Alexandra_W
Trådstartare
Treåringen ger mig lite gråa hår för stunden. Okej att alla mina hästar är/har varit arbetsnarkomaner, men det här är löjligt..
Damen är riden ungefär 20 gånger kanske (gissar, ids inte räkna efter). Vilat hela februari (och gick på milt sagt sparlåga i januari). Riden 3-4 ggr i mars, gått som handhäst med. Ungefär i mitten av mars när älgarna brunstade tyckte hon det var väldigt otäckt i skogen så hon fick 9 dagars helvila (gå i hagen bara). Hon har hela tiden tyckt ridningen är KUUUUL, och roligare än 'allt annat'.
Pga den här jävla vintern och Kung Bores sinne för humor har vi fåtta rida på samma väg nästan hela tiden. Hon har dock inte haft några synpunkter på det, och överlag varit väldigt enkel och okomplicerad. Enda problemet har varit att hon kunnat bli rätt vrång när man ska vända hem, och gå och släpa benen efter sig hemåt. Riden i skritt och trav, förstår drivande skänkelhjälper utmärkt, och vi har börjat med små embryon till sidvärts utan problem. Förstår vändande tygeltag utmärkt och har god bettacceptans.
Dock har hon nu senaste dagarna med all önskvärd tydlighet talat om att det är TRÅKIGT med skritt. Dessutom är alla vägar hon sett förr TRÅKIGA. Och när hon anser det är tråkigt så blir damen vrång och arg. Hon har provat diverse saker för att få sin vilja igenom, inkl stanna och inte vilja gå, kasta sig runt för att vända hem, samt att själv föröka introducera trav/nytt vägval etc.
Hon tar korrigeringar och går att få att göra det man vill, men det blir ju 'bråk' med ojämna mellanrum då. Om man travar så fungerar det oftast utmärkt och hon är en liten pärla. Hon kan dock om hon bestämt sig för att en viss väg är tråkig ha en ganska dålig attityd i traven och vara grinig, gå med huvudet högt och ryggen sänkt och korta steg. Generellt sett så är det dock så att trav = en häst som glatt och villigt med mycket god framåtbjudning travar framåt i en väldigt trevlig unghästform.
Problemen med vrångattackerna har kommit nu efter vilan, och vilan påverkar nog till viss del men tyvärr tror jag INTE att de är hela svaret. Utan hon vill MER helt enkelt. hon är less på det gamla invanda, och vill ha nya vägar och mer jobb.
Hon har absolut inga synpunkter alls på att JOBBA, hur mycketd et än är. t ex som när jag red åttvolt på ett fält och det var lite väl mycket snö (till knäna på henne), hon tog i så hon nästan stånkade, men öronen framåt som två antenner och lydde minsta vink. Att däremot helt simpelt skritta längs en välkänd väg kan leda till de mest oanade vrångattacker nuförtiden.
Pga den uteblivna våren (det vräker ner snö här nu, och vi har massor av snö sen innan) så har jag i princip bara två vägalternativ. Den gamla välkända slingan, eller rida fram och tillbaka på byvägen. De andra vägalternativen som är bilfria ärbegravda under ett djupt täcke med tung, djup snö och det är (enligt mig, inte henne..) alldeles för jobbigt för en liten treåring att klampa omkring i. Och övriga plogade vägar utom de två nämnda är trafikerade, och jag tycker inte hon är trafiksäker nog för att ridas i trafik än.
Tar mig pga nämna vinter-istället-för-vår inte till ridhuset heller, kan inte longera och ev tömkörning blir rakt fram efter väg. Så det är lite svårt att variera var jag rider, eller att variera JOBB. Det är väldigt svårt att via tömkörning rakt fram få henne att jobba såpass att hon är fysiskt nöjd. Och med ridningen svårt att ge henne nya vägar så hon är nöjd.
Jag tränsar alltid i hagen när jag ska rida (aldrig annars, då hämtar jag i grimma), och hon kommer glatt och gnäggar glatt, tar själv bettet och följer glatt med. Ser glad ut när sadeln kommer, kan göra lite grimaser när gjorden spänns på hoppsadeln men bryr sig inte alls med den bomlösa (men olika typer av gjord). Står still när jag sitter upp och går glatt och positivt iväg. Det är först när hon inser att det är 'samma gamla vanliga väg' eller 'bara gammal tråkig skritt' eller allra värst, en kombination av dessa som det blir surt och vrångt.
Men frågan är ju om jag ska 'ta igenom' det hela och ta de strider som blir och fortsätta med ridningen och vänta in våren. Eller om jag ska lägga ner ridningen och bara promenera och annat kul tills våren kommer? Jag ser juf ördelar och nackdelar med bägge alternativen. Sen har vi ju lite försvårande faktum som att hästen ska vara ordentligt och kontinuerligt 'igång' vid ÅB i början på maj, så det är önskvärt att få till någon form av 'jobb' iaf 3-4 ggr/vecka (problemen med det - se ovan). Dessutom så KOM de här problemen när hon fick vila. Dock tror jag som sagt inte BARA det är vilan som gjort det, utan kombinationen vila, hon börjar tycka det är tråkig och hon är i det läget när de flesta unghästar iaf börjar fundera på att ifrågasätta.
Hon har ju i grunden en enorm arbetsvilja och jag vill ogärna förstöra den. Samtidigt kan jag ju inte rida henne i 20 - 30 minuteri DJUPsnö bara för att hon ska få en ny väg och roligare och vara nöjd. Då kommer det ju bara vara skräp kvar av lederna på ÅB..
Så, det är en kort summering av läget det här och säkert glömt massor, men synpunkter?
Damen är riden ungefär 20 gånger kanske (gissar, ids inte räkna efter). Vilat hela februari (och gick på milt sagt sparlåga i januari). Riden 3-4 ggr i mars, gått som handhäst med. Ungefär i mitten av mars när älgarna brunstade tyckte hon det var väldigt otäckt i skogen så hon fick 9 dagars helvila (gå i hagen bara). Hon har hela tiden tyckt ridningen är KUUUUL, och roligare än 'allt annat'.
Pga den här jävla vintern och Kung Bores sinne för humor har vi fåtta rida på samma väg nästan hela tiden. Hon har dock inte haft några synpunkter på det, och överlag varit väldigt enkel och okomplicerad. Enda problemet har varit att hon kunnat bli rätt vrång när man ska vända hem, och gå och släpa benen efter sig hemåt. Riden i skritt och trav, förstår drivande skänkelhjälper utmärkt, och vi har börjat med små embryon till sidvärts utan problem. Förstår vändande tygeltag utmärkt och har god bettacceptans.
Dock har hon nu senaste dagarna med all önskvärd tydlighet talat om att det är TRÅKIGT med skritt. Dessutom är alla vägar hon sett förr TRÅKIGA. Och när hon anser det är tråkigt så blir damen vrång och arg. Hon har provat diverse saker för att få sin vilja igenom, inkl stanna och inte vilja gå, kasta sig runt för att vända hem, samt att själv föröka introducera trav/nytt vägval etc.
Hon tar korrigeringar och går att få att göra det man vill, men det blir ju 'bråk' med ojämna mellanrum då. Om man travar så fungerar det oftast utmärkt och hon är en liten pärla. Hon kan dock om hon bestämt sig för att en viss väg är tråkig ha en ganska dålig attityd i traven och vara grinig, gå med huvudet högt och ryggen sänkt och korta steg. Generellt sett så är det dock så att trav = en häst som glatt och villigt med mycket god framåtbjudning travar framåt i en väldigt trevlig unghästform.
Problemen med vrångattackerna har kommit nu efter vilan, och vilan påverkar nog till viss del men tyvärr tror jag INTE att de är hela svaret. Utan hon vill MER helt enkelt. hon är less på det gamla invanda, och vill ha nya vägar och mer jobb.
Hon har absolut inga synpunkter alls på att JOBBA, hur mycketd et än är. t ex som när jag red åttvolt på ett fält och det var lite väl mycket snö (till knäna på henne), hon tog i så hon nästan stånkade, men öronen framåt som två antenner och lydde minsta vink. Att däremot helt simpelt skritta längs en välkänd väg kan leda till de mest oanade vrångattacker nuförtiden.
Pga den uteblivna våren (det vräker ner snö här nu, och vi har massor av snö sen innan) så har jag i princip bara två vägalternativ. Den gamla välkända slingan, eller rida fram och tillbaka på byvägen. De andra vägalternativen som är bilfria ärbegravda under ett djupt täcke med tung, djup snö och det är (enligt mig, inte henne..) alldeles för jobbigt för en liten treåring att klampa omkring i. Och övriga plogade vägar utom de två nämnda är trafikerade, och jag tycker inte hon är trafiksäker nog för att ridas i trafik än.
Tar mig pga nämna vinter-istället-för-vår inte till ridhuset heller, kan inte longera och ev tömkörning blir rakt fram efter väg. Så det är lite svårt att variera var jag rider, eller att variera JOBB. Det är väldigt svårt att via tömkörning rakt fram få henne att jobba såpass att hon är fysiskt nöjd. Och med ridningen svårt att ge henne nya vägar så hon är nöjd.
Jag tränsar alltid i hagen när jag ska rida (aldrig annars, då hämtar jag i grimma), och hon kommer glatt och gnäggar glatt, tar själv bettet och följer glatt med. Ser glad ut när sadeln kommer, kan göra lite grimaser när gjorden spänns på hoppsadeln men bryr sig inte alls med den bomlösa (men olika typer av gjord). Står still när jag sitter upp och går glatt och positivt iväg. Det är först när hon inser att det är 'samma gamla vanliga väg' eller 'bara gammal tråkig skritt' eller allra värst, en kombination av dessa som det blir surt och vrångt.
Men frågan är ju om jag ska 'ta igenom' det hela och ta de strider som blir och fortsätta med ridningen och vänta in våren. Eller om jag ska lägga ner ridningen och bara promenera och annat kul tills våren kommer? Jag ser juf ördelar och nackdelar med bägge alternativen. Sen har vi ju lite försvårande faktum som att hästen ska vara ordentligt och kontinuerligt 'igång' vid ÅB i början på maj, så det är önskvärt att få till någon form av 'jobb' iaf 3-4 ggr/vecka (problemen med det - se ovan). Dessutom så KOM de här problemen när hon fick vila. Dock tror jag som sagt inte BARA det är vilan som gjort det, utan kombinationen vila, hon börjar tycka det är tråkig och hon är i det läget när de flesta unghästar iaf börjar fundera på att ifrågasätta.
Hon har ju i grunden en enorm arbetsvilja och jag vill ogärna förstöra den. Samtidigt kan jag ju inte rida henne i 20 - 30 minuteri DJUPsnö bara för att hon ska få en ny väg och roligare och vara nöjd. Då kommer det ju bara vara skräp kvar av lederna på ÅB..
Så, det är en kort summering av läget det här och säkert glömt massor, men synpunkter?