Rädd för att inte lyckas

[felmar]

Hej. Jag är en tjej på 18 år. Hela livet har jag kämpat med depressioner, mitt självskadebeteende och mina panikångest attacker. Jag har inte mått alls bra. Mina sjukdomar har hindrat mig till att klara av vissa vardagliga situationer.
Alla mina kompisar har extrajobb, men inte jag. Jag fick ett extrajobb på en snabbmatsrestaurang men jag pallade inte ens en dag pga panikångest. Jag är så rädd inför framtiden, mest för min ekonomi. Är så rädd att jag aldrig hittar ett jobb som passar mig. Är det någon fler här som har mått dåligt men endå lyckas? Behöver motivationen. Förlåt för flummigt inlägg.

 

[Andromedae]

"Lyckats" är relativt (jag är inte färdigpluggad än och har alltså inte det där jobbet som jag vill ha i slutänden). Däremot är jag 23 år och numera ganska lycklig.

Det var inte alltid så. Jag såg länge mig själv som konstig och annorlunda. Jag har ju ärr, vem kommer vilja anställa mig? Jag klarar ingenting, varför ens försöka? Men så någonstans hände tre saker. Dels stabiliserade sig mitt mående, dels lärde jag mig att hantera det svåra på ett mer konstruktivt vis och slutligen insåg jag att jag var långt ifrån ensam. Det är MÅNGA (tyvärr) som mår dåligt någon period i sina liv. Speciellt i tonåren. Men att man har mått dåligt och gjort dumma saker innebär inte att man är predestinerad till ett "sämre" liv. Inte så länge man jobbar för att få det bättre.

Än så länge är det enda jobb jag har haft mitt sommarjobb i gymnasiet, men jag tror nog att det kommer lösa sig det med Sedan jag tog studenten vid 20 har jag liksom ändå hunnit läsa 2 år på universitetet, volontärarbetat i 1.5 år och varit föräldraledig i ett år. Och viktigare än så: jag föraktar inte mig själv längre. Jag är helt okej. Precis som alla andra. Precis som du.

Har du professionell hjälp? Det hade inte jag, men jag skulle gissa att det går väldigt mycket lättare om man har det.