Nappavvänjning, tips önskas...

[Stollan]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Man är inte dålig förälder om man ger sitt barn en napp däremot är det inte bra att lägga skuld på barnet för att den kanske inte slutar när föräldern vill och föräldern inte ser till att ta ansvar att det blir så. När allt ansvar för att det inte funkar att ta bort nappen läggs på ett barn som inte klarar av att sluta själv. När barnet skuldbeläggs och beläggs med skamkänslor. Det finns vuxna som gör så men det gör dom ju oftast i alla situationer och inte bara i just nappsituationen. Det är ju heller inte bra att använda nappen enbart som en ljuddämpare och enda tröst heller men det har ju snarast med person och inte don att göra.

Fast jag kan inte se att Ameo har gjort så på Selma. Snarare tyckte hon att hon hade en bra plan bara det att dottern var för smart för att den skulle lyckas. Jag tycker att det är bra av Ameo att hon inte körde över sin dotter där utan stod för att hon inte sagt innan att "avtalet" även innefattade att inga mer nappar skulle köpas.
Det barnet kan kräva mycket hjärngymnastik när hon blir större och argumenterar för sin sak den saken är klar

 

[Enya]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Jag håller med Silverkedjan till viss del. Det daltas så mycket med våra bran och de ska vara med att beswtämma både det ena och det andra till oändlighet. Jag anser att man ska ha en nappplan helt enkelt. Min minste son är nu 15 månader gammal och har fortfarande napp. Jag har däremot gjort som så att fram till han var 1 år fick han ha napp när han ville tex när han var ledsen eller trött eller hade ett extra sygbehov. Från ett års ålder så fåpr han bara använd nappen när han sover på dagen och natten. Från två års ålder får han bara ha den på natten när han sover. När han är tre år tas den bort helt. Och det skre exakt på dagen hade jag tänkt. Givetvis ska han få veta om det i god tid innan. Min äldsta son är nu tre år i februari och jag håller på att förklara att han inte behöver napp alltid. Jag hoppas att han accepterar det, men precis som när han skulle lära sig att sova hela natten eller att sova i egen säng ( har båda mina barn alltid gjort ) så tror jag inte att det blir några större problem , bara man som förälder står fast vid sitt bselut.

Angående om barn har ett sugbehov eller ej, så tror jag visst att de har det. Detta behov har inget att göra med mat eller bristande närhet till föräldrarna utan det är en instinkt som de flesta barn föds med, det tror i alla fall jag. Napp är bra på att ge föräldranra tid för sig själv för att tex gå på toa eller äta och det är bra för barnet så att det kan göra annat än att hänga vid tutten alltid och bli allmännt mammig.
Detta är MIN åsikt, alla får givetvis tycka vad de vill!

 

[Silverkedjan]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Jag har inte behövt ta ställning till tumsugande. Däremot behöver ALLA föräldrar ta ställning till om de slentrianmässigt tänker stoppa en napp i barnets mun eller inte, vilket jag alltså gjort.

Att jag drar så stora "växlar" på det är för att det är bara det som folk tenderar att komma ihåg

Min poäng är att få de som ännu inte fött sina barn att haja till lite, och kanske tänka en gång till innan de tar med en napp i väskan till BB

Tokmaja - min unge hängde vid tutten eller bars omkring i princip alltid första halvåret. Han sov inte mycket heller. Det är ändå inte så länge, och jag ångrar inte att jag inte proppade igen honom med en napp istället. Som jag i så fall nu skulle ha haft världens starkaste tuffaste tre-åring att försöka förmå sluta med

 

[Silverkedjan]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Napp är bra på att ge föräldranra tid för sig själv för att tex gå på toa eller äta och det är bra för barnet så att det kan göra annat än att hänga vid tutten alltid och bli allmännt mammig.
Detta är MIN åsikt, alla får givetvis tycka vad de vill!

Jag respekterar din åsikt men delar den inte vad gäller napp och mammighet (däremot håller jag med om att de vuxna måste ta sitt vuxenansvar). Barnet får väl lära sig allt eftersom det är moget för det att det inte alltid får som det vill (hindra toabesök och att mammor får äta etc), utan att bli "tröstad" med napp.

Men jag tror att min unge är så extremt OMAMMIG och självständig just för att han när han var liten alltid hade så fri tillgång på mig att han inte behövde vara orolig eller tröstas med något han inte skrek efter. Jag tyckte inte det hindrade mig så mycket, jag hade helt enkelt med honom överallt. Så småningom så tröttnar man ju på det man har fri tillgång till. Bröstmjölken blev tex brädad av mat, som var mer spännande.

Var är smulis? Skulle vara intressant att höra hennes synvinkel på det här ämnet

 

[Enya]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Och båda mina pojkar beskrivs av alla som mycket social och LÄTTA att ha att göra med och jag skulle definintivt inte kalle dem mammiga.....trots napp istället för tutte dygnet runt. Jag skulle aldrig klara av att släpa runt på ett barn alltid, att aldrig få vara en egen person. Mitt psyke skulle inte palla.

 

[Bubbla]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Jag har tre barn. Barn nummer ett och två hade inte napp, och inget störrre behov, barn nummer två sög på två fingrar ett tag men slutade strax före året. Jag har dock erbjudit båda dessa barn napp men de har använt dem som leksaker varvid jag tagit bort dem.
Barn nummer tre har napp och är en riktig nappfia.
Barn nr tre ammade jag längst och oftast, hon är även den enda som sovit i vår säng och dessutom blivit kånkad på absolut mest. Hon har haft fri tillgång till mig plus att hon ju dessutom har två större syskon som gärna kånkar och gosar plus pappa då.
Vill bara illustrera att allt kanske inte är svart eller vitt. Enligt din teori borde ju mitt tredje barn vara det barn som INTE behöver en napp?

 

[Enya]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Jag känner en mamma som alltid har sin son i famnen hos sig. Hon tiull och med bytte blöja i famnen, och det här barnet skulle inte jag beskriva som social eller säker. Han kan inte sitta bredvid sin mor ens för då bara gråter han. Han är nu 18 månader gammal. Dessutom tror jag att hans långsamma utveckling har att göra med att han alltid fanns i sin mors händer. Inte kan ett barn lära sig att krypa eller gå om det sitter i mammas famn?
Jag passade detta barn en gång och jag vill lova att det blev 10 timmars skrik, för jag villle inte sitta i soffan hela dagen och inte kunna göra något eller ens ta hand om mina egna barn. Jag anser att man visst ska ha barnen i sin famn och ge dem trygghet, men jag tycker också att man som förälder har en skyldighet att lära sina barn att stå på egna ben.
Jag vet inte om jag har fel, men mina barn är inte rädda för nytt folk och definitivt inte för släktingar som de träffar regelbundet!

 

[ameo]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Min erfarenhet är att de allra flesta föräldrar inte reflekterar alls på varför de ger barnet napp, utan bara gör det för att det är den enklaste lösningen DÅ. Eller för att alla andra gör det. Ni kan ha massor med anledningar eller ursäkter för att ge era barn napp, medan min åsikt är man faktiskt KAN låta bli. Och kan man inte det så får man stå konsekvenserna av avvänjningen sedan och inte belasta BARNET för att man som vuxen introducerat en vana det inte bett om.

Det är säkert många föräldrar som petar i ungen nappar utan att tänka efter, DEt kan jag hålla med om.

Men att man KAN låta bli - jag vet inte riktigt hur jag skulle ha gjort om jag inte, efter några veckor, hade fattat beslutet att inte vara så jävla principfast utan gå och köpa en napp. Selma visade TYDLIGT att hon hade ett större sugbehov än det osm tillfredsställdes med nappflaskan - hon sög luft från de tömda flaskorna, DEt fick mig att ge upp... (att amningen inte fungerade var en kombination av hennes felaktiga sugteknik = satte tungan i gommen, och mina för platta bröstvårtor som gör att barnet har jättesvårt för att få tag och suga ordentligt) De första tre månaderna satt jag sammalagt ca 3-4 timmar/dygn fast vid en mjölkmaskin och kände mig som mamma mu... Detta utöver matningen som tog nästan lika lång tid plus att jag skulle försöka ta hand om kreaturen på gården och eventuellt hinna sova lite mellan varven också. Maken jobbade på annan ort då, så han fanns tyvärr inte där och kunde avlasta mig.
Men du menar alltså ändå att jag skulle ha gett fan i att ge Selma napp ändå? Och förmodligen fått ett väldigt otryggt, olyckligt barn...

Nädu Tim, även om du kanske skriver i avskräckande syfte så får du nog försöka vara LITE mer nyanserad! Det FINNS barn som inte fungerar som ditt hittills enda barn har gjort! Visst är det bra om man tänker efter litegrann, men det FINNS faktiskt fler än du som är tänkande varelser! Jag själv hade långa konferenser med mig själv innan jag till sist köpte första nappen och jag VET varför jag gjorde det! (dessutom har jag haft en plan med nappanvändandet, som bl.a inneburit att hon ALDRIg har fått leka med napp i munnen och när hon blev lite större så var det ENBART vid sovdax som napparna fick användas. Jag har till och med pillat ur napen ur munnen på henne när hon sovit, men låtit dem vara kvar i sängen eftersom bara vetskapen om att de funnits där har varit en trygghet för henne.
Och om du kollar upp hur man gjorde innan de anatomiska plastbitarna kom till så använde man diverse annat att stoppa i näbben på sina barn för att tillfredsställa sugbehovet - tygknutar etc.. Kanske är det så man gör i de kulturer där nappar inte existerar också? Har du undersökt det??

Sen skulle jag vilja veta om du anser att jag inte har för avsikt att stå för konsekvenserna som nappavvänjningen kommer medföra? jag har väl ALDRIG på något sätt belastat mitt barn för att jag gett henne nappar, eller???

 

[fjolltroll]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Tycker inte att du behöver känna nån panik. Låt henne ha nappen du. Ni har ju redan en bra användning av nappen plus att du petar ut den när hon sover. Kan inte tänka mig att det skulle vara någon fara för hennes tänder. Jag körde samma variant som du gör på min tjej. Ingen napp vid lek, hade hon akut snuttbehov på dagen så fick hon sätta sig i soffan eller sängen och snutta en stund. Absolut inte springa runt med nån napp i mun.
Hon slutade frivilligt med sin napp när hon var 6 år. Kan tänka mig att många förfasas och tycker det var alldeles för sent. Nappar och dess användande är ett ganska "hett" ämne.
Jag bestämde mig bara för att skita i vad alla andra tyckte och gå min egen känsla för vad som är bra eller inte för mitt barn.
Vad är det förresten som säger att 2-3 års ålder är en bra tid att sluta.

 

[Tokmaja]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

En anledning till att jag även vill att du i detta fall ska ta ställning till tumsugande är att du säger att ditt barn inte har behövt någon napp bara för att du bärt på honom hela tiden, du drog också paralleller med andra kulterer, och då påpekar jag att i andra kulturer suger barn också på tummen istället, trots att de bärs av sina mödrar och är med sina mödrar dygnet runt.

Och finns det några forskningsrapporter som har gjorts på det här? Att barnen inte behöver napp om de har fri tillgång på mamma första halvåret?

När du lagade mat, grejjade med dina djur eller gick på toa, hade du barnet med dig med fingret i hans mun? Hängde han i dina bröst? Eller var han nöjd?
Det är inte alla som kan lägga ner sina barn och de fortfarande är nöjda, många får bära på sina barn i stort sett dygnet runt när de är vakna.

Däremot kan jag hålla med om att vissa bara köper napp redan när de är gravida utan att ens testa om det är ett barn som "behöver" napp eller inte.
Sen är det väl ingen som skuldbelägger sin barn för att de inte slutar med napp vid en tidpunkt som vi föräldrar finner att det är lämpligt?!
Det är väl självklart att det är föräldrarnas ansvar att hjälpa barnet att sluta med den!!!!
Sen som sagt har du de som inte KAN amma och på nått sätt måste väl ändå barnets sugbehov få komma till sin rätt, eller?
Sen att din son ammade så länge behöver inte betyda att andras vill göra det.
Min son ammade i 8 månader, sedan blåvägrade han. Maten var roligare tydligen. Och det tror jag inte beror på napp. Sen är min åsikt i o f att man inte ska amma ett barn som hittar till bröstet själv, men det är en annan diskussion.

 

[Silverkedjan]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Jag tycker att ameo verkar lägga en del skuld på sitt barn, när hon säger att det "går" inte att sluta för att barnet inte "förstår" och bara säger "nejjö".

Barn kan inte alltid få som de vill.

Och jag kan inte se att det skulle varit någon poäng med att stoppa en napp i Vidars mun för att få honom att vara tyst de korta stunder jag behövde båda händerna och han inte ville vara "snäll".

MEDICINSKA sugbehov finns bara den första tiden, sedan är det en ersättning för något annat. Fick jag ett barn som ville suga på tex tummen så skulle jag få klura på varför just det barnet inte var tryggt nog utan den.

Vi vuxna tröstäter eller röker...

Jag tänker vara lika provokativt kategorisk i den här debatten som när det gäller avel på eksem- och spatthästar. Alltså, det FINNS gråskalor men ska man få en reaktion som någon minns är det svartvita mer intressant att poängtera.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Men vad gör man med tumsugare då? Jag sög på tummen tills jag slutade för att jag skämdes så, då hade jag börjat skolan för länge sen :smirk:

Äsch - du började väl skämmas innan du blivit 25 år? Vad är väl en liten tumme här i världen? Ibland undrar jag hur det kommer sig att vissa saker får så stora proportioner i någons liv? (föräldrarnas, alltså)

Ingen av mina barn har velat ha napp. Kanske var de trygga nog ändå? Eller så kämpade jag inte ihärdigt nog med att få dem att acceptera nappen? (för visst provade jag - det skall erkännas! )

I övrigt håller jag med Silverkedjan, har man introducerat ett begär - då tycker jag att det är elakt att begära att barnet skall sluta. Hade mina barn haft napp, så hade de nog fått ha dem tills de tröttnade/skämdes. No big deal - liksom...

Det finns mycket värre och viktigare saker att lägga sin energi på som förälder!

En nyfiken fråga, Ameo. varför skall hon sluta? Och varför just nu?

 

[fjolltroll]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Om man nu har ett barn med stort sugbehov. Var kommer då pappan in om barnet ska ständigt hänga fast vid bröstet?

 

[martha]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

jag kan svara på varför jag ville att min grabb skulle sluta...och det var enbart egoistiska skäl ...jag orkade inte hålla ordning på alla nappar och orkade inte stressa upp mig OM man skulle tagit sig nånstans och inga nappar fanns....så jag tyckte det var fyndigt att be honom sluta

Att jag den drog blöjorna av honom av stort sett samma skäl som 13 månaders....är väl en annan diskussion

 

[Silverkedjan]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Min bebis uppfattas nog som att han åt jämt. Men han sov lite och var aktiv överhuvudtaget och jag uppfattade som att han BEHÖVDE maten, inte att det var ett överdrivet tuttbehov. Pappan matade honom med urpumpad mjölk i flaska, även om han absolut var mycket mer mammans angelägenhet första året än vad nästa (med ny pappa ) kommer att bli.

Och sugbehov hos äldre barn tror jag som sagt är ett uttryck för något annat.

 

[WhiskyP]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Min bebis uppfattas nog som att han åt jämt. Men han sov lite och var aktiv överhuvudtaget och jag uppfattade som att han BEHÖVDE maten, inte att det var ett överdrivet tuttbehov. Pappan matade honom med urpumpad mjölk i flaska, även om han absolut var mycket mer mammans angelägenhet första året än vad nästa (med ny pappa ) kommer att bli.

Och sugbehov hos äldre barn tror jag som sagt är ett uttryck för något annat.

Tja, det kanske kan vara ett utryckk för en VANA?
Om man har somnat med en napp i munnen i hela sitt liv, kanske det känns konstigt att plötsligt inte göra det.

Jag och min man introducerade denna vana på vår son, då han hade stort sugbehov när han var liten. Han var 1 vecka när han fick napp första gången, och den satt som ett smäck direkt. Menar du att min son tog nappen för att han var otrygg?

Min son är mycket trygg, i stort sett aldrig ängslig, men skulle det ligga en napp framme, så snuttar han gärna på den. Nu får han bara napp när han ska sova, och det är en vana han har.

Denna vana har vi som föräldrar ansvar att bryta. Just för att tänderna kan ta stryk av för mycket nappsnuttande, har jag hört. Troligtvis kommer vi att försöka göra det nu under julen då vi har tid att trösta och natta extra mycket. Så bryter vi vanan, förhoppningsvis.

 

[emma74]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

ingen aning... vi bestämde med sonen att han skulle sluta till sin 4 årsdag (han började med napp när jag slutade amma i 2,5 års åldern så han hade inte använt den sååå länge) och sen så "tappade" vi bort dom i flytten ngra veckor innan och köpte inte nya.... elaka föräldrar va

 

[mandalaki]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Vad är väl en liten tumme här i världen? Ibland undrar jag hur det kommer sig att vissa saker får så stora proportioner i någons liv? (föräldrarnas, alltså)

Tja, jag tror jag är den enda i släkten som var tvungen att peta in överbettet med tandställning. Och också, så vitt jag vet, den enda tumsugaren. Så det har faktiskt en väldigt konkret nackdel, för nåt ärftligt överbett kan jag inte se i släkten.

 

[mimus]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Barn kan inte alltid få som de vill. QUOTE]

Jag håller med dig principiellt, men tycker att det finns en del faror med att vara så kategorisk, det är lättare att inte avla på exemhästar, man behöver bara ta ställning 1 gång, men att vid ett flertal tillfällen per dag ta ställning till

- Vad vill min baby nu ?
- Vad har min baby för behov nu?

är inte alltid så enkelt.

Själv jobbar jag med föräldrar som har allvarliga psycksosiala svårigheter som medför att dem oftast inte har en anknytning till sina barn.
Just anknytningen är den vi jobbar hårdast med.

Om en mamma exempelvis inte kan ge den närhet du beskriver du ger dina barn kan napp endå lösa en situation för stunden som kanske kunde ha slutat med misshandel för att föräldern inte stod ut med att barnet skrek.

I dessa situationer är det lättare att vänja barnet av med nappen när anknytninen och dialogen mellan barn/förälder har mer substans, när det finns en början till tillit, än att säga att barn inte ska ha napp!

Sen funderar jag på en sak när du säger att barn inte alltid kan få som de vill.
När du har ditt barn vid bröstet eller bär på barnet hela tiden är det för att h*n inte vill vara utan dig eller är det för att DU vill ha det så?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Nappavvänjning, tips önskas...

Tja, jag tror jag är den enda i släkten som var tvungen att peta in överbettet med tandställning. Och också, så vitt jag vet, den enda tumsugaren. Så det har faktiskt en väldigt konkret nackdel, för nåt ärftligt överbett kan jag inte se i släkten.

hmm... ja... jag sög själv på tummen, men behövde ingen tandställning. Ingen anna i släkten heller. Inte nappsugande brorsan heller...

En tandläkare rådde min oroliga väninna (då mamma till 2,5-årige nappsugande sonen): "bry dig inte om nappen - det blir oftast inga problem. Var däremot försiktig med att ge ungen en cykel. Där kan vi snacka tandskador."

Tänkvärt, tycker jag.