Rehabilitering, utredning, försäkringskassan

[Cattis_E]

Många av er vet att jag håller på med rehabilitering efter utmattningssyndrom.
Ni som inte minns eller inte läst tidigare kan få en bra bild i den här tråden: http://www.bukefalos.com/threads/utmattningssyndrom-rehabilitering-langt.1237056/

Efter nästan ett halvår av sakta stabiliserande rehabilitering på 50% där det fungerade allt bättre och energin ökade så vände det ned igen.
Det var inte speciellt plötsligt. Det berodde inte mig veterligen på någon mer belastning på jobbet. Jag kan så klart hitta en liten utlösande faktor (det finns det väl alltid till att man inte är på topp egentligen). Nedgången fortsatte, jag tänkte nej nu räcker det och var hemma tre dagar. Hade en ordinarie och lyckades få en extra psykologtid under de dagarna. Återvände till jobbet och kämpade mig igenom en vecka till under vilken jag ofta plockade fram de hjälpande övningar psykologen och jag märkt resultat av förut.

Tyvärr räckte det inte, måendet blev allt sämre, orken allt mindre och på nästa uppföljande läkarbesök blev det nu inte längre undvikliga ett faktum. Jag är återigen heltidssjukskriven, en återremiss till öppenpsykiatriska är skriven (sist provade vi medicinändring och så rekommenderades fortsatt psykologkontakt).

Nu har arbetsgivaren begärt ett rehabiliteringsmöte i början av oktober vilket jag fullt förstår och välkomnar. Det är ju dessutom självklart för mig att det inte fungerar för dem att jag återingen inte kan följa den sagda planen (som var att fortsätta på 50% till november och sedan påbörja upptrappning).

Däremot så liksom gnager det i mig att jag inte alls vet vad jag kan vänta mig framöver efter mötet.

Arbetet har gjort många anpassningar med tillfälliga arbetsuppgifter etc, så det har inte ännu varit något prat om att rehabiliteras på annan arbetsplats.
Jag har en fast tjänst
Jag har sjukpenning på fortsättningsnivå (det får man ju efter ett år)
Arbetet har betalat lön för de % jag arbetat.

Hur brukar det tänkas vidare sedan? Vad ka arbetsgivaren få för stöd? Hur fungerar ersättnign om jag arbetstränar antingen mitt arbete eller annan arbetsplats?
Kan det/blir det så eventuellt så att försäkringskassan står för hela ersättningen fast jag arbetar/arbetstränar?

Vad händer om det verkar som jag aldrig kan gå tillbaka till min fasta tjänst? Finns det överhuvudtaget några tidsramar om rehabilitering/arbetsträning innan det anses att jag på något sätt ska frånträda min tjänst även om jag helst inte vill?

Hör gärna era erferenheter av liknande situationer och hur det löst sig för er.

 

[No1]

["Cattis_E, post: 16610016, member: 1606"]
Däremot så liksom gnager det i mig att jag inte alls vet vad jag kan vänta mig framöver efter mötet.

Arbetet har gjort många anpassningar med tillfälliga arbetsuppgifter etc, så det har inte ännu varit något prat om att rehabiliteras på annan arbetsplats.
Jag har en fast tjänst
Jag har sjukpenning på fortsättningsnivå (det får man ju efter ett år)
Arbetet har betalat lön för de % jag arbetat.

Hur brukar det tänkas vidare sedan? Vad ka arbetsgivaren få för stöd? Hur fungerar ersättnign om jag arbetstränar antingen mitt arbete eller annan arbetsplats?
Kan det/blir det så eventuellt så att försäkringskassan står för hela ersättningen fast jag arbetar/arbetstränar?

Vad händer om det verkar som jag aldrig kan gå tillbaka till min fasta tjänst? Finns det överhuvudtaget några tidsramar om rehabilitering/arbetsträning innan det anses att jag på något sätt ska frånträda min tjänst även om jag helst inte vill?




Det låter som ni kommit långt i rehabiliteringskedjan både när det gäller tidsperspektiv och arbetsgivarens åtgärder sett till anpassning och omplacering?

Det som brukar hända när man inleder rehabilitering är att man utreder arbetsförmågan ex genom arbetsprövning. Den utredningen sker i regel under kortare period (undantag finns) och du lyfter sjukpenning under tiden.
Därefter beslutar man om du ska arbetsträna på arbetsplatsen med dina ordinarie arbetsuppgifter och då kan du få rehabiliteringsersättning (under max tre månader - undantag finns beroende på om ex flera vårdgivare är inblandade och din status) som utfyllnad utöver din lön.
Om du arbetstränar med nya arbetsuppgifter eller hos annan arbetsgivare är det max 12 månader som gäller.

Görs bedömningen att du har bäst förutsättningar på din arbetsplats (allt handlar om hur komplex din specifika sjukdomsbild är) så kan det bli aktuellt att du beroende på ålder delvis får aktivitetsersättning/sjukersättning för den del du inte arbeta och sedan kan din arbetsgivare få stöd för delen som står för din arbetsoförmåga.

MEN det krävs då att arbetsgivaren är öppen för denna lösning.
Alternativet är annars att du kan bli uppsagd pga arbetsbrist/sjukdom/personliga skäl.

 

[Cattis_E]

Ja, arbetsgivarens åtgärder har vi kommit väldigt långt med. Det känns som de gjort det som kan göras faktiskt och försäkringskassan har hittills verkat nöjd med de åtgärder som gjorts.

När jag mår okej/bra fungerar det också väldigt bra på jobbet.

Angående eventuell övrig rehabilitering/hjälp från sjukvården tverkar det ju uppenbarligen inte riktigt räcka till. försöker ge en snabb inblick:

• Sjukskrivande läkare finns hos företagshålsovården.
• Där har jag också fått gå hos beteendevetare men numera har jag min kbt-terapeut på vårdcentralen i stället då det fungerar bättre.Tyvärr ger det antagligen för få träffar, har i snitt 1-2 träffar i månaden och det var ungefär det samma när jag gick hos företagshålsåvårdens terapeut vilken jag fungerade sämre med.
• Ansvarig för den medicinska behandlingen är generellt vårdcentralen, utom den gång jag remitterades till öppenpsykiatriska för utvärderng. Då bytte han antideppresseivt preparat.
• Företagshälsovården har återigen remitterat till öppenpsykiatriska för utvärdering, jag ska dit i slutet av månaden. Jag hoppas väl på lite mer än en utvärdering om medicinändring denna gångdet borde kunna finnas mer hjälp att få där, kanske en väg att gå.

Antagligen behövs mer insatser, ett annat grepp eller andra möjligheter för att jag ska komma tillbaka och verkligen fungera långsiktigt.
Kan det här rehabmötet leda till något även i den delen av rehabiliteringen, kan försäkringskassan hjälpa till att få till mer fungerande rehabiliteringsinsatser även från vården?

Angående arbetsgivaren så tror jag de är ganska öppna för alla möjliga lösningar men att de kanske vill ha lite ekonomiskt stöd för arbetsoförmågan. För de behöver ju någon som täcker upp resterande till min ordinarie heltidstjänst så att säga. hittills har de löst det med inhyrd personal men det medför ju större kostnader för dem. Men de tycker nog att oberäkneligheten när jag plötsligt försvinner på heltid ett tag igen är svårast att hantera.
Och om det slutar med att jag blir uppsagd, eller liknande. Hur fungerar det då med eventuell omskolning/arbetsbyte?
Jag har en tanke om något som kanske skulle fungera bättre för mig, men då behöver jag först "parktisera" som det en period. Dels för att se att det fungerar och dels för att jag behöver ett antal veckors praktik för att sedan eventuellt kunna söka utbildningar inom det.

Har ni gjort något sådant eller vet ur det fungerar?
Andra tips eller tankar om min situation?

 

[No1]

Ja, arbetsgivarens åtgärder har vi kommit väldigt långt med. Det känns som de gjort det som kan göras faktiskt och försäkringskassan har hittills verkat nöjd med de åtgärder som gjorts.

När jag mår okej/bra fungerar det också väldigt bra på jobbet.

Angående eventuell övrig rehabilitering/hjälp från sjukvården tverkar det ju uppenbarligen inte riktigt räcka till. försöker ge en snabb inblick:

• Sjukskrivande läkare finns hos företagshålsovården.
• Där har jag också fått gå hos beteendevetare men numera har jag min kbt-terapeut på vårdcentralen i stället då det fungerar bättre.Tyvärr ger det antagligen för få träffar, har i snitt 1-2 träffar i månaden och det var ungefär det samma när jag gick hos företagshålsåvårdens terapeut vilken jag fungerade sämre med.
• Ansvarig för den medicinska behandlingen är generellt vårdcentralen, utom den gång jag remitterades till öppenpsykiatriska för utvärderng. Då bytte han antideppresseivt preparat.
• Företagshälsovården har återigen remitterat till öppenpsykiatriska för utvärdering, jag ska dit i slutet av månaden. Jag hoppas väl på lite mer än en utvärdering om medicinändring denna gångdet borde kunna finnas mer hjälp att få där, kanske en väg att gå.

Antagligen behövs mer insatser, ett annat grepp eller andra möjligheter för att jag ska komma tillbaka och verkligen fungera långsiktigt.
Kan det här rehabmötet leda till något även i den delen av rehabiliteringen, kan försäkringskassan hjälpa till att få till mer fungerande rehabiliteringsinsatser även från vården?

Angående arbetsgivaren så tror jag de är ganska öppna för alla möjliga lösningar men att de kanske vill ha lite ekonomiskt stöd för arbetsoförmågan. För de behöver ju någon som täcker upp resterande till min ordinarie heltidstjänst så att säga. hittills har de löst det med inhyrd personal men det medför ju större kostnader för dem. Men de tycker nog att oberäkneligheten när jag plötsligt försvinner på heltid ett tag igen är svårast att hantera.
Och om det slutar med att jag blir uppsagd, eller liknande. Hur fungerar det då med eventuell omskolning/arbetsbyte?
Jag har en tanke om något som kanske skulle fungera bättre för mig, men då behöver jag först "parktisera" som det en period. Dels för att se att det fungerar och dels för att jag behöver ett antal veckors praktik för att sedan eventuellt kunna söka utbildningar inom det.

Har ni gjort något sådant eller vet ur det fungerar?
Andra tips eller tankar om min situation?

Dina funderingar finns i ungefärliga drag besvarade i mitt första svar, men det finns absolut möjligheter för dig om samarbetet är gott mellan samtliga parter och arbetsgivaren är "på din sida".

Exakt hur ni skulle kunna fortsätta skräddarsy en förlängd rehabiliteringsperiod för dig är kunskap som din fk-handläggare sitter på.
Detta är alltså något du får svar på under rehabmötet.
En förutsättning för att det ska bli så bra som möjligt är att du för din egen del är väl förberedd med funderingar. Det brukar även gå bra att boka ett samtal med handläggaren innan rehabmötet om det finns sådant du vill reda ut innan rehabmötet.

Exakt hur länge ett rehabärende är pågående beror på en mängd olika faktorer vilket gör att det kan variera rätt kraftigt.

 

[Cattis_E]

Tusen tack för dina svar och information.

Jo, jag förstår vikten av att jag själv kommer med funderingar och är öppen för lösningar. Det är ju bara jag som verkligen kan veta vad som kan tänkas fungera för mig.

Bra poäng om att jag kan träffa handledaren innan vid behov. Jag ska i alla fall kontakta henne via telefon och se om vi kommer fram till att vi behöver ses innan rehabmötet.

Någon som haft en ganska lång rehabilitering själv och vill berätta om sina egna erfarenheter?
Efterlyser också andar tankar och tips.

 

[Cattis_E]

Kan uppdatera med att inget speciellt faktiskt hände på rehabmötet.
Vi kom överens om sjukskrivning året ut (!) medan jag sätter in ny medicin och det bestämdes att ett nytt möte med arbetsgivaren sker strax innan eller efter årsskiftet för att planera stegvis återgång sedan.

Då jag har sjukpenning på fortsättningsnivå räcker de nästan ett år till innan jag i så fall måste in i något slags rehabprogram med försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att pröva arbetsförmågan (på längre sikt?).
Arbetsgivaren yttrade väl egentligen bara att de i nuläget vill att återgången ska fungera när jag väl kommer tillbaka, att mer insatser måste göras än tidigare vilket ju nu påbörjats via psykiatrin.