Sv: Olika pessoabett
Inga pessoabett är bättre än något annat!
Skillnaden är bara hur de beter sig i munnen, men du blir inte av med de uppdragna mungiporna eller trycket i nacken.
Att folk ens tänker på att rida med pessoa, det är inte bra! Släng dem i soptunnan!
Alla bett med hävstång och kedja ska vara raka i mundelen för att undvika obehag hos hästen.
Pelham är ett vanligt bett många rider med delta. Då förlorar man bettets funktion. Pelham ska ridas med dubbla tyglar. Då kan man rida på bridongtygeln så fungerar bettet iprincip som ett vanligt rakt bett, men man kan ta i stångtygeln och få in hävstång när det behövs en extra broms.
Jaktkandar eller kimblewick är likt pelhambettet, men en mildare variant där det endast behövs en tygel. Där har du tre valmöjligheter över hur mycket hävstång du vill ha in.
Skillnaden mellan betten är att pessoabettet är ett så kallat hissbett som hissas upp i hästens mun vid en förhållning. Den trycker upp hästens mungipor uppåt och ger ofta skador på mungipor, både kläm- och friktionsskador samt skador på kindtänder. Samtidigt trycker bettet nackstycket neråt så det ger hästen ett tryck i nacken. Alltså dubbla signaler - det som händer i munnen säger åt hästen att höja huvudet för att det gör ont i munnen och det som trycker hästen över nacken betyder att hästen ska sänka huvudet.
Många hästar upplevs jättemjuka med bettet, men de knäcker ofta (alltid!) av och man har ingen ärlig kontakt med hästens mun. Du kan aldrig göra korrekta eftergifter eller liknande.
Pessoabettet är löst i ringarna, alltså kan en ryttare dra iprincip hur mycket som helst utan att något tar stopp, hur bra är det?
Ett pelham och jaktkandar har en kedja, som hindrar ryttaren från att ta hästen för mycket i munnen, alltså tar det stopp någonstans, det gör det inte på ett pessoa.
Problemet många gör också tillsammans med dessa bett är att stänga igen munnen på hästarna, med en snokrem eller en remontnosgrimma. Hästen bör bara gå med en engelsk nosgrimma för att faktiskt få kunna komma undan ryttarens hand genom att gapa när det blir för mycket.
