Ny eller begagnad bil?

[Teilani]

Ja, det håller inte längre, jag behöver en ny bil. Eller det ska jag väl inte, jag köper väl en bättre begagnad, som vanligt. Eller egentligen skulle jag nog ha råd med en helt ny bil nu när jag har ett bra jobb. Fast det kan man ju inte ha, det är ju sånt värdetapp på dem de första året. Fast man får med en massa garantier... Men är den gammal och billig gör det inget om den inte håller så länge, det är smällar man får ta.

Ja, hur resonerar ni? Helt ny ny bil eller begagnad?

 

[tanten]

Finns pengarna så vill jag helst ha en bild som är ett par, tre år gammal. Värsta värdetappet är gjort, och det är fortfarande en skapligt ny bil.

 

[MM]

Kul med ny bil men man förlorar massa pengar så fort den har rullat ur butiken.
Så gärna så ny bil vi har råd med helt enkelt och känner är värd vad vi ger.

 

[Red_Chili]

Jag kommer med största sannolikhet aldrig köpa en ny bil, även om jag i framtiden får råd. Det känns fullständigt idiotiskt både sett till ekonomi och miljö. Jag tror inte för en sekund att en väl omhändertagen bil som är något år gammal är sämre än en helt ny, så jag lägger hellre samma summa pengar på en begagnad och får då en bättre bil än om jag lagt pengarna på något helt nytt, just med tanke på värdeminskningen.

Kan tillägga att en i min närhet köpte ny bil häromveckan. Alltså verkligen helt ny. Ser man vad han fick för de pengarna så tycker jag att det är fullständigt galet att inte köpa en bättre begagnad istället. Även om han dragit av ca 50 000kr på inköpspriset hade han kunnat få en bättre bil än det han köpte nu, om han istället kollat på bättre begagnade bilar (yep, jag undersökte saken av ren nyfikenhet).

 

[MissFideli]

Jag hittade en perfekt sist, den hade gått 100 mil och ägdes av "uttagaren" i 2 månader innan den byttes in för en större. Fick med ordentliga vinterdäck på köpet också

Kolla hur demobilarna ligger i pris jämfört med helt nya. Nybilskänsla fast lite begagnad.

För mig var det mycket trygghet i form av garantier som spelade in. Har bara haft gamla (riktigt gamla) bilar tidigare och eftersom ingen jag känner kan meka, så blir det dyrt på verkstad. Så må vara att man ekonomisk förlorar en del, men det är inte enbart negativt att köpa nytt.

 

[Gimlan]

Aldrig en ny, men en nästan ny, ett par år gammal eller så, köper jag gärna.

 

[athena_arabians]

Inte en sprillans ny, jag vill inte ta det snabba värdetappet som inträffar när man kör ut den från handlaren

Hade jag råd skulle jag gladeligen köpa en bil som är något till några år gammal, jag slipper värdetappet men får en bil som är fräsch.

 

[clusia]

Aldrig en helt ny men nästan ny känner jag. Man kan få så sjukt fina bilar som bara har ett par år på nacken och som knappt gått något alls.

Har två i min närhet som nyligen köpt helt nya bilar, sprillans nya, och ärligt talat känns det väldigt onödigt. Men några måste ju göra det också.

 

[Otter]

Finns pengarna så vill jag helst ha en bild som är ett par, tre år gammal. Värsta värdetappet är gjort, och det är fortfarande en skapligt ny bil.

Resonerar likadant, och har som gräns att jag inte köper en bil som är mer än 10 år gammal.

 

[tanten]

Resonerar likadant, och har som gräns att jag inte köper en bil som är mer än 10 år gammal.

Nej - det är en sådan man gör sig av med. Inte skaffar.

 

[kem]

Tittar också efter en nästan ny bil hellre än en sprillans. Hos många märken är nybilsgarantin såpass lång att det finns kvar ett par år om bilen är nåt år gammal bara, plus att helförsäkringen är mer omfattande än på en äldre bil. Annars är väl en fördel med helt nytt att man kan utrusta den helt som man vill, har man udda önskemål kan det vara svårt att hitta på t ex en demobil.

 

[Dressyrtjejen_97]

Ja, det håller inte längre, jag behöver en ny bil. Eller det ska jag väl inte, jag köper väl en bättre begagnad, som vanligt. Eller egentligen skulle jag nog ha råd med en helt ny bil nu när jag har ett bra jobb. Fast det kan man ju inte ha, det är ju sånt värdetapp på dem de första året. Fast man får med en massa garantier... Men är den gammal och billig gör det inget om den inte håller så länge, det är smällar man får ta.

Ja, hur resonerar ni? Helt ny ny bil eller begagnad?

För helt egen del, under en någorlunda överskådlig framtid: Bil från samma decennium som mig själv.
-II- längre in i framtiden: Så nära ovan decennium som möjligt.

Nya bilar generellt är bara skit och skräp. I min familj har vi alltid köpt splitternya bilar i mellanprisklassen, samtliga förutom nuvarande Skrot-Skoda ligger på skroten vid det här laget, fast dem är från 00-talet. VW Golfen från -00 gick 24 700 mil hos 11 ägare under 17 år innan den blev en plåtkub - det var väl dock ändå relativt okej. BMW 316i -04 gick 14 000 mil hos 3 ägare under 13 år. BMW 318i -08 gick 16 000 mil hos i praktiken bara 1 ägare under 6 års tid innan den välförtjänt hamnade på skroten. Nuvarande Skrot-Skoda (Octavia Combi TDI 4x4 -14) är snart 4 år gammal, har gått 8 500 mil och är helt slut sedan ungefär 2.5 år tillbaka. När vi inte vill ha den längre om något år och den gått säg 12-16 000 mil kommer vi troligtvis inte ens försöka sälja den, utan bara köra den till skroten direkt. Vad vill jag säga med detta då? Jo, att man förlorar extremt mycket på att köpa splitternytt. Samtliga ovan kostade i runda slängar 250 000 kr nya. Vi har haft dem i 4-6 år, kört dem 12-16 000 mil och när vi sedan sålt dem har vi fått runt 25-40 000 kr för dem. Vi har alltså förlorat över 200 000 kr på dem, och då har jag inte ens räknat med de ca. 25-50 000 kr vi lagt i reparationskostnader, utan bara rena värdeminskningar. Visserligen har de varit högmilade och ofta reparerats 5-15 ggr utöver de årliga service:arna, men ändå.

Den absolut bästa bilen, både ekonomiskt och funktionellt, vi haft (har) är min Volvo 850 -96. Köpt 2016 för 8 000 kr, hade då rullat 22 500 mil med 3 ägare. Klarar av att gå off-road i skogen, på vinterväglag, med ett enaxlat hästsläp påkopplat, och H.H i dito, utan att bråka det minsta. Det säger väl egentligen allt. Dessutom otroligt enkel och billig att reparera, vilket förövrigt knappt ens behövts under de snart 2 år vi ägt den. Extremt mycket bil för pengarna, om man jämför med ovanstående vrak som mer/mindre sackade ihop totalt när mätarställningen passerade 5 000 mil.

 

[TheRedLightning]

Ja, hur resonerar ni? Helt ny ny bil eller begagnad?

Jag har fått lära mig att köper man en ny bil förlorar den väldigt mycket i värde de första två åren, därav att jag köpte den bil jag har idag när den var 2 år gammal.

Det var förvisso en tillfällighet att det blev just den bilen, men hittar man rätt bil spelar det ingen roll om den är nyare eller begagnad. Viktigaste är att den inte måste in på verkstad titt som tätt.

 

[Wingates]

För helt egen del, under en någorlunda överskådlig framtid: Bil från samma decennium som mig själv.
-II- längre in i framtiden: Så nära ovan decennium som möjligt.

Nya bilar generellt är bara skit och skräp. I min familj har vi alltid köpt splitternya bilar i mellanprisklassen, samtliga förutom nuvarande Skrot-Skoda ligger på skroten vid det här laget, fast dem är från 00-talet. VW Golfen från -00 gick 24 700 mil hos 11 ägare under 17 år innan den blev en plåtkub - det var väl dock ändå relativt okej. BMW 316i -04 gick 14 000 mil hos 3 ägare under 13 år. BMW 318i -08 gick 16 000 mil hos i praktiken bara 1 ägare under 6 års tid innan den välförtjänt hamnade på skroten. Nuvarande Skrot-Skoda (Octavia Combi TDI 4x4 -14) är snart 4 år gammal, har gått 8 500 mil och är helt slut sedan ungefär 2.5 år tillbaka. När vi inte vill ha den längre om något år och den gått säg 12-16 000 mil kommer vi troligtvis inte ens försöka sälja den, utan bara köra den till skroten direkt. Vad vill jag säga med detta då? Jo, att man förlorar extremt mycket på att köpa splitternytt. Samtliga ovan kostade i runda slängar 250 000 kr nya. Vi har haft dem i 4-6 år, kört dem 12-16 000 mil och när vi sedan sålt dem har vi fått runt 25-40 000 kr för dem. Vi har alltså förlorat över 200 000 kr på dem, och då har jag inte ens räknat med de ca. 25-50 000 kr vi lagt i reparationskostnader, utan bara rena värdeminskningar. Visserligen har de varit högmilade och ofta reparerats 5-15 ggr utöver de årliga service:arna, men ändå.

Den absolut bästa bilen, både ekonomiskt och funktionellt, vi haft (har) är min Volvo 850 -96. Köpt 2016 för 8 000 kr, hade då rullat 22 500 mil med 3 ägare. Klarar av att gå off-road i skogen, på vinterväglag, med ett enaxlat hästsläp påkopplat, och H.H i dito, utan att bråka det minsta. Det säger väl egentligen allt. Dessutom otroligt enkel och billig att reparera, vilket förövrigt knappt ens behövts under de snart 2 år vi ägt den. Extremt mycket bil för pengarna, om man jämför med ovanstående vrak som mer/mindre sackade ihop totalt när mätarställningen passerade 5 000 mil.

Om man konstant har problem med sina bilar så kanske man ska bli bättre på att köpa bil eller se över sin körning.
Att en bra skött bmw skulle tappa 200k i värde på 4 år ställer jag mig även skeptisk till. De har inte så mycket tapp i värde.

Er Skoda är ju fö värd över 120k fortfarande så fattar inte varför ni inte säljer den om ni är så miasnöjda o köper en ny.
(Efter 1 min koll på Blocket)

 

[Ramona]

Jag är för snål för att köpa en sprillans ny bil, men kan tänka mig att köpa en bil som är ett eller ett par år gammal. Då är den dessutom inkörd och man vet felen, för fel finns på alla bilar.

 

[MM]

För helt egen del, under en någorlunda överskådlig framtid: Bil från samma decennium som mig själv.
-II- längre in i framtiden: Så nära ovan decennium som möjligt.

Nya bilar generellt är bara skit och skräp. I min familj har vi alltid köpt splitternya bilar i mellanprisklassen, samtliga förutom nuvarande Skrot-Skoda ligger på skroten vid det här laget, fast dem är från 00-talet. VW Golfen från -00 gick 24 700 mil hos 11 ägare under 17 år innan den blev en plåtkub - det var väl dock ändå relativt okej. BMW 316i -04 gick 14 000 mil hos 3 ägare under 13 år. BMW 318i -08 gick 16 000 mil hos i praktiken bara 1 ägare under 6 års tid innan den välförtjänt hamnade på skroten. Nuvarande Skrot-Skoda (Octavia Combi TDI 4x4 -14) är snart 4 år gammal, har gått 8 500 mil och är helt slut sedan ungefär 2.5 år tillbaka. När vi inte vill ha den längre om något år och den gått säg 12-16 000 mil kommer vi troligtvis inte ens försöka sälja den, utan bara köra den till skroten direkt. Vad vill jag säga med detta då? Jo, att man förlorar extremt mycket på att köpa splitternytt. Samtliga ovan kostade i runda slängar 250 000 kr nya. Vi har haft dem i 4-6 år, kört dem 12-16 000 mil och när vi sedan sålt dem har vi fått runt 25-40 000 kr för dem. Vi har alltså förlorat över 200 000 kr på dem, och då har jag inte ens räknat med de ca. 25-50 000 kr vi lagt i reparationskostnader, utan bara rena värdeminskningar. Visserligen har de varit högmilade och ofta reparerats 5-15 ggr utöver de årliga service:arna, men ändå.

Den absolut bästa bilen, både ekonomiskt och funktionellt, vi haft (har) är min Volvo 850 -96. Köpt 2016 för 8 000 kr, hade då rullat 22 500 mil med 3 ägare. Klarar av att gå off-road i skogen, på vinterväglag, med ett enaxlat hästsläp påkopplat, och H.H i dito, utan att bråka det minsta. Det säger väl egentligen allt. Dessutom otroligt enkel och billig att reparera, vilket förövrigt knappt ens behövts under de snart 2 år vi ägt den. Extremt mycket bil för pengarna, om man jämför med ovanstående vrak som mer/mindre sackade ihop totalt när mätarställningen passerade 5 000 mil.

Jag tycker inte dom låter som några speciella högmilare?
Vi har 2 bilar, båda köpta 1-3 år gamla. Den från -98 har rullat 44.000 mil och den från -04 har rullat 33.000 mil. Dom går som klockor båda två!
Makens gamla han hade innan han träffade mig hade gått 50.000 mil innan han sålde den vidare, och inte till skroten utan till en annan som hade den ett par år till.
Kanske bara vi som vill använda bilarna till max men alla era borde hållit några tusen mil till. Den är ju knappt inkörd vid 10.000 mil
Är alla era måndagsexemplar?
Har liksom aldrig hört att en bil skulle vara "slut" efter 8500 mil
Över 20.000 mil okej, men inte under.

 

[Jerseyite]

Har bara köpt nya (och den andra köpte jag bara för att den första - en VW diesel - blev återköpt under "dieselgate"). När jag köpte den första hade jag absolut tänkt ha den bilen i riktigt många år men så blev det ju inte. Så klart tappar de som sjutton i värde men det fuskas så fruktansvärt mycket med begagnade bilar här (USA) att jag faktiskt inte vågade köpa en bättre begagnad. Hade jag bott i Sverige hade det varit en annan femma.
Hoppas att nuvarande bilen (VW Jetta) kommer gå 200 000 miles innan den blir trött (kör typ 5000 miles per år, så inte mycket alls). Vid det laget kör förmodligen resten av världen soldrivna flygande mattor.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag tycker inte dom låter som några speciella högmilare?
Vi har 2 bilar, båda köpta 1-3 år gamla. Den från -98 har rullat 44.000 mil och den från -04 har rullat 33.000 mil. Dom går som klockor båda två!
Makens gamla han hade innan han träffade mig hade gått 50.000 mil innan han sålde den vidare, och inte till skroten utan till en annan som hade den ett par år till.
Kanske bara vi som vill använda bilarna till max men alla era borde hållit några tusen mil till. Den är ju knappt inkörd vid 10.000 mil
Är alla era måndagsexemplar?
Har liksom aldrig hört att en bil skulle vara "slut" efter 8500 mil
Över 20.000 mil okej, men inte under.

Nej, det är ju det son är konstigt! Den andra BMWn var definitivt ett måndagsexemplar, nuvarande skit-Skodan i viss mån. Annars är de ju som du säger, absolut inga dåliga bilar på pappret/i teorin, men det verkar som att samtliga bara ger upp vid 5-7 000 mil.
Som du säger borde de ju hålla 20 000 mil utan problem!

 

[MiaMia]

Nuvarande Skrot-Skoda (Octavia Combi TDI 4x4 -14) är snart 4 år gammal, har gått 8 500 mil och är helt slut sedan ungefär 2.5 år tillbaka.När vi inte vill ha den längre om något år och den gått säg 12-16 000 mil...

Men vad menar du med att en bil är helt slut?
Om ni fortsätter att använda den i flera år så är den uppenbarligen brukbar. Och tanken är att den ska kunna går ett gäng mil till innan ni inte vill ha den mer?

 

[athena_arabians]

För helt egen del, under en någorlunda överskådlig framtid: Bil från samma decennium som mig själv.
-II- längre in i framtiden: Så nära ovan decennium som möjligt.

Nya bilar generellt är bara skit och skräp. I min familj har vi alltid köpt splitternya bilar i mellanprisklassen, samtliga förutom nuvarande Skrot-Skoda ligger på skroten vid det här laget, fast dem är från 00-talet. VW Golfen från -00 gick 24 700 mil hos 11 ägare under 17 år innan den blev en plåtkub - det var väl dock ändå relativt okej. BMW 316i -04 gick 14 000 mil hos 3 ägare under 13 år. BMW 318i -08 gick 16 000 mil hos i praktiken bara 1 ägare under 6 års tid innan den välförtjänt hamnade på skroten. Nuvarande Skrot-Skoda (Octavia Combi TDI 4x4 -14) är snart 4 år gammal, har gått 8 500 mil och är helt slut sedan ungefär 2.5 år tillbaka. När vi inte vill ha den längre om något år och den gått säg 12-16 000 mil kommer vi troligtvis inte ens försöka sälja den, utan bara köra den till skroten direkt. Vad vill jag säga med detta då? Jo, att man förlorar extremt mycket på att köpa splitternytt. Samtliga ovan kostade i runda slängar 250 000 kr nya. Vi har haft dem i 4-6 år, kört dem 12-16 000 mil och när vi sedan sålt dem har vi fått runt 25-40 000 kr för dem. Vi har alltså förlorat över 200 000 kr på dem, och då har jag inte ens räknat med de ca. 25-50 000 kr vi lagt i reparationskostnader, utan bara rena värdeminskningar. Visserligen har de varit högmilade och ofta reparerats 5-15 ggr utöver de årliga service:arna, men ändå.

Den absolut bästa bilen, både ekonomiskt och funktionellt, vi haft (har) är min Volvo 850 -96. Köpt 2016 för 8 000 kr, hade då rullat 22 500 mil med 3 ägare. Klarar av att gå off-road i skogen, på vinterväglag, med ett enaxlat hästsläp påkopplat, och H.H i dito, utan att bråka det minsta. Det säger väl egentligen allt. Dessutom otroligt enkel och billig att reparera, vilket förövrigt knappt ens behövts under de snart 2 år vi ägt den. Extremt mycket bil för pengarna, om man jämför med ovanstående vrak som mer/mindre sackade ihop totalt när mätarställningen passerade 5 000 mil.

Att säga att nyare bilar är skit är inte sant. Sedan har det stor betydelse för vilken typ av mil de gått. Är det "långmil" dvs främst långkörning på landsväg så är det bättre för motorn än kortkörning, typ stadskörning eller kortsträckor med max två mil.

En annan sak som kan ställa till det är när bilen används ofta som dragbil, helst om släpet är på gränsen för vad bilen får dra. Det finns en anledning till att man ska sky "hästbilar" som pesten om kopplingen inte är nybytt för den är ofta paj.

Men en bil som gått under 15 000 mil ska inte vara slut. Egentligen inte under 20 000 mil heller men där får man börja kolla lite mer på vilket märke och vilken modell det är. Min Volvo V40 hade gått 19 500 mil när jag köpte den och jag räknar kallt att den kommer att rulla i bra många år till. Min Saab 9-3 som gått ca 25 000 mil skulle kunna fortsätta rulla också men felet är för dyrt att åtgärda på verkstad (hade jag kunnat skruva själv hade jag fixat den).