”Ramar” vid uppfostran (Utbruten från 3-åring som vägrar kläder)

Jag håller helt med även om jag aldrig har kallat det för ramar.

Men det där är för mig något helt annat än saker som vad man ska klä på sig, hur länge man får spela på paddan osv.

Jag lär också mina barn (såklart!) att man inte får springa ut i gatan, att man måste ha bilbälte och att man inte får dra storebror i håret. Men jag gör det absolut inte med inställningen och budskapet att ”allt är inte roligt här i livet så gör vad jag säger”.
Nej vad man kallar det är ju så individuellt. För mig är ramar ett positivt ord. En sfär där trygghet råder. Inget tvärstopp eller jobbigt utan enbart positivt.

Nej gud nej! Varför skulle man ha en så tråkig attityd som att allt inte är roligt här i livet? Vi behöver mer glädje, inte mindre. Livet är tufft nog ändå.
 
Fånigaste svaret ever! Vår dotter blir 4 i år, hon nattas alltid ca 1830. Då läser vi och hon sover som en stock innan 19, igår tog det 3 min innan hon sov. Hon är ingen ”rädd ja-sägare”, patetiskt insinuera att det skulle vara så 🙄
Du läser nog in något jag inte skrev. Vilken tid ett barn behöver lägga sig för att må väl skrev jag inget om. Den jag svarade verkar generellt anse att barn bara ska lyda. Därav frågan.
 
Jag håller helt med även om jag aldrig har kallat det för ramar.

Men det där är för mig något helt annat än saker som vad man ska klä på sig, hur länge man får spela på paddan osv.

Jag lär också mina barn (såklart!) att man inte får springa ut i gatan, att man måste ha bilbälte och att man inte får dra storebror i håret. Men jag gör det absolut inte med inställningen och budskapet att ”allt är inte roligt här i livet så gör vad jag säger”.

Oavsett inställning så kommer anledningen vara väldigt diffus för en 3åring. Hen förstår inte skillnaden.
 
Okej. Det känns för mig som ett sidospår, men för mig är det bara självklart att barn lär sig olika saker hemma resp på förskolan. Och att miljöerna inte är utbytbara, som lärandemiljöer betraktade. Om ett barn går i taket över kläderna hemma, men själv klär på/av sig åldersadekvat på förskolan, så kvittar det ju ur ett förskoleperspektiv att det inte hade funkat lika lätt hemma.

Jag har varit kokerska på förskola. Bortåt 100% av barnen var mindre kräsna, hade bättre bordsskick och åt större portioner på förskolan än hemma. Det är bara så det är, ofta. Olika på olika stälken trots att det är samma barn.

Vad är orsaken till att det funkar på förskolan?

Och oavsett tycker jag inte man lägger över ett ansvar på förskolan med uppsåt att de ska lösa det.
 
Vet inte. Jag känner inte ditt barn. Men ta ifrån barnet saker, är ju att lära barnet att jag har makten och att jag får använda den makten på sätt som jag inte tillåter barnet att göra. Det känns ju inte bra som "standardmetod". Lärdomarna av det, är ju knappt önskvärda.

Men vi har ju en annan makt än barnen? Vi bestämmer rätt mycket flr dem som inte är förhandlingsbart, den lärdomen lär komma ändå.
 
Vad är orsaken till att det funkar på förskolan?

Och oavsett tycker jag inte man lägger över ett ansvar på förskolan med uppsåt att de ska lösa det.
Orsaken är att det är olika typer av miljöer och olika typer av relationer. Djupare än så kan jag inte svara. Men en del av det är säkert att kärleken (ofta) är mer villkorslös i familjen.
 
De behöver ett barn som inte är lätt?
Det tänker jag ibland, ja. :)

Jag som nu "har" mitt första lätta (bonusbarn)barn någonsin, kan för första gången förstå alla de uppfostringstips som sådana föräldrar så frikostigt delar med sig av. Det är lärorikt att få träffa den sort man inte är van vid!
 
Oavsett inställning så kommer anledningen vara väldigt diffus för en 3åring. Hen förstår inte skillnaden.

Så du menar att en 3-åring inte kan förstå anledningen till varför man inte får göra något? Eller att en treåring inte kan uppfatta skillnader i hur det blir bemött när det möter ett förbud? Det håller jag helt enkelt inte med om.
 
Javisst. Men hur mycket, vad och på vilka sätt? Och med vilka syften? Mam måste ju inte använda all den makt man har.

Nej men förstår barnet skillnaden på makten du använder för att få de att inte gå på vägen kontra ta på sig kläder?

För mig är ramar tydlighet, att barnet förstår vad vi förväntar oss. Även bland vuxna som bränner ut sig är anledningen ofta ”oklara förväntningar”. Vi trivs med tydliga ramar och det hjälper oss i det sociala sammanhanget.
Den uppfostran vi pratar om är för att kunna funka i vardagen, att man lyssnar på vuxna, har på sig kläder osv.
 
Så du menar att en 3-åring inte kan förstå anledningen till varför man inte får göra något? Eller att en treåring inte kan uppfatta skillnader i hur det blir bemött när det möter ett förbud? Det håller jag helt enkelt inte med om.

I väldigt få fall kan de förstå den sanna anledningen.

Att stänga av paddan pga de måste röra sig mer för att inte bli överviktiga som vuxna eller för att de behöver sova för att de annars är för trötta dagen efter är resonemang en 3åring inte fullt förstår.

Det är ju därför vi är här, för att lära dem. Räckte 3 år hade barnen flyttat hemifrån tidigare än vid 18-20 år.
 
Nej men förstår barnet skillnaden på makten du använder för att få de att inte gå på vägen kontra ta på sig kläder?

För mig är ramar tydlighet, att barnet förstår vad vi förväntar oss. Även bland vuxna som bränner ut sig är anledningen ofta ”oklara förväntningar”. Vi trivs med tydliga ramar och det hjälper oss i det sociala sammanhanget.
Den uppfostran vi pratar om är för att kunna funka i vardagen, att man lyssnar på vuxna, har på sig kläder osv.
Jag vet inte om barnet förstår skillnaden. Självklart upplever barnet olika saker betoende på hur vi bemöter det. Och som sagt, min personliga erfarenhet av att som barn konfronteras med sk fasta gränser, är entydigt negativ. Bara det är ju ett gott skäl att sätta sådana gränser/ramar bara när de behövs på riktigt.

Men grunden till den här diskussionen var ju ett barn som gått i baklås över kläderna. Där är inte "ramar" lösningen. Bara det att barnet hellre fryser än klär sig visar ju det.
 
Det tänker jag ibland, ja. :)

Jag som nu "har" mitt första lätta (bonusbarn)barn någonsin, kan för första gången förstå alla de uppfostringstips som sådana föräldrar så frikostigt delar med sig av. Det är lärorikt att få träffa den sort man inte är van vid!

Det är det verkligen! Jag har alltid sett mitt ena barn som enormt enkelt för hen var enkel i mina ögon i jämförelse med mitt andra barn. Sedan träffade jag barn som faktiskt är enkla enligt andras mått och fick en verklig aha-upplevelse!
 
Du menar att en 3åring kan överblicka konsekvenserna av att bli påkörd av en bil och därmed agera utifrån det?

Det är exakt emot vad vetenskapen säger, barn har inte det säkerhetsmedvetandet förräns i skolåldern.
Nej och det var aldrig frågan. Frågan handlade om makt och om inställningen till att "allt är inte roligt" och någon åsikt om att barn behöver lära sig det. Barn märker om man säger nej till något för att man är maktgalen eller för att man vill deras bästa.
 
I väldigt få fall kan de förstå den sanna anledningen.

Att stänga av paddan pga de måste röra sig mer för att inte bli överviktiga som vuxna eller för att de behöver sova för att de annars är för trötta dagen efter är resonemang en 3åring inte fullt förstår.

Det är ju därför vi är här, för att lära dem. Räckte 3 år hade barnen flyttat hemifrån tidigare än vid 18-20 år.

Det är klart att det finns anledningar till nödvändiga förbud som en 3-åring inte förstår konsekvenserna av fullt ut (typ ha på sig bilbälte). Men det är ju inte en anledning till att man kan ha vilka förbud som helst av vilken anledning som helst eftersom barn ändå inte begriper skillnaden.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp