Fy faen va stolt jag är över mitt kräk!
Var på spårkurs igår och min mamma ville absolut med och titta på "barnbarnet". Jag fick då den briljanta idén att mamsen skulle gå spåret och sitta kvar vid slutet då jag har haft lite problem med intresset för apporterna. (Tänkte motivationen skulle bli större om inte matte varit där och fingrat)
Min mor har ALDRIG gjort något liknande, men hon fick en snabb genomgång för ett 400-500m U-spår, apporter, en bunt snitslar, KORV och en bok och sen ut i skogen.
Vi börjar spåra och går och går och går, genom snustorra enbuskar och hällmark. Efter 500 m är alla apporterna upphittade, men ingen mamma. Hunden förtsätter spåra och snart tar även snitslarna slut. Istället ligger korvbitar i spåret.
Tillslut har vi gått 1-1,5 km i ett underligt zick-zackspår, vovve tappar spåret några gånger, men löser problemet toppen, alldeles själv och kör sista 500m på ren järnvilja innan "mormor" ÄNTLIGEN, 40 min senare, sitter bakom en buske med sin bok och resten av korvarna!
Jag var beredd att ta av honom flera gånger, men instruktören tyckte vi skulle låta vovve lyckas och det gjorda han ju!
Det var en MYCKET lycklig hundägare som packade in hunden och den ambitiösa spårläggaren i bilen och åkte hem igår kväll!
Så ge oss lite tid att jobba på lydnaden så kommer vi att krossa i tävlingsspåret om något år
!
Var på spårkurs igår och min mamma ville absolut med och titta på "barnbarnet". Jag fick då den briljanta idén att mamsen skulle gå spåret och sitta kvar vid slutet då jag har haft lite problem med intresset för apporterna. (Tänkte motivationen skulle bli större om inte matte varit där och fingrat)
Min mor har ALDRIG gjort något liknande, men hon fick en snabb genomgång för ett 400-500m U-spår, apporter, en bunt snitslar, KORV och en bok och sen ut i skogen.
Vi börjar spåra och går och går och går, genom snustorra enbuskar och hällmark. Efter 500 m är alla apporterna upphittade, men ingen mamma. Hunden förtsätter spåra och snart tar även snitslarna slut. Istället ligger korvbitar i spåret.
Tillslut har vi gått 1-1,5 km i ett underligt zick-zackspår, vovve tappar spåret några gånger, men löser problemet toppen, alldeles själv och kör sista 500m på ren järnvilja innan "mormor" ÄNTLIGEN, 40 min senare, sitter bakom en buske med sin bok och resten av korvarna!
Jag var beredd att ta av honom flera gånger, men instruktören tyckte vi skulle låta vovve lyckas och det gjorda han ju!
Det var en MYCKET lycklig hundägare som packade in hunden och den ambitiösa spårläggaren i bilen och åkte hem igår kväll!
Så ge oss lite tid att jobba på lydnaden så kommer vi att krossa i tävlingsspåret om något år