När hjärtat/magkänslan talar

kolblakkur

Trådstartare
Vid vilka tillfällen har ni önskat att ni istället lyssnat på ert hjärta/magkänsla? Hur har det gått de gånger ni faktiskt lyssnat?
 
För mig är hjärtat och magkänslan olika saker. Magkänslan är oftast mer likställd med hjärnan i såna lägen, så den lyssnar jag extremt ofta på och det är i regel rätt beslut. Hjärtat lyssnar jag extremt sällan på, har gjort några gånger i livet men kan inte komma på nån gång när det har varit rätt beslut. Inte nödvändigtvis så att jag ångrat beslutet (det är få beslut jag ångrat, då de flesta ändå på nåt sätt lett till något positivt även om det inte alltid varit positivt då), men det fanns andra beslut som hade varit bättre/vettigare sett till den enskilda händelsen.
 
Jag träffade en kille på jobbet som var så spännande! Jag var i ett förhållande sen 10 år och var egentligen inte ute efter nån ny, men den här killen var bara så intressant.
Så min magkänsla sa att jag skulle bjuda in mig på middag hos honom.

Sagt och gjort, det blev middag och film. En månad senare lämnade jag min partner och ytterligare lite senare blev jag ihop med den nya killen.
Det var mitt bästa beslut någonsin tror jag. Vi är så lyckliga ihop och till hösten ska vi gifta oss.

Mitt hjärta har fått mig att köpa katt. Hon var så arg och fräste bara hon såg folk, men mitt hjärta sa att hon skulle bo hos mig. Efter något år var hon den härligaste katt jag träffat, social och tillgiven. Tyvärr fick hon njursvikt förra året och blev så dålig att jag fick ta bort henne.
 
Försöker lyssna på magkänslan, för mig är det en blixtsnabb glimt, en supersnabb förstareaktion eller känsla jag får över nåt, och ofta har den visat sig vara rätt när man ser i backspegeln.
Hade jag fått välja att gå tillbaka och knacka mig själv på axeln och diskret påminna om magkänslan så vore det, precis som för @Milosari när det gäller relationer.
 
Mest önskar jag att jag lyssnat på min magkänsla när det gäller relationsbiten. Jag har spenderat många år i dåliga relationer.
Precis(!) vad jag tänkte när jag läste trådstarten...

Jag antar dock att det går att bli klokare med åren... Det är väl en av de bra sakerna med att bli äldre :p Idag lyssnar jag extremt mycket på magkänslan, i alla tänkbara situationer. Tack vare det så är jag totalt sett mer nöjd med mitt liv nu än vad jag någonsin varit innan. Livet blir bara bättre och bättre och mina dåliga dagar nu är fortfarande bättre än vad mina bra dagar var för kanske 5-10 år sedan.

Som det är nu lyssnar jag på magkänslan i samtliga relationer oavsett vilken "typ" de är, i jobbet, med allt som gäller hundarna, med vad jag själv behöver för att må bra... Så fort jag uppfattar att magkänslan säger mig något så tar jag det på allvar, funderar på det och gör i 99% av fallen så som magkänslan säger. De enda gånger jag låter bli, det är när jag kan konstatera att det slår lite fel pga gamla mentala spöken som jag ännu inte fått bort helt. Då försöker jag tänka logiskt kring situationen och gå på det istället.
 
Jag önskar jag hade lyssnat på både mage och hjärta när jag träffade ett ex. Det kändes fel på flera sätt men jag slog tyvärr bort det.

När jag har lyssnat på mage och hjärta så har det blivit bra. När mage och hjärta är i konflikt lyssnar jag på mage i de allra flesta fallen men är tveksam om det skulle gälla om det handlade om djur. Med djur har jag tack och lov aldrig hamnat i det läget men är rädd att hjärtat skulle vinna om det hände.
 
Jag är oerhört tacksam att jag lyssnade på magkänslan när vi åkte till förlossningen pga minskade fosterrörelser, även om både sambon och vården tyckte jag kände tillräckligt ofta. Annars hade sonen mest troligt dött i magen, nu upptäcktes det att han var dålig och han kunde tas ut istället.

Likaså har magkänslan alltid haft rätt när det gällt att ta djuren till veterinär.
 
Min magkänsla har typ alltid rätt. De gånger jag känt en grej men intalat mig att det är lugnt eller "nog överdriver" har det alltid visat sig vara magkänslan som varit rätt
 
Jag lyssnar för ofta till hjärtat, vilket gör att jag nästan alltid får ångest och mår dåligt.
Det behöver inte vara några stora livsavgörande beslut men jag slår bort magkänslan vilket är mindre bra för mig. Jag vet ju att den till 98% har rätt men jag är väl för blödig helt enkelt och sätter andras behov före mina egna. Något jag aktivt jobbar på!
Tänker dock alltid med hjärna och magkänsla i stora beslut och det är jag tacksam över att då kunna sätta hjärtat i sista hand. Som tex när jag sålde min ponny för två år sen. Hjärtat ville behålla men magkänslan och hjärnan hade rätt. Jag saknar honom fortfarande oändligt mycket, så pass att det gör ont i mig när jag tänker på honom, men det var till 100% rätt beslut.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här: 🤯 Jag har alldeles... 6 7 8
Svar
145
· Visningar
7 142
Senast: Humla
·
Kropp & Själ Jag tycker den här tiden på året känns så himla sorglig. Det blir mörkt tidigare och tidigare och känns så väldigt långt till våren när... 2 3
Svar
55
· Visningar
1 815
Senast: Takire
·
Kropp & Själ Fler här som gjort denna resan? Jag är 165 och väger strax under 110 kg. Jag och min sambo vill börja försöka få barn men vi båda är...
Svar
18
· Visningar
1 521
Senast: Lisen82
·
Kropp & Själ Jag har funderat lite på det här med att tappa intresse för något, vad är det egentligen som händer i kropp och själ när ett intresse...
Svar
11
· Visningar
1 310
Senast: Soapbubble
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp