. Inget bråk utan de har så att säga hållit sig ur vägen för varandra men samexisterat, oftast valt att sova i samma rum osv.

Uppfödaren frågade igår hur det gick, och att om jag ville lämna tillbaka I så fick jag göra det snarast för sen skulle hon vara borta över sommaren. Jag svarade att det verkar gå framåt och att det nog finns utmärkt hopp att det ska funka.

Så rök de ihop och slogs idag igen, och nu är det typ på noll igen.... Såg inte vem som började, men båda går nu stelbent omkring och blänger på den andra och förföljer varandra. Y gjorde efteråt ett luftanfall på I som jag såg, men det löste sig utan slagsmål och bara fräs och morr. Ett annat tillfälle gick Y lugnt ur sovrummet, varvid I raskt sprang efter och sen satte sig 1 dm från Y och morrade och lät illa. Det bröt jag oavsiktligt då jag välte en kartong med buller och brak.

Men ibland blir man bara så trött på dem...

 

[Sonic76]

Bah... Det har varit lugnt flera dagar. Inget bråk utan de har så att säga hållit sig ur vägen för varandra men samexisterat, oftast valt att sova i samma rum osv.

Uppfödaren frågade igår hur det gick, och att om jag ville lämna tillbaka I så fick jag göra det snarast för sen skulle hon vara borta över sommaren. Jag svarade att det verkar gå framåt och att det nog finns utmärkt hopp att det ska funka.

Så rök de ihop och slogs idag igen, och nu är det typ på noll igen.... Såg inte vem som började, men båda går nu stelbent omkring och blänger på den andra och förföljer varandra. Y gjorde efteråt ett luftanfall på I som jag såg, men det löste sig utan slagsmål och bara fräs och morr. Ett annat tillfälle gick Y lugnt ur sovrummet, varvid I raskt sprang efter och sen satte sig 1 dm från Y och morrade och lät illa. Det bröt jag oavsiktligt då jag välte en kartong med buller och brak.

Men ibland blir man bara så trött på dem...

Tråkigt ju, men som sagt, du vet att jag finns om det krisar

 

[Alexandra_W]

Nej, det vill sig inte. Det går bra i perioder, jättebra - sådär så jag känner "åh vad skönt" och tror de rett ut det. I och Y kan mötas utan bråk, de nosar på varandra utan bråk, kan ligga samtidigt i sängen och sova osv. De är inte bästa vänner, men de verkar fullt ut acceptera varandra. I går undan för Y, och L går undan för båda två. Så har det varit sen jag skrev sist, då bråkade de ju igen, men tycktes reda ut det och bli sams igen.

Men så skiter det sig igen. Utan anledning jag kan se och vad jag kan se oprovocerat flyger I på Y, som säger ifrån varvid I tycks förbannad och så är slagsmålet ett faktum. I förlorar dem, men hindrar inte att hon gör om det. Häromdagen så var det dags igen. Y satt med ryggen mot I och tvättade sig. I sover. När hon vaknar och får syn på Y sa tittar hon en liten stund - och flyger sen på. Rejält bråk, och I förlorar stort. Sen lugnt någon dag - och så gör I om det hela igår. En till synes oprovocerad attack på Y som ger tillbaka, och så är kriget ett faktum. I förlorar men är 20 minuter senare tillbaka för en ny rond, den fick jag gå in och bryta. Nu slåss de nämligen på mer allvar. Y kom undan med ett rispat öra (ytlig rispa). I däremot fick ett bett i tassen och antibiotika som minne.. Där kände jag att hon får EN chans till.

Lugnt under dagen. Tills nu på kvällen då I börjar stalka Y, och första tillfälle flyger på honom. Jag gick in och bröt (sprutade vatten på dem) och de pyser iväg åt varsitt håll. Y har släppt bråket, men I ska direkt fram och bråka igen. Nu är de separerade och jag har mailat uppfödaren om att jag inte ser någon annan lösning än att omplacera igen, hur ledsamt jag än tycker det är. Jag är mycket förtjust i katten, men för både hennes, Ys och även Ls (som inte är inblandad men ju påverkas ändå) skull ser jag inga andra val ;(

 

[Pilot]

Jag har haft samma problem, fast med två bröder.
Dels gjorde jag så att de får mat ett par gånger om dagen i varsitt hörn medan jag vaktar så att de får äta i fred.
Nu är mina katter även utekatter, men om man bråkar inne så åker den ut som började. Jag brukar ge ifrån mig ett vrål () så kommer de av sig, varpå den som börjar stängs ute ur flocken.

Nu är det ju så att de mellan bråken gärna sover ihop, tvättar varandra och så vidare.

Men när man vaknar mitt i natten av att två katter slåss i sängen så blir man rätt trött rätt fort. Och så bor jag ju i en liten tvåa.

Det där när man börjar följa efter den andra katten tolererar jag inte, jag brukar säga ett "ahah" och eventuellt peta till katten. Slutar den inte så åker den ut. Det samma om den andra katten skulle få för sig att lappa till den andra när han går förbi.

Nu är mina två lika goa kålsupare båda två.

Den andra blir som vi människor, tar kvällsmaten för lång tid hinner han få lågt blodsocker och blir betydligt lättar förbannad.

Nu är det inte så att de stängs ute för evigt, ibland fem minuter och och ibland hinner de precis göra en vända inne innan de åker ut igen. En stor fördel är att jag oftast kan bryta ett slagsmål på rösten numer. Och det var riktigt länge sedan de bråkade, nu händer det mest under vintern när de inte vill gå ut och blir understimulerade. Varpå jag ser till att de får hänga med till stallet nån timme på kvällen medan jag fixar.