Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tycker det känns väldigt löjligt att skära sig själv istället för att ta tag i sina problem
Ofta (oftast?) är självskadandet ett sätt att hantera ångest eller andra känslor som blir "för mycket", ett sätt att hantera situationen. Andra sätt att försöka hantera situationen kan vara t.ex. att hetsäta, att svälta sig, att träna, att skrika och gråta ur sig, att prata med någon, att shoppa, dricka alkohol, röka en cigarett, använda sig av andra droger... Listan kan fortsätta i all evighet. Vissa av sätten är bättre och andra är sämre, men alla har olika förutsättningar och hanterar därför ångest/andra jobbiga känslor på olika sätt.
Jag tycker det är ganska arrogant att säga att något som självskadebeteeende är "väldigt löjligt". För mig är det lite som att säga "det är väldigt löjligt att få ångest istället för att bara hantera situationen" eller "det är väldigt löjligt att vara alkoholist istället för att ta tag i problemen". Och sådana uttalanden tycker jag är både obildade och trångsynta, eftersom det är sjukdom/sjukdomsbeteende det handlar om i samtliga fall.
Jag tycker det är ganska arrogant att säga att något som självskadebeteeende är "väldigt löjligt". För mig är det lite som att säga "det är väldigt löjligt att få ångest istället för att bara hantera situationen" eller "det är väldigt löjligt att vara alkoholist istället för att ta tag i problemen". Och sådana uttalanden tycker jag är både obildade och trångsynta, eftersom det är sjukdom/sjukdomsbeteende det handlar om i samtliga fall.
Bästa någonsin måste varit den lilla tjejen som suckade "Jaha... jag trodde du blivit riven av en tiger".![]()
Om jag ser till mig själv skulle jag skämmas ihjäl om jag hade ärr jag gjort med flit på mig själv, så jag skulle nog dolt dom.
QUOTE]
Jag har ju som senior inget här att göra men denna kommentar reagerar jag på. Jag som mamma till ett barn med självskadebeteende blir oerhört ledsen när jag läser detta.
Tror du i din vildaste fantasi att de som gör detta har en tanke på ärren som blir efteråt?
Nej, var inte rädd för att visa dem, ge den förklaring du orkar och känner för. Men dölj dem inte. Att må dåligt ska inte vara belagt med skam. Att ha ärr på kroppen är inte lika med att du inte tar tag i ditt liv. Ärr på kroppen är inte en beskrivning av hur du är som person.
Personligen blir jag ledsen i hjärtat när jag ser människor med ärr som tydligt är självförvållande. För det betyder att de har mått så dåligt att de väljer att skada sig själva och det är fruktansvärt att det ska behöva gå så långt.
Fast det har ju lite att göra med att det kanske inte är helt fräscht att gå med ett öppet sår, det är ganska äckligt oavsett om det är självförvållat eller inte. Rispor däremot spelar kanske mindre roll.Jag blir inte stött av självskadeärr, läkta eller inte. Vissa av er har skrivit att de bör vara läkta för att man ska "få" visa dem. Varför tänker ni så? För mig blir det bara mer tydligt att personen mår dåligt NU, inte för tre år sedan.
Jag kan tycka att det är bra att täcka färska sår av den enkla anledningen att ärren blir mycket fulare om de utsätts för sol och dylikt. Sedan finns det ju en viss triggereffekt på just självskadande, som kan vara värt att reflektera över om man rör sig i kretsar där det spelar någon roll.