Ska han tas bort?

Sv: Ska han tas bort?

Du ska vara precis som vanligt mot honom, om du kan.

Sen anser jag nyss hemkommen från sjukhuset och sjukdom, samt reparationer i köket. Det kan faktiskt vara anledning till att han högg. Men samtidigt skriver du att han gjort liknande förut men inte lika illa. Kan du berätta om de gångerna?

Jag håller med Alexandra_W, försök vara så vanlig mot hunden som möjligt. Kan du dock inte vara nära honom utan att ändra dig och bli nervös/rädd/arg, borde du inte närma dig honom.
 
Sv: Ska han tas bort?

Jag håller helt och fullt med dig Lena. Att trycka till en hund som börjat morra är att be om en fajt, och om hunden har något gott så kan den tycka att det är värt det. För stunden... Eller om man faktiskt har "lärt" den att försvara det den tar och vill ha.

Men man kan ju inte heller bara låta saken bero,för går du ifrån din morrande hund,så har ju hunden vunnit och vet det till nästa gång!

När jag tog över min nuvarande hund(vuxen),så visste jag inte mycket om henne..Det blev en överraskning..
Jag gick förbi henne när hon tuggade på ett ben..och hon ställer sig upp och morrar..Jag blev så paff av det,så jag rusade fram,slet benet ur munnen,"vrålade" lite,och stoppade benet i min egen mun..När hon gick därifrån och la sig,då fick hon tillbaka det efter en stund..

Aldrig efter denna händelse har hon morrat till någon om hon har något!
Och nu brukar jag inte slita grejor ur hennes mun,men måste jag det,så är det inga som helst problem!
Jag vill inte ha en morrande 43kilos klump som vaktar grejor!
 
Sv: Ska han tas bort?

Jag ser det inte nödvändigtvis som att hunden vunnit, det kan lika gärna vara så att jag "skiter i det du håller på med, sånt rör mig inte i ryggen", (utstrålar jag, alltså) , men då får man givetvis inte visa sig förskräckt eller rädd eller "påverkad" på nåt sätt, bara nonchalera det hela totalt. Och sedan sätta igång en rejäl träningsverksamhet med byte, avlämnande, etc etc. Jag förstår vad du menar, men i det här fallet fick det ju tydligen motsatt effekt på TS:s hund, som istället för att bli överrumplad och ge sig, gick till angrepp och bet henne så det blödde. I den hundens fall tror jag, personligen, att den kampen inte får nåt annat slut än avlivning.
Min hund, som nu är snart 2 år och jordens snällaste, hade en kort period som unghund då han vaktade sin fotboll genom att stå över den med sänkt huvud, och gjorde faktiskt vid två tillfällen nån slags utfall mot foten som försökte dribbla undan bollen från honom. Jag blev fruktansvärt förskräckt och tänkte, att fasen också, nu är det klippt. En sån hund som min får aldrig vakta sina grejjer och bita. Men jag ignorerade det hela, avslutade den roliga leken och gick min väg med en min av att, dej vill jag då inte leka med när du är så tråkig. Katarstrof för min lekgalna hund! SEN hade jag under några dagar en intensiv träningsperiod med byte och avlämnande, och han har ALDRIG morrat åt någon sedan dess, han fyller alltså snart 2.
Men det var min hund, han är jättestabil och trygg och man kan göra i stort sett vad som helst med honom! :love:
 
Sv: Ska han tas bort?

Hade min tränare och veterinär sagt att jag skulle avliva hunden för något sådant utan att ens ha gjort en ordentlig utredning av hunden så hade jag bytt både tränare och veterinär.
Jag vet inte om jag har högre tröskel än ni andra här inne för att jag har haft en "problemhund" själv för jag skulle inte ha avlivat hunden.
 
Sv: Ska han tas bort?

Sjukhus, sjukdom, renovering och ett beteende som funnits tidigare. Jag skulle säga att den här hunden behöver VILA för att komma tillbaka till sitt vanliga jag, samt en god portion ledarskap från er. Och du behöver vara som vanligt mot den eller hålla dig undan. Just nu bidrar du till att skapa en otrygg stämning som kan utlösa följdbeteende.

Öva på att ta saker, och allmän hantering. Även om hunden aldrig hugger igen så bör ni ändå kunna plocka saker ur munnen utan att vara rädda.

Att ett djur vaktar sin mat (särskilt det godaste goda) är väl normalt, men det betyder INTE att man inte ska kunna ta mat ur munnen på dem!

Omplacera eller avliva om ni inte kan skapa en trygg miljö tillsammans, eller om hunden fortsätter hugga er trots rehabilitering, träning, vila och blivit konstaterat frisk - helt frisk. MEN BARA NI KAN AVGÖRA DEN SAKEN!

Lycka till och kämpa vidare!
/Syrsa
 
Sv: Ska han tas bort?

Ja av det jag läst så verkar det som att hunden har problem med magen och tarmarna.. och alltid har betet dig på detta viser, det är bara du i din familj som vågar ta sig an hunden och det är bara dig som hunden halvt om halvt accepterar.. Och nu har du tappat modet..

det jag tror kommer att hända i framtiden är att ingen i eran famijl kommer att ta sig an hunden och hunden kommer att tappa respekt för alla er.. med magproblemen så kommer aggressiviteten förmodligen inte att försvinna..

hur många gånger hade ni varit till vet för magproblemen med honom? anser vet att kan gå och ha småont av det? kommer han att bli 100% frisk i magen?

om han har magproblem som inte går att lösa så kommer ni nog inte heller att få bort beteendet när det redan är rotat i alla familjemedlemmars psyken och jag skulle råda er till att ta bort honom och börja på en ny kula med en annan hund..

En frisk och normal hund skall aldrig vakta maten, den skall oundvikligen alltid se er som ledare och alltid underkasta sig, även om den fått tag i någon god matbit eller leker kamp..

jag själv är förstahundsägare, pappa hade hund när han var liten, vi gick på en halv valpkurs och det är enda lydnadsträningen vi har gjort.. hunden var så mammig så det gick inte att göra övningarna på lydnadskursen, ex strunta i korvbitar, inte hälsa på andra hundar etc etc.. det var bara mamma som gällde..
Enda gången han har morrat åt oss var när han en vinter fick tag på en talgboll som han ville ha kvar.. vi skrattade åt honom och gick in och stängde dörren, han släppte talgbollen och satte sig vid dörren bara..
 
Sv: Ska han tas bort?

En frisk och normal hund skall aldrig vakta maten, den skall oundvikligen alltid se er som ledare och alltid underkasta sig, även om den fått tag i någon god matbit eller leker kamp..

Stämmer inte. Även en ranglåg varg/hund kan försvara sin mat utan att för den skull behöva bli kallad onormal ( ej frisk )

Att säga att det hör till ledarskapet att kunna ta mat av hunden är inte sant.
 
Sv: Ska han tas bort?

Jag känner inte att jag kan ha någon direkt åsikt i frågan eftersom jag inte vet exakt vad som hände, hur hunden är i sättet annars eller hur du är med hundar. Men jag måste säga att jag höjde lite på ögonbrynet över det här:
Jag tryckte till honom som jag fått lära mig av våran tränare och då morrar han ännu värre.

Överlag så låter det som att varken du eller dina föräldrar är speciellt hundvana eller säkra med hundar, och ni verkar ha svårigheter att hantera en hund som har mer eller mindre skärpa i sig.
 
Sv: Ska han tas bort?

Stämmer inte. Även en ranglåg varg/hund kan försvara sin mat utan att för den skull behöva bli kallad onormal ( ej frisk )

Att säga att det hör till ledarskapet att kunna ta mat av hunden är inte sant.


:bow: Puh! Tack för den.

När jag var i varghägnet på kolmården pratade vi mycket om det här hur vargar beter sig med mat och under utfodring. Enligt skötaren får man behålla sin godbit om man fått tag i den, då ifrågasätter inte ens alfan omegan. Det som är tatt är taget och stannar där. Hur skulle det annars se ut i flocklivet? En jäkla massa kaos och stöld hit och dit och ingen ro att äta alls. Det är ett ologiskt överlevnadssätt att fara runt efter mat ur andras munnar, man måste få sin beskärda del själv! Givetvis måste man ändå kunna plocka ut något ur hundens mun. Vore jag TS hade jag i fortsättningen låtit hunden ha sina ben ifred, för att vid sidan av träna in ett ordentligt "loss och lämna" kommando-därefter hade jag funderat på att ta bort hunden om allt fortfarande var kaos.

Alla rop om avlivning gör mig helt mörkrädd, snart får hundarna inte vara hundar alls. Det ska sättas mänskliga perspektiv även på dom.:crazy:
 
Sv: Ska han tas bort?

Alla rop om avlivning gör mig helt mörkrädd, snart får hundarna inte vara hundar alls. Det ska sättas mänskliga perspektiv även på dom.:crazy:

Här sätts inga mänskliga perspektiv på hundarna, men att behålla en hund som hugger så pass seriöst att blodvite uppstår över något den tagit, finns inte i min värld.

Opålitliga och eller aggressiva hundar har inget existensberättigande i min flock. På den punkten är jag behård.

Nu har jag som sagt inte haft sådana problem, annat än en uns med tiken som blev opålitlig efter en valpkull och henne gav jag en ärlig chans just för att hon inte huggit, men att gå med ett öga på en hund 24/7, för att den inte är att lite på till 110%? Nej tack :cool:
 
Sv: Ska han tas bort?

Hade min tränare och veterinär sagt att jag skulle avliva hunden för något sådant utan att ens ha gjort en ordentlig utredning av hunden så hade jag bytt både tränare och veterinär.
Jag vet inte om jag har högre tröskel än ni andra här inne för att jag har haft en "problemhund" själv för jag skulle inte ha avlivat hunden.

Å andra sidan så känner nog både tränaren och veterinären hunden bättre än du och är bättre lämpade att ge råd kring just den hunden.
 
Sv: Ska han tas bort?

Tycker iallafall inte TS hund hör till någon som är opålitlig. Den visade tydligt innan att han ville ha det han hade ifrån. Ingen egenskap som är konstig eller på annat sätt "osund". Däremot får man lära hunden att i hemmet äger man inga saker. Likadant som att man lär hunden att man inte kissar inne, äter på möbler, jagar katten, kampar med kopplet och andra "människoregler."

Min Beauceronhane har matförsvar, och har bitit också :eek: Jag och min sambo kan idag plocka vad vi vill ifrån honom. Han ger ett ont öga men inget mer. Detta för att vi gett honom ben, tagit tillbaka ben, gett tillbaka. Men när det gäller stöldgods så kan man glömma att ta tillbaka fläskfilén, kotletten eller vad det kan vara. Ett beteende som vi inte får bukt med, så just "vakta-stöldgods" har vi "löst" med kompostgaller för köket. Så enkelt är det.

Lilla tiken har visat lite försvar kring maten, bara lite tendenser som snabbt försvann. Det märktes när hon fick mat och jag kom nära och skulle hämta något i ett skåp. Då började hon hugga i sig maten och svansen for upp. Detta löste vi fint med att jag klappade henne på sidan när hon åt, höll i matskålen under tiden osv osv. Att det blev lugn och ro kring maten.

Alla människor har olika regler och tolererar olika mycket. Focus bet tyvärr en tjejkompis till mig i handen. Men hon vet mycket väl om hans matförsvar och ändå tog hon ett märgben fysiskt ifrån honom. Istället för att köra kroppsspråk och "Loss, ut."

Nu blir jag väl lynchad för att jag har en sådan aggressiv och farlig hund vid liv :devil:
 
Sv: Ska han tas bort?

KL

Eftersom hunden bara är 1,5 år, så tror ju jag att det går få en trevlig hund av den, om den är frisk och bra mentalt i övrigt.
Jag hade nog inte avlivat en sån ung hund utan verkligen känna att man gjort allt.

Jag är lite nyfiken på vem tränaren är. Har du lust att skicka pm nypet?

Hade jag haft tid och inte redan varit hundvakt åt andra hundar en tid, så hade han fått komma hit så jag fått kolla honom lite... Men nu känns det som det blir lite körigt..
 
Senast ändrad:
Sv: Ska han tas bort?

Men man kan ju inte heller bara låta saken bero,för går du ifrån din morrande hund,så har ju hunden vunnit och vet det till nästa gång!

När jag tog över min nuvarande hund(vuxen),så visste jag inte mycket om henne..Det blev en överraskning..
Jag gick förbi henne när hon tuggade på ett ben..och hon ställer sig upp och morrar..Jag blev så paff av det,så jag rusade fram,slet benet ur munnen,"vrålade" lite,och stoppade benet i min egen mun..När hon gick därifrån och la sig,då fick hon tillbaka det efter en stund..

Aldrig efter denna händelse har hon morrat till någon om hon har något!
Och nu brukar jag inte slita grejor ur hennes mun,men måste jag det,så är det inga som helst problem!
Jag vill inte ha en morrande 43kilos klump som vaktar grejor!


Håller med dig!
Det sista en hund får göra är att morra och hugga mig när jag ska ta något från den.
JAG är flockledaren och grejen som hunden har i munnen är MIN när jag vill ha den. Blir man rädd och går därifrån så är hunden flockledaren och känner sig säkert ännu tuffare tills nästa gång man ska ta något ifrån den eller om man närmar sig när den vaktar något.

När min förra hund var valp så morrade hon när jag skulle ta ett ben ifrån henne. Då la jag henne ner på rygg och satte mig över och sa nej och fyy.
ALDRIG har hunden gjort så mot mig igen. Och det var inte så att jag var speciellt hårhänt och kastade ner den på rygg så den blev rädd, utan jag var lugn men ändå bestämd.

Man måste börja från början!
Sen så behöver man inte störa dom i onödan när dom äter eller tuggar på ben.
 
Sv: Ska han tas bort?

Jag tycker utan att ha sett din hund att det låter som om han kan ha ont. Du berättar att han haft magbesvär och jag vet av egen erfarenhet att dåliga magar kan göra den snällaste hund riktigt grinig.

Jag hade en dagishund (golden det med) för ett par år sedan som var verkligen världens vänligaste vovve. Hon ville ala gott MEN hon var extremt stressig. Aldrig har jag träffat på en stressigare hund. Med lite efterforskningar fick jag veta att hon haft både klåda och magbesvär sedan hon var valp. Ett problem som resulterat i många många veterinärbesök men ingen lösning.

Hunden blev under året jag lärde känna henen värre och värre i sin stress. Matte jobbade på och aktiverade och satte regler i hemmet men hunden gick från att börja visa hotbeteende hos veterinär till att börja hugga vid kloklippning. Varje gång hon visade ett agressivt beteende såg man på henen hur hon led av det. Hela hon ålade runt och såg så ledsen ut samtidigt som hon morrade och bet ifrån.

Hon slutade gå hos mig pga att hon inte längre fungerade då stressen blev värre. Ett tag senare hade hon bitit ett barn som gått förbi henne...Matte tog då till hundpsykolog och skulle jobba på problemet. En tiod senare bet hon husse då han tog i halsbandet när en annan hund gick förbi trädgården...En tid därefter avlivades hon...

Vad vill jag säga med detta? Jo att OM ni har tränat på ett bra sätt (att trycka till en vaktande hund samtidigt som man själv-som du skrev- är rädd är HELT HELT fel!) och beteendet uppkommit mer eller mindre plötsligt så gissar jag utan tvekan på fysisk åkomma.

Hade det varit min hund hade jag gjort en grundlig koll. Mentala problem och olydnad går oftast att träna bort bara man har de rätta sätten...är hunden däremot sjuk är det en helt annan sak.
 
Sv: Ska han tas bort?

Dina råd kan få allvarliga konsekvenser så att du vet.

Att "lägga ner" en hund på rygg bara sådär är verkligen att utmana och inget jag skulle rekomendera bara såhär över nätet till någon :/

Sedan åter igen, att en hund vaktar sin mat har INTE med ledarskapet att göra, även en ranglåg varg får försvara den mat den har kommit över .
 
Sv: Ska han tas bort?

*KL*

ANg vakta mat stämmer det att i en vild flock/vargflock får även ranglägre vakta maten.

Men jag har ändå som krav att mina INTE får vakta maten mot folk. Det är helt onaturligt som vi människor har hundar, finns inte en vargflockledare som beordrar fot, kom hit, rulla runt eller apport heller. Sins emellan får hundarna vakta saker och mat. Men inte mot mig. De får kalla mig flockledare, sattkärring eller tvåbening, men folk på två ben ägaer all mat och kan närsomhelst välja att återta den. Det är ovillkorligt.

Sen springer jag inte och tar ifrån dem grejer för sakens skull bara för att, det skapar bara stress. Men med ojämna mellanrum tar jag både mat och godis, och ger tillbaka.

För hur accepterat födovaktande än är i flock, så i 'människoflockar' kan finnas barn. De fattar inte hundspråk dessvärre. De fattar heller inte att hunden anser deras leksak som sin etc.

Så här är det ovillkorligen så att tvåbeningar kan ta all mat, end of story. Sen, de facto så släpper faktiskt ranglåg till ranghög hundarna emellan med, och alltid varit så i alla mina konstellationer. De snor gärna när kompisen vänder ryggen till sin godbit, men om en ranghög kommer fram och ska ta en ranglågs godis, så släpper den ranglåga. Dvs det förekommer mellan hundarna med.

Den ranglåga vaktar ingen mat alls mot den ranghögre, men är som en morrande tiger om KATTERNA, som är lägre i rang i hans värld, kommer.
 
Sv: Ska han tas bort?

Självklart måste man lära hunden att man som människa ska kunna ta något i från den, det kan ju handla om farliga grejer dom pillar i sig eller som du säger ett barn kan komma i vägen.

Man SKA lära hunden men det handlar inte om ledarskap när man säger att man kan ta maten ifrån hunden, det är det enda jag poängterar.
 
Sv: Ska han tas bort?

När min förra hund var valp så morrade hon när jag skulle ta ett ben ifrån henne. Då la jag henne ner på rygg och satte mig över och sa nej och fyy.
ALDRIG har hunden gjort så mot mig igen. Och det var inte så att jag var speciellt hårhänt och kastade ner den på rygg så den blev rädd, utan jag var lugn men ändå bestämd.

Och hade du gjort så mot min hund så hade du riskerat att beteende eskalerat och hon varit dubbelt så osäker nästa gång.

Min hund, och många med henne, är osäker när det gäller mat och det har inget med dominans att göra. Jag ser till att inte göra något då, jag undviker henne inte men totalignorerar allt hon gör och det är mycket bättre nu. Måste jag ta något ifrån henne så gör jag det men det är inget jag tränar på, jag bara gör det.
Nu tror jag visserligen inte att min hund skulle gå så långt som att hugga för det har hon aldrig visat några tendenser till men även jag sällar mig till gruppen som inte ropar avlivning med en gång. Det är en ung hund och av det som skrivs låter det inte som något omöjligt fall. Dock är frågan ifall TS familj själva klarar av att hantera det hela nu när det gått så långt att de känner sig osäkra, det är ingen bra utgångspunkt och man ska inte behöva känna sig osäker med sin egen hund.
 
Sv: Ska han tas bort?

När min förra hund var valp så morrade hon när jag skulle ta ett ben ifrån henne. Då la jag henne ner på rygg och satte mig över och sa nej och fyy.
ALDRIG har hunden gjort så mot mig igen. Och det var inte så att jag var speciellt hårhänt och kastade ner den på rygg så den blev rädd, utan jag var lugn men ändå bestämd.

Man måste börja från början!
Sen så behöver man inte störa dom i onödan när dom äter eller tuggar på ben.

Ja, ett av buke's mest korkade tips. Hade du gjort så på min hane hade du förmodligen haft några avbitna fingrar eller en näsa mindre.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig... 2
Svar
23
· Visningar
2 222
Senast: __sofia__
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla... 2 3
Svar
42
· Visningar
6 614
Senast: fixi
·
Hundträning Min mammas hund säger ofta till andra hundar om dom kommer för nära. Hunden har hälsat på grannhunden vid flertalet tillfällen. Mammas...
Svar
3
· Visningar
1 087
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan... 20 21 22
Svar
425
· Visningar
37 925
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp