Jordgubben från Skåne
Trådstartare
Nu börjar det bli olidligt 
Jag har aldrig varit en supermodig ryttare, tar gärna det säkra före det osäkra, men nu känns det urlöjligt. Har ändå vågat busa och rida var som helst.
Började ca ett halvår efter jag skaffat nuvarande häst, vi rider ut ett par stycken, jag barbacka och med hackamore eftersom vi var mellan sadlar och bara skulle ut o mysa. Det kommer en lastbil och jag tänker att ja om vi står still och den rullar förbi så lär det vara lugnt, men känner hur Loffsan(hästen) spänner till och sen "försvinner" hon, vi har ett dike sen hästhagar på höger sida och sedan lastbilen på vänster, häst fram för och bakom, så jag landar i diket, mellan hennes framben med hennes knän i min ländrygg
. Jag var lika chockad och hon likaså. Men ingen större skada skedd och vi fortsatte.
Märkte sedan resten av sommaren att hon är galet rädd för traktorer och lastbilar, hagen som hon gick i då låg längs gårdsvägen och det var skörde-tider och traktorerna med vagnar och allt körde fram och tillbaka, varje gång sprang Loffsan sig skummig av svett.
Red ändå ut utan några större problem, dock är hon töntigt rädd för bostadsområden också så det var aldrig en lugn ridtur så länge vi var på trafikerade vägar. Bilar inga problem.
Sen så flyttade vi till ett annat stall, här hade vi en grävfirma på gården = många lastbilar och hjullastare. Töntigt rädd här med, även om de stod tysta.
Med tiden så ökades sakta men säkert även min rädsla, Loffsans reaktion är som jag kallar det att hon "försvinner" under en, böjar studsa, lätta fram och totalvända och sen studsa vidare som en känguru, du kan varken ta i eller släppa henne, eller skänkla till. Där finns inget mellanting
I nuvarande stall har jag ridit ut 4 ggr sedan i december, de två första gångerna gick utan problem(mitt i veckan fm) 3dje gången träffade vi golfare, och då var hon så rädd så att hon nästan löstes upp i atomer, sedan på hemvägen möter vi en långtradare, jag slänger mig av och springer upp på en grusväg och det är på håret att hon inte sliter sig eller hoppar över mig i panik. Fjärde gpngen är allt frid och fröjd, vi rider dock i motvind så hör inte trafiken bakom oss, vänder mig instinktivt om och ser en enorm traktor med släp, stelnar till och får mig en sån satans smäll i huvudet av hästen och sedan far vi ut i en åker, höll mig kvar och hon taktar/galopperar på stället hela vägen hem.
Nu så fort jag ser eller hör en traktor, lastbil/buss eller gud förbjude en skördetröska så bubblar paniken upp direkt, och jag känner mig skräckslagen. Detta är jättejobbigt då jag älskar att varva ridningen med uteritter, och håller på att kräkas på hästeriet snart.
Där jag står och alla de stall inom rimligt avstånd finns där inga direkta ridvägar, alla leder på småvägar med en del trafik. Så finns liksom inga alternativ.
Så vad f*n ska man göra, jag är lika rädd som min tokiga häst nu, att sälja har jag övervägt, men jag är hennes 13
nde ägare, hon har blivit slagen, stått hos några ägare som tävlingsmaskin och gått över med några. Knepig i ridningen, är genomgången av veterinär men helt UA. Hästen är 16 år gammal och jag har haft henne i 2,5 år nu.
Snälla hjälp mig
Jag har aldrig varit en supermodig ryttare, tar gärna det säkra före det osäkra, men nu känns det urlöjligt. Har ändå vågat busa och rida var som helst.
Började ca ett halvår efter jag skaffat nuvarande häst, vi rider ut ett par stycken, jag barbacka och med hackamore eftersom vi var mellan sadlar och bara skulle ut o mysa. Det kommer en lastbil och jag tänker att ja om vi står still och den rullar förbi så lär det vara lugnt, men känner hur Loffsan(hästen) spänner till och sen "försvinner" hon, vi har ett dike sen hästhagar på höger sida och sedan lastbilen på vänster, häst fram för och bakom, så jag landar i diket, mellan hennes framben med hennes knän i min ländrygg
Märkte sedan resten av sommaren att hon är galet rädd för traktorer och lastbilar, hagen som hon gick i då låg längs gårdsvägen och det var skörde-tider och traktorerna med vagnar och allt körde fram och tillbaka, varje gång sprang Loffsan sig skummig av svett.
Red ändå ut utan några större problem, dock är hon töntigt rädd för bostadsområden också så det var aldrig en lugn ridtur så länge vi var på trafikerade vägar. Bilar inga problem.
Sen så flyttade vi till ett annat stall, här hade vi en grävfirma på gården = många lastbilar och hjullastare. Töntigt rädd här med, även om de stod tysta.
Med tiden så ökades sakta men säkert även min rädsla, Loffsans reaktion är som jag kallar det att hon "försvinner" under en, böjar studsa, lätta fram och totalvända och sen studsa vidare som en känguru, du kan varken ta i eller släppa henne, eller skänkla till. Där finns inget mellanting
I nuvarande stall har jag ridit ut 4 ggr sedan i december, de två första gångerna gick utan problem(mitt i veckan fm) 3dje gången träffade vi golfare, och då var hon så rädd så att hon nästan löstes upp i atomer, sedan på hemvägen möter vi en långtradare, jag slänger mig av och springer upp på en grusväg och det är på håret att hon inte sliter sig eller hoppar över mig i panik. Fjärde gpngen är allt frid och fröjd, vi rider dock i motvind så hör inte trafiken bakom oss, vänder mig instinktivt om och ser en enorm traktor med släp, stelnar till och får mig en sån satans smäll i huvudet av hästen och sedan far vi ut i en åker, höll mig kvar och hon taktar/galopperar på stället hela vägen hem.
Nu så fort jag ser eller hör en traktor, lastbil/buss eller gud förbjude en skördetröska så bubblar paniken upp direkt, och jag känner mig skräckslagen. Detta är jättejobbigt då jag älskar att varva ridningen med uteritter, och håller på att kräkas på hästeriet snart.
Där jag står och alla de stall inom rimligt avstånd finns där inga direkta ridvägar, alla leder på småvägar med en del trafik. Så finns liksom inga alternativ.
Så vad f*n ska man göra, jag är lika rädd som min tokiga häst nu, att sälja har jag övervägt, men jag är hennes 13
Snälla hjälp mig
Senast ändrad: