Jag är ju hyfsat nyseparerad, snart fyra månader sedan vi(jag) bestämde oss, och två månader sedan jag flyttade. Det har varit väldigt upp och ner från exets sida, men mest är han djupt deprimerad och jag har bett honom söka hjälp för att ta sig ur den djupaste svackan.
Allra mest deprimerad är exet över att jag tämligen omedelbart fick ihop det med en tidigare kompis, som nu är något mycket mycket mer, vi har det fantastiskt ihop. Inget jag skyltar med till exet, men han vet att vi är ett par.
Nu till mitt dilemma, som gör att jag vill strypa karln (exet), vi har två barn tillsammans, 5 och 7 år, och till dem säger han att de ska ringa och fråga mamma varför jag har övergett dom. "Mamma har övergett er", säger han till barnen, "hon har övergett er för en ny man, fråga vad han heter". Jag hör ju hur han sitter och dikterar saker när jag pratar med ungarna i telefon. Får man bli så bitter så man låter det gå ut över barnen? Jag tycker det är så fult.
Han sköt sig ju själv i foten i och med det här, det har ju inte varit meningen att barnen ska känna till en tredje part förrän lite senare, när allt lagt sig och de har funnit sig helt i sina nya rutiner. Men nu blev det naturligtvis tusen frågor. Hur gör man nu? Jag har svarat så ärligt och så gott jag kan på varför vuxna kan sluta vara kära, hur det ska bli med den här nya, vad han heter, bor, ska jag flytta? för när man är kär bor man ju ihop, tänker du överge oss.... osv. De verkar mest vara nyfikna, men förstås också lite förvirrade.
Vill ha tips på hur man sköter det här bäst för barnen. Jag är naturligtvis väldigt noga med att poängtera att mammor och pappor aldrig överger sina barn, oavsett, och att vuxna kan sluta vara kära och älska varandra, men att man aldrig kan sluta älska sina barn. Det verkar de tro på i alla fall.
Ska man låta barnen träffa den nya, de är ju nyfikna, eller låta det gå lite mer tid och de får fortsätta fråga bara. Hur sjutton gör man. Exet kommer inte gilla att de träffar min nya, men han får ju skylla sig själv nu.
Allra mest deprimerad är exet över att jag tämligen omedelbart fick ihop det med en tidigare kompis, som nu är något mycket mycket mer, vi har det fantastiskt ihop. Inget jag skyltar med till exet, men han vet att vi är ett par.
Nu till mitt dilemma, som gör att jag vill strypa karln (exet), vi har två barn tillsammans, 5 och 7 år, och till dem säger han att de ska ringa och fråga mamma varför jag har övergett dom. "Mamma har övergett er", säger han till barnen, "hon har övergett er för en ny man, fråga vad han heter". Jag hör ju hur han sitter och dikterar saker när jag pratar med ungarna i telefon. Får man bli så bitter så man låter det gå ut över barnen? Jag tycker det är så fult.
Han sköt sig ju själv i foten i och med det här, det har ju inte varit meningen att barnen ska känna till en tredje part förrän lite senare, när allt lagt sig och de har funnit sig helt i sina nya rutiner. Men nu blev det naturligtvis tusen frågor. Hur gör man nu? Jag har svarat så ärligt och så gott jag kan på varför vuxna kan sluta vara kära, hur det ska bli med den här nya, vad han heter, bor, ska jag flytta? för när man är kär bor man ju ihop, tänker du överge oss.... osv. De verkar mest vara nyfikna, men förstås också lite förvirrade.
Vill ha tips på hur man sköter det här bäst för barnen. Jag är naturligtvis väldigt noga med att poängtera att mammor och pappor aldrig överger sina barn, oavsett, och att vuxna kan sluta vara kära och älska varandra, men att man aldrig kan sluta älska sina barn. Det verkar de tro på i alla fall.
Ska man låta barnen träffa den nya, de är ju nyfikna, eller låta det gå lite mer tid och de får fortsätta fråga bara. Hur sjutton gör man. Exet kommer inte gilla att de träffar min nya, men han får ju skylla sig själv nu.
