IngelaH
Trådstartare
Min mor och far har inte haft egen hund förut, men varit hundvakt och liknande tidigare. De har letat hund i flera år, för att ha sällskap på promenaderna, nu som pensionärer. De har ringt på flera annonser, samt varit iväg och tittat på flertalet hundar också.
Igår var de iväg och hälsade på en 4-årig cavalierhane, som bott i samma hem hela sitt liv. Men pga att matten nu börjat jobba och de hade yngre tvillingpojkar, kände de att tiden inte fanns även till en hund. "Ingo" fick följa med hem. Hunden var social, glad, trevlig och vänlig när de hälsade på och de stannade kvar ett par timmar och pratade innan de åkte. Med hunden fick de mat, korg, filt, koppel, borstar och en massa annat, samt givetvis stamtavla och de skrev kontrakt och säljarna skulle föra över försäkringen.
Det gick väldigt bra hela vägen hem, hunden är glad och trevlig. Går snällt i koppel, skäller inte. Men! Han "rantar" hela tiden efter husse och försöker "rida" på hans armar och ben. Det är BARA husse som är intressant att rida på och ointressant att lyssna till. Både jag, som är "gäst" och matte, kan säga till. Även om det är svårt att få "Ingo" att sitta och stanna kvar om husse går någon annanstans.
Både husse och matte, säger bestämt nej och lyfter ner honom, varje gång. De har även försökt avleda honom, med att söka godis, vika in godis i tomma toalettpappersrullar, ligga på sin filt, ligga i sin korg, gå ut på promenad, ignorera honom och så vidare. Två tillfällen när vi fått honom att stanna i korgen, har "Ingo" bufflat upp sin liggdyna i korgen och ridit på.
Det är ju mkt möjligt att det är en tillfällig situation, pga stress för ny miljö eller liknande.
Men är det någon som har några tankar och funderingar på, hur man ska fortsätta åtgärda problemet, utan att för den delen vara för hård, eftersom det ändå är en ny miljö och en ny situation för "Ingo".
Ni andra som köpt en vuxen hund, hur länge skulle ni säga att "tillvänjningsfasen", ska tillåtas vara innan man bör säga till på skarpen? Och vad är då "att säga till på skarpen"?
Mvh
IngelaH
Igår var de iväg och hälsade på en 4-årig cavalierhane, som bott i samma hem hela sitt liv. Men pga att matten nu börjat jobba och de hade yngre tvillingpojkar, kände de att tiden inte fanns även till en hund. "Ingo" fick följa med hem. Hunden var social, glad, trevlig och vänlig när de hälsade på och de stannade kvar ett par timmar och pratade innan de åkte. Med hunden fick de mat, korg, filt, koppel, borstar och en massa annat, samt givetvis stamtavla och de skrev kontrakt och säljarna skulle föra över försäkringen.
Det gick väldigt bra hela vägen hem, hunden är glad och trevlig. Går snällt i koppel, skäller inte. Men! Han "rantar" hela tiden efter husse och försöker "rida" på hans armar och ben. Det är BARA husse som är intressant att rida på och ointressant att lyssna till. Både jag, som är "gäst" och matte, kan säga till. Även om det är svårt att få "Ingo" att sitta och stanna kvar om husse går någon annanstans.
Både husse och matte, säger bestämt nej och lyfter ner honom, varje gång. De har även försökt avleda honom, med att söka godis, vika in godis i tomma toalettpappersrullar, ligga på sin filt, ligga i sin korg, gå ut på promenad, ignorera honom och så vidare. Två tillfällen när vi fått honom att stanna i korgen, har "Ingo" bufflat upp sin liggdyna i korgen och ridit på.
Det är ju mkt möjligt att det är en tillfällig situation, pga stress för ny miljö eller liknande.
Men är det någon som har några tankar och funderingar på, hur man ska fortsätta åtgärda problemet, utan att för den delen vara för hård, eftersom det ändå är en ny miljö och en ny situation för "Ingo".
Ni andra som köpt en vuxen hund, hur länge skulle ni säga att "tillvänjningsfasen", ska tillåtas vara innan man bör säga till på skarpen? Och vad är då "att säga till på skarpen"?
Mvh
IngelaH