S
skype
Jag är tillsammans med en man sedan ca ett år tillbaka och han har 2 barn (2 och 3 år iår) tillsammans med en annan kvinna.
Deras historia började då dom var KK:s och hon blev gravid och ville behålla barnet och min man gav sig då in i det för 100% och dom blev tillsammans, ingen kärlek inblandad från början alltså. Dom var väl tillsammans under ca 2 år och lyckades avla fram två barn.
Exet vänstrade med min sambos bäste vän vilket han bittert upptäckte en morgon då han helt enkelt kollade igenom hennes mobiltelefon.
Exet och bästa kompisen lever ihop nu och hon har ensam vårdnad om barnen då min sambo gjorde bort sig och gav bort den då han tydligen hade förväxlat det med växelvis boende. Min sambos liv rasat helt då han inte fick se sina barn mer (hon tillät ej) och han söp till ordentligt under ett års tid (mer detaljerat om deras historia och min sambos val och reaktioner och exets tänker jag inte spekulera i då jag inte har med det att göra - jag fanns inte i bilden)
Jag träffade min sambo 1,5 år efter the break up och han var då på sluttampen i sin period och fick träffa barnen ca 3 dagar i veckan under en timme för mer tillät inte exet och det var den lyckligaste tiden i både barnens och sambons liv - dom älskar verkligen varandra och vill leva med sin far/barn. (vad som bör tilläggas är att han inte på NÅGOT VIS har varit påverkad under sådana möten, så vad han gjort under sin privattid har ingenting med dom att göra)
Vi flyttade ihop efter några månader och hans liv är återigen "normalt" eller vad man ska kalla det. Han dricker precis som mig och resten av befolkningen någon gång på helgerna och därimellan jobbas det. Men efter det att Exet fått nys om att han träffat en ny kvinna har hon satt sig HELT på tvären.
Vi bor i ett fint och välordnat hem och jag välkommnar barnen med öppna armar och min sambo umgås med barnen så ofta han får men han får aldrig se dom utanför exets hem.
Jag har träffat exet hemma hos en vän och jag hälsade då glatt men hon tittade inte ens på mig.
Hon har över telefon flertalet gånger kallat mig för "jävla fitta" och "du kan be din jävla flickvän att hålla käften"
Varje gång sambon ber om att få träffa dom hittar hon på olika sjukdommar som barnen har så han inte ska kunna komma dit. Och hon har flertalet gånger sagt att dom har glömt honom och att han inte få ta dom hem till oss för dom är rädda för mig. När min sambo åkt dit endå så har barnen inte ens haft snor i näsorna och det första dom gör är att slänga sig i famnen på sin far och sen finns det inget annat i deras värld.
Dagen innan julafton hade vi planerat att ha hit barnen så dom fick se sin fars hem och träffa mig i min hemmiljö och få paket och äta mat, vilket exet hade tillåtit.
När min sambo ringer henne samma dag och frågar om han kan komma upp och hämta barnen säger hon att "nej dom vill inte komma till dig så du får ta med paketen hit". Min sambo sa aldrig i livet och åkte upp endå och barnen nästan SLÄNGER sig i ytterkläderna och är helt med på att åka till oss.
Med dom skickar exet sin bror som ska vara med som "trygghet" för barnen. Dom känner inte honom bättre än oss.
Jag tog tio djupa andetag inför det och välkomnade brodern också - han har ju inte gjort mig något.
Barnen var inte det minsta rädda för mig och yngsta klättrade runt i mitt knä och hade inget emot mig och tyckte vårat hem var spännande och utforskade allt.
Efter det trodde både jag och min sambo att det skulle vara lugnt att barnen träffade oss hemma hos OSS eftersom dom sett allt och inte var rädda för ett skit. Men det fick vi äta upp.
Exet fortsätter hitta på sjukdommar och mitt i allt förlorar hon det barn hon bar i magen någon vecka innan BF. Mycket tragiskt verkligen! Och efter det har hon själv sagt till min sambo att hon inte orkar gå utanför dörren, inte jobbar, inte skjutsar barnen till dagis, inte går ut och leker med dom - ingenting.
Min sambo har då sagt att han har gärna sina barn så dom får leka och träffa sin pappa, vilket vore ett guldtillfälle då hon går regelbundet hos psykolog och behöver barnvakt ibland.
Men nej, då hette det att det är jobbigare UTAN barnen även om hon säger att hon inte orkar med någonting. Så hellre att barnen ska få träffa sin far så skjutsar hon dom 4 mil bort till sina föräldrar när hon behöver avlastning.Istället för 700meter som det är till oss.
Efter hennes förlust har hennes beteende försämrat otroligt.
Hon gjorde tillomed något så sjukt att hon ringde till sin egen bror från skyddat nummer och presenterat sig som mig och sa saker som jag inte har en aning om och att jag hatar barnen och att vi inte ville ha dom.
Hennes påverkade bror var påväg att slå ihjäl mig (nu menar jag allvar, han är inte att leka med) men somtur var så satt jag hemma tillsammans med min sambo som styrde upp allt.
HUR vi vet att det är hon orkar jag inte dra nu, det är en lång historia med detektivarbete..
Min sambo blev så arg så han skakade och bad dom komma hit och så skulle jag få snacka med henne.
Jag hälsade på henne men hon tittade inte på mig och då bubblade det över i mig och jag SKREK hej och då var hon ju tvungen att svara.
Sen snackade hon ingenting med mig, utan jag fick prata med hennes berusade bror som stod 10cm ifrån mitt ansikte och skrek och när jag tittade på henne där hon satt i bilen så hånlog hon och NJÖT av situationen.
Efter det får sambon inte träffa barnen, hon hör inte av sig som bestämt och han får inte tag på henne och NÄR han får det är dom sjuka. Han har fortsatt att åka dit endå och som förväntat - inte en snorkråka.
Han bönar och ber henne om att få träffa dom hemma men hon hittar på den ena och andra ursäkten, och ofta säger hon att dom inte vet vem han är.
Min sambo äts upp av det här och jag också då jag känner mig som femte hjulet mellan min sambo och hans barn då exet uppenbarligen gör det här för att sära på oss två - för hon vill inte se honom med mig.
Hon har tillomed sagt att JAG ska sitta hos henne 1 timme tre gången i veckan för någon slags mönstring. Vilket jag sparkat bakut till då jag inte har någon skyldighet till henne och vill HON lära känna mig så är hon välkommen hit. Jag anser att tycker min sambo att jag är god nog för hans barn så är jag det, det ska inte hon avgöra för vi kräver inte samma sak för hennes nya karl.
Jag har inget med exet att göra och har aldrig haft tidigare heller. Hon har bott i en annan stad och jag har inte vetat att hon funnits och samma från hennes håll.
Dock har jag koll på hela hennes familj efter vissa omständigheter och hon har ju att brås på, beblanda sig med dom är att be om problem.
´
Jag vet inte vad jag ska ta mig till snart då hon tär på oss två eftersom hon har ett sådant enormt hat gentemot mig som ingen av dom inblandade (släkt, vänner, vi) kan förstå varför.
Jag är rädd att detta ska få vårat förhållande att braka tillslut, och då får hon ju som hon vill.
Vad ska jag göra?

Deras historia började då dom var KK:s och hon blev gravid och ville behålla barnet och min man gav sig då in i det för 100% och dom blev tillsammans, ingen kärlek inblandad från början alltså. Dom var väl tillsammans under ca 2 år och lyckades avla fram två barn.
Exet vänstrade med min sambos bäste vän vilket han bittert upptäckte en morgon då han helt enkelt kollade igenom hennes mobiltelefon.
Exet och bästa kompisen lever ihop nu och hon har ensam vårdnad om barnen då min sambo gjorde bort sig och gav bort den då han tydligen hade förväxlat det med växelvis boende. Min sambos liv rasat helt då han inte fick se sina barn mer (hon tillät ej) och han söp till ordentligt under ett års tid (mer detaljerat om deras historia och min sambos val och reaktioner och exets tänker jag inte spekulera i då jag inte har med det att göra - jag fanns inte i bilden)
Jag träffade min sambo 1,5 år efter the break up och han var då på sluttampen i sin period och fick träffa barnen ca 3 dagar i veckan under en timme för mer tillät inte exet och det var den lyckligaste tiden i både barnens och sambons liv - dom älskar verkligen varandra och vill leva med sin far/barn. (vad som bör tilläggas är att han inte på NÅGOT VIS har varit påverkad under sådana möten, så vad han gjort under sin privattid har ingenting med dom att göra)
Vi flyttade ihop efter några månader och hans liv är återigen "normalt" eller vad man ska kalla det. Han dricker precis som mig och resten av befolkningen någon gång på helgerna och därimellan jobbas det. Men efter det att Exet fått nys om att han träffat en ny kvinna har hon satt sig HELT på tvären.
Vi bor i ett fint och välordnat hem och jag välkommnar barnen med öppna armar och min sambo umgås med barnen så ofta han får men han får aldrig se dom utanför exets hem.
Jag har träffat exet hemma hos en vän och jag hälsade då glatt men hon tittade inte ens på mig.
Hon har över telefon flertalet gånger kallat mig för "jävla fitta" och "du kan be din jävla flickvän att hålla käften"
Varje gång sambon ber om att få träffa dom hittar hon på olika sjukdommar som barnen har så han inte ska kunna komma dit. Och hon har flertalet gånger sagt att dom har glömt honom och att han inte få ta dom hem till oss för dom är rädda för mig. När min sambo åkt dit endå så har barnen inte ens haft snor i näsorna och det första dom gör är att slänga sig i famnen på sin far och sen finns det inget annat i deras värld.
Dagen innan julafton hade vi planerat att ha hit barnen så dom fick se sin fars hem och träffa mig i min hemmiljö och få paket och äta mat, vilket exet hade tillåtit.
När min sambo ringer henne samma dag och frågar om han kan komma upp och hämta barnen säger hon att "nej dom vill inte komma till dig så du får ta med paketen hit". Min sambo sa aldrig i livet och åkte upp endå och barnen nästan SLÄNGER sig i ytterkläderna och är helt med på att åka till oss.
Med dom skickar exet sin bror som ska vara med som "trygghet" för barnen. Dom känner inte honom bättre än oss.
Jag tog tio djupa andetag inför det och välkomnade brodern också - han har ju inte gjort mig något.
Barnen var inte det minsta rädda för mig och yngsta klättrade runt i mitt knä och hade inget emot mig och tyckte vårat hem var spännande och utforskade allt.
Efter det trodde både jag och min sambo att det skulle vara lugnt att barnen träffade oss hemma hos OSS eftersom dom sett allt och inte var rädda för ett skit. Men det fick vi äta upp.
Exet fortsätter hitta på sjukdommar och mitt i allt förlorar hon det barn hon bar i magen någon vecka innan BF. Mycket tragiskt verkligen! Och efter det har hon själv sagt till min sambo att hon inte orkar gå utanför dörren, inte jobbar, inte skjutsar barnen till dagis, inte går ut och leker med dom - ingenting.
Min sambo har då sagt att han har gärna sina barn så dom får leka och träffa sin pappa, vilket vore ett guldtillfälle då hon går regelbundet hos psykolog och behöver barnvakt ibland.
Men nej, då hette det att det är jobbigare UTAN barnen även om hon säger att hon inte orkar med någonting. Så hellre att barnen ska få träffa sin far så skjutsar hon dom 4 mil bort till sina föräldrar när hon behöver avlastning.Istället för 700meter som det är till oss.
Efter hennes förlust har hennes beteende försämrat otroligt.
Hon gjorde tillomed något så sjukt att hon ringde till sin egen bror från skyddat nummer och presenterat sig som mig och sa saker som jag inte har en aning om och att jag hatar barnen och att vi inte ville ha dom.
Hennes påverkade bror var påväg att slå ihjäl mig (nu menar jag allvar, han är inte att leka med) men somtur var så satt jag hemma tillsammans med min sambo som styrde upp allt.
HUR vi vet att det är hon orkar jag inte dra nu, det är en lång historia med detektivarbete..
Min sambo blev så arg så han skakade och bad dom komma hit och så skulle jag få snacka med henne.
Jag hälsade på henne men hon tittade inte på mig och då bubblade det över i mig och jag SKREK hej och då var hon ju tvungen att svara.
Sen snackade hon ingenting med mig, utan jag fick prata med hennes berusade bror som stod 10cm ifrån mitt ansikte och skrek och när jag tittade på henne där hon satt i bilen så hånlog hon och NJÖT av situationen.
Efter det får sambon inte träffa barnen, hon hör inte av sig som bestämt och han får inte tag på henne och NÄR han får det är dom sjuka. Han har fortsatt att åka dit endå och som förväntat - inte en snorkråka.
Han bönar och ber henne om att få träffa dom hemma men hon hittar på den ena och andra ursäkten, och ofta säger hon att dom inte vet vem han är.
Min sambo äts upp av det här och jag också då jag känner mig som femte hjulet mellan min sambo och hans barn då exet uppenbarligen gör det här för att sära på oss två - för hon vill inte se honom med mig.
Hon har tillomed sagt att JAG ska sitta hos henne 1 timme tre gången i veckan för någon slags mönstring. Vilket jag sparkat bakut till då jag inte har någon skyldighet till henne och vill HON lära känna mig så är hon välkommen hit. Jag anser att tycker min sambo att jag är god nog för hans barn så är jag det, det ska inte hon avgöra för vi kräver inte samma sak för hennes nya karl.
Jag har inget med exet att göra och har aldrig haft tidigare heller. Hon har bott i en annan stad och jag har inte vetat att hon funnits och samma från hennes håll.
Dock har jag koll på hela hennes familj efter vissa omständigheter och hon har ju att brås på, beblanda sig med dom är att be om problem.
´
Jag vet inte vad jag ska ta mig till snart då hon tär på oss två eftersom hon har ett sådant enormt hat gentemot mig som ingen av dom inblandade (släkt, vänner, vi) kan förstå varför.
Jag är rädd att detta ska få vårat förhållande att braka tillslut, och då får hon ju som hon vill.
Vad ska jag göra?