Så himla ledsen och arg

Gbg87

Trådstartare
Jag skulle behöva råd, känner mig väldigt ledsen och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till :( Min vän är tillsammans med en man som jag inte tål. Hon har aldrig varit såhär kär förut, men jag kan inte förstå varför. Han är elak, egoistisk och dömande. De bråkar ofta, och jag anser att han inte har någon respekt för henne och han kränker henne verbalt. Förra helgen var de osams igen, och jag var helt övertygad om att hon skulle lämna honom. De sakerna som han sa till henne, så fruktansvärt elaka.. Jag kan för allt i världen inte förstå hur man kan vara så elak mot sin partner. Jag var helt säker på att det var droppen. Men hon förlät honom.

Nu sitter jag här och känner att jag aldrig vill träffa människan någonsin igen. Om hon vill ha honom i sitt liv så är det hennes beslut, men jag kan inte spela med längre :mad:

Vad gör man som vän? Jag är rädd för att det kommer att skapa en spricka mellan mig och min vän om jag berättar för henne vad jag tycker om honom och att jag inte förstår varför hon inte lämnar honom. Är det ens min sak att lägga mig i? Är jag en dålig vän om jag inte respekterar hennes beslut och försöker hålla god min? Eller är jag en dålig vän om jag bara spelar med och låtsas att allt är bra när jag tycker att han behandlar henne respektlöst och elakt? Att jag inte tål honom som person är en annan sak, om det bara var det så hade jag kunnat bita ihop, men att han behandlar henne så illa..

Hur är jag en bra vän in den här situationen?
 
Säg typ så här:
" jag ser vad som pågår mellan er, tänker inte lägga mig i utan du får ta dina beslut själv - men när du bestämmer dig för att lämna honom så finns jag här och tar emot dig"
Sedan avgör du själv hur mycket energi du vill lägga på dem. Ger du efter för mycket blir det för jobbigt för dig, går du på om dina åsikter så kommer hon gå in i försvarsställning mot dig och gå närmare honom.
Döm henne inte för att hon inte lämnar, hon ser det inte på samma sätt som du. Hon har något hon uppfattar som trygghet i honom och är rädd att hon kommer känna sig ensam, vilse och inte klara sig utan honom - så hon stannar i det hon har.
Har han dessutom fått henne att TRO att hon faktiskt blir ensam och oönskad överallt utan honom så är det nog inte en risk hon är villig att ta.
Sedan är det antagligen skuld-och skamkänslor inblandade.
 
Säg typ:
" jag ser vad som pågår mellan er, tänker inte lägga mig i utan du får ta dina beslut själv - men när du bestämmer dig för att lämna honom så finns jag här och tar emot dig"
Sedan avgör du själv hur mycket energi du vill lägga på dem. Ger du efter för mycket blir det för jobbigt för dig, går du på om dina åsikter så kommer hon gå in i försvarsställning mot dig och gå närmare honom
Amen to that. Inklusive, "som din vän är det inte okej för mig att se hur han behandlar dig".
 
Säg typ så här:
" jag ser vad som pågår mellan er, tänker inte lägga mig i utan du får ta dina beslut själv - men när du bestämmer dig för att lämna honom så finns jag här och tar emot dig"
Sedan avgör du själv hur mycket energi du vill lägga på dem. Ger du efter för mycket blir det för jobbigt för dig, går du på om dina åsikter så kommer hon gå in i försvarsställning mot dig och gå närmare honom.
Döm henne inte för att hon inte lämnar, hon ser det inte på samma sätt som du. Hon har något hon uppfattar som trygghet i honom och är rädd att hon kommer känna sig ensam, vilse och inte klara sig utan honom - så hon stannar i det hon har.
Har han dessutom fått henne att TRO att hon faktiskt blir ensam och oönskad överallt utan honom så är det nog inte en risk hon är villig att ta.
Sedan är det antagligen skuld-och skamkänslor inblandade.

Tack för bra svar! Det låter vettigt. Tänker också att jag ska försöka skilja på mina åsikter om hans AGERANDE och mina åsikter om HONOM. Jag har sagt flera gånger att saker han sagt och saker som han gjort är respektlöst, elakt, inte okej mm. och det tar hon bra. Hon håller med. Men att gå på honom som person, deras förhållande eller liknande skulle nog bara skada vår relation.
 
Amen to that. Inklusive, "som din vän är det inte okej för mig att se hur han behandlar dig".

Jag sa så förra helgen, och att jag alltid finns här om det skulle hända något mellan dem. Hon håller med, att saker han gjort inte är okej. Men när han sen säger förlåt så förlåter hon. Om och om igen..
 
Nej, det är jättefrustrerande att stå vid sidan av och se någon behandla en människa som man tycker om som skit.

Det finns säkert flera "skolor" för hur man ska bete sig, men en sak som för tid och evighet kommer att vara inristat i mitt hjärta av djupaste tacksamhet är när jag hade en karl som behandlade mig illa så sa min vännina (inte direkt, men efter några månader) när jag skulle hälsa på henne att "X är inte välkommen hit, han behandlar dig inget bra och då är han inte välkommen till mitt hem.". Jag bönade och bad att han skulle få följa med, karln hade för femtioelfte gången bett om ursäkt, men hon var benhård, han var inte välkommen för han hade behandlat mig för illa. I efterhand är jag såååååå tacksam mot denna vän. Hon stod upp för mig och markerade gentemot omvärld och honom, när jag själv var för "svag" att göra det. Då tyckte jag att det var pinsamt, efter och för all framtid har hon min eviga tacksamhet för att hon stod upp när jag var svag.
 
Som jag ser det är det ju så att du inte vill ha HONOM i ditt liv. Han står för saker och agerande du inte tolererar. Sedan spelar det ju mindre roll om det är en random snubbe på ett uteställe (lättare) eller kompisens pojkvän (svårare). DU vill inte ha HONOM i din närhet, HAN står för saker du inte accepterar.

Hur hon vill leva sitt liv är hennes ensak. Du har meddelat henne vad du tycker, din ståndpunkt. Bra så. Du finns där. För henne. Men inte med honom. Du och vännen kan fortfarande göra saker, men det känns ju inte som jag i dina skor hade velat tillbringa många sekunder i samma rum som honom.
 
Nej, det är jättefrustrerande att stå vid sidan av och se någon behandla en människa som man tycker om som skit.

Det finns säkert flera "skolor" för hur man ska bete sig, men en sak som för tid och evighet kommer att vara inristat i mitt hjärta av djupaste tacksamhet är när jag hade en karl som behandlade mig illa så sa min vännina (inte direkt, men efter några månader) när jag skulle hälsa på henne att "X är inte välkommen hit, han behandlar dig inget bra och då är han inte välkommen till mitt hem.". Jag bönade och bad att han skulle få följa med, karln hade för femtioelfte gången bett om ursäkt, men hon var benhård, han var inte välkommen för han hade behandlat mig för illa. I efterhand är jag såååååå tacksam mot denna vän. Hon stod upp för mig och markerade gentemot omvärld och honom, när jag själv var för "svag" att göra det. Då tyckte jag att det var pinsamt, efter och för all framtid har hon min eviga tacksamhet för att hon stod upp när jag var svag.

Jag tänker så också, att jag vill att någon (jag?) ska stå upp för henne och sätta gränser när hon uppenbarligen inte gör det själv. Men det jag är rädd för är att hon kommer dra sig undan mig, sluta berätta saker för mig om deras relation och försvara honom. Egentligen vill jag ju bara skaka om henne och fråga vad hon håller på med, hur hon kan vara med idiotjäveln. Men jag tror risken är att jag bara gör det värre då..

Jag vet inte, usch vad svårt. Jag funderar på att säga till henne att "Jag respekterar att du har förlåtit honom, men dessvärre kan jag inte göra detsamma. Tills han visar att han respekterar dig, och andra, så är han tyvärr inte välkommen hemma hos mig". Hur tycker ni det låter?
 
Som jag ser det är det ju så att du inte vill ha HONOM i ditt liv. Han står för saker och agerande du inte tolererar. Sedan spelar det ju mindre roll om det är en random snubbe på ett uteställe (lättare) eller kompisens pojkvän (svårare). DU vill inte ha HONOM i din närhet, HAN står för saker du inte accepterar.

Hur hon vill leva sitt liv är hennes ensak. Du har meddelat henne vad du tycker, din ståndpunkt. Bra så. Du finns där. För henne. Men inte med honom. Du och vännen kan fortfarande göra saker, men det känns ju inte som jag i dina skor hade velat tillbringa många sekunder i samma rum som honom.

Nej det är ju så, jag vill helst inte träffa honom alls längre. Försöker bara hitta en balans mellan att sätta ner foten och ta ställning, stå upp för henne när hon själv inte gör det. Samtidigt som jag inte vill sätta henne i en pinsam/obekväm sits som gör att hon drar sig undan mig..
 
Jag har varit som din vän. Och jag kan ju säga att den av mina kompisar som hela tiden skulle tala om hur hemsk han var (inte bara vad han gjorde) och ifrågasätta hur jag kunde vara ihop med honom ("så dum vet jag att du inte är") hon finns knappt kvar i mitt liv längre. Jag orkade INTE bli ständigt ifrågasatt av henne också (exet ifrågasatte allt jag gjorde, jämt). Dom som däremot talat om vad dom tycker om hur han betett sig, uttryckt sin oro över hur jag mår och sen bara funnits där och stöttat och lyssnat. Och bekräftat att det han gjorde inte var okej men utan att döma mig för att jag stanande. Dom finns kvar och dom är guld värda!

Vad jag kunde önska hade kanske varit att fler gjort som rtfs vännina och tydligt markerat mot honom och omgivningen att dom tog avstånd till hans behandling av mig. Och en del av våra gemensamma vänner försökte till viss del. Någon skrev ett brev till honom. Någon annan försökte prata med honom. Men många låtsades som det regnade också.
 
Du får vara beredd på att du förlorar henne genom att säga vad du tycker om hennes kärlek. Jag har exempel på det både i min släkt och i vänkretsen. Genom att säga att partnern inte är bra stärker man parets relation, det blir "vi två mot alla de andra".
 
Du får vara beredd på att du förlorar henne genom att säga vad du tycker om hennes kärlek. Jag har exempel på det både i min släkt och i vänkretsen. Genom att säga att partnern inte är bra stärker man parets relation, det blir "vi två mot alla de andra".

Ja, jag är rädd för det. En av mina vänner tyckte inte om min pojkvän en gång, på felaktiga grunder tyckte jag (och tycker fortfarande). Det slutade med att det blev en distans mellan mig och min vän, och hade jag varit tvungen att välja mellan de två så hade jag valt honom (fortfarande idag).

Samtidigt är det något i mig som säger att rätt är rätt, och fel är fel. Om jag förlorar henne genom att sätta ner foten, så kanske det tragiskt nog måste vara så då. Då har jag i alla fall stått upp för vad jag tycker är rätt och vad hon är värd..
 
Du står upp för henne genom att säga hur du känner och vad du tycker. Det har du gjort. Att tjata hjälper inte, utan upplevs nog bara pressande.

Jag håller med. Jag kommer inte nämna det igen om det inte blir aktuellt genom ett nytt bråk eller situation. Och jag kommer aldrig ifrågasätta hennes omdöme utan bara vara tydlig med vad jag tycker och att jag finns där för henne. Just nu står jag bara och velar mellan om jag ska "hålla god min" med honom för hennes skull, eller om jag ska berätta för henne att jag inte kan förlåta honom för vad han gjort mot henne.
 
Jag håller med. Jag kommer inte nämna det igen om det inte blir aktuellt genom ett nytt bråk eller situation. Och jag kommer aldrig ifrågasätta hennes omdöme utan bara vara tydlig med vad jag tycker och att jag finns där för henne. Just nu står jag bara och velar mellan om jag ska "hålla god min" med honom för hennes skull, eller om jag ska berätta för henne att jag inte kan förlåta honom för vad han gjort mot henne.

Jag tycker inte att du ska hålla god min. Varför ska du gå in och täcka upp för honom... Gör klart att du inte gillar hans beteende, men att du finns där för din vän och respekterar hennes beslut. Ni kan väl träffas utan honom i sådana fall.

Har också en väninna vars PV jag verkligen inte tycker om, av olika orsaker. Men det är inte upp till mig att bestämma vem väninnan ska vara med. Däremot kan jag säga att jag gärna träffar henne, men inte honom.
 
Jag funderar på att säga till henne att "Jag respekterar att du har förlåtit honom, men dessvärre kan jag inte göra detsamma. Tills han visar att han respekterar dig, och andra, så är han tyvärr inte välkommen hemma hos mig". Hur tycker ni det låter?

Jag tycker att det låter utmärkt.

Kanske han i framtiden binder till sig henne totalt, men då hade det du sa i förlängningen inte spelat någon roll, resultatet hade blivit detsamma. Förhoppningsvis vaknar hon en dag, med livet fortfarande i behåll, och inser vilken sann vän hon har i dig som orkar stå när hon är svag.
 
Jag tycker det låter som ett förhållande som mycket väl kan sluta i psykisk eller fysisk misshandel och en total nedbrytning. Och där kommer en punkt där det inte längre går att säga "jag kan inte lägga mig i någon annans val av partner" och samtidigt vara en bra vän. Men jag har själv varit i din situation och känt samma dilemma som du, med en oro för min vän, men känslan att hon skulle slå bakut och kanske sluta öppna sig för mig om jag försökte pusha till att lämna den obehagliga killen. Så jag gjorde aldrig det.

Det jag däremot gjorde var att jag skickade min vän en bok i födelsedagspresent (vi bodde långt ifrån varann och hördes mest på telefon då och då) , som tar upp en destruktiv relation på ett otroligt bra sätt. (Åsa grennwalls självbiografiska serieroman "Sjunde våningen"). Jag skrev "Den här boken fick jag själv av min bror när jag fyllde år och jag tycker den är jättebra".

Min kompis lämnade sin pojkvän första gången han slog henne, efter en lång period där han försökt bryta ner henne psykiskt. Att hon lämnade i stället för att förlåta och fortsätta kan jag inte veta om det hade något att göra med att hon läst boken, eller bokens starka scen som handlar just om att Lämna vid första slaget. Men det fanns i alla fall något litet jag kunde göra i situationen som kanske kanske gav en knuff åt rätt håll.

Så kanske något att fundera på är om det finns medier som kan beröra ämnet utan att hon får pekpinnar av dig om sin relation. Så att det blir mer upp till henne själv att känna igen sig och tänka till? Kanske en film, en bok, en låt, som ni kan diskutera lite "allmänt"?
 
Jag sa så förra helgen, och att jag alltid finns här om det skulle hända något mellan dem. Hon håller med, att saker han gjort inte är okej. Men när han sen säger förlåt så förlåter hon. Om och om igen..


Hade en vän i liknande situation förutom att det svinet även var otrogen flera gr. Tjejen som var min vän var blond och småbröstad. Tjejerna han var otrogen med var brunetter och storbröstade. Istället för att lämna idioten färgade hon håret brunt och skaffade silikon+ barn med honom. Vi är tyvärr inte vänner idag pga att han krävde att om hon ville vara ihop med honom så fick hon inte vara vän med mig.
Jag hade aldrig lagt mig i deras relation mer än stöttat henne när hon var ledsen och hämtat henne efter dem bråkat. I slutändan kvittar det nog vad du gör, det är upp till din vän men bara genom att visa dig att du finns tycker jag du är en bra vän. Mer kan man inte göra..
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka... 2
Svar
27
· Visningar
6 780
Relationer OBS! vet att svaret på frågan i rubriken är nej, men hela min situation känns så absurd. Pepp önskas. OBS 2! Skriver anonymt då jag ej... 2 3
Svar
53
· Visningar
8 188
Senast: Angel
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste... 2
Svar
28
· Visningar
9 774
Senast: lundsbo
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan... 20 21 22
Svar
425
· Visningar
37 734
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp