@Millicent
Förlåt att det tog sådan tid, men ja! Jag har shiba!
Kanske något av ett måndagsexemplar med lite för långa ben och mycket attityd, men jag tycker att hon är fantastisk och jag vill gärna ha tio till.
När jag bodde hemma i Sverige och hundträningen var lite mer tillgänglig körde vi agility någon gång i veckan och mycket blodspår, samt mycket promenader förstås och lite normala grejer som godissök och ett trick här och där.
Jag tycker att det är en förbaskat lättlärd och klipsk hund (på gott och på ont.), men som ofta med urhundar duger det inte att traggla för mycket. Framför allt annat är det dock en fysiskt aktiv hund! De enda shibor jag möter som går bra att ha lösa till exempel är de som vandrar och campar och tältar och har sig, men kanske beror det på att just de människorna bor såtill att de vågar prova.
Jag hade också planer på att ställa ut, men min tös tycker så illa om folk att vi fick lägga planerna på hyllan. (hon är dessutom lite övervuxen för en tik. ) Jag provade tre gånger, men trots att vi med klickerträning fick henne att gå med på visiteringen syntes det på hela utstrålningen att hon vantrivdes och då är det ju inte roligt. Måndagsexemplar, som sagt, det är ju många shibor som älskar ringen!
Det börjar bli vanligare och vanligare med sprotshibor också, särskilt hemma i sverige, där lobbas det mycket för agility, rallylydnad, eftersök och en massa annat. Det finns en facebookgrupp som är rätt aktiv tror jag. Kan se om jag hittar den! Rätt säker på att någon där kvalat in till SM eller liknande.
Tidigare delades det ut pris till "årets allroundshiba" och det fanns riktigt imponerande resultat där.
Folk säger "svårtränade och svårmotiverade" men jag vet inte, det är inte riktigt som med andra raser som beskrivs på samma sätt tycker jag, som där saker liksom händer men mycket lååångsamt.... utan shiban är rapp som fan när man får det rätt! (eller fel.
)
Men! Vardagen!
Vi promenerar mest! Ut i snårskogen och lös nästan hela tiden och mina hundar hänger verkligen med mig Överallt om det är möjligt. De hänger på till puben, har åkt båt, flyg, snöskoter, tåg, buss otaliga gånger. Sover ute, sover inne.
Shiban är för det mesta en lugn och fin hund i huset, men blir det tråkigt hittar man henne fort på köksbordet eller köksbänken och då blir hon också en opportunist av rang. En dag när jag kom hem mötte hon mig inte i dörren, då hade hon snott en hel chili-cheeselimpa från bänken, ätit upp halva och låg och vaktade resten från terriern.
Själv kan jag göra vad som helst med henne. Vända henne upp och ned och in och ut, jag är ändå hennes bästa grej - andra människor bör titta men inte röra. Det tar lång tid för henne att ta till sig en ny person, eller ny hund för den delen. Hennes "klick" är noga utvald och hon behöver ingen annan.
Hon kan tolerera en klapp under nåder och har jag gäster i huset ger hon dem en sniff sedan /ignore.
Kommer rörmockaren, snickaren eller hyresvärden (
) över får jag dock tala om för henne att hon måste ligga i soffan, annars förföljs de hänsynslöst och får hårda blickar.
Hon sover i min säng. Alltid nära, men ber aldrig fysiskt om klappar. Vill hon kela får man stirrande och en uppåtnick. "Oy, du. " Jag får dock också initiera kelande förstås.
jag kan gå på i evigheter! Hon är helt enkelt en sådan frän liten individ och jag har verkligen hittat hem i rasen - jag älskar min Kailzie med så mycket hjärta också, men nästa hund blir en till shiba.
Inte för alla förstås, men jag tror att om man har ett hum om vad det innebär och fortfarande vill ha en så har man nog hittat rätt.
Annars brukar omdömet bli typ "Jo, det är en himla fin hund så länge den är någon annans."
