Rehab för ryttare med häst

[ASKAPLASKA]

För drygt en månad sedan var jag med om en svår ridolycka och nu känner jag att jag håller på att trilla ner i ett mörkt hål pga mycket smärta, hjärntrötthet och isolering.
Ute i hagen står mina två fina hästar och väntar på mig och jag har börjat fundera på om jag på något sätt kan be dem hjälpa mig tillbaka till tillvaron.
Det jag tror jag skulle behöva är en lugn och vänlig person som kan hjälpa mig med rehabövningar till häst och då till en början att bara komma upp och skritta lite, återfå balans, bli centrerad och hitta nån slags styrka i både kropp och själ.

Låter detta för flummigt eller har någon ett litet tips eller erfarenhet av liknande scenario?

 

[Krystalline]

Det låter inte det minsta flummigt!
När jag var i din situation (typ), bad jag min partner leda mig och hästen i skritt, både i ridhuset och på stigar.
I mitt fall var det mer skräck än smärta som satt i länge, men då det inte var min häst olyckan skedde med, ville jag göra allt i min makt för att våga rida henne igen.

För mig fungerade det jättebra. Först satt jag som en nybörjare och höll i mig i sadeln, med puls på 170. Senare gjorde jag balansövningar, andningsövningar osv. Jag använde mig av de trick jag lärt mig då jag och min häst jobbade med terapiridning.


Efter ett tag, minns inte hur länge då det här var många år sedan nu, blev jag bättre i både kropp och själ.
Jag såg också till att bara vara med pållen. Satt hos henne i boxen, ryktade i timmar, snusade på henne osv. Så läkte själen också

 

[Habina]

Vet en tränare här i Uppland som jobbar mycket med ridrädsla. Hon jobbar i grunden med centrerad ridning. Kan det kanske vara nåt?

 

[animalasia]

Jag är i en annan situation men kan känna igen mig. Har varit sjukskriven för utmattning och är på väg tillbaka. Min kropp har tappat mycket i styrka och jag har fortfarande problem med yrsel. Det gör att jag blir osäker och oroar mig för saker som jag tänker kan hända vilket gör att jag inte ens prövar.

Min strategi har varit att vara väldigt öppen. Jag har berättat för min tränare och därifrån har vi tagit babysteps. Hemma, har jag en lite kortare runda som jag rider och då är mannen alltid standby på telefon. Jag har också börjat gå/springa någon km ett par gånger i veckan vilket har lindrat yrseln. Jag hoppas att du kommer igång, en skrittrunda med sällskap är fullt tillräckligt

 

[ASKAPLASKA]

Jag känner inte direkt någon rädsla (tror jag) utan mer smärta, meningslöshet/depp, yrsel och hjärntrötthet. Har liksom gett upp lite och blivit liggande här i sängen och tar mig inte ur det.
Jag var medvetslös efter olyckan och kördes i en datortomograf och förutom brutna revben, pungterad lunga och avslitna muskler hittades en tumör som måste bort. Orkar inte ens ta tag i det och har tackat nej till operationer tills vidare.
Jag längtar efter mina hästar och efter ridningen och tror det kan vara min väg ur det här men jag vet inte var jag ska börja riktigt...

 

[ASKAPLASKA]

Vet en tränare här i Uppland som jobbar mycket med ridrädsla. Hon jobbar i grunden med centrerad ridning. Kan det kanske vara nåt?

Det tror jag skulle kunna vara något. Tar gärna kontaktuppgifter till denne.

 

[Ninnurur]

Det tror jag skulle kunna vara något. Tar gärna kontaktuppgifter till denne.

Kyrsta.se håller till strax utanför Storvreta.

 

[Islandshästryttare]

För drygt en månad sedan var jag med om en svår ridolycka och nu känner jag att jag håller på att trilla ner i ett mörkt hål pga mycket smärta, hjärntrötthet och isolering.
Ute i hagen står mina två fina hästar och väntar på mig och jag har börjat fundera på om jag på något sätt kan be dem hjälpa mig tillbaka till tillvaron.
Det jag tror jag skulle behöva är en lugn och vänlig person som kan hjälpa mig med rehabövningar till häst och då till en början att bara komma upp och skritta lite, återfå balans, bli centrerad och hitta nån slags styrka i både kropp och själ.

Låter detta för flummigt eller har någon ett litet tips eller erfarenhet av liknande scenario?

Beklagar situationen det är verkligen tufft. Jag har också varit med om en svår ridolycka och kunde inte gå efteråt. Lyckades lära mig gå igen och kunde sitta upp på en häst rent fysiskt igen ett år efter olyckan.

Jag tror att bara att sitta upp och bli ledd runt i skritt kan vara en väldigt bra start. Eventuellt med någon medhjälpare på sidan som kan fokusera på dig om du har yrsel och dålig balans.

 

[Blyger]

Kan verkligen rekommendera Anne/Kyrsta.
Hon är bra på och utbildad inom både häst och människa

 

[Fiorano]

Tänker att att första steg är att börja umgås med dina hästar. Gör det du orkar! Kämpar fortfarande med hjärntrötthet och ffa depression efter fall från häst när jag skadade mig. Vad jag lärt mig är att antidepressiva är toppen och att meningen med hästarna är vad som ger mig energi. Så länge en inte fastnar i allt en "borde göra". Uttan lägg det på en låg nivå. Vissa dagar första åren så blev det bara att jag satt i boxen medan min häst lekte med mitt hår. Såna små saker är guld .

Massa pepp!

 

[Anna-KarinO]

Jag känner inte direkt någon rädsla (tror jag) utan mer smärta, meningslöshet/depp, yrsel och hjärntrötthet. Har liksom gett upp lite och blivit liggande här i sängen och tar mig inte ur det.
Jag var medvetslös efter olyckan och kördes i en datortomograf och förutom brutna revben, pungterad lunga och avslitna muskler hittades en tumör som måste bort. Orkar inte ens ta tag i det och har tackat nej till operationer tills vidare.
Jag längtar efter mina hästar och efter ridningen och tror det kan vara min väg ur det här men jag vet inte var jag ska börja riktigt...

Låter som du varit med om en riktigt obehaglig olycka! Men som du skriver tror jag hästarna kan hjälpa dig tillbaka upp på benen igen och känna livsglädje. Börja med att acceptera smärtstillande, var inte orolig att ta de tabletter du blivit ordinerade och börja ta dig ut till dina hästar igen. Klappa, lukta, gosa och utgå sedan därifrån vad du känner är lagom just här och nu. Ta en dag i taget, känn inget tvång och acceptera motgångar.

 

[Fiorano]

Låter som du varit med om en riktigt obehaglig olycka! Men som du skriver tror jag hästarna kan hjälpa dig tillbaka upp på benen igen och känna livsglädje. Börja med att acceptera smärtstillande, var inte orolig att ta de tabletter du blivit ordinerade och börja ta dig ut till dina hästar igen. Klappa, lukta, gosa och utgå sedan därifrån vad du känner är lagom just här och nu. Ta en dag i taget, känn inget tvång och acceptera motgångar.

Håller verkligen med dig om tabletter/mediciner. I början tänkte jag "det går ändå", men det gjorde inte det. Nu går jag på konstant smärtstillande, antidepressiva och ångestdämpande plus att jag tar Lions mane för att bli piggare plus lite andra tillskott. Det gör stor skillnad att faktiskt ta den hjälpen.

 

[tuaphua]

För drygt en månad sedan var jag med om en svår ridolycka och nu känner jag att jag håller på att trilla ner i ett mörkt hål pga mycket smärta, hjärntrötthet och isolering.
Ute i hagen står mina två fina hästar och väntar på mig och jag har börjat fundera på om jag på något sätt kan be dem hjälpa mig tillbaka till tillvaron.
Det jag tror jag skulle behöva är en lugn och vänlig person som kan hjälpa mig med rehabövningar till häst och då till en början att bara komma upp och skritta lite, återfå balans, bli centrerad och hitta nån slags styrka i både kropp och själ.

Låter detta för flummigt eller har någon ett litet tips eller erfarenhet av liknande scenario?

Tycker inte alls det låter flummigt! Jag har både jobbat mkt med sånt och även själv varit svårt skadad.
Man blir ju som du säger deprimerad, orkeslös och tappar gnistan/hopp när kroppen dels inte fungerar, smärtan tar så mkt energi och man inte träffar folk, inte får igång lycko-/rörelsehormoner etc.
Så reagerar de flesta upplever jag.

När jag bröt nacken som ung sa vissa läkare att jag absolut aldrig mer fick eller skulle kunna rida igen. Men någon ortoped sa att just skritt var väldigt välgörande för min skada. Och han såg ju även till det psykiska.
Ridningen tränade upp min koordination och balans igen efter att den blivit mkt dålig pga nervskadorna.
Det var mkt skritt och jobb med kroppen på häst med noll gång för att komma tillbaks.

Jag tycker det finns mkt bra uppsuttna (och givetvis avsuttna) övningar från både Feldenkrais och Franklin-metoden som jag jobbat mycket med på folk till häst eller på robothäst. De ger snabbt resultat på skruttiga kroppar för att hitta balans, kroppskontroll, koordination etc. Och det är inte lika tufft som renodlad, klassisk sitsträning kan vara.

Tycker det låter som en klok plan att försöka se om hästarna kan få igång sådana känslor som bygger upp dig. Energi föder ju energi. Men man måste ju hitta ngt som öht ger en chans att komma igång. Och som hästmänniska kan det väl ofta vara knutet till våra hästkompisar.

 

[Fabian In Memoria]

En månad är ju inte lång tid om man tänker på avslitna muskler med mera. Låt det ta tid!

Har gått kurs i centrerad ridning för Anne och det var superkul! Lagom långsamt också och perfekt om kroppen fortfarande behöver läka!

 

[ASKAPLASKA]

Jag har fått kontakt med Anne i Kyrsta som kommer hit om två veckor och hjälper mig.
Tack alla ni för tipset och rekommendationerna!