När 1 blir 2

[kolblakkur]

Ni som gått från en hund till två hundar, hur har den första hunden reagerat på nytillskottet?

Hämtar hem en valp imorgon, så det vore kul att läsa om vilka era erfarenheter är. Vår tik är 11 månader och älskar ALLA hundar, så vi förutsätter att allt kommer gå strålande Men det ska bli otroligt spännande att se hur hon reagerar på en så ung hund, som dessutom ska sova över forever and ever

 

[Viva]

Nu var det ju ingen valp som flyttade in här utan en 2-åring men det var faktiskt som hon alltid bott här, förutom detta med att försökte sära två pilska hundar (lyckligtvis inte samtidigt) eftersom hon löpte.

 

[Blueberry]

Ni som gått från en hund till två hundar, hur har den första hunden reagerat på nytillskottet?

Hämtar hem en valp imorgon, så det vore kul att läsa om vilka era erfarenheter är. Vår tik är 11 månader och älskar ALLA hundar, så vi förutsätter att allt kommer gå strålande Men det ska bli otroligt spännande att se hur hon reagerar på en så ung hund, som dessutom ska sova över forever and ever

Det skiljer 13 månader mellan våra och de har samma uppfödare, så de hann att träffas ett par gånger innan Ivan följde med hem. Billy tyckte att han var väldigt lattjo från början, och de leker och busar fortfarande med varandra.

(Nu är de sju och åtta år och jag tror verkligen att Billy skulle tycka att en ny valp vore ASJOBBIG.)

 

[Tajger]

När vi fick hem vår andra hund var den första 2,5 år. Hon var väldigt skeptisk i ca en vecka, ville inte riktigt se på valpen. Se började de leka lite smått, och idag 1 och 3,5, är de en flock Konkurrenter om mat och leksaker, men på ett vettigt sätt. De har rykit ihop nån gång, men inte värre än att vi har kunnat ryta åt dem att sluta. Lycka till!

 

[Viva]

Kan väl tilläggas att mina träffades en gång hemma hos dem innan hon flyttade hit. Och även om hanen inte orkar lite mycket så leker de dagligen.

 

[Red_Chili]

Här har det varit skeptisk äldre hund första veckan, sedan har det lagt sig och blivit hur bra som helst.

När Ebrah kom hit så var Aysu mycket skeptisk till de flesta hundar, men brukade älska valpar. Ändå var Aysu rädd för Ebrah i början. Jag höll dem ifrån varandra lite, lät inte Ebrah vara för "på" utan var noga med att Aysu skulle få eget utrymme. På promenaderna försökte jag ha dem lösa båda två, så att det skulle bli så avslappnat som möjligt. Det tog inte lång tid innan Aysu adopterade Ebrah och Aysu har hjälpt mig extremt mycket med uppfostran av den unga dåren.

Nu gör de helst allt tillsammans, och det där med att ge hundarna "egentid" som många pratar om, det är inte mina intresserade av (mer än att de vill att jag myser med dem en och en i soffan ibland). Är vi tex ute på promenad så är det roligast om vi är hela lilla flocken tillsammans, likadant med övriga aktiviteter och äventyr. De älskar varandra, jag älskar dem och livet känns väldigt komplett med de två tillsammans.

Jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver leva med bara en hund igen. De gånger jag provat det har varit vidriga perioder, så till den grad att jag försökt vara hundvakt åt vänners hundar, lånat hem dem osv. Allt för att slippa ha bara en.

 

[Elegant machinery]

Vi skaffade en till hund när den äldre var två år gammal. Båda är hanar och vi har insett att de kommer aldrig bli bästa kompisar och ligga och gosa ihop, så vi får nöja oss med att de accepterar varandra.

Den yngre hunden Morris har den äldre hunden Frank som idol, men det är inte ömsesidigt. Tror Frank hade hade föredragit att vara ensamhund, alternativt fått en lillasyster istället, han är mycket kärvänligare med tikar. Vi kastrerade honom i hopp om att han skulle bli mindre hård mot Morris, men det verkat inte gjort någon större skillnad tyvärr.

Det gick bättre när Morris var valp, men efter könsmognaden känns det som Franks stubin blev betydligt kortare.

 

[dobbis]

.

Jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver leva med bara en hund igen. De gånger jag provat det har varit vidriga perioder, så till den grad att jag försökt vara hundvakt åt vänners hundar, lånat hem dem osv. Allt för att slippa ha bara en.

Håller med

 

[Migo]

Håller med

Samma här. Tror de flesta hundar trivs med artfränder i hemmet, och hubdägandet blir absolut lättare av att ha en harmonisk flock istället för en ensam hund.

 

[Tonto]

Här är en till som håller med! Älskar att ha flera hundar, nu har vi tre och jag skulle lätt kunna ha fler hundar! Föredrar att ha en "flock" faktiskt.

 

[Red_Chili]

Samma här. Tror de flesta hundar trivs med artfränder i hemmet, och hubdägandet blir absolut lättare av att ha en harmonisk flock istället för en ensam hund.

Det enda som jag känner att blir svårare, det är själva "vara lös ute"-biten... Pga det tvekade jag att ta hem Ebrah, för det var så otroligt enkelt att ha bara Aysu. Som tur är så går det fortfarande bra, men det är inte alls lika enkelt som innan och just det är en av mina främsta anledningar till att vara skeptisk till fler salukis här hemma (alltså flera samtidigt, jag kommer ju alltid ha minst en..).

 

[tuaphua]

Jag har alltid haft två hundar, tills nu.

De första fick jag den ena hunden ca 6 mån innan den andra kom. Det var mor och dotter. De funkade fint. När jag sen fick ta bort en av dem och skaffade en till så funkade det friktionsfritt med. Den gamling jag hade då var nr ett och jag visade det tydligt. Nya hunden respekterade det.
När hon sen blev själv kvar när gamlingen togs bort fick hon vara själv några månader. Hon växte väldigt av både det och att ha hjälpt mig sköta gamlingen. Så när hennes kompis från kenneln sen flyttade in blev det krig. Hon var lite ful mot sin kompis och jag fick styra upp mycket i början. Det lade sig dock och de hittade en ny rangordning som fungerade.

Nuvarande tror jag kanske mår bäst själv. Vi får se om det blir någon till eller inte.