Det här med att hästar speglas ägaren/präglas av ägaren.
De präglas av hur man HANTERAR dem. Det är inte en slump eller en lycklig tillfällighet att mina hästar är (blir) lugna, trygga, välhanterade individer som uppför sig exemplariskt även på främmande platser etc. Inte ett dugg. Jag formar dem så. Jag kan inte sägga fingret på exakt vad jag gör, men oavsett 'grundmentalitet' så blir de hanteringsmässigt likadana. Visst, vissa skillnader finns, även solen har sina fläckar.
Men sen så är det ljusår. Har har vi (eller har haft) alla varainater från Mr NiceGuy-Vision som är den mest charmerande lilla ängel man kan tänka sig och vill vara till lags mer än nåt annat. Och så lilla Devil In Disquise-Kele som egentligen är en jävla kärring temperamentsmässigt. Och 'You and whose army?'-Cactus för att ta de tre sista.
Vision är en Gentleman och väldigt mån om att vara till lags och väldigt 'mild' till sättet. I grunden en väldigt nervös och harig häst med låg självkänsla. Det du ser om du möter honom på veterinärkliniken eller dyligt är en fullständigt cool häst som är oerhört lätt att hantera och oerhört lyhörd. Sköter sig prickfritt och oerhört vänlig. Detta brukar inkassera enormt med beröm och snudd på stående ovationer.
Kele är en jävla kärring och bakom det där sockersöta yttret gömmer sig en liten röd djävul. Och ibland växer hornen ut på allvar. Men hela tiden ligger det där under ytan och bubblar. Och hon tycker väldigt mycket om sin matte, men vad fan, bra tjej reder sig väl själv? Hon har inte alls samma 'bekfräftelsebehov' och 'vara till lags behov' som Vision. Men ser du henne på t ex en veterinärklinik (och inga sprutor i närheten) så ser du en EXEMPLARISK åring, ett riktigt A-barn som är oerhört lätt att ha att göra med, oerhört lyhörd. Väldigt lätt att hantera och oerhört vänlig. Hon brukar mötas av ren beundran och stående ovationer eftersom hon sin ålder till trots sköter sig bra mycket bättre än många av de äldre hästarna.
Cactus var en 'you and whose army' häst. En ängel men med ett riktigt rejält humör om man försökte få henne att göra något hon inte tyckte att hon kommit på själv. Gick inte övht att sätta press på henne eller sätta hårt mot hårt. Typiskt sto, man fick lirka och få henne att tro att det jag ville hon skulle göra var det HON helst ville göra själv *s* Försökte du tvinga henne i någon form så undrade hon försynt vems arme som skulle backa upp mig och undrade om jag verkligen ville dö? Och envisades man då så svarade hon upp och det med besked. Såg du henne på en veterinärklinik så var hon oerhört cool, oerhört välhanterad och lätt att ha att göra med, väldigt vänlig och fick tonvis med beröm.
Att jag har vetklinikerna som ex är för att det är ett ställe på bortaplan, där det är mycket 'distraktioner' och dessutom inte händer så trevliga saker alla gånger. Men man kan byta ut det mot vilken miljö som helst, hemma eller borta spelar ingen roll och det var det jag ville komma fram till. Alla tre var OERHÖRT coola i nya miljöer, oerhört skötsamma (jag kan ställa V lös på stallgången i kliniken likväl som jag kan det hemma, samma sak med K & C), oerhört tillmötesgående och vänliga och fann sig snällt i undersökningar osv. TROTS att de var så enormt olika i grund och botten - en mespropp, en ängel med åsikter och en röd djävul
Och det där, det PRÄGLAR jag på hästarna. Det speglar inte alls hur jag är.
Skulle hästarna spegla MIG så skulle jag nog inte tycka så bra om dem faktiskt, jag är inte hälften så trevlig till min personlighet som de är

Och som sagt, jag lärt lida av grav schizofreni jag med med tanke på hur många olika hästar som passerat här, och det är ändå bara tre av dem jag tog upp nu
Finns fö inget jag blir så TRÖTT på som när folk säger *vilken TUR att du har så SNÄLLA hästar!'. Jag får lust att ta stryptag på dem och väsa att 'De är VÄLUPPFOSTRADE, det är hundratals timmars JOBB bakom det där!'
