Ser inte fram emot julen

[miumiu]

En känsla som kommit sig smygandes på, som jag egentligen inte kan rationalisera. Men. Jag ser verkligen inte fram emot julen i år. Vi har alltid firat med mina svärföräldrar och kommer göra så även i år. Det har aldrig varit någon diskussion om det för julen är VIKTIG för dom till skillnad från mina föräldrar och dessutom är det synd om dom som får träffa sonen mer sällan eftersom dom bor på annan ort större delen av året.

Egentligen gillade jag mina svärföräldrar från början. Eller tyckte att dom var helt ok i början iaf. Sen fick vi barn och sen har det gått utför. Min svärfar har blivit bitter sen han gick i pension och fäller rasistiska kommentarer titt som tätt. Sambon hävdar att han inte gör det, medan sonen (4 år) kan säga att ”bruna människor luktar illa, det har farfar sagt”.

Min svärmor är ett kapitel för sig. Egentligen är hon snäll och menar väl men hon är helt gränslös. Kan gå in i gästrummet när man står halvnaken utan att knacka, kommenterar min figur (aldrig negativt men ändå) och har extremt mycket åsikter om barnuppfostran.

Slogs av känslan att vad SKÖNT det hade varit att bara skita i allt och stanna ensam hemma med katterna i år. Börjar fan grina när jag tänker på hur jag ska tvinga mig själv, för sonens skull då, till detta. Vill. Verkligen. Inte. Är på gränsen till utbränd och skulle bara behöva vila, i lugn och ro i år. Vet att det inte kommer gå utan att det blir ett jävla liv såklart, och det orkar jag inte heller.

Snälla, någon som har lite tröst och pepp?

 

[Fruentimber]

Slogs av känslan att vad SKÖNT det hade varit att bara skita i allt och stanna ensam hemma med katterna i år. Börjar fan grina när jag tänker på hur jag ska tvinga mig själv, för sonens skull då, till detta. Vill. Verkligen. Inte. Är på gränsen till utbränd och skulle bara behöva vila, i lugn och ro i år. Vet att det inte kommer gå utan att det blir ett jävla liv såklart, och det orkar jag inte heller.

Snälla, någon som har lite tröst och pepp?

Skicka sambo och son själva.

 

[Seabaz]

Skicka sambo och son själva.

Precis vad jag tänkte skriva

 

[nejlica]

Om ni alltid firar med svärföräldrarna, kan du inte säga att du hellre vill fira med dina föräldrar i år? Tänker att detta lär ju bli ett återkommande problem. Klart du kan stanna hemma och skicka sambo och sonen, men det kan ju vara skönt att etablera ett firande du själv trivs med, tex att fira med din familj vartannat år?

 

[Seabaz]

Om er son säger så om "bruna människor" och att farfar säger det, hur kan din partner säga att det inte är så?????

HAN borde tala om för sina päron att sådant språk är inte acceptabelt någonsin men framförallt inte framför ert barn!

 

[Lovisaleonora]

Skicka sonen och sambon till julfirandet, planera en egen julafton i vilans tecken.

 

[Lager]

En känsla som kommit sig smygandes på, som jag egentligen inte kan rationalisera. Men. Jag ser verkligen inte fram emot julen i år. Vi har alltid firat med mina svärföräldrar och kommer göra så även i år. Det har aldrig varit någon diskussion om det för julen är VIKTIG för dom till skillnad från mina föräldrar och dessutom är det synd om dom som får träffa sonen mer sällan eftersom dom bor på annan ort större delen av året.

Egentligen gillade jag mina svärföräldrar från början. Eller tyckte att dom var helt ok i början iaf. Sen fick vi barn och sen har det gått utför. Min svärfar har blivit bitter sen han gick i pension och fäller rasistiska kommentarer titt som tätt. Sambon hävdar att han inte gör det, medan sonen (4 år) kan säga att ”bruna människor luktar illa, det har farfar sagt”.

Min svärmor är ett kapitel för sig. Egentligen är hon snäll och menar väl men hon är helt gränslös. Kan gå in i gästrummet när man står halvnaken utan att knacka, kommenterar min figur (aldrig negativt men ändå) och har extremt mycket åsikter om barnuppfostran.

Slogs av känslan att vad SKÖNT det hade varit att bara skita i allt och stanna ensam hemma med katterna i år. Börjar fan grina när jag tänker på hur jag ska tvinga mig själv, för sonens skull då, till detta. Vill. Verkligen. Inte. Är på gränsen till utbränd och skulle bara behöva vila, i lugn och ro i år. Vet att det inte kommer gå utan att det blir ett jävla liv såklart, och det orkar jag inte heller.

Snälla, någon som har lite tröst och pepp?

Hur länge är ni hemma hos svärföräldrarna? Flera dagar? En variant kunde ju vara att fira gemensamt bara över julmiddagen och sedan åka hem.

Om du absolut inte vill åka så åk inte... säg som det är till mannen.

 

[miumiu]

Tack allihopa! Era svar fick mig att uppbåda modet att ta upp frågan med sambon nu. Han fattade och jag slipper åka!

 

[em-pirre]

Kan ni inte fira ensamma. Bara vara hemma ni tre?

 

[Fruentimber]

Tack allihopa! Era svar fick mig att uppbåda modet att ta upp frågan med sambon nu. Han fattade och jag slipper åka!

Håll fast vid det och se till dig själv först så att du får vila och slappna av.

 

[miumiu]

Kan ni inte fira ensamma. Bara vara hemma ni tre?

Problemet är ju att alla andra vill fira med varandra. Men vi kommer absolut ha ett eget litet julfirande antingen innan eller efter. Svärisarna bor ganska långt bort så det blir att man spenderar minst en natt där. Och jag känner helt enkelt att detta året vill jag bara inte. Så känns såååå skönt att ha tagit detta beslutet för min egen skull.

 

[TheRedLightning]

Jag hade stannat hemma.

Har gjort det själv när jag var ihop med mitt ex och han åkte till sina föräldrar att fira jul och jag inte orkade med svärföräldrarna.

 

[Tonto]

Tack allihopa! Era svar fick mig att uppbåda modet att ta upp frågan med sambon nu. Han fattade och jag slipper åka!

Bra jobbat! Du ska inte utsätta dig för människor du inte tycker om. Speciellt inte på din fritid.

 

[the_connemara]

Problemet är ju att alla andra vill fira med varandra. Men vi kommer absolut ha ett eget litet julfirande antingen innan eller efter. Svärisarna bor ganska långt bort så det blir att man spenderar minst en natt där. Och jag känner helt enkelt att detta året vill jag bara inte. Så känns såååå skönt att ha tagit detta beslutet för min egen skull.

Starkt av dig

 

[Petruska]

Tack allihopa! Era svar fick mig att uppbåda modet att ta upp frågan med sambon nu. Han fattade och jag slipper åka!

Vad bra!

(Sen hade jag ändå velat ta en diskussion med honom om hur din svärfar uttrycker sig om andra människor.)

 

[Bapelsin]

Tack allihopa! Era svar fick mig att uppbåda modet att ta upp frågan med sambon nu. Han fattade och jag slipper åka!

Snyggt jobbat!

Kanske ni redan nu kan börja prata om hur det ska bli nästa jul? Det är nog lättare att ”omvända” människor om en har god tid på sig och kan prata igenom saker i lugn och ro.

PS. Det där som farfarn håller på med, det är helt orimligt. HELT orimligt. Hur kan din man inte fatta det?

 

[Amha]

Jag gav upp första julen med barn att fira med släkt. Ena sidan av släkten körde på "vi blir glada om ni kommer men förstår om ni firar någon annanstans". Andra sidan av släkten ringde, sms:ade, skrev på Facebook osv och tjatade tills jag blev så grinig så jag sa att vi är hemma på julafton. Pallar inte med tjatet om var man ska vara på "den heliga dagen". Det är ju lite, enligt mig, trams att där man firar jul den 24/12 är den viktigaste julen. Vill folk vara med oss den heliga dagen får de komma hem till oss (hänt ett par gånger) men jag tänker inte laga mat jag inte gillar till andra, då får de ta med sig eget.

Orkar man inte åka iväg och fira så kan man stanna hemma och ta hand om sig själv. Man måste få rätt att prioritera sig själv så det var bra att du tog upp det med din partner hoppas du får en bra, lugn jul.

 

[Freazer]

Skönt för dig att du tog beslutet att inte åka. Jag hade inte velat åka om jag var i din sits heller. Konstigt sambon inte reagerar om er son säger så.

 

[Badger]

En känsla som kommit sig smygandes på, som jag egentligen inte kan rationalisera. Men. Jag ser verkligen inte fram emot julen i år. Vi har alltid firat med mina svärföräldrar och kommer göra så även i år. Det har aldrig varit någon diskussion om det för julen är VIKTIG för dom till skillnad från mina föräldrar och dessutom är det synd om dom som får träffa sonen mer sällan eftersom dom bor på annan ort större delen av året.

Egentligen gillade jag mina svärföräldrar från början. Eller tyckte att dom var helt ok i början iaf. Sen fick vi barn och sen har det gått utför. Min svärfar har blivit bitter sen han gick i pension och fäller rasistiska kommentarer titt som tätt. Sambon hävdar att han inte gör det, medan sonen (4 år) kan säga att ”bruna människor luktar illa, det har farfar sagt”.

Min svärmor är ett kapitel för sig. Egentligen är hon snäll och menar väl men hon är helt gränslös. Kan gå in i gästrummet när man står halvnaken utan att knacka, kommenterar min figur (aldrig negativt men ändå) och har extremt mycket åsikter om barnuppfostran.

Slogs av känslan att vad SKÖNT det hade varit att bara skita i allt och stanna ensam hemma med katterna i år. Börjar fan grina när jag tänker på hur jag ska tvinga mig själv, för sonens skull då, till detta. Vill. Verkligen. Inte. Är på gränsen till utbränd och skulle bara behöva vila, i lugn och ro i år. Vet att det inte kommer gå utan att det blir ett jävla liv såklart, och det orkar jag inte heller.

Snälla, någon som har lite tröst och pepp?

Korta ned visiten till en dag (ni bara måste åka förbi dina föräldrar också som tycker julen är så viktig plötsligt) och lämna aldrig sonen ensam med farfar?

(ändr: försent, bra gjort!)