Sv: Pelham.
Fjordtokan har rätt i jaktkandaret. Enligt mig så rids ALLTID stångbett med ordentligt spänd kedja (eller läderrem, ex vis gammal snokrem om hästen är känslig) och enbart engelsk nosgrimma eller ingen alls. Stångbett ska bara raka, inte delade. Om man sedan ska ha mullen mouth (lätt böjd mundel) eller med tungfrihet avgör hästen.
Jag föredrar metall framför gummi, har inte sett någon häst som föredrar plast/gummibett då de av ryttaren ofta kallas mildare men ger mer friktion i munnen än vad metallen gör. Metall känns dessutom lättare att hålla hygieniskt rena.
Pelham bör ridas med två tyglar just för att ryttaren själv kan VÄLJA när och hur mycket stång man vill koppla in. Det kräver en still hand och att man är medveten om vad man gör. Man kan rida med delta men det ger luddiga signaler och det blir oerhört lätt att man rider men "handbromsen i" hela tiden utan att märka det.
Jaktkandar rids oftast med två tyglar men som fjordtokan säger så kan man rida med två tyglar. Översta skåran ger en mycket liten stångeffekt, snäppet skarpare än vanliga tränsbett men långt ifrån lika skarpt som pelham. Vill man bara ha en tygel i handen och inte har kunskap/tålamod att lära sig rida med två tyglar (kandarfattning) så bör man välja jaktkandaret.