boccia
Trådstartare
Har haft svärföräldrarna + min mans syster boende här i några dagar (de bor 85 mil bort). Brukar bita ihop när de gör saker jag inte riktigt gillar, men igår fick jag nog av svärmor 
Kort sammanfattning: Min äldsta dotter (2 år) vet att man inte leker vid matbordet, och att leksaker verkligen inte hör hemma på ett dukat bord. Ändå har hon hela tiden när farmor o farfar varit här tramsat rejält vid matdags, och envisats med att ha gosedjur i knät när hon äter (vilket resulterat i bl.a tomatsås på favoritkaninen och massa gnäll att hon inte kunde leka med den när jag var tvungen att tvätta den). Jag har väl sett lite genom fingrarna, hon är ju ändå bara 2 år, och eftersom farmor/farfar sagt att det är okej så vill inte jag hela tiden vara den elaka mamman (min man säger inte ifrån om inte jag gör det först...)
Igår em skulle jag montera ihop dotterns nya gungställning, och sa då till henne att hon fick vänta med att gunga tills jag var färdig. Svärmor stod precis bredvid, och hörde klart och tydligt vad jag sa. Dottern började då istället leka med skruvar/muttrar/bultar osv som hörde till gungorna, och jag tyckte det var helt okej, sålänge hon höll sig på den filt jag hade agt ut på gräset (för att inte slarva bort skruvarna osv). Även det hörde svärmor. Trots det tar det bara ett par minuter innan hon säger till dottern att "du ska nog inte leka med det där, kom och gunga istället...".
"nej, jag har sagt att hon får leka med skruvarna, men måste vänta tills jag har hängt upp alla gungor innan hon får gunga" säger jag då
"okej" hör jag då från svärmor, och så långt allt frid och fröjd alltså. Ytterligare ett par minuter senare hör jag trots det "Kom så ska farmor hjälpa dig att gunga", och jag säger igen "Nej, hon vet att hon ska vänta tills allt är klart" (dottern har inte tjatat alls om att få gunga, hon har bara försökt hjälpa mig ibland genom att ge mig skiftnyckeln och liknande). När svärmor för jag vet inte vilken gång i ordningen tjatar på dottern att hon ska komma och "gunga med farmor" trots vad jag sagt, så blir jag grinig och säger något i stil med "tänk att vuxna har svårare än en 2-åring för att lyssna när man säger något", och får då till svar att "jag ska ju inte vara så hård, hon är ju bara 2 år". Javisst, men dottern har ju inga problem med att förstå och acceptera, det är ju hennes farmor som inte lyssnar...
På kvällen ska vi allihopa titta på ESC (inte 2-årsdottern, men alla andra). Eftersom andra dottern är bara 3 veckor och sitter med oss, så ser jag till att volymen inte dras på för högt (min mans syster har en förmåga att alltid ha TV:n på hög volym). En bit in i programmet börjar lillan gnälla (inget skrik, bara lite allmänt missnöjesknorrande) och vips så höjs volymen. Jag ber då att de ska sänka, och får till svar (av svärmor) att "då hör vi ju inte ordentligt, men ni kanske kan vara på nedervåningen istället?" Jaha....så alla utom jag ska se på TV, jag ska gå iväg så inte vi stör deras viktiga program...
Nåja, lillan tystnar och sover sött i mitt knä, så vi får sitta kvar
och volymen sänks igen till normal nivå. En stund senare vill svärmor hålla lillan, och självklart får hon göra det, de träffas ju inte så ofta. Nästan direkt blir det rejäla skrik och en mkt lessen dotter, men svärmor är övertygad om att hon kommer tystna snart. TV-volymen höjs REJÄLT, t.o.m. jag tycker att det är alldeles för högt, så jag kan ju bara tänka mig hur det är för lillans små öron
, men tydligen är det bara jag som verkar bry mig om det. Efter en bra stund, utan att lillan lugnat ner sig (och alla småbarnsföräldrar vet väl hur jobbigt det är att höra sin lilla gullegris ledsen), så säger jag att "jag tar henne", men då får jag höra "men jag vill ju ha henne ju" från svärmor. Då kan jag inte bita ihop längre, utan höjer rösten ganska rejält och säger "JAG TAR HENNE SA JAG", svaret blir "men JAG VILL ju" och då far
i mig och jag svarar "lyssna noga nu.... JAG TAR HENNE" och mer eller mindre rycker henne ur svärmors famn och går ner på undervåningen. Lillan tystnar direkt, och somnar inom 5 minuter efter att jag hade tagit henne, så jag går och lägger mig (hade ingen som helst lust att gå tillbaka upp, och hörde klart och tydligt samtliga bidrag även i vårt sovrum på undervåningen. Efter en stund kommer min man ner och frågar hur det går, och jag säger som det är, lillan har somnat och nu tänker jag göra samma sak. Okej säger han och går upp igen. Jag hör då att de frågar efter mig, och när han säger att jag gått och lagt mig så får jag höra "men det är ju schlagerfinal och vi är ju här, klart hon ska komma upp igen"
Jag blir bara så trött på att svärmor inte verkar lyssna eller bry sig ett dugg om det jag säger, men om min man säger samma sak så ifrågasätts det inte alls. Det är väl trots allt jag och min man som sätter regler och gränser i vårt hem, inte mina svärföräldrar
Att stora dottern utnyttjar tillfällena att ta sig lite mer friheter när hennes farmor och farfar är här är inte ett dugg konstigt och egentligen inget jag bryr mig så mkt om (hon vet ju vad som gäller här hemma egentligen), det jag reagerar mot är att trots att svärmor (det är mest hon, svärfar har lite lättare att anpassa sig efter det vi säger) klart och tydligt hört mig säga nej till dottern bara några sekunder senare tillåter dottern att göra precis det jag sagt nej till.. Är det jag som överreagerar, eller hade ni reagerat likadant??
Antar att jag bara ville skriva av mig lite ilska, skönt att de åkte hem i morse
Kort sammanfattning: Min äldsta dotter (2 år) vet att man inte leker vid matbordet, och att leksaker verkligen inte hör hemma på ett dukat bord. Ändå har hon hela tiden när farmor o farfar varit här tramsat rejält vid matdags, och envisats med att ha gosedjur i knät när hon äter (vilket resulterat i bl.a tomatsås på favoritkaninen och massa gnäll att hon inte kunde leka med den när jag var tvungen att tvätta den). Jag har väl sett lite genom fingrarna, hon är ju ändå bara 2 år, och eftersom farmor/farfar sagt att det är okej så vill inte jag hela tiden vara den elaka mamman (min man säger inte ifrån om inte jag gör det först...)
Igår em skulle jag montera ihop dotterns nya gungställning, och sa då till henne att hon fick vänta med att gunga tills jag var färdig. Svärmor stod precis bredvid, och hörde klart och tydligt vad jag sa. Dottern började då istället leka med skruvar/muttrar/bultar osv som hörde till gungorna, och jag tyckte det var helt okej, sålänge hon höll sig på den filt jag hade agt ut på gräset (för att inte slarva bort skruvarna osv). Även det hörde svärmor. Trots det tar det bara ett par minuter innan hon säger till dottern att "du ska nog inte leka med det där, kom och gunga istället...".
"nej, jag har sagt att hon får leka med skruvarna, men måste vänta tills jag har hängt upp alla gungor innan hon får gunga" säger jag då
"okej" hör jag då från svärmor, och så långt allt frid och fröjd alltså. Ytterligare ett par minuter senare hör jag trots det "Kom så ska farmor hjälpa dig att gunga", och jag säger igen "Nej, hon vet att hon ska vänta tills allt är klart" (dottern har inte tjatat alls om att få gunga, hon har bara försökt hjälpa mig ibland genom att ge mig skiftnyckeln och liknande). När svärmor för jag vet inte vilken gång i ordningen tjatar på dottern att hon ska komma och "gunga med farmor" trots vad jag sagt, så blir jag grinig och säger något i stil med "tänk att vuxna har svårare än en 2-åring för att lyssna när man säger något", och får då till svar att "jag ska ju inte vara så hård, hon är ju bara 2 år". Javisst, men dottern har ju inga problem med att förstå och acceptera, det är ju hennes farmor som inte lyssnar...
På kvällen ska vi allihopa titta på ESC (inte 2-årsdottern, men alla andra). Eftersom andra dottern är bara 3 veckor och sitter med oss, så ser jag till att volymen inte dras på för högt (min mans syster har en förmåga att alltid ha TV:n på hög volym). En bit in i programmet börjar lillan gnälla (inget skrik, bara lite allmänt missnöjesknorrande) och vips så höjs volymen. Jag ber då att de ska sänka, och får till svar (av svärmor) att "då hör vi ju inte ordentligt, men ni kanske kan vara på nedervåningen istället?" Jaha....så alla utom jag ska se på TV, jag ska gå iväg så inte vi stör deras viktiga program...
Nåja, lillan tystnar och sover sött i mitt knä, så vi får sitta kvar

Jag blir bara så trött på att svärmor inte verkar lyssna eller bry sig ett dugg om det jag säger, men om min man säger samma sak så ifrågasätts det inte alls. Det är väl trots allt jag och min man som sätter regler och gränser i vårt hem, inte mina svärföräldrar
Att stora dottern utnyttjar tillfällena att ta sig lite mer friheter när hennes farmor och farfar är här är inte ett dugg konstigt och egentligen inget jag bryr mig så mkt om (hon vet ju vad som gäller här hemma egentligen), det jag reagerar mot är att trots att svärmor (det är mest hon, svärfar har lite lättare att anpassa sig efter det vi säger) klart och tydligt hört mig säga nej till dottern bara några sekunder senare tillåter dottern att göra precis det jag sagt nej till.. Är det jag som överreagerar, eller hade ni reagerat likadant??
Antar att jag bara ville skriva av mig lite ilska, skönt att de åkte hem i morse