Relationer Relationstrassel

Klart det gör ont!! Jag hade gått sönder om jag hade det som TS.

Men tS kan sannolikt inte förändra sin partner till den hen vill att hen ska vara! Det mesta TS skriver går ut på att partnern ska göra på andra sätt. Bete sig annorlunda. Bli en annan sorts person.

Det är inte hållbart. Ska någon förändra sig så ska det vara av egen vilja. Inte att ens partner tycker det.
Vi är helt överens. Vad du ser är vad du får är en väldigt bra devis.

Jag ville mest förklara att man kan känna så i Ts situation (men det vet du ju redan), det är resultatet som ger tolkningen, inte att det är en tolkning av vad han säger/gör i sig utan en tolkning av resultatet. Vet inte om jag gör mig själv möjlig att förstå ens.
 

ppiller

Trådstartare
Antingen så var han så uppslukad i att få träffa sina vänner för en gångs skull eller så är han kanske inte så
intresserad av dig när allt kommer omkring.
Det finns bara två lösningar.
Antingen så gillar du läget eller så avslutar du förhållandet.

Du är inte det minsta som jag.
Du kanske tror det vilket kan vara ett av dina misstag.
Men det är så många saker som du har problem med som jag faktiskt inte har problem med alls.
Människor är olika och alla passar inte att leva tillsammans.
Ni verkar inte passa ihop alls faktiskt.

Största skillnaden mellan dig och mig är att om något inte passar mig så går jag och gör något annat. Jag är mer som din partner än som du.
För en gångs skull? Jag skulle aldrig hindra honom att träffa sina vänner... Jag uppmuntrat det och när vi var i hans hemland stöttade jag rätt mycket för att han skulle kunna träffa sina kompisar så mycket som möjligt.

Jag har aldrig sagt att jag är som du, förstår inte varför du behöver såga mig vid fotknölarna? Jag skulle säga att jag skulle beskriva mig som dig om jag läste min egen text utan att ha kontext. Jag är snacking, men jag tar inte plats där det inte finns plats. Jag försökte få kontakt, när inte det fungerade så gick jag. När han sen frågade vad jag tyckte om det så sa jag som det var.
Hade någon form av sorry, ledsen att du är ledsen, etc sagts hade jag tyckt det var ok. Nu händer inte det, och ja det här här jag borde gå.

Jag tror också att största skillnaden är att du vet när man ska gå.
 
Senast ändrad:
Det har inget med respekt att göra utan att man helt enkelt har olika syn på saker. Det är väldigt svårt att låta bli att såra någon när man själv upplever att de tar allt på för stort allvar. Så det enda man kan göra då är att be om ursäkt när det väl händer. Att kräva att det inte ska upprepas innebär ju eventuellt att man måste byta personlighet.

Jag har själv varit i tjafs med människor där de krävt en ursäkt där jag bara känt att ge dig för fan din lipsill. Jag har bett om ursäkt ändå, för jag ville ju inte att personen skulle bli ledsen, men jag står ju ändå fast vid min åsikt att det var löjligt att bli upprörd över en skitsak. Det går liksom att vara ångerfull samtidigt som man inte erkänner att man gjort fel.
Men om man känner "ge dig för fan din lipsill" så bör man definitivt inte vara tillsammans med den personen. Då kan man ju inte känna någon respekt för den personens känslor och det bästa man kan göra är att inte umgås. Man kan ju åtminstone respektera den andras känslor utan att nedvärdera dom.
 

ppiller

Trådstartare
Det har inget med respekt att göra utan att man helt enkelt har olika syn på saker. Det är väldigt svårt att låta bli att såra någon när man själv upplever att de tar allt på för stort allvar. Så det enda man kan göra då är att be om ursäkt när det väl händer. Att kräva att det inte ska upprepas innebär ju eventuellt att man måste byta personlighet.

Jag har själv varit i tjafs med människor där de krävt en ursäkt där jag bara känt att ge dig för fan din lipsill. Jag har bett om ursäkt ändå, för jag ville ju inte att personen skulle bli ledsen, men jag står ju ändå fast vid min åsikt att det var löjligt att bli upprörd över en skitsak. Det går liksom att vara ångerfull samtidigt som man inte erkänner att man gjort fel.
Men då kan han ju säga det när jag frågar? Varför ljuga och säga att ja jag håller med för att i nästa andetag säga något helt motstridigt?

Förstår inte varför man måste byta personlighet hela tiden?? Ändra beteenden gör man genom hela livet, jag vill "bara" fatta vad han tycker och tänker och att vi ska kunna ha en dialog. Det kan också vara "nähä, vi släpper det", men de orden måste ju sägas högt så länge den andra inte är en tankeläsare.

Vad innebär ångerfull för dig?
 
Jag är snacking, men jag tar inte plats där det inte finns plats.
Jag tar plats. Alldeles för mycket plats.
Ibland så är det bra och ibland mindre bra.
Men det gör hur som helst att jag aldrig skulle hamna i den situationen som du gjorde.
Situationen som du har med din partner är inte något som alla skulle ha problem med.
Du har problem med den och det beror nog mest på att ni inte är kompatibla.

Du försöker hela tiden att få det till att det är din partners fel. Jagr skulle i stället vilja påstå att du har fel partner.
 
Kan där finnas någon form av kulturskillnad.......? Jag vet ju inte alls varifrån din man kommer (min man kommer också från ett annat land) men vissa kulturer ser ju på mannen som den som gör som han önskar och vill och kvinnan ska mer eller mindre finna sig i situationen. Om han inte levt så jättelänge i Sverige, kanske han inte ser på förhållanden på samma sätt som du gör. Min man kommer från ett nordeuropeiskt land men har ändå vissa tankegångar som definitivt inte går hem här. Han är medveten om det, dock...!
 
Kan där finnas någon form av kulturskillnad.......? Jag vet ju inte alls varifrån din man kommer (min man kommer också från ett annat land) men vissa kulturer ser ju på mannen som den som gör som han önskar och vill och kvinnan ska mer eller mindre finna sig i situationen. Om han inte levt så jättelänge i Sverige, kanske han inte ser på förhållanden på samma sätt som du gör. Min man kommer från ett nordeuropeiskt land men har ändå vissa tankegångar som definitivt inte går hem här. Han är medveten om det, dock...!
Min partner kommer från en otroligt extrem machokultur där toxic maskulinity idealiseras. Det är väldigt tydligt hur handikappande det blir vad gäller bemötande och hanterande av känslor! I vårt fall löser vi det helt smärtfritt tack vare att han har god självinsikt och kommunikationen oss emellan är väldigt rak och enkel samt att vi vill ha samma nivå av närhet/bekräftelse/umgänge.

Jag tyckerdet låter som att TS och hennes partner har helt olika närhetsbehov, vilket lär vara svårt att "åtgärda" hur bra kommunikationen än är...
 

ppiller

Trådstartare
Min partner kommer från en otroligt extrem machokultur där toxic maskulinity idealiseras. Det är väldigt tydligt hur handikappande det blir vad gäller bemötande och hanterande av känslor! I vårt fall löser vi det helt smärtfritt tack vare att han har god självinsikt och kommunikationen oss emellan är väldigt rak och enkel samt att vi vill ha samma nivå av närhet/bekräftelse/umgänge.

Jag tyckerdet låter som att TS och hennes partner har helt olika närhetsbehov, vilket lär vara svårt att "åtgärda" hur bra kommunikationen än är...
Jag tycken min kille har bra insikt men mindre bra självinsikt. Alltså, pratar jag om någon annan så kommer jämställdhet/förnäntningar etc av sig självt för honom. Att sen själv agera så är annorlunda.

Jag har inte ett enormt närhetsbehov I termer av att pussas och kramas, men jag vill liksom veta när vi ska vara utan varandra och när vi ska vara med, och på ett ungefär vad som förväntas av mig (ska jag köra 4 timmar? När ca ?) . Jag önskar liksom veta var jag har honom. Nu förstår jag att vi helt enkelt har olika behov där, och att han förmodligen inte vill ändra sitt beteende för att någonstans möta mitt behov. Jag behöver att han också räcker ut en hand och vill mötas, jag kan inte fixa det själv.

Såå som sagt. Terapeut till max 1 april.
 
Men om man känner "ge dig för fan din lipsill" så bör man definitivt inte vara tillsammans med den personen. Då kan man ju inte känna någon respekt för den personens känslor och det bästa man kan göra är att inte umgås. Man kan ju åtminstone respektera den andras känslor utan att nedvärdera dom.
Nej precis, då bör man kanske inte vara tillsammans vilket var lite av min poäng.

Det är inte att inte respektera någons känslor att inte förstå. Jag kan fatta att du blev ledsen och be om ursäkt trots att jag inte håller med, tycker det är rimligt eller rätt. Jag menade såklart heller aldrig att man ska säga åt någon att att de är en lipsill det trodde jag var uppenbart. Det vore enbart elakt utan jag pratade om den inre dialogen. Rätt säker på att precis alla på hela jorden skulle såra folk relativt ofta om vi alla kunde läsa tankar. Vad som sägs i huvudet och vad som kommer ur munnen är olika saker och högst relevant.
Men då kan han ju säga det när jag frågar? Varför ljuga och säga att ja jag håller med för att i nästa andetag säga något helt motstridigt?

Förstår inte varför man måste byta personlighet hela tiden?? Ändra beteenden gör man genom hela livet, jag vill "bara" fatta vad han tycker och tänker och att vi ska kunna ha en dialog. Det kan också vara "nähä, vi släpper det", men de orden måste ju sägas högt så länge den andra inte är en tankeläsare.

Vad innebär ångerfull för dig?
Jag vet ju inte eftersom jag inte känner er. Men det låter som att du inte vill ge dig efter hans ursäkt så då kanske han bara inte orkar hålla på? Du har ju själv sagt att han känner att han inte kan göra rätt i era bråk.

Det stämmer att vi förändras genom hela livet men det är inte som att vi ömsar skinn vartannat år och blir en ny person utan vissa saker stannar och vissa byts ut, vissa är djupare rotade än andra. I slutändan handlar det ändå att all den (bra) förändringen kommer från en själv genom personlig utveckling, inte genom utomstående personer som vill att man ska ändra sig.

Jag tycker det sista är en svår fråga just här. Generellt innebär det ju att man ångrar en handling, eller som i detta fallet, ett resultat. Jag kanske inte kan påstå att jag direkt ångrade att jag inte gjorde X för dig då jag helt enkelt inte tycker det är rimligt, men jag ångrar att resultatet blev som det blev, dvs att du blev ledsen.

Det är skillnad på att vara medvetet elak och såra någon och att man bara kommunicerar på olika plan och har olika förväntningar.
 
Jag har funderat på det här.

För en gångs skull? Jag skulle aldrig hindra honom att träffa sina vänner... Jag uppmuntrat det och när vi var i hans hemland stöttade jag rätt mycket för att han skulle
På vilket vis stöttar du?
Vad innebär stöttning i det här fallet för dig?

Om jag förstår saken rätt så bor han i Sverige sedan ett år tillbaka och arbetar till stor del utomlands.
Hur ofta har han möjlighet att träffa sina vänner?
 
men jag vill liksom veta när vi ska vara utan varandra och när vi ska vara med, och på ett ungefär vad som förväntas av mig (ska jag köra 4 timmar? När ca ?)
Om jag inte bokas upp tidsmässigt så finns ju risken att jag inte kan när det är dags.
Då har jag ofta hittat på något annat.
Åkt och jobbat eller dragit iväg på annat äventyr.
Den som vill träffa mig lär sig ganska så fort att se till att boka upp sig i min kalender. Och att när tiden är ute så har jag annat som skall göras.
Klarar man inte av det så brukar allt rinna ut i sanden.
Jag är en upptagen kvinna med jobb, egen verksamhet och dubbel bosättning. Det finns inte plats att kladda med min tid.
 
Nej precis, då bör man kanske inte vara tillsammans vilket var lite av min poäng.

Det är inte att inte respektera någons känslor att inte förstå. Jag kan fatta att du blev ledsen och be om ursäkt trots att jag inte håller med, tycker det är rimligt eller rätt. Jag menade såklart heller aldrig att man ska säga åt någon att att de är en lipsill det trodde jag var uppenbart. Det vore enbart elakt utan jag pratade om den inre dialogen. Rätt säker på att precis alla på hela jorden skulle såra folk relativt ofta om vi alla kunde läsa tankar. Vad som sägs i huvudet och vad som kommer ur munnen är olika saker och högst relevant.
Du tror inte dina tankar avspeglas i det du gör och säger? Jag tänker sällan så nedsättande om min nära och kära. Å andra sidan beter jag mig sällan så jag behöver be om ursäkt heller och om jag bad om ursäkt skulle jag antagligen mena att jag var medveten om att jag betet mig illa.

Att upprepat bli sårad av någon som sedan slänger åt en ett förlåt är ju rätt ointressant.
 

ppiller

Trådstartare
Jag har funderat på det här.



På vilket vis stöttar du?
Vad innebär stöttning i det här fallet för dig?

Om jag förstår saken rätt så bor han i Sverige sedan ett år tillbaka och arbetar till stor del utomlands.
Hur ofta har han möjlighet att träffa sina vänner?
Bla packade ihop hans gamla rum så vi kunde optimera tid (han hade en del ärenden att uträtta), körde honom så han faktiskt kunde komma till vissa kompisar och körde hem honom när han druckit. Rent praktiskt avsatte tid specifikt för att han skulle kunna träffa vänner.

Han har träffat dem irl under ca 3 semestrar sen vi blev tillsammans, men hänger också med dem och spelar ihop online.
 
Det gör så ont. Jag känner att jag lägger ner och vill lägga ner allt för att vi ska få en fungerande kommunikation.
Var går gränsen för att jag blir beroende? Jag känner att det vi har är så värt att kämpa för. Mina tidigare relationer har varit blekfisar i jämförelse med den här, vi har så mycket. Liksom, allt utom kommunikationen. Går det inte att jobba på? Mötas?
Vad har man om man inte har kommunikation?
 

ppiller

Trådstartare
Jag vet ju inte eftersom jag inte känner er. Men det låter som att du inte vill ge dig efter hans ursäkt så då kanske han bara inte orkar hålla på? Du har ju själv sagt att han känner att han inte kan göra rätt i era bråk.

Det stämmer att vi förändras genom hela livet men det är inte som att vi ömsar skinn vartannat år och blir en ny person utan vissa saker stannar och vissa byts ut, vissa är djupare rotade än andra. I slutändan handlar det ändå att all den (bra) förändringen kommer från en själv genom personlig utveckling, inte genom utomstående personer som vill att man ska ändra sig.

Jag tycker det sista är en svår fråga just här. Generellt innebär det ju att man ångrar en handling, eller som i detta fallet, ett resultat. Jag kanske inte kan påstå att jag direkt ångrade att jag inte gjorde X för dig då jag helt enkelt inte tycker det är rimligt, men jag ångrar att resultatet blev som det blev, dvs att du blev ledsen.

Det är skillnad på att vara medvetet elak och såra någon och att man bara kommunicerar på olika plan och har olika förväntningar.
Det här hände:
Jag: Om du vill ha en paus, kan du snälla säga typ "jag vill ha en paus, kan vi prata igen på söndag kväll?"
Han: ja, det är rimligt, det ska jag göra
(10 min senare)
Han: jag måste ha en paus
(inget mer)
Jag: okej, till när?
Han: söndag
Jag: när på söndag?
Han: kl 11

Jag känner att jag drar hela lasset? Varför säga ja och tre rader nedanför göra annorlunda?

Eller, vi hade sagt att vi skulle prata en morgon.
Jag: du behöver inte ringa om du inte orkar eller vill :)
( vi slöchattade en timme på hans villkor, han tog initiativen och jag hejade eller liksom var imo trevligt neutral )
Han: ville du prata förresten?
Jag: ja, om det är okej för dig?
Han: nej jag orkar nog inte prata med dig
 
Det här hände:
Jag: Om du vill ha en paus, kan du snälla säga typ "jag vill ha en paus, kan vi prata igen på söndag kväll?"
Han: ja, det är rimligt, det ska jag göra
(10 min senare)
Han: jag måste ha en paus
(inget mer)
Jag: okej, till när?
Han: söndag
Jag: när på söndag?
Han: kl 11

Jag känner att jag drar hela lasset? Varför säga ja och tre rader nedanför göra annorlunda?

Eller, vi hade sagt att vi skulle prata en morgon.
Jag: du behöver inte ringa om du inte orkar eller vill :)
( vi slöchattade en timme på hans villkor, han tog initiativen och jag hejade eller liksom var imo trevligt neutral )
Han: ville du prata förresten?
Jag: ja, om det är okej för dig?
Han: nej jag orkar nog inte prata med dig
Men vad är det där att hålla fast vid?
Det känns ju bara osunt och extremt krångligt.

Hade jag varit du i det läget hade jag inte pausat utan stoppat.

Det måste ju vara jättejobbigt för dig?
 
Det här hände:
Jag: Om du vill ha en paus, kan du snälla säga typ "jag vill ha en paus, kan vi prata igen på söndag kväll?"
Han: ja, det är rimligt, det ska jag göra
(10 min senare)
Han: jag måste ha en paus
(inget mer)
Jag: okej, till när?
Han: söndag
Jag: när på söndag?
Han: kl 11

Jag känner att jag drar hela lasset? Varför säga ja och tre rader nedanför göra annorlunda?

Eller, vi hade sagt att vi skulle prata en morgon.
Jag: du behöver inte ringa om du inte orkar eller vill :)
( vi slöchattade en timme på hans villkor, han tog initiativen och jag hejade eller liksom var imo trevligt neutral )
Han: ville du prata förresten?
Jag: ja, om det är okej för dig?
Han: nej jag orkar nog inte prata med dig
Har han någon diagnos?
Annars verkar det jättemärkligt att bestämma en paus till ett visst klockslag.

Ser er konversationer ut sådär hade jag dragit fortare än kvickt.
 

Görel

Moderator
Börjar med att hålla med om att han verkar ha gjort många nonchalanta saker som att vara otydlig kring jobbet utomlands.

Mina tankar har fastnat kring att han sårar dig utan att du upplever att han förstår varför eller ändrar sig. Jag kan ha missat vad det är han gör, men jag funderar kring om han gör något med flit eller om han inte kan förstå varför man blir sårad av det du reagerar på? Har själv en nära anhörig som reagerat på de mest irrationella ting att jag efter mer än 40 år fortfarande inte förstår mig på det. Min grundinställning är att man får ta ansvar för sina egna känslor istället för att kräva att omgivningen ska anpassa sig efter en själv. Men givetvis har man rätt att reagera om någon sårar en med flit!
 

Just nu

  • Valp 2020

Hästfolk

Hästvård

  • Förvaring av hö

Träning

  • Födda 2016

Utrustning

Hästavel

Tävlingsgrenar

  • Dressyrsnackis 14

Forumstatistik

Trådar
440 399
Inlägg
8 402 890
Medlemmar
25 241
Senaste medlem
minhquang20

Allmänt

  • Vad gör vi? Del CXIV

Hem & Hobby

  • Porslin

Barn

  • Långtidsamning

Hund

  • Valp 2020

Katt

  • Kattbilder #5

Andra Djur

Bukefalos

Upp