L
Loura
Sv: Ska jag byta häst?
Det är just det att även äldre tryggare läromästare kan ta över...Jag har sett det flera gånger.. Ägare som byter häst för att det är problem sen blir det samma visa igen.. Därför är det viktigt att vet varför du blir rädd, om det är knutet till just den hästen...
Jag hade en häst som jag aldrig skulle sätta mig på igen... Aldrig... Jag är livrädd, han är livs farlig och alla med liknande färg också:smirk: ... Jag är överens med den tanken och jag göör inte ett skit för att bli av med den... det behövs inte det finns ju andra hästar med andra färger som jag kan ägna mig åt...(jag begriper också att hästens betende inte sitter i färgen, men min kropp gör det inte.. den blir livrädd!)
Som jag ser det har du en del val som bara du kan ta ställning till..
*Ha kvar hästen och bestämma sig för att klumpar i magen skall försvinna, genom att ta hjälp om det är möjligt... (går att övervinna sina rädslor, men det tar tid, kräver en del lidande..)
*Sälj till nån som kan ta rätt på busen.., alternativt lämna på foder.. Mycket lättare om man är för kännslomässig med sin häst.. för att orka sälja. Då har man ju möjligheten att plocka hem hästen om det inte mår bra.. Eller får det som man tänkt sig....
Och i så fall hitta en trevlig häst som du får nöje med... Och ta hjälp från början så det inte blir fel igen... En häst är en häst, tänker som en häst och tar över om dem känner att de måste alt får utrymme.. (Som jag skrev i början.)
Det är bara du som kan ta ställning till det.. Man kan inte gå runt att vara rädd hur länge som helst...Det ska som nån skrev vara roligt att ha häst! Det kostar massor av pengar och massor av tid, och är man då rädd för hästen, bestämmer sig för att bli av med rädslan så måste viljan finnas... På riktigt... Det skall kännas värt ett genom lida skräcken för att komma över rädslan.. Det var det inte för mig! Jag gjorde mig av med hästen, tittade aldrig mer åt hans håll...Och jag sörjde inte ens jag var bara glad och tacksam över livet...
Det är jobbiga beslut.. Lycka till med vad du tar dig för...
Och kom ihåg att det mesta fixar sig...tillslut..
Det är just det att även äldre tryggare läromästare kan ta över...Jag har sett det flera gånger.. Ägare som byter häst för att det är problem sen blir det samma visa igen.. Därför är det viktigt att vet varför du blir rädd, om det är knutet till just den hästen...
Jag hade en häst som jag aldrig skulle sätta mig på igen... Aldrig... Jag är livrädd, han är livs farlig och alla med liknande färg också:smirk: ... Jag är överens med den tanken och jag göör inte ett skit för att bli av med den... det behövs inte det finns ju andra hästar med andra färger som jag kan ägna mig åt...(jag begriper också att hästens betende inte sitter i färgen, men min kropp gör det inte.. den blir livrädd!)
Som jag ser det har du en del val som bara du kan ta ställning till..
*Ha kvar hästen och bestämma sig för att klumpar i magen skall försvinna, genom att ta hjälp om det är möjligt... (går att övervinna sina rädslor, men det tar tid, kräver en del lidande..)
*Sälj till nån som kan ta rätt på busen.., alternativt lämna på foder.. Mycket lättare om man är för kännslomässig med sin häst.. för att orka sälja. Då har man ju möjligheten att plocka hem hästen om det inte mår bra.. Eller får det som man tänkt sig....
Och i så fall hitta en trevlig häst som du får nöje med... Och ta hjälp från början så det inte blir fel igen... En häst är en häst, tänker som en häst och tar över om dem känner att de måste alt får utrymme.. (Som jag skrev i början.)
Det är bara du som kan ta ställning till det.. Man kan inte gå runt att vara rädd hur länge som helst...Det ska som nån skrev vara roligt att ha häst! Det kostar massor av pengar och massor av tid, och är man då rädd för hästen, bestämmer sig för att bli av med rädslan så måste viljan finnas... På riktigt... Det skall kännas värt ett genom lida skräcken för att komma över rädslan.. Det var det inte för mig! Jag gjorde mig av med hästen, tittade aldrig mer åt hans håll...Och jag sörjde inte ens jag var bara glad och tacksam över livet...
Det är jobbiga beslut.. Lycka till med vad du tar dig för...