Sv: På tal om smisk mot olydnad...
Antagligen fungerar det inte första gången till 100%, men just när det gäller säkerhetsåtgärder som att gå över gatan, klättra i fönster, försöka nå kastruller på spisen så får man skrämma dem genom att bli upprörd och orolig och rädd.
Detta grundas egentligen i att man endast reagerar starkt när man behöver det. T ex om ett barn sitter i sandlådan och äter sand och du inte vill att det ska det, så kan du inte reagera på samma sätt som om barnet var på väg att leka med stora kökskniven i lillasysters öga.
Så att barnet vet skillnaden mellan "jaja, det kanske inte är så bra att äta sand men det är ju gott" och "jag ska ALDRIG mer leka med kniven för det var farligt" eftersom du har reagerat olika och barnet vet när du menar allvar eller inte.
Tur att vi är på ett hästforum för man kan jämföra med att uppfostra en häst eller en hund, lite i alla fall. När jag kallar på min hund har jag olika sätt, ett är om jag undrar vart hon tagit vägen och betyder bara att hon ska visa sej. Ett annat är "kom hit omedelbart och sätt dej bredvid mej" som jag kan använda om det kommer en bil. Hunden vet skillnaden och det har aldrig varit några problem heller, och likadant är det med barn. Ju säkrare de är på att din reaktion när de springer ut i gatan är samma som förra gången, desto snabbare lär de sej att det är farligt, man skojar inte om det och det beror på att det kommer bilar och man kan bli överkörd och dö.
Och ofta har jag tänkt på hur noga man är att berömma hunden och hästen när de gör något rätt, men hur ofta det glöms med barn. Det är ganska sorgligt att se att barn uppför sej dåligt endast för att få lite uppmärksamhet, för när de är duktiga är det ingen som ser dem.
Och att barnen slipper fysisk bestraffning och istället växer upp och blir ansvarstagande vuxna som låter bli att göra saker för att de förstår varför. 
Sant det!
