Rädda hästar

[Poetry_princess]

Är det bara mig som det skär i hjärtat på varje gång jag tänker på hur mycket rädsla hästar får stå ut med? Om jag blir rädd och hjärtat bankar och jag blir paralyserad - då är det ju riktigt obhealigt och ingenting jag vill råka ut för varje dag!

Jag kanske förklarar lite dåligt, men jag kom just att tänka på detta... Tänk om jag rider i skogen och hästen stannar och blåser upp sig för ngt... Jag själv skulle ju inte fatta ett skvatt medan hästen är beredd att kämpa för livet...
På människor är det ju just den här sortens adrenalin som bildas vid stress och som så småningom leder till hjärt - och kärlsjukdomar...

Nu svamlar jag, jag vet... Men kom bara att tänka på det... Någon som vill hjälpa mig att utveckla?

 

[MaLu]

Jag förstår vad du menar men det är ju bara en del av hästens alla instinkter. Flyktdjur gör sig berädda att springa ifrån det farliga fort som tusan. Helt naturligt

Man kan inte ge hästen en värld där den inte behöver vara rädd för någonting, då kommer den tillslut bli rädd för allt istället.

malu

 

[Sophia_]

Förstår också vad du menar. Men att alltid vara beredd att kämpa för sitt liv (kämpa=fly) är ju en förutsättning för hästens överlevnad.
Jämför med råttor, ett djur som är ännu mer på helspänn och det HELA tiden. Hjärtat slår minst fem gånger så snabbt som ett människahjärta, en anledning till att de inte lever så länge...

Men däremot får våra kära vänner hästarna alltför ofta stå ut med en annan stressfaktor som går att påverka. Tänker på alla de gånger man omedvetet ber hästen om en sak samtidigt som man medvetet ber om en annan. Dubbla budskap för hästen - något som leder till stress. Eller på de gånger man pga sin egen trötthet, stressade vardag osv (för visst händer det?) surnar till när hästen trampar en på foten eller oavsiktligt tränger upp en mot väggen - och man ryter till. Tillsägelse utan anledning i hästens ögon - leder också till stress och rädsla.

 

[Poetry_princess]

Stackars pållar...Vet ju att min medryttarhäst är sur i boxen just för att han är osäker och inte vet om jag ska slå eller stå still.. (p.ga förra ägaren!!!)

 

[sthlm23]

Jo, jag förstår hur du menar. Men en tröst är ju att även hästar med deras starka flyktinstinkter går att träna och vänjas vid att inte automatiskt reagera som de brukar (jfr. polishästar tex).

 

[strumpan]

nej absolut inte.Vi utsetter våra vänner för mycket obehag.
Lyckligtvis har dom en bra flockledare(oss)så dom kan övervinna dessa obehag.
Tänk vilken makt vi har.

 

[kopparberg]

Kan säga att det är YTTERST sällan mina hästar gör så. Alltså blåser upp sig och blir så där jätterädda.

Gammelpållen är lite "tittig", men det blir sällan mer än att han "sprätter" lite, hysteriskt uppblåst och skiträdd har han bara varit högst ett par ggr sedan jag köpte honom för 15 år sedan.
En av gångerna var samma som ynglingen, när han såg grisarna som flyttat in som granne till oss.
Då med fodervärden var han stirrig vid grisarna, med mig på ryggen reagerade han nära nog inte alls.

Ynglingen har jag haft sedan han var ett år (f -93), och där kan jag räkna upp de ggr han blivit så rädd.
1. När han för ett par år sedan såg strutsar när vi var på ett nytt ställe och tränade. Han har aldrig förut sett strutsar.
2. I våras när han såg grisar för första gången i sitt liv. Och de var TYVÄRR där vi MÅSTE rida förbi.
3. När två vilt skrikande GÄSS plötsligt stod mitt på vägen vi skulle rida på. Den gången stod han en stund med bultande hjärta, sedan gick han SJÄLVMANT sakta mot dem, försökte inte ens vända och ta sig därifrån...

Så MIN högst personliga uppfattning är, att de hästar som ofta blir så där rädda att de skakar och blåser, de har en husse/matte de inte är RIKTIGT säker på om de är deras ledare eller inte.
De är inte RIKTIGT säkra på om de ska lita på ryttaren (ledaren) som sitter på deras rygg och anser att de ska konfrontera det farliga.

 

[Spider84]

Ja ungefär min tanke.

Nog för att mitt sto kan bli större och titta storögt på saker, men hon har aldrig känts som att hon när som helst tänker fly utan gör som jag vill.

Det som är läskigast är när vi ska förbi en lekskola (heter det så?) och det är en massa ungar ute. Det är ju hon inte van vid så hon tittar väldigt misstänksamt på dem, men ber jag henne så går hon alldeles när dem (stängsel emellan).

Att hästarna blir lite rädda tror jag faktiskt bara är bra, men panik eller att de blir skräckslagna är inte bra.

 

[sante]

Jag tänker mycket på det åxo!
Tänk er att hästen som är ett flyktdjur rids av oss människor som är ett rovdjur.
Och denna frihet som hästar behöver och som inte kan erbjudas.
Och alla hästar som blir missförstådda och misshandlade och de är faktisk snälla djur, som alla andra har sina åsikter.
Stackars djur, ibland önskar jag att vi aldrig skulle tämjt hästar.

Men ibland blir jag så glad när jag ska ut och rida en långtur på en underbar och trevlig häst.

Hmm svårt det där...